"Nu ska jag förklara (uppenbara) för dig vad som ska ske under vredens sista tid, för den [den här synen] handlar om den sista tiden.

²⁰Baggen som du såg [vid floden Ulaj, se vers 3], den med de två [långa] hornen, är [representerar] Mediens och Persiens kungar.

²¹Bocken är [representerar] Greklands (Javans) kung, och det stora hornet mellan ögonen [symboliserar] den förste kungen [Alexander den store].

²²Hornet som bröts av och de fyra andra som växte fram i dess ställe [Dan 8:8] betyder att fyra riken ska uppstå ur hans folk, men de ska inte ha hans [den förste kungens, Alexander den stores] styrka. ²³Mot slutet av deras riken, när överträdelserna (synderna, upproret) har fyllt sitt mått, ska en skamlös (fräck, okänslig) och listig (klurig) kung uppstå.

[Ordet skamlös är ordagrant en person med ett 'starkt ansikte' vilket antyder att han inte visar några känslor och inte har medlidande. I 5 Mos 28:50 används samma ord för en hård nation som inte har respekt för de gamla eller förbarmande över den unga generationen. Ordet för 'listig' är 'förstå gåtor' och kan beskriva hur han är någon som skapar intriger och är skicklig i att dölja sina intentioner. Det kan också tolkas som att han är en duktig politiker som kan lösa svåra politiska konflikter. En annan tolkning är att det handlar om inblandning av ockult verksamhet.]

²⁴Hans styrka ska bli stor, men det är inte hans egen.
    [Antyder demoniskt inflytande, se även Upp 13:2; 2 Thess 2:9.]
Han ska orsaka fruktansvärd förödelse.
Han ska lyckas i allt han tar sig för.
Han ska förgöra många mäktiga [folk] och det heliga folket.
²⁵Genom sin kunskap (finurlighet) ska han lyckas med sitt svek (bedrägeri, ha svek i sin hand).
Han ska ha en arrogant attityd (bli stor i sitt eget sinne).
Utan förvarning (med fred, i stillhet) ska han förgöra många.
    [Betydelsen kan vara "med lätthet" eller "genom en falsk fred" eller när allt är stilla och fridfullt.]
Han ska till och med sätta sig upp mot furstarnas Furste och krossas, men inte av människohand.

²⁶Synen du sett om [de 2 300] kvällarna och morgnarna stämmer. [Denna detalj verkar särskiljas.] Men försegla den [så den blir bevarad] för den syftar på en avlägsen framtid."

Ps 119:153-176

Piktogrammet avbildar ett huvud från sidan och beskriver ansiktet, någon som tittar och ser.

¹⁵³[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – resh. Talvärdet är 200. Tecknet avbildar ett huvud från sidan och symboliserar förmågan att se. Önskan att Gud ska "se" ramar in stycket, se vers 153 och vers 159, där det står i imperativ; ordet återfinns även i vers 158. Tre gånger återfinns också frasen "ge mig liv", se vers 154, 156, 159. Jämfört med föregående bokstav qof, som avbildade baksidan av ett huvud, förstärker resh här hur Gud ska vända sitt ansikte mot psalmisten och se och vara närvarande!]

Se mitt lidande (elände) och rädda mig,
    för jag glömmer inte din undervisning (Torah).
¹⁵⁴Strid för mig (för min talan) och återlös mig,
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) enligt ditt löftesord (hebr. imrah).

¹⁵⁵Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,
    eftersom de inte frågar efter (söker, tar sin tillflykt till) dina förordningar (hebr. chuqim)
¹⁵⁶Din barmhärtighet [plural] är stor (din medkännande nåd är överflödande), Herre (Jahveh),
    ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom dina domar (hebr. mishpatim).
    [Bara Gud kan balansera barmhärtighet och samtidigt döma.]

¹⁵⁷Många är mina förföljare och ovänner,
    men jag väjer inte undan från dina stadgar (hebr. edot).
¹⁵⁸Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),
    eftersom de inte har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord (hebr. imrah).
¹⁵⁹Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),
    Herre (Jahveh), ge mig liv (blås nytt liv i mig) genom din nåd (omsorgsfulla kärlek).

¹⁶⁰Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,
    och alla dina rättfärdiga domar (hebr. mishpat) är eviga.
    [Ordagrant: "Huvudet av ditt ord är sanning, och eviga alla dina rättfärdiga domar."]

ש – shin

Piktogrammet avbildar två tänder. Beskriver ofta att tugga eller att krossa något.

¹⁶¹[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – shin. Talvärdet är 300. Tecknet avbildar två tänder, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något, men också att "tugga" och bearbeta Guds ord.]

Furstar har förföljt mig utan orsak,
    men mitt hjärta förblir i förundran över dina ord (hebr. davarim).
¹⁶²Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)
    som en som har funnit en stor skatt som varit borttappad.
¹⁶³Jag hatar och avskyr lögn,
    din undervisning (Torah) älskar jag.

¹⁶⁴Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag "halleluja" till) dig
    för dina rättfärdiga domar (hebr. mishpatim).

[Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även Ps 55:18. Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, sheva, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord (detta är enda förekomsten i hela Psaltaren). Även i hela stycket för shin anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]

¹⁶⁵Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)
    som är stor
        har de som älskar din undervisning (Torah),
        ingenting
    kan få dem
på fall.

[Denna vers består av sju hebreiska ord där det första är shalom. Detta är enda gången ordet förekommer i hela Psalm 119. Ordet shalom skrivs med fyra bokstäver shin, lamed, vav och mem. Intressant är att begynnelsebokstaven i vartannat ord (första, tredje, femte och sjunde ordet) i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i varannan begynnelsebokstav i denna vers finns alltså fridshälsningen – shalom! Centralt i denna vers med sju ord står Guds undervisning – Torah! Bokstaven shin är den tjugoförsta (3 x 7) bokstaven i alfabetet! Att all denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns i den tjugoförsta sektionen i Psalm 119 (vers 161-168), som i sin tur är central i den sjunde sektionen med de tre sista bokstäverna resh, shin och tav (vers 153-176) ger extra betoning. De som sätter Guds undervisning centralt i sitt liv har fullkomlig frid och inget kan få dem på fall! Något som rent bokstavligt också illustreras med fullkomlig balans i språket.]

¹⁶⁶Jag har hoppats på din frälsning (räddning), Herre (Jahveh),
    och har gjort (efterlevt) dina budord (hebr. mitzvot).
¹⁶⁷Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot)
    och jag älskar dem oändligt.
¹⁶⁸Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),
    för alla mina vägar är inför dig [känner du].

ת – tav

Piktogrammet avbildar troligtvis två korslagda pinnar som markerade en plats. Det hebreiska ordet "tav" betyder markering.

¹⁶⁹[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – tav. Talvärdet är 400. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Sex av de åtta verserna inleds med verb som har verbformer som beskriver en önskan och som ofta översätts med "låt" på svenska. Det förstärker psalmistens beroende av Gud och viljan att låta Gud få leda. Vi behöver Guds hjälp för att bli fulländade. Psalmen avslutas lite oväntat med bilden av ett förlorat får, se vers 176. Samtidigt är det en väldigt lämplig avslutning – psalmisten har självinsikt om ett ständigt behov av Gud genom hela livet.]

Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,
    ge mig förmågan att förstå ditt ord (hebr. davar) [Rom 12:1-2].
¹⁷⁰Låt min bön komma inför ditt ansikte,
    rädda (lyft upp) mig, enligt ditt löftesord (hebr. imrah) [Guds löften i Skriften].

[Hebr. rina i vers 169 kan betyda jubelrop men också bönerop. Ordet är djupt förknippat med offer, första förekomsten är i det sammanhanget, se 3 Mos 9:24. Eftersom vers 170 tydligt handlar om bön så är det troligt det är den nyansen som främst avses här, samtidigt ger dubbelheten till jubelsång en fin introduktion till psalmens nästa två verser som handlar om lovsång, se vers 171-172.]

¹⁷¹Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),
    för du lär (undervisar) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
¹⁷²Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),
    för alla dina budord (hebr. mitzvot) är rättfärdiga (rättvisa).

¹⁷³Låt din hand hjälpa mig,
    för jag har valt [att lyda] dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
¹⁷⁴Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), Herre (Jahveh),
    det är en sådan underbar glädje (tillfredsställelse) i din undervisning (Torah).

¹⁷⁵Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,
    och låt dina domar (hebr. mishpat) [din moral] hjälpa mig.
¹⁷⁶Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.
    Kom sök efter din tjänare,
    för jag har inte glömt dina budord (hebr. mitzvot).

[De flesta av verserna i denna långa psalm är uppbyggda av 5-7 ord. Den sista versen (vers 176) är den längsta med hela 9 ord, fördelade på tre rader, istället för de vanliga två. Detta ger en extra tyngd åt avslutningen. Psalmisten inser att han är som ett vilsegånget får, eller mer ordagrant ett "döende" får, helt beroende av Guds nåd.]

Tillbaka upp

---

Ords 28:25-26

²⁵Den som har ett girigt hjärta rör upp trätor (startar tvister),
    men den som sätter sitt hopp till Herren (Jahveh) blir välsignad (får framgång och blir mättad).

²⁶Den som bara förlitar sig på sitt förstånd (hjärta, inre) är en dåre,
    men den som vandrar i [Guds] vishet blir befriad [från många fällor].

Tillbaka upp

---

1 Joh 2:1-17

¹Mina kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
    jag skriver detta för att ni inte ska synda.

[Här gör Johannes en själavårdande parentes till den tredje punkten som introducerades i föregående vers, se 1 Joh 1:10. Gr. teknion är en diminutiv form av det vanliga ordet för barn (gr. teknon). Ordagrant skriver Johannes "barn av mig", vilket förstärker att det är hans älskade/kära barn. Ordet används sju gånger i detta brev, se 1 Joh 2:1, 12, 28; 3:7, 18; 4:4; 5:21. Den enda användningen utanför detta brev är i Joh 13:33 där Jesus tilltalar lärjungarna med det kärleksfulla ordet.]

Men om någon [ändå] skulle synda har vi en hjälpare (en advokat; en som för vår talan) hos Fadern, den rättfärdige (trogne) Jesus den Smorde (Messias, Kristus). ²Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder].

[Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1 Joh 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att "alla har ju syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1 Joh 1:9.]

Tre äkthetsprov för en sann tro
³[I vers 6 introduceras ordet förbli (gr. meno) för första gången i detta brev. Det används totalt 24 gånger i kapitel 2-4 och har betydelsen att stanna kvar, leva och bo. Tre fraser börjar med "Den som säger", se vers 4, 6, 9.]

Och genom (i) detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi har lärt känna honom:

Att (om) vi håller hans bud [vill bevara och vaka över att de når sin fullbordan].

⁴Den som [gång på gång] säger: "Jag känner (har lärt känna) [har en personlig relation med] honom",
    men inte håller [kontinuerligt bevarar och vakar över; lever efter] hans bud (fullkomliga ordningar) är en lögnare,
    och sanningen finns (är) inte i honom.
⁵Men den som håller (som då skulle bevara och vaka över) [leva efter] hans ord (budskap),
    i honom har Guds [utgivande] kärlek verkligen (sannerligen) nått sitt mål (blivit mogen, och fulländad; gjort sitt verk).

Genom detta vet vi [baserat på personlig erfarenhet] att vi är i honom.

⁶Den som [gång på gång] säger sig förbli [Joh 15:4-10] i honom är [alltid] skyldig att själv också vandra (leva) på samma sätt som han [Jesus] vandrade (levde).

⁷Mina älskade!

Jag skriver inte ett nytt bud till er,

utan ett gammalt bud som ni haft från början.
Det gamla budet är ordet (budskapet) ni hörde från början.

⁸Ändå (å andra sidan) skriver jag ett nytt bud (ett annat slags bud) till er – ett som är verkligt [dess sanning kan ses] i honom och i er,
    eftersom mörkret [okunnigheten om de andliga tingen] skingras (försvinner)
    och det sanna ljuset [som inte kan döljas] redan lyser.

⁹Den som [gång på gång] säger sig vara i ljuset [vilket de falska lärarna gjorde, se 1 Joh 2:18-19]
    men [går omkring och] hatar sin broder [i tron],
är fortfarande (ännu i denna stund) kvar i mörkret [i andlig okunskap].

¹⁰Den som älskar sin broder [och fortsätter att älska osjälviskt och utgivande] förblir (blir/stannar kvar; lever) i ljuset
– i honom finns ingenting som leder till fall (inget som kan utlösa/förorsaka en skandal).

¹¹Men den som [går omkring och] hatar sin broder är i mörkret [i andlig okunskap]

och vandrar (lever) i mörkret och han vet inte (har inte insett/förstått) vart han går,
för mörkret har förblindat [lagt ut dimridåer för] hans ögon.

Ord av uppmuntran
¹²[Följande stycke, vers 12-14, har kopplingar både framåt och bakåt. Efter en avslutad diskussion i två triader med påståenden, kommer nu en uppmuntran till de troende strukturerad på samma sätt med två triader i en fin poetisk symmetri. Johannes bekräftar att de är förlåtna och att de känner Fadern. De två triaderna är snarlika, men ändå olika. Det är främst de två första fraserna, vers 12a och 14a riktade till barnen, som skiljer sig åt. Det kan vara tre distinkta grupper som adresseras: barn, fäder och unga män. Ett annat synsätt är att den första gruppen – barn – syftar på alla troende. Den delas sedan in i två grupper: fäder och unga män. Det kan vara fysisk ålder som avses, men troligare är att det syftar på den andliga mognad och styrka som bör finnas hos alla troende. För en ung troende är kampen mot den onde extra påtaglig. Med ålder och andlig mognad följer en djupare relation med Gud.]

Jag skriver till er kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron – gr. teknion],
    för era synder är förlåtna genom (på grund av) hans namn.
¹³Jag skriver till er [andliga] fäder,
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag skriver till er unga män
    för ni har segrat över den onde.

¹⁴Jag har skrivit till er barn [andliga små barn under uppfostran – gr. paidion],
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) Fadern.
Jag har skrivit till er [andliga] fäder,
    för ni har lärt känna (har en personlig relation med) honom som är från begynnelsen.
Jag har skrivit till er unga män,
    för ni är starka (har fått en inneboende kraft)
    och Guds ord (gr. logos) förblir (är kvar; bor) i er
    och ni har segrat över den onde.

[Johannes karaktäriserar de troende med att deras synder har blivit förlåtna och att de har lärt känna Fadern. Detta speglar löftet i Jer 31:31-34 och visar på kontinuiteten mellan Gamla och Nya testamentet.]

Älska Gud mer än den här onda världen
¹⁵Älska inte världen [detta världssystem], inte heller det [allt det som finns] i världen. Om någon skulle älska världen [med den högsta formen av kärlek – gr. agapao] finns (är) inte Faderns kärlek i honom. [Rom 12:2; Jak 4:4; 1 Pet 1:14-17] ¹⁶För allt det [som är] i världen –

köttets begär [kroppens och den gamla naturens passionerade önskan efter sensuell njutning],
och ögonens begär [sinnets starka önskan; njutningslystnad efter mer, se Ords 27:20],
och detta livets [tomma, självsäkra] skryt (högmod; "kvacksalveri") [falska marknadsföring över det goda man påstår sig ha uppnått med egna resurser och tillgångar] –

[det] är inte från Fadern, utan från världen. [Ef 2:1-3]

¹⁷Världen förgås (går under; upphör, försvinner) och (även, likaså) dess begär (starka passion) [efter det som är ont], men den som gör Guds vilja [och fortsätter utföra Guds önskan och längtan med dess bestämda syften] förblir i evighet [ordagrant: består in i tidsåldern – dvs. fram tills evigheten kommer].

[Det är viktigt att betona att Johannes inte fördömer världen och dess resurser – i sitt evangelium beskriver han själv Faderns kärlek till världen (gr. kosmos), se Joh 3:16. Allt som Gud har skapat är gott, se 1 Mos 1:4, 10, 12, 18, 21, 25, 31; Joh 1:1-18. Kosmos kan syfta på flera saker, vilket Johannes här också förtydligar genom att beskriva vad som driver ogudaktiga människor på jorden i deras världsliga angelägenheter. Köttets och ögonens begär inkluderar allt som kan bli till ett begär. Hunger, sexualdrift, kreativitet, osv. är alla goda drivkrafter inom de begränsningar Gud har gett, men kan också missbrukas. Problemet är den fallna mänskliga naturen som följer det onda i stället för det goda – och tillber det skapade i stället för Skaparen, se Rom 1:20. De tre punkterna – den syndfulla naturens begär, ögats begär och det skrytsamma pratet täcker in de synder som på ett speciellt sätt fördärvar det goda i Guds skapelse. Jesus frestades också på dessa tre områden, se Luk 4:1-13. Även den första frestelsen som nämns i Bibeln följer detta mönster. Frukten mättade en hunger som inte ville underordna sig Gud, se 1 Mos 3:6.]

Tillbaka upp