" 'Du ska [osjälviskt och utgivande] älska Herren, din Gud,
    av hela ditt hjärta,
    av hela din själ
    och av hela ditt förstånd (intellekt – gr. dianoia).'

[Citatet är från 5 Mos 6:5. Budet involverar hela personen. Den hebreiska texten som citeras innehåller en rad substantiv och avslutas med ett adverb (som preciserar grundtextens och versens enda adjektiv) – således kan 'din kraft' därför ordagrant även betyda ditt överflödiga eller ditt passionerade. Matteus och Lukas översätter med det grekiska ordet för förstånd, se Luk 10:27, medan Markus använder de grekiska orden för både förstånd och kraft, se Mark 12:30, 33.]

Detta är det stora [det största] och första (främsta, viktigaste) budet. ³⁹Det andra [det som kommer därnäst] liknar det:

'Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.' [3 Mos 19:18]

⁴⁰På dessa två budord hänger (vilar) hela undervisningen [allt i Moseböckerna] och profeterna."

[Allt har sin utgångspunkt i dessa två bud (hebr. mitzvot) från Tredje och Femte Moseboken. Dessa två budord summerar hela Skriften. Nomos är ett brett ord som betyder lära, norm, lag och kan syfta på hela Bibelns undervisning eller bara Moseböckerna, vilket är fallet här. Genomgående i den grekiska översättningen av GT (Septuaginta) används gr. nomos för hebr. torah. Den grekiska ordföljden är: holon ho nomos (hela undervisningen) – kremamai (hänger) – kai hoi prophetai (och profeterna). Rent bokstavligt illustreras hur Moseböckerna och profeterna balanserar på var sin sida av verbet "hänger"!]

Fråga 4 (av 4) – Vad anser ni om Messias?
⁴¹[Innan fariséerna hann gå undan, efter tre försök att snärja Jesus med frågor, tar Jesus initiativet och tar upp själva kärnfrågan: Vem är Messias? Kristus är den grekiska transkriberingen av hebreiskans Messias, som betyder "den Smorde".]

Medan fariséerna var samlade där ställde Jesus en fråga till dem, ⁴²och sa: "Vad anser ni om den Smorde (Messias, Kristus)? Vems son är han?"
    De svarade: "Davids son."

⁴³Han sa: "Hur kan då David genom Anden (inspirerad av den helige Ande) kalla honom Herre, och säga:

⁴⁴'Herren [Jahveh – Gud Fadern] sa till min herre [Guds Son, Messias]:
    Sätt dig på min högra sida,
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'

[Citat från Ps 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först Jahveh och sedan Adonai.]

⁴⁵Om nu David kallar honom herre, hur kan han då vara Davids son?"

⁴⁶Ingen kunde svara på Jesu fråga. Från den dagen vågade ingen längre ställa fler frågor till honom.

Religiöst skådespel

Vid utgrävningar i Korasin 1926 hittades "Mose stol". Än i dag används denna typ av säte vid vissa tillfällen i synagogor och har sin motsvarighet i "predikstol" som symbol för predikan och textutläggning.

¹Sedan talade Jesus till folkskarorna och till sina lärjungar och sa:

²"De skriftlärda och fariséerna har satt sig [och sitter än] på Moses stol [för att undervisa från Moseböckerna och utöva auktoritet]. ³Allt som de säger, det ska ni därför göra och hålla (bevara, skydda), men ta inte efter deras gärningar (handlingar; deras agerande) – för de talar [säger en sak] och gör inte. [De praktiserar inte vad de själva lär ut.] ⁴De binder ihop (fängslar med kedjor) tunga bördor (ryggsäckar med packning) och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte med sitt finger flytta dem [inte ens lyfta ett finger för att hjälpa och underlätta]. ⁵Alla sina gärningar gör de för att få uppmärksamhet (bli sedda) av människor [som skådespelare som njuter av sin roll].

De breddar sina böneremmar
    och förstorar sina hörntofsar.

[Böneremmarna syftar på de läderremmar med små boxar med bibelord, hebr. tefillin, som man band på huvudet och armen. Alla judiska män bar hörntofsar, hebr. tsitsit. De fästes på mantelhörnen för att ständigt påminna om budorden, se 4 Mos 15:38. Jesus bar sådana tofsar, se Matt 9:20, men för många skriftlärda och fariséer hade dessa blivit statussymboler. Ju större tofs, desto mer rättfärdig.]

Ortodoxa judar tolkar Mose bud i 5 Mos 6:8 "att inpränta orden på sin arm och panna" bokstavligt. Varje vardag före morgonbönen fäster man en läderkapsel på armen och en ovanför pannan. De två små svartfärgade läderkapslarna kallas "tefillin" och innehåller pergamentrullar med verser från Torah.

©British Boardcasting Corporation

⁶[Jesus räknar nu upp fyra saker som de skriftlärda och fariséerna verkligen hyste varma känslor för. Grekiska philousin "de älskar" är i aktiv konstaterande presensform, samma form som används i Matt 6:5.]

De älskar (har en stark vänskapskärlek till) hedersplatsen [vid honnörsbordet] under middagsbjudningarna,
    och de främsta platserna i synagogorna [med möjlighet att blicka ut över församlingen],
⁷och [de respektfulla] hälsningarna på torgen
    – och att tilltalas (kallas) 'rabbi' (lärare, se Joh 1:38) av människorna.

⁸[Jesus skiftar nu fokus, från att ha talat om de skriftlärda och fariséerna, till att vända sig direkt till folkskarorna (vid templet) och till sina lärjungar, se vers 1.]

Men ni ska inte låta er kallas rabbi [inte låta människor sätta er på en sådan piedestal],
    för en är er Lärare – och ni är alla syskon (gr. adelphoi).
⁹Och kalla inte någon [här] på jorden er fader [titel på patriarkerna och tidigare lärofäder],
    för en är er Fader – han som är i himlen.
¹⁰Inte heller ska ni låta er kallas läromästare (ledare, guide, vägledare),
    för en är er Läromästare – den Smorde (Messias, Kristus).
    [Här är enda gången gr. kathegetes används i NT, vilket idag skulle motsvara titeln professor.]

¹¹Men den störste (ordagrant: den större) bland er, ska vara er [de andras] tjänare (gr. diakonos). [Matt 20:26-28]

¹²Den som [ändå] upphöjer sig själv [i arrogans och högmod],
    ska bli ödmjukad [förödmjukad; kommer att tvingas böja sig],
    och den som ödmjukar sig,
ska bli upphöjd (ärad)."

[Strax kommer Jesus upphöja en änka som gav av sin fattigdom, se Mark 12:41-44; Luk 21:1-4.]