Han som formar bergen och skapar vinden (Anden – hebr. roach).
    [Han som skapar både det som syns för ögat och det som inte syns.]
Han som berättar om sina tankar för människan [Amos 3:7].
    [Kan också översättas att han ser människans alla tankar, se Ps 139:2.]
Han som vänder morgonen till mörker.
    [Vänder de ogudaktigas framgång till mörker, se Amos 5:8, 20; 8:9; Jer 13:16.]
Han som marscherar fram på jordens höjder.
    [Ödmjukar de högmodiga, se Mika 1:3]

¹[Vers 1-17 är den centrala delen i hela Amos bok.]

Hör (hörsamma, lyd) detta ord som jag lyfter upp som en klagosång över dig, Israels hus:

²"Israels jungfru har fallit,
    hon ska inte resa sig igen,
hon har kastats ner på marken
    och det finns ingen som reser upp henne."

³Därför säger Herren Gud (Adonai Jahveh) så:

"Staden som gick ut med tusen
    ska ha hundra kvar,
och staden som gick ut med hundra
    ska ha tio kvar av Israels hus."

⁴För så säger Herren (Jahveh) till Israels hus:

"Sök mig och ni ska leva.
     ⁵Men sök inte Betel,
gå inte in i Gilgal
    och gå inte igenom Beer-Sheva,
för Gilgal ska verkligen gå i fångenskap
    och Betel ska bli till intet."
⁶Sök (träd fram inför; fråga efter) Herren (Jahveh) så får ni leva,
    annars ska han gå fram över (rusa fram, drabba) Josefs hus likt en eld som förtär (slukar),
    och där ingen finns som kan släcka [elden] i Betel.
⁷Ni som vänder rätten till malört
    och kastar rättfärdigheten på marken.

⁸Han som har gjort Plejaderna och Orion
    och för fram dödens skugga på morgonen
    och gör dagen mörk som natten,
som kallar på havets vatten
    och utgjuter det över jordens ansikte,
    Herren (Jahveh) är hans namn,
⁹som får förödelse att blixtra över de starka
    så att förödelse kommer över fästningen.

¹⁰De hatar honom som tillrättavisar i porten
    och de avskyr honom som talar rent (rätt och sant; här används ordet för rituell renhet).
¹¹Därför, eftersom ni trampar på den fattige
    och tar ifrån honom vetet (med utpressning).
Ni har byggt hus av huggen sten
    men ni ska inte bo i dem,
ni har planterat vackra vingårdar
    men ni ska inte dricka dess vin.
¹²För jag vet (känner väl till, är intimt förtrogen med) dina överträdelser
    och hur mäktig (duktig, stark) du är i att synda,
ni som plågar den rättfärdige, tar lösen
    och knuffar undan den behövande i porten.
¹³Därför är den eftertänksamme tyst i en sådan tid,
    för det är en ond tid.
¹⁴Sök gott och inte ont
    så att ni får leva,
och så att Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), ska vara med er,
    som ni säger.
¹⁵Hata det onda och älska det goda
    och stadfäst rätten i portarna,
kanske ska då Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), vara nådig (visa oförtjänt kärlek)
    mot Josefs kvarleva.

¹⁶Därför säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot):

"Klagosång ska vara på alla öppna platser (torg)
    och man ska säga på alla gator: 'Ack (ve), ack (ve)'
och man ska kalla på husbonden för att sörja
    tillsammans med dem som kan klagosångerna (sådana som är skickliga på att klaga, professionella gråterskor).
¹⁷Och i alla vingårdar ska det vara klagan,
    för jag ska gå igenom deras mitt", säger Herren (Jahveh).

Dom över Israel (5:18-6:14)
¹⁸Ve dem som önskar
    Herrens (Jahvehs) dag!
Varför vill du ha Herrens (Jahvehs) dag?
    Den är mörker, inte ljus.
¹⁹Som om en man flyr för ett lejon
    och en björn möter honom,
och går in i huset och lutar sin hand mot väggen
    och en orm biter honom.
²⁰Ska inte Herrens (Jahvehs) dag vara mörker och inte ljus?
    Ja, till och med mycket mörk och utan en strimma av ljus? [Kan också översättas: dyster och utan klarhet]
²¹"Jag hatar, jag avskyr era högtider. [De två verben förstärker varandra och beskriver Guds avsky för skenheliga religiösa yttringar. Det som i 3 Mos 23:2 kallades 'mina högtider' har nu blivit 'era högtider'.]
    Jag har inget behag (det är inget välluktande rökoffer) i era religiösa sammankomster.
²²Om ni än offrar åt mig både brännoffer [3 Mos 1] och matoffer [3 Mos 2], finner jag ingen glädje i dem.
    Jag vill inte se era shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11-21] av gödda kalvar.
²³Ta bort dina skränande sånger från mig [de är en plåga och en börda].
    Jag vill inte höra på musiken från dina stränginstrument.

²⁴[Nu kommer en vers som bryter mönstret och står ut:]
Men låt det välla upp (bölja, rusa fram) som [källsprångets] vatten:
    rätt (domslut)
    och rättfärdighet –
som en ständig (alltid rinnande) ström (bäckravin, wadi) [ett evigt flöde som aldrig sinar].

[Versen har flera kiastiska element som lyfter fram 'rätt och rättfärdighet' centralt. Rätten liknas vid det pålitliga källflödet som väller fram ur en klippa, och rättfärdigheten som det kraftigt forsande vattnet i en dal/ravin som inte sinar under den varma sommarperioden, utan ständigt flödar med friskt vatten. Den hebreiska konstruktionen, både i inledningen och i versens slut, indikerar ett ständigt, evigt flöde.]

²⁵Bar ni fram slaktoffer och matoffer åt mig
    de fyrtio åren i öknen, ni Israels hus?
²⁶Så ska ni lyfta upp (bära med er) Sikkot (tältet – hebr. sikot) [troligtvis den mesopotamiska åsk- och krigsguden Adar], er kung, och Kijon [den mesopotamiska stjärnguden Saturnus], er avbild [avgud],
    din guds stjärna som du har gjort åt dig själv.
²⁷Därför ska jag låta dig gå i fångenskap bortom Damaskus",
    säger han vars namn är Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot).

[Vers 25-26 citeras delvis i Apg 7:43.]

¹Ve över dem, de obekymrade (som inte bryr sig och lever bekvämt) i Sion [Jerusalem]
    och de säkra (trygga) på Samariens berg,
de förnämsta [eliten; de celebra männen] av det främsta folket,
    till vilka Israels hus hör (ordagrant: kommer).
²Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
    och gå därifrån till det stora Chamat [nuvarande Hama, i centrala Syrien],
    gå sedan ner till filistéernas Gat,
är de bättre än dessa kungariken?
    Eller är deras gränser större än dina gränser?
³De håller ondskans dag ifrån sig,
    men ser ändå till att ondskans säte är nära (att ondskan dominerar).
⁴Ni ligger på elfenbenssängar
    och sträcker ut er på era divaner
och äter flockens bästa lamm
    och stallets bästa kalvar,
⁵ni knäpper på psaltaren
    och uppfinner musikinstrument åt er själva som David.
⁶ni dricker vin ur skålar,
    och smörjer er själva med de bästa salvorna,
    men ni sörjer inte över Josefs smärta.

⁷Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap),
    och festandet hos dem som sträckte ut sig ska försvinna (upphöra).

Vad Herren hatar
⁸Herren Herren (Adonai Jahveh) har svurit vid sig själv, Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), förkunnar (säger, proklamerar):

"Jag avskyr Jakobs stolthet
    och hatar hans palats
och jag ska bomma igen (stänga ner) staden
    och allt som finns där."

⁹Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de dö. ¹⁰När en mans farbror [den närmsta släktingen] till en död man, och han som tänder rökelse [bränner kroppen, se 1 Sam 31:12] för honom, kommer för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: "Finns där någon med dig?" och han svarar: "Nej", då ska han säga "Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahvehs) namn." [Av fruktan för ännu mer straff från Gud.]

[Den närmsta släktingen ansvarar för begravningen, se 1 Mos 25:9; 35:29; Dom 16:31. Ingen närmare än en fars bror finns kvar.]

Kommande förödelse
¹¹Se, Herren (Jahveh) har befallt och det stora huset ska bli slaget till spillror
    och det lilla huset i småflis.
¹²Springer hästar på klippor?
    Plöjer någon där med oxar?
Eftersom ni har förvänt rätten till galla
    och rättfärdighetens frukt till malört,
¹³ni som fröjdar er i det som är intet (hebr. lo devar),
    som säger: "Har vi inte gjort oss horn i vår egen styrka?"
¹⁴"Se, jag ska resa upp mot dig, du Israels hus",
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot),
"ett hednafolk som ska ansätta (plåga, hemsöka) dig från Chamats ingång [den norra gränsen]
    till Aravas bäck [den södra gränsen]."

[Dessa två platser används för att visa Jerobeam II Israels norra och södra gräns, se 2 Kung 14:25. Arevas hav är Döda havet, och denna bäck (ravin/wadi) är antagligen Wadi Zerad (dagens Wadi el-Hesa) som har sitt utlopp i sydöstra delen av Döda havet.]

Tillbaka upp

---

Ps 129:1-8

Psalm 129 – Herren är rättfärdig

Detta är den tionde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Tidigare lidande, vers 1-3
2. Gudomligt ingripande, vers 4
3. Ord om dom, vers 5-8

¹En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
    låt Israel nu säga:
²Hur ofta (mycket, många gånger) var de inte fientliga mot mig, ända från min ungdom,
    men de har inte övervunnit mig. [Vistelsen i Egypten var Israels ungdom, se Hos 11:1.]

³Plöjare har plöjt min rygg,
    de gjorde sina plogfåror långa. [Förlängde lidandet, även profetiskt om Jesus, vars rygg blev slagen.]
⁴Herren (Jahveh) är rättfärdig,
    han har huggit av de ondas band (rep). [Ordet används om de remmar på plogens ok som fästes vid oxens hals, se Job 39:10.]

⁵Må alla som hatar Sion [tempelberget i Jerusalem]
    drivas tillbaka i skam (vanära).
⁶Låt dem bli som gräs på taken [Jes 37:27]
    som vissnar bort innan det [ens] kan ryckas bort,
⁷en skördeman kan inte fylla sin hand med det,
    inte heller kan den som binder ihop kärvarna fylla sin kärve.
⁸Ingen som går förbi ska säga [kunna ge en välsignelse under skördetiden]:
    "Herrens (Jahvehs) välsignelse över er!
    Vi välsignar dig i Herrens (Jahvehs) namn."

[Ett exempel är Boaz som hälsar skördearbetarna som sedan svarar, se Rut 2:4.]

Tillbaka upp

---

Ords 29:21-22

²¹Om en tjänare skäms bort från ungdomen,
    då blir han uppstudsig med tiden.

[Han blir till sist otacksam och glömmer bort varifrån han kom, han blir svag och till en sorg för kungen.]

²²En ilsken man rör upp trätor (ordstrider),
    den som är hetlevrad begår många synder.

Tillbaka upp

---

Upp 2:18-3:6

Brev 4 (av 7) Thyatira – den hedniska församlingen

I den bördiga dalen låg Thyatira, känd för sin ull och framställning av tyger i olika färger. Här fanns också en stor militärförläggning.

©Panoramio

¹⁸[Betyder: offer, lidandets doft.

I dag: Akhisar, tio mil öster om Pergamon längs med vägen mot Sardes.

Den minsta staden av de sju, men den längsta hälsningen med fyrtio grekiska ord. Det var en rik stad känd för sin tillverkning av lerkärl och bronsrustningar, men kanske främst för sin textilindustri med väverier och färgerier för purpur. Från denna stad kom Lydia, som var en affärskvinna som handlade med tyger. Hon blev omvänd i Filippi, se Apg 16:14. Hon har troligen släkt och vänner som är med i församlingen och besökte förmodligen sin hemstad ibland.]

Skriv följande till församlingen Thyatiras budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger Guds Son,
    han som har ögon som eldslågor [Upp 1:14] [som ser in i hjärtan och rannsakar och dömer, se vers 23],
    han vars fötter är som glänsande brons [Upp 1:15] [som krossar hednafolk som lerkärl, se vers 27]:

[Bildspråket är detsamma som i Dan 10:6.]

Uppmuntran
¹⁹Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar,
    och din kärlek [som är osjälvisk och utgivande],
    och din tro (trofasthet, uthållighet),
    och ditt tjänande (praktiska tjänst – gr. diakonia),
    och din uthållighet (ståndaktighet) [att du står fast även under prövningar],
    och att dina sista gärningar
        är fler än dina första.

Kritik
²⁰Men detta har jag emot dig [singular – församlingen/ledarskapet som helhet, eller pastorn]: Du tolererar (gör inget åt) kvinnan Isebel, hon som kallar sig profet och lär och förleder mina tjänare att bedriva otukt (olovlig sex – gr. porneia) och äta offerkött.

[Denna kvinna som antagligen hette något annat, syftar på Ahabs ökända hustru Isebel som listigt och aktivt förde bort israeliterna från Gud och införde baalsdyrkan, se 1 Kung 16:31; 18:4; 21:25. Här i Thyatira fanns alltså en fru (till en inflytelserik man) som tilläts härja fritt i församlingen och förledde dem att tänka att det inte var fel att besöka tempelprostituerade och äta offerkött, vilket gick emot vad man lärde, se Apg 15:29.]

²¹Jag gav henne tid att vända om, men hon vill inte vända om från sin otukt. ²²Se, jag ska lägga henne på sjukbädden, och de som begår [andligt] äktenskapsbrott med henne ska jag låta drabbas av svåra lidanden om de inte vänder om från hennes gärningar. ²³Hennes barn [efterföljare] ska jag döda med pest. Och alla församlingarna ska förstå att jag är den som ständigt rannsakar njurar och hjärtan [en gammaltestamentlig bild på "människans inre"], och som ska ge var och en av er [belöning] efter hans gärningar.

Uppmaning
²⁴Men till er andra i Thyatira som inte har denna [Isebels] lära, alla ni som inte känner Satans djup, som det heter, till er säger jag: Jag lägger inte på er någon ny tung börda. ²⁵Håll fast vid det ni har, tills jag kommer.

Löfte
²⁶Den som segrar och ger akt på mina gärningar [håller mina bud och gör det som behagar mig] ända till slutet, honom ska jag ge makt över folken, ²⁷och han ska styra dem med järnspira, som man krossar lerkärl [Ps 2:8-9] – ²⁸[samma makt] som jag också har fått av [aktivt och villigt har tagit emot nära intill] min Fader. Och jag ska ge honom morgonstjärnan [som är Jesus själv, se Upp 22:16].

²⁹Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Brev 5 (av 7) Sardes – den döda församlingen

Pelargata från det antika Sardes.

©Panoramio

¹[Betyder: röd sten, staden fick sitt namn från den eldröda stenen karneol, gr. sardios, som utvinns i området. Karneol var den första stenen i översteprästens bröstsköld, se Upp 4:3.

I dag: I ruiner, intill den lilla byn Sart, 6 mil söder om Thyatira.

Sardes var den gamla huvudstaden i landskapet Lydien i Mindre Asien. Den låg på en slätt genomströmmad av floden Paktolus som hade stora guldfyndigheter. Det var en knutpunkt mellan flera handelsleder och en rik stad berömd för sitt guld. I det lydiska riket präglades världens första guld- och silvermynt på 600-talet f.Kr. Den siste kungen i det lydiska riket var Krösus som regerade 560-547 f.Kr. Han var ofantligt rik och högmodig och har gett upphov till ordspråket "rik som en krösus". Staden låg på en 450 meter hög bergsplatå med tre branta sidor och ansågs ointaglig, vilket ledde till att dessa sidor inte bevakades så noga. Både Kyros och Epifanes överraskade staden med soldater som klättrade upp för en brant stig bland klipporna och intog deras befästning under nattetid. Uttrycket "vakna" i vers 2 och "som en tjuv om natten" i vers 3, klingade igenkännande för sardesborna. Staden var även känd för sina färgerier och ylleväverier. Man berömde sig av att vara först i världen med att färga ull. Deras svarta ylletyger var en eftertraktad vara över hela Romarriket.]

Skriv följande till församlingen Sardes budbärare:

[Budbärare är gr. aggelos. Det kan syfta på en ängel, men troligare är att det syftar på församlingens ledarskap som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen.]

Inledning
"Så säger han som har Guds sju andar [den helige Ande som är fullkomligt utgiven, se Upp 1:4]
    och de sju stjärnorna [de sju församlingarnas budbärare, se Upp 1:16, 20]:

Uppmuntran
[ingen]

Kritik
Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar, det heter om dig att du lever, men du är död.

[Jesu ord om att de lever men är döda var träffande. Folket i Sardes var allmänt kända för sin lösaktighet och kärlek till lyx och nöjen. Herodotos skrev på 400-talet f.Kr. om invånarna i staden: "De lättfotade lydierna vill bara spela cittra och harpa och ägna sig åt detaljhandel."]

Uppmaning

Guldmynt från Krösus tid.

²Vakna upp (håll dig vaken; var alert) och stärk det (de ting/saker) som återstår och som var nära (höll på) att dö, för jag har inte funnit dina gärningar fullkomliga (fulländade, uppfyllda) inför min Gud [att de håller måttet i hans ögon]. [Det är inte mer gärningar som krävs för att uppnå Guds standard, däremot saknades den rätta källan och det rätta motivet i dessa gärningar, se 1 Kor 3:12-15.] ³Kom därför ihåg hur du tagit emot [i tro fått ta emot evangeliet] och hört [Guds ord]. Lyd (håll fast vid sanningen) och vänd om (förändra ert tänkesätt på en gång)! För om du inte vaknar ska jag komma som en tjuv [plötsligt, oväntat] och du ska inte veta vilken timme jag kommer över dig.

Löfte
⁴Men du har några i Sardes som inte har fläckat sina kläder. [Smutsiga kläder är en bild på ett liv i synd, påverkat av världens sätt.] De ska vandra [i gemenskap] med mig i vita kläder [i renhet] eftersom de är värdiga (förtjänar) det.
     ⁵Alltså ska den som segrar [vinner över synden] kläs i vita kläder. Och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok. Jag ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.

[Böcker och livets bok öppnas då alla som dött ska dömas inför den stora vita tronen, se Upp 20:12. Talet om vita kläder hade stor relevans i vävarstaden Sardes, känd för sitt svarta ylletyg. Att ha sitt namn i livets bok är en biblisk bild på frälsningen och evigt liv, se 2 Mos 32:32. Men även för de icke-judiska kristna i Sardes var det en talande bild. Städer i den grekiska världen hade ett register över sina medborgare. Kriminella ströks från denna lista och förlorade sitt medborgarskap. Den som lämnat sitt liv till Jesus, som tog all synd på sig, kan vara säker på sin frälsning.]

⁶Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna."

Tillbaka upp