Sabbaten – rabbinska tolkningar
Det judiska folket firar sabbat från fredag kväll då solen går ner fram till lördag kväll en timma efter solnedgången. Det är ett dygn då man avstår från arbete och istället umgås med familjen och går till synagogan. Inom judendomen finns idag "39 melachot". Det är 39 aktiviteter som är förbjudna att göra på sabbaten. Bland dessa regler finns beskrivet att man t.ex. inte ska skriva, radera, bygga, släcka eller starta en eld, osv. Detta innebär att sabbatsljusen måste tändas innan sabbaten börjar på fredagskvällen. Detta ska göras 18 minuter före solnedgången. Även att trycka på en strömbrytare räknas av rabbiner som att göra upp en eld (eftersom analoga brytare historiskt sett alstrade en gnista). Ortodoxa judar låter därför spisen vara påslagen på 80 grader hela sabbaten, så man kan värma maten som är tillagad och förberedd innan. Av samma anledning är det förbjudet att köra bil, inte för att bilen rör sig, utan för att motorn alstrar gnistor. Hissar har "sabbats-läge" och stannar på varje plan, för att man inte ska behöva bryta mot de ortodoxa judarnas tolkning av sabbatsbudet att trycka på en knapp.
    Dagens judiska rabbiner lär att icke-judar inte behöver följa sabbaten på samma sätt som judarna gör. Ingenstans i Nya testamentet (eller i GT för den delen) står det att man ska hålla sabbatsbudet på detta sätt. När dessa frågor diskuteras på apostlamötet i Jerusalem säger Jakob att "inte göra det svårt för hedningarna" och sabbaten finns inte med bland de fyra punkter som nämns i brevet till hedningarna, se Apg 15:19-20. Sabbatsbudet är ett "tecken" mellan Herren och israeliterna, se 2 Mos 31:12-13. Jesus säger att människan inte är till för sabbaten, utan att sabbaten är till för människan, se Mark 2:27. Vi behöver en dag av vila, en dag att söka Gud enskilt och fira gudstjänst tillsammans med familjen. Se även Kol 2:17; Rom 14:5; 1 Kor 8:9.

¹²Hedra (värdera högt, visa vördnad och respekt för) din far och din mor. Då ska du få leva länge i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska ge dig.

[Detta bud har både att göra med vördnad för Gud och vördnad för människor. För små barn är föräldrarna deras "gud". Ett barn lär sig att vörda Gud genom att vörda sina föräldrar. Genom livet förändras betydelsen av att "vörda sina föräldrar". För ett litet barn är att vörda att lyda, som vuxen att ha en jämlik relation och när föräldrarna blir äldre att ta hand om dem.]

6) Mörda inte
¹³Du ska inte mörda (hebr. lo ratsach).

[Det finns olika hebreiska ord för att döda. Hebreiska ratsach som används här syftar på en överlagd viljemässig handling att mörda en annan människa, men inkluderar även vållande till annans död. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av de sex fristäderna och där invänta rättegång som prövade fallet, se 4 Mos 35. Eftersom brottet är allvarligt krävdes inte bara ett vittne utan två. Om det var mord var påföljden dödsstraff. Allt detta beskrivs i 4 Mos 35 där det även ges olika exempel på hur lagen ska tolkas. Västvärldens rättssystem bygger på dessa principer och i Sverige finns tre grader av brott mot liv och hälsa: mord, dråp och vållande till annans död.
    Anledningen till att mord är fel ges i 1 Mos 9:6: Människan är Guds avbild, och den som tar någon annans liv gör ett angrepp på Gud själv och hans avbild. Den inflytelserika King James Bible använde det engelska ordet "kill" istället för "murder", vilket lett till att detta bud ibland tolkats som ett förbud att döda något levande. Eftersom plantor ska ätas och djur kan offras kan det inte betyda att inget liv får tas. Nästa kapitel föreskriver också att en skyldig mördare ska dömas till döden efter en rättvis dom (se t.ex. 2 Mos 21:12, 14, 15) och då används ett annat hebreiskt ord för att "döda" (hebr. mot) gärningsmannen, vilket gör att detta bud inte kan användas för att tala mot dödsstraff. Även i krig används andra hebreiska ord för att döda. Eftersom summan av Guds ord är sanning, se Ps 119:160, måste vi se vad andra stycken i Bibeln säger om dödsstraff och krig. Två passager som ger vägledning finns i Rom 13:1-5 och Matt 5:44. Medicinska framsteg har också lett till nya moraliska dilemman vad gäller dödshjälp, abort, livsuppehållande behandling osv.]

7) Begå inte äktenskapsbrott
¹⁴Du ska inte begå äktenskapsbrott.

[Lagen skiljer mellan äktenskapsbrott (som handlar om sexuell otrohet mellan gifta) och otukt (som handlar om annan sexuell synd). Båda är synder, men konsekvenserna av dem är olika. Ofta benämndes äktenskapsbrott som "den stora synden", för den splittrar familjer och upplöser samhällen.]

8) Stjäl inte
¹⁵Du ska inte stjäla.

9) Vittna inte falskt
¹⁶Du ska inte bära falskt (hebr. sheqer) vittnesbörd mot din nästa (hebr. rea).

[Även om det är moraliskt fel att ljuga (Ords 12:22; 15:5; Ps 101:7), så är det falskt vittnesbörd i domstolen som är huvudbetydelsen här.]

10) Ha inte begär
¹⁷Du ska inte ha begär till (avundas, åtrå)
    din nästas hus (familj och ägodelar).
Du ska inte ha begär till
    hans fru,
    hans tjänare,
    hans tjänarinna,
    hans oxe,
    hans åsna,
    eller något annat som tillhör din granne (bekante, vän, landsman).

[Detta bud går djupare än tidigare bud eftersom det berör tanken och inte den fysiska handlingen. Men varför ett förbud mot att fantisera om att vilja ha grannens oxe? Anledningen är att det är begäret som kan leda till handlingar som förbjudits i de föregående fyra buden, se vers 13-16. Att åtrå andra människor och ägodelar kan leda till äktenskapsbrott, mord, stöld och falska vittnesmål. Ett exempel på det sistnämnda finns i 1 Kung 21 där Ahab tar över Navots vingård. Jesu halvbror skriver att där det finns avund och själviskhet, där finns det också oordning och alla slags onda handlingar, se Jak 3:16.
    Ordet begär förekommer två gånger i denna vers, vilket har lett till att budet ibland har delats upp i två olika bud. Det är dock tydligt att uppräkningen efter det andra ordet bara är ett förtydligande när det beskriver vad som finns i huset. Ett begär är en brinnande ohälsosam längtan efter något förbjudet. Samtidigt finns det också en positiv längtan och känsla av att vilja ha mer som Bibeln uppmanar till. Paulus längtar efter att känna Herren bättre, se Fil 3:7-14, söka de andliga gåvorna, se 1 Kor 12:31 osv.]

Olika indelningar
Det finns olika indelningar. I den judiska traditionen inkluderas den inledande frasen med första budet, vilket inte den lutherska, katolska eller reformerta traditionen gör. En annan skillnad är placeringen av budet att vörda sina föräldrar, beroende på om det anses höra till den första eller den andra gruppen blir det 5:e eller 6:e budet (4:e budet i Luthers katekes).
    Kärnbibelns rubriker följer den judiska uppdelningen. Det finns en tematisk och tydlig strukturell struktur som talar för detta, förutom att den var den äldsta och även gällde bland de första kristna. De första fem punkterna består alla av två sektioner där den första beskriver budordet och den andra ger förklaring eller beskrivning. De första fem har också samma text "Herren din Gud" i varje punkt. De sista fem punkterna består däremot av kortare fraser med förbud. Här nämns inte Guds namn och det finns inte heller någon tillhörande förklaring.
    Det finns också ett spegelvänt mönster i båda dessa halvor som börjar med hjärtat, tar sig uttryck i tal och sedan sist i handlingar. Det är ett kiastiskt mönster där första och sista punkten handlar om en inre osynlig kvalitet; både första punkten som handlar om tron på Gud och sista som handlar om girighet, har att göra med hjärtat. Det andra temat är ord; förbudet att ingå eder och vittna falskt hör ihop. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen och det leder vidare till praktiska handlingar som att inte respektera vilodagen, sina föräldrar, människoliv, äktenskap och andras egendom.

Guds mäktiga närvaro vid Sinai
¹⁸Allt folket blev vittne till åskmullret och blixtarna och ljudet från shofaren och rykandet (röken som rykte) på berget. När folket såg det blev de förskräckta och stod långt bort. ¹⁹De sa till Mose: "Tala du till oss så ska vi lyssna, men låt inte Gud (Elohim) tala till oss för då ska vi dö."
     ²⁰Mose sa till folket: "Frukta inte, var inte rädda, för Gud (Elohim) ska pröva er, för att vördnad för honom ska finnas i er så att ni inte syndar."
     ²¹Folket stod på behörigt avstånd när Mose gick närmare det tjocka mörkret (ett tjockt mörkt moln) där Gud (Elohim) var.

Civila lagar
²²Herren (Jahveh) sa till Mose: Detta ska du säga till Israels barn (söner); ni har själva sett att jag har talat med er från himlen.

²³Ni ska inte göra – vid sidan av mig –
    gudar av silver
    eller gudar av guld,
det ska ni inte göra åt er.

[I ett kiastiskt mönster repeteras det inledande budordet att inte ha andra gudar vid Guds sida, se 2 Mos 20:3-5. Det är inte bara detta budord som åsyftas, utan det blir som en titel för hela undervisningen ovan med de tio budorden. Bibeln visar att det finns saker som inte ska göras och saker som ska göras när det gäller offer. Nu i vers 24 följer de positiva buden med vad som ska offras.]

²⁴Ni ska göra ett altare av jord till mig och offra brännoffer [3 Mos 1:3-16] på det och shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11-21], dina får och dina oxar. På varje plats där jag vill att mitt namn ska bli omnämnt ska jag komma till er och välsigna er. ²⁵Och om du gör ett altare till mig av sten, ska du inte bygga det av huggna stenar, för om du rör det med ett verktyg har du förorenat det. ²⁶Inte heller ska du gå upp på trappsteg till mitt altare, för att din nakenhet inte ska bli avslöjad därpå.

Bestämmelser
¹[Kapitel 21-22 beskriver olika juridiska scenarion kring slaveri, personskador och stöld. Här ges riktlinjer för hur domare ska kunna döma rättvisa domar. Texten är skriven enligt mönstret: om detta sker, då ska det göras upp så här.]

Detta är de påbud (bindande juridiska beslut) som du ska lägga fram för dem [israeliterna].

Hebreiska slavar/tjänare
²[Israeliterna hade själva varit slavar i Egypten. Det är denna utsatta grupp som är först att få rättsligt skydd. Det sätt en hebré kunde bli en slav var betalning för stöld (2 Mos 22:3) och skuldsättning (3 Mos 25:39). Lagar kring utländska slavar behandlas i 3 Mos 25:45. Vid många tillfällen behandlades arbetare och slavar likvärdigt, se 2 Mos 20:10; 23:12; 3 Mos 25:6, 39, 43, 53; 5 Mos 12:18; 16:11.]

Om du köper en hebreisk slav (tjänare – hebr. eved), ska han tjäna (hebr. avad) dig i 6 år och det 7:e året ska han bli fri utan att ersätta dig [utan att behöva betala för sin frihet]. ³Om han kom ensam [ogift] ska han gå (lämna) ensam [efter sex år]; om han var gift [när han kom] ska hans hustru gå med honom.

[Hebr. gaf används bara här och i vers 4. Ordet kan översättas ´ryggen fri´ eller ´bara med sin klädnad´. Han kom med kläderna han hade på sig, dvs. utan fru och barn.]

⁴Om hans herre ger honom en hustru och hon föder söner eller döttrar till honom, ska hustrun och hennes barn vara hennes herres, och han ska gå (lämna) ensam (hebr. gaf). [Det skulle dock vara väldigt smärtsamt att lämna sin familj.] ⁵Så om tjänaren tydligt säger: "Jag älskar min herre, min hustru och mina barn, jag vill inte gå (lämna) fri", ⁶då ska hans herre föra fram honom till Gud (Elohim) och föra honom till dörren eller till dörrposten [en formell ceremoni krävdes] och hans herre ska genomborra hans öra med en syl, och han ska tjäna honom för alltid.

Slaveri
På den här tiden var slaveriet utbrett i världen. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot har slaveriet avskaffats i länder som bygger på judeo-kristna värderingar. Gud förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.

Rättigheter för kvinnlig tjänare
⁷[I omkringliggande kulturer var det inte ovanligt att barn såldes som slavar/tjänare. I hopp om en bättre framtid kunde en fattig dotter säljas till ett rikt hushåll. Bland hebréerna var sådana försäljningar jämförelsevis sällsynta, men de ägde ändå rum ibland, till följd av extrem fattigdom (Neh 5:5). Kvinnor som såldes på detta sätt kunde kräva sin frihet efter sex år om de så önskade (5 Mos 15:17), men om de köptes för att bli hustrur fick de ytterligare ett skydd. Reglerna här skyddar flickan från att säljas vidare till andra och bli sexuellt utnyttjad.]

Och om en man säljer sin dotter till att bli en tjänarinna (hebr. amah) ska hon inte lämna som de manliga tjänarna gör. ⁸Om hon inte behagar sin herre som har tagit henne till hustru [eller konkubin] åt sig själv, då ska han låta henne bli återlöst [av hennes far eller en släkting]. Det står inte i hans makt att sälja henne till en främling, eftersom han [då] har agerat svekfullt mot henne. ⁹Och om han tar henne till hustru åt sin son, ska han handla med henne som med en dotter. ¹⁰Om han tar sig en annan hustru ska hennes mat, hennes kläder och hennes äktenskapliga rättigheter inte förminskas. ¹¹Och om dessa tre [åtaganden] inte erbjuds (görs för) henne, då ska hon gå ut utan ersättning och utan betalning.

[De tre åtagandena var att erbjuda återlösning (vers 8), giftermål med någon av familjens söner (vers 9) eller giftermål med en annan hebré (vers 10).]

Dödsstraff
För vissa grova brott som bl.a. mord föreskrivs dödsstraff. Såväl utdömandet som verkställandet av dödsstraffet bör ha varit ytterst ovanligt. Då två vittnen var nödvändiga blev det svårt att skaffa fram bevis. För domstolen gällde principen att hellre fria än fälla. I Talmud diskuteras de rättsliga kraven för dödsstraff mycket ingående och man fastställde betydande hinder som gjorde en sådan dom extremt svår att verkställa. Enligt Mishnah måste dödsfall avgöras av en Sanhedrin bestående av 23 domare.

Personskada – mord
¹²Den som slår en man så att han dör ska dödas.
¹³Men om en man inte ligger på lur [det var inte ett överlagt mord] och Gud (Elohim) låter det komma till hans hand,
    då ska jag utse en plats åt dig dit han kan fly.
¹⁴Men om en man avsiktligt kommer till sin granne och slår honom med svek, då ska han tas bort från mitt altare så att han kan dö. [Jfr 1 Kung 1:50-51]

[Vers 12-14 formar en kiasm som ramas in av mord som måste straffas hårt. För att avgöra om det var olyckshändelse eller mord skulle den som orsakat en annan människas död ta sig till en av de sex fristäderna och där invänta rättegång, se 4 Mos 35.]

Personskada – våld i hemmet
¹⁵Och den som slår sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.
¹⁶Och den som stjäl [kidnappar, samma ord ganav som i 2 Mos 20:15] en människa (hebr. ish) och säljer honom,
    eller om han blir funnen i hans hand, ska med säkerhet dödas.
¹⁷Och den som förbannar sin far eller sin mor, ska med säkerhet dödas.

[Vers 15 och 17 ramar in detta stycke och handlar om att vörda sina föräldrar, se 2 Mos 20:12. Att kidnappa någon är att stjäla från familjen. Att kidnappa någon i syfte att sälja till slaveri är också ett allvarligt brott som leder till dödsstraff.]

Personskador – slagsmål
¹⁸Och om flera män tävlar (strider, duellerar) och den ene slår den andre med en sten eller med sin näve och han inte dör utan blir sängliggande, ¹⁹om han reser sig igen och går böjd över sin stav, då ska den som slog honom vara tyst. Han ska ersätta honom för hans förlorade tid och ska ombesörja att han blir fullt återställd.


²⁰Och om en man slår sin tjänare eller tjänarinna med en käpp [ger en kroppslig bestraffning], och han dör under hans hand, ska han med säkerhet bli straffad. [En herre kan inte behandla sina slavar hur som helst, människovärdet står högt, skulle en slav dö hade slavägaren begått mord.] ²¹Om han överlever en dag eller två dagar ska han inte bli straffad, för han är hans silver (han är köpt och tillhör honom). [Straffet i vers 20 var då inte tänkt att döda utan bara korrigera.]

Tillbaka upp

---

Ps 28:1-9

Psalm 28 – Gud hör bön

En psalm som är en bön om Guds rättvisa dom. Den börjar med angelägen bön om hjälp i en pressad situation, men avslutas i lovprisning och förtröstan på att Gud hör bön. Psalmen har många motsatser. Den första rör ljud. Psalmisten ropar, men Herren upplevs tyst. Den andra motsatsen har att göra med handlingar. Psalmisten lever i en värld där de onda agerar, samtidigt verkar också Gud och griper in i historien. Psalmen handlar om att lära sig leva mitt i dessa kontraster, men också att urskilja Guds röst och Guds gärningar.

Författare: David

Struktur:
1. Hör mitt rop på hjälp, vers 1b-5
2. Han har hört min bön, vers 6-9

¹Av David.

[På samma sätt som Psalm 25, 26 och 27, inleds även denna psalm med bara Davids namn.]

Hör mitt rop
Till dig, Herre (Jahveh), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan);
    min klippa, var inte stum mot mig.
Om du förblir tyst mot mig,
    blir jag lik dem som gått ner i graven.
²Hör mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp],
    när jag skriker ut till dig (ropar efter din hjälp),
när jag lyfter mina händer
    mot det allra heligaste i din helgedom.

³Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla),
    tillsammans med våldsverkare [till döden];
de som talar fred med sina grannar,
    men har ondska i hjärtat.
⁴Löna dem för vad de gjort,
    efter alla deras onda handlingar;
löna dem för allt de sysslat med,
    ge dem vad de förtjänar.
⁵Eftersom de inte förstår
    vad Herren (Jahveh) har gjort,
inte hans händers verk (vad han skapat);
    därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem.

[Vers 1-5 hör ihop som en sektion. Herren "bryter ned" här i vers 5, hebr. haras, ramar in stycket med det ljudmässigt snarlika ordet charesh (stum) i vers 1.]

Bönesvar
⁶Välsignad (lovad) vare Herren (Jahveh),
    för han hör (har hört – och kommer att höra) mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
⁷Herren (Jahveh) är min styrka (starkhet)
    och min sköld,
mitt hjärta förtröstar [har alltid litat] på honom
    och jag får [har alltid fått] hjälp.
Därför jublar mitt hjärta,
    och med min sång vill jag tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom.

⁸Herren är deras [sitt folks] styrka,
    och ett frälsningens (räddningens) värn (en säker tillflykt, ett skydd, försvar, en säker fästning)
    för sin smorde (utvalde, kung).
⁹Ge seger åt ditt folk och välsigna ditt arv.
    Var deras herde [fåraherde som matar, leder och skyddar dem]
    och bär (lyft upp) dem för evigt.

Tillbaka upp

---

Ords 7:1-5

Hur kan man bevaras?
¹Min son (mitt barn, min vän), håll fast vid (skydda, bevara) mina ord (hebr. amar),
    och bevara (bygg upp ett förråd av, göm undan) mina budord (hebr. mitsvot) inom dig.
²Håll (skydda, bevara) mina budord så får du leva [då får du leva ett överflödande liv],
    följ min undervisning (hebr. Torah) och skydda den som en ögonsten.
³Bind dem på dina fingrar [ha alltid buden i ditt blickfång som en vigselring],
    och skriv dem på ditt hjärtas tavla [memorera dem].
⁴Säg till visheten "Du är min syster",
    och kalla förståndet (insikten, urskillningsförmågan) din förtrogna vän (hebr. móda; ordagrant: nära; feminin).
⁵De kan bevara dig från både den främmande (ogifta och otuktiga) kvinnan,
    och den lösaktiga kvinnan (äktenskapsbrytaren) som talar så förföriskt (smickrande, inställsamt).

Tillbaka upp

---

Matt 23:13-39

Jesus är förtvivlad över det andliga ledarskapet
¹³[I följande punkter utbrister Jesus i djup förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall. I Bergspredikan gav Jesus åtta välsignelser till de rättfärdiga, se Matt 5:3-10. Nu följer sju parallella motsatta verop.]

1. Ni stänger himmelriket för andra
"Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).

Ni stänger [genom er dubbelmoral dörren till] himmelriket (himlarnas kungarike) för (mitt framför näsan på) människorna. Själva går ni inte in, och dem som vill komma in hindrar ni från att göra det.

[I kontrast till den första välsignelsen att himmelriket tillhör dem som är fattiga i anden, se Matt 5:3, så går det första veropet till den som stänger ute människor från himmelriket och en äkta gudsrelation. Vers 14: "Ve er, skriftlärda och fariséer, hycklare, för ni slukar änkors hus och ber långa böner för syns skull, därför ska ni få ett större straff" saknas i de flesta grekiska manuskript och tidiga översättningar. Versen lades troligtvis till senare för att harmonisera med Mark 12:40 och Luk 20:47.]

2. Ni leder människor vilse
¹⁵Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).

Ni reser över land och hav för att göra någon till en proselyt (en hedning som konverterat till judendomen), och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn (en som tillhör helvetet), dubbelt värre än ni själva.

[I kontrast till välsignelsen över de milda som ska ärva jorden, se Matt 5:5.]

3. Ni prioriterar bara det materiella
¹⁶Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan],
    ni blinda ledare. [Här används inte hycklare utan blind ledare, samma språkbruk som i Matt 15:14.]

Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. ¹⁷Ni blinda dårar, vad är större (mer värt), guldet eller templet som helgar guldet?
     ¹⁸Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed. ¹⁹Ni blinda, vad är större (mer värt), gåvan eller altaret som helgar gåvan?
     ²⁰Den som därför svär vid altaret, svär både vid det och vid allt som ligger på det. ²¹Den som svär vid templet svär både vid det och vid honom som bor där. [1 Kung 8:13; Ps 26:8] ²²Den som svär vid himlen svär både vid Guds tron och vid honom som sitter på den.

[I kontrast till välsignelsen över dem som 'hungrar och törstar efter rättfärdighet' som ska bli fullständigt mättade, se Matt 5:6.]

4. Ni visar inte medlidande

Mynta i en trädgård i Jerusalem.

²³Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).

Ni ger tionde [enligt 5 Mos 14:22] av [era minsta små kryddor] er
    mynta,
    dill
    och kummin,
men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i undervisningen [Torah]:
    rättvisan,
    barmhärtigheten
    och troheten (tron).
Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet].

[De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se Mika 6:6-8.]

²⁴Ni blinda ledare, som silar mygg och sväljer kameler!

[Antagligen från en arameisk ordlek mellan 'kamel' (aram. gamla) och 'mygga' (aram. galma). Båda dessa djur var orena djur, se 3 Mos 11:4, 23, 41. Rättrogna judar silade sitt vin för att inte råka svälja en mygga.]

[I kontrast till 'de barmhärtiga' som ska möta barmhärtighet i Matt 5:7.]

5. Ni är fulla av habegär och omåttlighet
²⁵Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).

Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av habegär (plundring) och omåttlighet (helt utan självkontroll). ²⁶[Jesus, som alltid vill omvändelse, riktar sig nu personligen till dem.] Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

[Kontrast till välsignelsen till de 'renhjärtade' i Matt 5:8.]

6. Ni är laglösa
²⁷Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).

Ni är som vitkalkade gravar. På utsidan ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all (all slags; varje form av) orenhet. ²⁸På samma sätt är det med er, ni ser ut att vara rättfärdiga [osjälviska och rena] inför människorna, men inuti är ni fulla av hyckleri (skådespel) och laglöshet (ondska).

[Kontrast till dem som 'medlar till fred' i Matt 5:9.]

7. Ni förföljer de rättfärdiga

Gravmonument från Jesu tid på Olivbergets sluttning. Till vänster Jakobs grav, som är en familjegrav för prästsläkten Hezir. I mitten står Sakarias grav.

²⁹Ve er [uttryck för intensiv förtvivlan], skriftlärda och fariséer,
    ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra).

Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar, ³⁰och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.

[Vid foten av Olivberget i Kidrondalen finns flera gravmonument kvar från Jesu tid. De har haft olika namn under olika tidsperioder och i dag kallas de tre mest kända Absaloms, Sakarias och Jakobs grav. Det är intressant att just namnet Sakarias nämns i vers 35. Det är inte otroligt att det är dessa gravmonument som fariséerna just då byggde, och som Jesus refererar till när han uttalar dessa ord i tempelområdet, bara ett par hundra meter därifrån.]

³¹Genom att säga detta vittnar ni mot er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna. ³²Fyll då också ni era fäders mått! [Sätt igång, slutför det era förfäder påbörjade!]

[Kontrast till de som 'får lida på grund av rättfärdighet' i Matt 5:10.]

Sammanfattande avslutning

Religiösa ledare som hycklar får både Johannes Döparens och Jesu hårdaste kritik och liknas vid giftormar.

©Anders Wester

³³Ni ormar! Ni giftormars barn! [Han förknippade de skriftlärda och fariséerna med död, och med den urgamla ormen, Satan själv.] Hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna (helvetet)? ³⁴Därför sänder jag till er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem ska ni döda och korsfästa, andra ska ni prygla hårt (piska med fyrtio slag) i era synagogor och förfölja från stad till stad. ³⁵Så ska allt rättfärdigt blod som utgjutits här på jorden komma över er, alltifrån den rättfärdige Abels blod till blodet från Sakarias, Berekjas son, som ni mördade mellan templet och altaret.

[Abel var den förste som dödades i Gamla testamentet, se 1 Mos 4:8. Sakarias var den siste, se 2 Krön 24:20-22. Krönikeboken är den sista boken i den hebreiska Bibeln. Jesu poäng är att genom hela Bibeln har sanna Guds efterföljare ofta blivit förföljda.]

³⁶Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta [onda, svåra tider] ska komma över det här släktet." [2 Krön 36:15-16]

Jesu hjärta för människorna i Jerusalem
³⁷[Efter de sju veropen, vers 13-36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord:] "O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat. ³⁸Se, nu står ert hus övergivet (tömt på sina egna resurser) [utan Guds beskydd]. ³⁹För jag säger er, ni ska inte se mig igen förrän den dag då ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' " [Ps 118:26]

Tillbaka upp