Psalm 144 är den sjunde av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Psalmisten uttrycker sin förtröstan på Gud och ber om Guds ingripande i en kommande strid. Det finns en förvissning om Guds välsignelse och seger.

Författare: David

Struktur: Vers 1-11 är i första person singular och vers 12-15 första person plural.

1a. Prisa Herren, vers 1b-2
1b. Vad är en människa, vers 3-4
1c. Bön till Gud, vers 5-8,
1d. Repris med refräng, vers 9-11
2. Gemensamma ord av förtröstan, vers 12-15

Till (av) David.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget "mot Goliat".]

Klagan
Välsignad är Herren (Jahveh) min klippa,
    som övade min hand för krig,
    och mina fingrar för striden.

[Det hebreiska ordet för krig, kerav, beskriver ett fientligt möte. Ordet för strid lacham är närbesläktat med ordet för bröd lechem och kan tolkas både som en närkamp och som en kamp för brödfödan.]

²Min nåd (omsorgsfulla kärlek),
    och min borg,
    mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
    och min befriare,
    min sköld,
    honom, i vilken jag tar skydd,
    som kuvar folk under mig.
    [Varje rad i denna vers är ett attribut på Gud.]

³Herre (Jahveh), vad är en människa,
    att du tar notis om honom?
Eller en människoson,
    att du tar hänsyn till honom?
⁴Människan är som ett andetag (en vindfläkt; fåfänglighet – hebr. hevel),
    hennes dagar är som en skugga som drar förbi.

⁵O, Herre, låt himlarna (universum) böja (kröka) sig och kom ned [här antyds relativitetsteorin, se Ps 18:10],
    rör vid bergen så att det ryker om dem.
⁶Kasta ut blixtar och skingra dem,
    sänd ut dina pilar och förvirra dem (orsaka panik, tumult).
⁷Sträck ut dina händer från höjden,
    rädda mig och rädda (ryck bort) mig från de många vattnen [som är en bild på olika folkslag]
    ut ur främlingarnas hand,
⁸vars munnar talar falskhet,
    och vars högra hand är en högerhand som ljuger. [Se vers 11]

⁹O Gud (Elohim), Jag ska sjunga en ny sång till dig,
    på tiosträngad nevel-lyra [bärbart stränginstrument, från ordet för skinn, se även Ps 33:2] ska jag lovsjunga dig,
¹⁰som ger frälsning till kungarna,
    som räddar David, din tjänare, från det smärtsamma svärdet.
¹¹Befria mig och rädda (ryck bort) mig ut ur främlingarnas hand,
    vars munnar talar falskhet,
    och vars högra hand är en högerhand som ljuger [vers 8].

Gemensam förtröstan
¹²[Nu växlar formen från jag/mig till vi:]
Vi, vars söner är som groende plantor som växer upp i sin ungdom,
    vars döttrar är som hörnpelare, utsnidade för att passa i ett palats.
¹³vars förrådsbodar är fyllda, som erbjuder alla slags varor,
    vars fårhjord (flock av småboskap) förökar sig i tusental och tiotusental ute på fälten,
     ¹⁴vars oxar är välgödda.
Där finns inga sprickor,
    ingen som går i fångenskap,
    ingen som ropar på torgen.

¹⁵Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är ett sådant folk!
    Ja, välsignat (saligt, lyckligt) är det folk vars Gud är Herren (Jahveh Elohim)!

Tillbaka upp

---

Ords 30:32

³²Om du har agerat dåraktigt (agerat utan att tänka) och upphöjt dig själv,
    eller om du medvetet planerat synd, lägg handen på munnen [sluta omedelbart].

Tillbaka upp

---

Upp 17:1-18

Babylon (kap 17-19)
¹[Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se Heb 11:10. Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se 1 Mos 10:10. Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se 1 Mos 11:4. Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna:

• Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se vers 3,
      medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se Upp 21:10-11.
• Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se Upp 17:3,
      medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se Upp 12:1.
• Babylon är klädd i jordisk lyx, se Upp 17:4,
      medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se Upp 12:1-2.
• Babylon är prostituerad, se Upp 17:1,
      medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se Upp 21:9.

Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se Upp 16:17-21. Nu ägnas drygt två kapitel åt att beskriva fallet.]

En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sa: "Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. ²Jordens kungar har bedrivit otukt med henne [avgudadyrkan], och jordens invånare är berusade av hennes otukts vin."

Det grekiska tvåeuromyntet från 2002 är inspirerat av grekisk mytologi. Bilden beskriver en scen där Zeus har tagit en tjurs skepnad och rövat bort jungfrun Europa. En sägen som Johannes och hans läsare kände till.

³I Anden förde han mig bort till en öken. Jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. ⁴Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. ⁵På hennes panna var skrivet ett namn, ett mysterium [en hemlighet som har en andlig symbolisk mening]:

"Det stora Babylon,
    mor till alla prostituerade [källan till all avgudadyrkan och alla falska religioner]
    och allt avskyvärt på jorden (alla skändligheter och all ondska, allt som Gud avskyr, en attityd av högmod där man medvetet går emot Guds vilja utan minsta skam)."

⁶Jag såg också att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens blod. När jag såg henne blev jag djupt förundrad.
     ⁷Ängeln sa till mig: "Varför är du så förundrad? Jag ska berätta om mysteriet (hemligheten) med kvinnan och vilddjuret som bär henne och som har de sju huvudena och de tio hornen.

Ängeln förklarar synen

Vilddjuret
⁸Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer [en imitation av Lammets titel, se Upp 1:18; 2:18, och Guds titel, se Upp 1:4, 8; 4:8], men det ska komma upp ur avgrunden och gå mot fördärvet.

De av jordens invånare som inte har sina namn skrivna i livets bok sedan världens nedkastande [Upp 13:8] ska förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men ska komma. ⁹Här krävs ett sinne med vishet: de sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på. [Rom var byggt på sju kullar, men det är inte den enda tolkningen.] De är också sju kungar. ¹⁰Fem [kungar, riken] har fallit [existerar inte nu], en är, och en har inte kommit än. När han kommer ska han bara bli kvar en kort tid. [När Johannes skrev ner detta var Domitianus kejsare, han regerade i Romarriket 81-96 e.Kr.] ¹¹Vilddjuret som var och inte är, han är själv den åttonde men hör till de sju, och han går mot fördärvet.

¹²De tio hornen du såg [Dan 7:7-8, 20-25] är tio kungar som ännu inte har fått något rike. Men tillsammans med vilddjuret får de makt att för en timme [en kort tid] regera som kungar. ¹³De har samma sinnelag (gemensamma syfte, åsikt) och ger sin makt och myndighet åt vilddjuret. ¹⁴De ska strida mot Lammet, men Lammet ska besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och kungarnas Kung."

Den prostituerade kvinnan – Babylon
¹⁵Han [ängeln] sa [ytterligare] till mig: "Vattnen som du såg där skökan tronar, det är folk och människomassor och länder och språk. [Det antika Babylon refereras ofta till som "staden vid stora vatten", se Jer 51:13. Floden Eufrat rann genom staden som hade ett väl utvecklat kanalsystem, se också vers 1.] ¹⁶De tio hornen du såg och vilddjuret, de ska hata skökan och göra henne utblottad och naken. De ska äta hennes kött och bränna upp henne i eld, ¹⁷för Gud har ingett dem tanken att utföra hans plan och med ett och samma sinne ge sin kungamakt åt vilddjuret tills Guds ord har gått i uppfyllelse. ¹⁸Kvinnan som du såg är den stora staden som regerar över kungarna på jorden."

Tillbaka upp