Obadja är den fjärde av de tolv mindre profeterna. Obadjas namn betyder på hebreiska "Guds tjänare" eller "en som prisar Gud". Boken består av bara 21 verser och är den kortaste i hela Gamla testamentet. Boken handlar om Edom, vars folk härstammar från Esau, Jakobs bror. Edom har alltid varit en ärkefiende till Israel. Det är oklart när Obadja levde men mycket talar för att det kan ha varit strax efter templets förstörelse (586 f.Kr.), då Edom kom in i de södra delarna av Israel och bosatte sig där efter att judarna förts bort till Babylon. Se också Ob 1:11-14 som tydligt talar om hur Edom i skadeglädje såg på när Jerusalem erövrades. En del anser också att det kan vara så att Edom förrådde Juda så att de kom i den babyloniska maktens våld. Se Ps 137:7; Jes 34:5-17.

Berör tidsperioden: Troligtvis 587–500 f.Kr. I så fall handlar Ob 1:11-14 om babyloniernas anfall mot Jerusalem (605–586 f.Kr.) och Obadja är samtida med Jeremia. Ett annat alternativ är filistéernas erövring av Jerusalem under Jorams regering 853–841 f. Kr. och Obadja är samtida med profeten Elisha.

Författare: Obadja

Genre: Historisk och profetisk

Klippstaden Petra låg i Edoms område. Edom betyder röd.

¹Obadjas syn (vision).

[Synen gäller Edom. Folkslaget edomiterna härstammade från Esau, son till Isak och Rebecka, och äldre tvillingbror till Jakob, se Ob 1:10; 1 Mos 25:23-26. Esaus bror Jakob är känd som Israel, och Esau kallas Edom, som betyder "röd". Kanske var han rödhårig? Jakob/israeliterna bosatte sig i Kanaans land med Jerusalems berg som centralort, medan Esau/edomiterna bosatte sig söder om Döda havet med berget Seir som centralt berg, se vers 21 och 5 Mos 2:5. Huvudstaden hette Sela, vilket betyder sten på hebreiska. På grekiska är namnet Petra. Det är möjligt att edomiternas huvudstad låg där den nabateiska klippstaden Petra nu ligger. Det är intressant att bergen och klipporna i Petra är röda. Fiendskapen mellan israeliterna och edomiterna startade redan med tvillingbröderna Jakob och Esau och har fortsatt. På väg från Egypten tillät inte edomiterna israeliterna att passera genom deras land, se 4 Mos 20:14-21. Sedan israeliterna bosatte sig i Kanaans land har många strider utkämpats mellan folken, se 1 Sam 14:47; 2 Sam 8:14; 1 Kung 9:26; 2 Krön 20:1-27; 2 Kung 8:16-22; 2 Kung 14:9-11; 2 Krön 28:17. Även på Jesu tid fanns dessa spänningar kvar. Herodes den store som dödade judiska pojkar i Betlehem (Matt 2:1-3, 16; Luk 1:5) var edomit. Hans son (Herodes Antipas) dödade Johannes Döparen (Matt 14:3-4, 8-10) och hans barnbarn (Herodes Agrippa I) halshögg Jakob, Johannes bror (Apg 12:2).]

Detta säger Herren Gud (Adonai Jahveh) till Edom [edomiterna]:

Vi har hört budskapet från Herren (Jahveh)
    och en budbärare (ambassadör) är utsänd till nationerna:
    "Stå upp och låt oss dra upp mot henne i krig."

²Se, jag gör dig liten bland länderna,
    du är mycket föraktad.
³Ditt hjärtas stolthet har tjusat (lurat, narrat) dig,
    du som bodde i klippans skrevor, (som hade) dina boningar högt uppe [som ett örnnäste högst upp på en klippavsats],
som sa i ditt hjärta:
    "Vem skulle kunna slå ner mig till marken?"
⁴Trots att du gör (bygger) ditt bo lika högt som örnens [bildligt för stolthet],
    och placerar det bland stjärnorna
    så ska jag slå ner det därifrån, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

⁵Om tjuvar kommer till dig,
    om rövare (plundrare; ordagrant: tillspillogivning) på natten,
hur är du inte avskuren (ensligt placerad, en utsatt position),
    skulle de inte stjäla till dess de fått nog?
Om druvplockare kommer till dig
    skulle de inte lämna lite efterskörd [åt de fattiga]? [Jer 49:9]
⁶Hur är inte Esau genomsökt [landet Edom kommer att plundras],
    hans dolda skatter efterfrågas (uppletas)! [Jer 49:10]
⁷Alla sammansvärjningens män förde dig till gränsen,
    männen som hade fred med dig har bedragit dig och besegrat dig.
De som åt ditt bröd
    lade ut en snara under dig
    i vilken det inte finns någon urskiljning.
    [Alla som hamnar i snaran fångas av den.]

⁸Ska inte jag på den dagen,
    förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh),
utrota Edoms kloka män
    och skilja ut Esaus berg?
⁹Dina mäktiga män, Teman [staden som fått namnet från Esaus barnbarn, se 1 Mos 36:11], ska bli förfärade (bestörta, modfällda, nedslagna),
    för att varenda en ska utrotas (huggas av) från Esaus berg genom slakt.

Edoms brott
¹⁰På grund av det våld som du bedrivit mot din bror Jakob [israeliterna]
    ska skam täcka dig
    och du ska bli utrotad (avhuggen) för evigt.
¹¹På den dag då du stod vid sidan om (avskilt),
    dagen då främlingar bar iväg det värdefulla
och utlänningar gick in i hans port och kastade lott om Jerusalem,
    då var också du en av dem.

[Vers 11-14 verkar beskriva babyloniernas anfall mot Jerusalem 605–586 f.Kr.]

¹²Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på din bror [Israel] när katastrofen kom,
    på deras lidande på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha fröjdat dig över Juda söner
    den dag fördärvet drabbade dem!
Du skulle inte heller ha talat i stolthet (med stolta ord)
    på deras olyckas dag!
¹³Du skulle inte ha gått in i mitt folks portar
    på deras olyckas dag!
Du skulle inte ha stirrat (sett med skadeglädje) på deras lidande
    på deras olyckas dag!
Inte heller skulle du ha lagt dina händer på deras ägodelar
    på deras olyckas dag!
¹⁴Inte heller skulle du ha stått i vägskälen
    för att slå ner dem som lyckats undfly!
Du skulle inte heller åter ha fängslat dem som var kvar
    [den lilla kvarlevan som inte blev bortförd till Babylon]
    på deras olyckas dag!

Guds straff mot Israels fiender
¹⁵[Edoms stolthet och fall är en bild på alla nationers stolthet och fall. Obadja breddar bilden från Israels granne i söder till ett större perspektiv. Det hebreiska ordet för Edom består av tre bokstäver: alef, dalet och mem. Samma bokstäver som ordet adam som betyder människa och mänsklighet. Edom blir som en bild på hur Gud en dag ska döma all mänsklighetens stolthet, förräderi och våld. Guds dom över Edom är i linje med Guds löfte till Abraham angående Israel, se 1 Mos 12:3. Alla stormakter och länder som har försökt förinta Israel och det judiska folket har istället själva gått förlorade. Några exempel är det antika Egypten, Persien, Nazi-Tyskland, osv.]

För Herrens dag [då han ska döma] är nära för alla folk. [Inte bara Edom.]
Som du har handlat mot andra,
    så ska du själv behandlas,
    dina [onda] gärningar ska drabba dig själv. [Joel 3:14-16]
¹⁶Så som ni har druckit på mitt heliga berg,
    så ska alla hednafolk dricka oavbrutet (kontinuerligt),
ja, de ska dricka och bälga i sig
    och bli som om de aldrig hade existerat (funnits till).

[Domen liknas vid vin som nationerna tvingas dricka. På samma sätt som vinet gör att den som dricker tappar förmågan att tänka klart och börjar ragla, kommer Gud få dessa nationer att stappla i förvirring. Denna metafor är hämtad från Jer 25:15-29; 49:12.]

Guds välsignelser över Israel
¹⁷[På samma sätt som de två tidigare profetböckerna, Joel och Amos, beskrivit vad som ska hända efter Herrens dag, beskrivs nu hur Gud ska resa upp Davids hus, se Joel 2:32 och Amos 9:11-15.]

Men på Sions berg [tempelberget i Jerusalem] ska finnas en kvarleva (en räddad skara; en befrielse)
    och det ska vara heligt [igen],
och Jakobs hus ska återbesätta
    sina besittningar (komma tillbaka och bo i sina områden).
¹⁸Jakobs hus ska vara en eld
    och Josefs hus en flamma [Josefs söner är Efraim och Manasse, de är Jakobs barnbarn och representerar det norra riket]
och Esaus hus ska bli som stickor
    som man antänder och de ska slukas (av elden).
Ingenting ska bli kvar av Esaus hus,
    för Herren (Jahveh) har talat.
¹⁹De i söder (Negev) ska
    besätta Esaus berg
och de från filistéernas lågland
    ska besätta Efraims fält och Samariens fält
    och Benjamin ska besätta Gilead.
²⁰De fångna av Israels söner
    som är bland kanaanéerna ända till Tsarefat [intill Sidon, se 1 Kung 17:9]
och de Jerusalems fångar
    som är i Sefarad [långt från Israel]
    ska besitta städerna i söder (Negev).

[Detta är enda gången ordet Sefarad används och det finns olika förslag, huvudpoängen med omnämnandet är att det är en plats långt borta. På modern hebreiska är Spanien Sephar och spanska judar kallas sephardi. Även Jonatans Targum associerar Sefarad med Spanien, även om detta är tveksamt. Ett annat alternativ är att Sefarad kan vara "Saparda" från vissa assyriska inskriptioner, vilket placerar staden i Medien. Sardis i Mindre Asien är ytterligare en möjlighet, eftersom dess namn på lydiska är Sfard.]
²¹Frälsare (räddare) [mäktiga stridsmän, de som blivit befriade] ska komma upp på berget Sion [tempelberget i Jerusalem]
    för att döma Esaus berg [Seir],
    och kungariket (herraväldet) ska vara Herrens (Jahvehs).

Tillbaka upp

---

Upp 22:1-21

¹Sedan visade ängeln mig en flod med livgivande (levande, rent) kristallklart vatten som flöt ut från Guds och Lammets tron ²mitt på stadens [det nya Jerusalems] huvudgata [1 Mos 2:10; Hes 47:1-12]. På båda sidor om floden stod livets träd [singular] som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad. Trädets löv är livgivande (till helande – gr. therapeian) för folken.

[Livets träd är i singular, och kan tolkas som en enhetlig grupp träd av samma art, eller så flyter floden på båda sidorna om trädet. Livets träd omnämns också i Edens lustgård, se 1 Mos 2:9. Efter syndafallet hindrar Gud Adam och Eva från att äta av dess frukt, eftersom det ger evigt liv, se 1 Mos 3:22. I hälsningen till församlingen i Efesos lovade Jesus dem att få äta av livets träd i Guds paradis, se Upp 2:7. Till skillnad från havet, som står för kaos, är floden en positiv bild på något som är i rörelse och porlar av liv. Evigheten i nära gemenskap med Gud blir aldrig tråkig. På samma sätt som Adam fick i uppdrag att namnge djuren, se 1 Mos 2:19, kommer det troligtvis att finnas meningsfulla kreativa uppdrag.]

³Ingen förbannelse ska längre finnas. [I det nya Jerusalem ska ingen synd finnas, orsaken till förbannelse, se 1 Mos 3:16-19; Sak 14:11.] Guds och Lammets tron ska stå i staden, och hans tjänare ska tjäna honom. ⁴De ska se hans ansikte. [Något som tidigare inte varit möjligt, se 2 Mos 33:20.] Hans namn ska vara skrivet på deras pannor. [Det är helt tydligt och öppet att de tillhör Gud, se Upp 3:12; 7:3.] ⁵Det ska aldrig mer bli någon natt. Ingen behöver längre någon lykta eller solens sken, eftersom Herren Gud ska lysa över dem och de ska regera i evigheters evighet.

[Välsignelsebönen får här sitt fullständiga genomslag – Herren låter sitt ansikte lysa över dig, och han vänder sitt ansikte till dig, se 4 Mos 6:25-26. Notera också användandet av "Guds och Lammets tron" i vers 1 och 3. Gud och Lammet har delad tron, ytterligare argument för att Jesus är Gud.]

Avslutning
⁶Han sa till mig: "Dessa ord är trovärdiga och sanna. Herren, profeternas andars Gud [1 Kor 14:32], har sänt ut sin ängel för att visa sina tjänare vad som snart (snabbt) måste ske." [Upp 1:1]

⁷[Johannes hör nu Jesus:] "Och se, jag kommer snart. Salig (lycklig, välsignad) är den som håller fast vid profetians ord i denna bok." [Den sjätte av de sju välsignelserna i Uppenbarelseboken, se Upp 1:3.]

⁸Jag, Johannes, är den som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat detta för mig. ⁹Men han sa till mig: "Gör inte så! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder profeterna och till dem som håller fast vid orden i denna bok (skriftrulle). Gud ska du tillbe." [Detta är andra gången Johannes misstar ängeln för ­Jesus och faller ner, se Upp 19:9-10.]

¹⁰Han sa till mig [ängeln fortsätter att tala]:

"Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. [Till skillnad från Daniels profetia som skulle förseglas till senare, se Dan 12:4, 9.]

¹¹Den orättfärdige får fortsätta att göra orätt
    och den orene fortsätta att orena sig.
Den rättfärdige får fortsätta att göra det rätta
    och den helige fortsätta att helga sig."

[Denna vers uppmanar inte att vara kvar i synd, poängen är att om någon inte tar till sig orden i denna profetia, kommer han att fortsätta i sin synd. Tar han till sig inbjudan i vers 17 och omvänder sig kommer han att fortsätta att göra det som är rätt. Oren och helig är motsatser, i båda fallen beskrivs först gärningar och sedan inre karaktär. Det finns en likhet med näst sista versen i Daniels bok där de ogudaktiga ska fortsätta i sin ogudaktighet utan att förstå det, men också att många ska bli renade, se Dan 12:10.]

¹²[Johannes hör på nytt Jesus:] "Se, jag kommer snart, och jag har med mig lön som ska ges till var och en efter hans gärningar.

¹³Jag är Alfa (Α – den första grekiska bokstaven) och Omega (Ω – den sista grekiska bokstaven). [Upp 1:8; 21:6]
Den förste och den siste. [Upp 1:17; 2:8]
Före allting (begynnelsen, ursprunget) och slutet av allt (änden). [Upp 21:6]

[Var och en av dessa tre titlar 'Alfa och Omega', 'den förste och den siste' och 'före allting och slutet av allt' har redan förekommit. Detta är den enda gången som alla tre återfinns tillsammans. Se även 1 Mos 1:1 där den hebreiska objektpartikeln et (alef-tav) förekommer.]

¹⁴Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. [Den sjunde av de sju välsignelserna i Uppenbarelseboken, se Upp 1:3.] ¹⁵Men utanför är vildhundarna [de onda] och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den."

¹⁶"Jag, Jesus, har sänt min ängel (budbärare) till er för att vittna om detta i [de lokala] församlingarna. Jag är skottet (arvingen) från Davids rot (släkt), den strålande (klart lysande) morgonstjärnan [början på en ny ljus dag]."

¹⁷Anden och bruden säger: "Kom!"

[Beroende på vem "bruden" syftar på kan innebörden vara "kom Jesus" eller "kom till Jesus".
    Är bruden församlingen här på jorden, så överensstämmer det med den längtan som Johannes senare uttrycker i vers 20: "Kom, Herre Jesus." Det blir ett gensvar på de tre "se, jag kommer snart" som Jesus säger, se vers 7, 12, 20.
    Om bruden i stället syftar på "det nya Jerusalem från himlen" som Johannes nyss har sett och i detalj beskrivit i förra kapitlet, är det den fulländade himmelska församlingen som uppmanar församlingen här på jorden att komma upp på en högre andlig nivå.]

Den som hör [Anden och bruden säga detta, den som lyssnar och får detta brev uppläst eller själv läser detta brev],
    uppmanas att säga: "Kom!"
Den som törstar [längtar efter mer av Gud],
    uppmanas att komma!
Den som vill,
    uppmanas att fritt (gratis) ta emot livets vatten. [Från floden som flyter ut från Guds tron och Lammet, se vers 1-2. Jesus talade också i liknande termer, se Joh 7:37.]

¹⁸För alla som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord,
    ska Gud lägga på honom de plågor som beskrivs i denna bok.
¹⁹Om någon tar bort något från orden i denna profetias bok,
    ska Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden som beskrivs i denna bok. [Liknande varning finns i Moseböckerna, se 5 Mos 4:2.]

²⁰Han som intygar detta säger: "Ja, jag kommer snart."

Amen (det är sant, låt det ske),
    kom Herre Jesus!

[Höga Visan avslutas med en liknande bön och längtan efter Jesus, se Höga V 8:14. Paulus använder det arameiska uttrycket "Maranatha" som också betyder "Vår Herre kom", se 1 Kor 16:22.]

²¹Herren Jesu nåd (kraft, Guds oförtjänta favör) är med er alla (vare med alla).

[Uppenbarelseboken inleddes med en önskan om "nåd och frid" till dem som fick boken uppläst för sig, se Upp 1:4. Boken, och hela Bibeln, avslutas också med Herren Jesu nåd, något ovanligt för en apokalyps men vanligt i breven, se t.ex. Rom 16:20. Hälsningen om nåd riktades till de troende i församlingarna då, se vers 18, men även till troende i alla tider, se Upp 1:3.
    På grekiska består versen av sju ord: e charis toy Kyrio Ieso meta panton. Ordagrant översatt ungefär: Nåden av Herren Jesus med allt/alla. Centralt står Herren, och på hans högra sida finns Jesus. Bibelns första vers 1 Mos 1:1 har också sju ord och slutar med allt (himlar och jord). I Bibelns första vers följs Gud (Elohim) av alef–tav (objektpartikeln et) på den högra sidan. Bibeln inleds med skapelsen av en perfekt jord, en flod, livets träd och syndafallet (1 Mos 1:1-3). I Bibelns sista kapitel följer en upprättelse i omvänd ordning (i ett kiastiskt mönster) Jesu seger över Satan, en livgivande flod och sist nåden som finns i Herren Jesus.]

Tillbaka upp