Tabernaklets typologier
Tabernaklet i öknen har många typologier till vår relation med Gud, se Kol 2:17. Psalm 100 beskriver hur vi går in i Herrens portar med tacksamhet, i hans gårdar med lov för att slutligen tillbe i det inre, se Ps 100:4. Att gå in i tabernaklet är en beskrivning på hur vi måste agera när vi vill nalkas Gud som bor i tabernaklets innersta på nådastolen som täcker arken i det allra heligaste. Vi behöver passera offeraltaret och reningskaret med tacksamhet, se på menoran, skådebrödsbordet och rökelsealtaret med lovsång för att slutligen få komma nära arken och nådastolen med tillbedjan. Gud är noga med att allting måste göras exakt enligt instruktionerna. När man ser vad alla dessa mönsterbilder/typologier betyder genom hela Bibelns frälsningshistoria förstår man varför just denna instruktion är så viktig. Här finns många förebilder på vår väg till frälsningen:

1. Tabernakelområdet – Det första steget är att komma in på området, vi måste närma oss Gud och komma inom hörhåll för ordet och frälsningen.
2. Brännofferaltaret visar att det krävs försoning för våra synder och reningskaret visar behovet av att tvätta bort det gamla livet.
3. Därefter går vi in i det heliga där skådebrödsbordet visar oss på vikten av att äta Guds ord varje dag så att vi blir bevarade i tron.
4. Menoran visar oss att Jesus är vår ljuskälla genom den helige Ande som hjälper oss.
5. Rökelsealtaret visar hur bönen är vårt personliga samtal med Gud. Detta rum utrustar oss för vår vandring med Gud här på jorden.
7. Arken och nådastolen – Slutligen kommer vi in i det allra heligaste som är förebilden på himlen och det nya Jerusalem där Gud själv bor och vi ska få bo med honom i evighet.

En annan generell typologi finns i parallellen mellan tabernaklet och pilgrimshögtiderna.

Påsken undervisar oss om återlösning och rening som återfinns på tabernaklets gård. I altaret – återlöst genom blodet och reningskaret – renad från orenhet.

Pingsten undervisar oss om vår försörjning som återfinns i det heliga i tabernaklet. Skådebrödsbordet – fysisk försörjning, menoran – den helige Ande, rökelse – tillträde till Gud genom bön.

Lövhyddohögtiden undervisar oss om Guds härlighet och att finnas i hans närvaro. I tabernaklet är detta det allra heligaste med arken och nådastolen där Gud manifesterar sin härlighet.

Förbundsarken med de två keruberna av rent guld ovanpå.

¹⁰[Det första som Gud ger ritningen till är inte själva tältet utan dess viktigaste möbler. Arken och nådastolen är möblerna som Gud valt för sin personliga närvaro och genom att ge den första instruktionen om arken och nådastolen visar Gud att det är han som kommer till oss. Vi kan inte nalkas Gud om inte han först gör det möjligt för oss att nalkas honom genom att komma oss till mötes. Dessutom är detta en bild på att Gud är både först och sist och alltid måste få vara i centrum. Längdmåttet som används här är alnen, som motsvarade 45 cm. Måttet härstammar från längden på en mans underarm (avståndet mellan armbågen och långfingret).]

De ska göra en ark av akaciaträ, dess längd ska vara 2,5 alnar [1,1 meter], dess bredd 1,5 aln [0,7 meter] och dess höjd 1,5 aln [0,7 meter]. [Arken är en öppen låda, man ska kunna se dess innehåll.] ¹¹Du ska klä in den i rent guld, invändigt och utvändigt ska du klä in den och ovanpå den ska du göra en krona av guld runtom.

[Arken är en bild på Jesus, sann Gud (guldet), och sann människa (akaciaträ). Den är också en bild på Jesus som kung, kronan av guld runtom.]

¹²Du ska gjuta fyra ringar av guld för den och sätta dem ovanpå de fyra fötterna, två ringar på den ena sidan och två ringar på den andra sidan. ¹³Du ska göra stavar av akaciaträ och klä in dem i guld. ¹⁴Du ska sätta stavarna i ringarna på sidorna av arken, med dem ska du bära arken. [Ringarna är en bild på spikarna på korset som visar att Jesus varit korsfäst, se Upp 5:6. Vi måste bära vår korsmärkta Jesus med oss och även ut till alla omkring oss.] ¹⁵Stavarna ska vara kvar (förbli) i ringarna på arken, du ska inte ta bort dem därifrån. [På samma sätt som stavarna behövs för att bära arken, blir vi burna av Jesus när vi förblir i honom som grenarna på vinrankan, se Joh 15:5.]

Stentavlorna med tio Guds budord i förbundsarken. Foto från modellen av tabernaklet i Timna park.

¹⁶I arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig.

[De två stentavlorna med de tio budorden. Att budorden ligger i Jesus visar att han är vår profet. Jesus kom inte för att upphäva utan för att fullborda dessa budord. Jesus var ställd under lagen, se Gal 4:4 och uppfyllde den. Lagen är helig, rättfärdig och god och undervisar oss om Guds vilja. Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig, säger Jesus i Joh 4:34.]

¹⁷Du ska göra ett lock till arken (nådastol, en försoningsplats – hebr. kapporet) av rent guld. Dess längd ska vara 2,5 alnar [1,1 meter], dess bredd ska vara 1,5 aln [0,7 meter]. [Locket har samma dimensioner som arken, se vers 10. Detta lock brukar även kallas för nådastolen.]

¹⁸Du ska göra två keruber av guld, av drivet arbete ska du göra dem, på de båda kortsidorna av locket till arken. ¹⁹Gör en kerub på den ena sidan och en kerub på den andra sidan, i ett stycke med locket till arken ska du göra keruberna på de två kortsidorna av locket. ²⁰Keruberna ska sprida ut sina vingar på höjden och täcka locket till arken med dem, de ska vända sina ansikten mot varandra, mot locket på arken ska de vända sina ansikten. ²¹Du ska sätta locket ovanpå arken, och i arken ska du lägga vittnesbördet som jag ska ge dig. ²²Jag ska möta dig där, ovanför locket till arken mellan de två [bevingade] keruberna som är ovanpå vittnesbördets ark. Där ska jag tala med dig om allt som jag vill ge dig instruktioner om till Israels söner.

[Nådastolen, eller arkens lock, är ett självständigt föremål som dock hör intimt ihop med arken. Arken var en öppen låda utan lock men nådastolen som görs med samma mått som arken läggs ovanpå denna och blir därmed som ett lock till arken. Lägg märke till att nådastolen inte på något sätt fästs ihop med arken utan ligger löst ovanpå. En annan detalj i sammanhanget är det faktum att om man räknar de olika föremålen i tabernaklet blir det 6 stycken, om man betraktar arken och nådastolen som ett föremål, men 7 stycken om de behandlas som de separata föremål de faktiskt är.]

Ritningen till skådebrödsbordet

Inne i tältet i den första avdelningen som kallades det heliga fanns skådebrödsbordet till höger och ljusstaken till vänster och längst in rökelsealtaret. Förlåten var det tjocka draperiet som avdelade det allra heligaste där arken stod.

²³Du ska göra ett bord av akaciaträ, dess längd ska vara 2 alnar [0,9 meter] och dess bredd 1 aln [0,45 meter] och dess höjd ska vara 1,5 aln [0,7 meter]. ²⁴Du ska klä in det i rent guld och till det ska du göra en krona av guld runtom.

[Precis som med arken är även detta en bild på Jesus, sann Gud, guldet, och sann människa, akaciaträ. Den är också en bild på Jesus som kung, kronan av guld runtom. Här har vi också en bild på det som Jesus säger om sig själv: Jag är livets bröd, se Joh 6:35.]

²⁵Du ska göra en handsbred [8-9 cm bred] list till det runtom och du ska göra en krona av guld till listen runtom. ²⁶Du ska göra fyra ringar av guld till det och sätta ringarna i de fyra hörnen som är på dess fyra fötter. ²⁷Ringarna ska vara nära listen, de är till stavarna som bordet ska bäras med.

[Att ringarna ska vara nära listen visar oss att det Jesus gjorde på korset, ringarna symboliserar spikarna, hör intimt ihop med hans konungslighet, listen som med sin dekor är kronan. När vi bär ut brödet Jesus till människorna måste vi förkunna om honom både som det slaktade lammet och som den kung han är.]

²⁸Du ska göra stavar av akaciaträ och klä dem i guld så att bordet kan bäras med dem.

[Det är vi som ska bära skådebrödsbordet, se 1 Pet 2:9. Jesus, sann Gud och sann människa, både ger och uppehåller livet. Jesus uppmanar oss att be om vårt dagliga bröd, se Matt 6:11. Det är nödvändigt att ge anden i oss mat varje dag på samma sätt som vi äter för vår kropps välbefinnande.]

²⁹Du ska också göra fat, kokkärl, krukor och skålar till att utgjuta drickoffer, av rent guld ska du göra dem. [Drickoffret består av vin och varje sabbat samlas prästerna för att äta brödet och dricka av vinet, alltså en bild på nattvarden.]

³⁰På bordet ska det alltid ligga bröd inför mitt ansikte.

[Brödet är en bild på Guds ord och det faktum att det alltid ska finnas bröd på bordet undervisar oss om vikten att alltid "äta" Ordet, det vill säga ha en god daglig vana att alltid läsa Guds ord och begrunda det. Att det är inför Guds ansikte/ögon betyder att vi aldrig ska titta bort från Ordet utan istället låta Bibeln vara våra "glasögon" som vi använder som filter framför allt annat som vi tittar på så att vi kan avgöra vad som är rent, sant, gott och Guds vilja i varje situation.]

Ritningen till menoran

Rekonstruktion av menoran. Finns på Tempelinstitutet i Jerusalem.

³¹Du ska göra en menora [sjuarmad ljusstake] av rent guld, i hamrat arbete ska menoran göras, också dess fot och dess stam. Dess bägare, dess knoppar och dess blommor ska göras i ett stycke med den.

[För att kunna göra ett drivet arbete i hamrat guld måste metallen upphettas till höga temperaturer. Det betyder att guldet inte bara bearbetas utan också renas och luttras under tillverkningsprocessen. Det är en bild på hur Gud vill forma oss så att bara det värdefulla i oss blir kvar. Menoran är också en bild på Jesus som säger att han är världens ljus, se Joh 8:12. Ytterligare en bild som menoran visar oss är den helige Ande. Lamporna kräver olja för att lysa. På samma sätt behöver vi den helige Ande för att kunna vara ljus för våra medmänniskor. Menoran är gjord som ett träd med grenar och det pekar på vad Jesus säger i Joh 15 att han är stammen och vi är grenarna. På samma sätt som menoran ska tillverkas i ett stycke måste vi vara i Jesus – ett med honom. Detta talar även Paulus om när han beskriver församlingen som den Smordes kropp, 1 Kor 12:27]

³²Det ska vara sex grenar som går ut från dess sidor, tre grenar av menoran ska gå ut på ena sidan och tre grenar av menoran ska gå ut på den andra sidan. ³³Tre bägare gjorda som mandelblommor i en gren, en kula och en blomma, och tre bägare gjorda som mandelblommor i de andra grenarna, en kula och en blomma, och likadant i de sex grenarna som kommer ut från menoran. [Mandelblomma och vaksamhet har samma rot på hebreiska shin–kof–dalet. Detta anspelar Jeremia på i Jer 1:11-12. För oss är bilden därför även att vi behöver ljuset för att kunna vara vaksamma, se Ps 119:105.] ³⁴Och i menoran fyra skålar som mandelblommor, dess kulor och dess blommor.

[Kulorna kan också vara blomknoppar, i så fall är det en bild på hur vi med tiden mognar i vår tro. Knoppen är vår första tid som frälsta, blomman när vi vuxit upp och mandeln när vi blir vuxna nog att bära färdig frukt.]

³⁵Och en kula under två grenar i ett stycke med den, och en kula under två grenar i ett stycke med den, och en kula under två grenar i ett stycke med den, för de sex grenarna som går ut från menoran. ³⁶Dess kulor och dess grenar ska vara i ett stycke med den, i ett stycke av hamrat arbete av rent guld. ³⁷Och du ska också göra sju lampor för den och de ska lysa upp över det som är framför den. [Versen tolkas troligtvis som att menoran ska vara ljuskällan i rummet, det heliga i tabernaklet.] ³⁸Dess tänger och dess vektrimmare ska vara av rent guld.

[Verktygen som används för att sköta menoran är bilder på hur Gud på olika sätt måste få rensa och sköta om en troende. Det gamla och dåliga måste tas bort så att lågan kan lysa klart (se även Joh 15:2). Jesus säger att vi ska vara ljus för vår omvärld, se Matt 5:16.]

³⁹Av en talent (hebr. kikar) [34 kilo] rent guld ska den göras med alla sina verktyg.

[En talent motsvarade 3 000 shekel (2 Mos 38:25). Arkeologiska fynd har visat att shekeln var 11,5 gram, vilket gör att vi vet att en talent vägde omkring 34 kg. Ordet talent betyder något runt eller cirkulärt. En talent guld motsvarar:
• Ett klot med diametern 15 cm.
• 2,8 guldtackor (en guldtacka väger 12,5 kg och är 272 mm lång, 95 mm bred och 52 mm hög).]

⁴⁰Se till att du gör den exakt efter ritningen som jag visade dig på berget.

[Sinai berg, där Mose vistades 40 dygn då han fick stentavlorna med budorden och alla andra instruktioner från Gud. Här liksom i vers 9 är det viktigt att inte göra något på sitt eget sätt utan precis som Gud vill ha det gjort.]

Tillbaka upp

---

Ps 30:1-13

Psalm 30 – Helad

Psalmen är en typisk tacksägelsepsalm, inledningen med orden "Jag vill" indikerar detta. Samtidigt är den ett personligt vittnesbörd om vad Herren har gjort. Psalmen förknippas ofta med Psalm 6. Psalm 30 skulle kunna vara skriven som en tacksägelse och ett vittnesbörd på hur Gud har hört och svarat på bönen som beskrivs i Psalm 6. Det finns många igenkänningspunkter i tema och ord mellan psalmerna. Båda nämner helande, se vers 3 och Ps 6:3; skräck, se vers 8 och Ps 6:4; oförmågan att kunna prisa i dödsriket, se vers 10 och Ps 6:6.
    Psalmen är fylld av motsatser: Gud och fiender, gråt och jubel, kväll och morgon, sorg och dans, lovprisning och tystnad. Allt detta illustrerar spänningen mellan den oro och det hopp som David upplever och kontrasten mellan död och liv.

Författare: troligtvis David

Struktur:
1. Inledande lovprisning, vers 2-4
2. Inbjudan att lovsjunga, vers 3-6
3. Bakgrund, vers 9-11
4. Bönesvar, vers 12

¹En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av (för) David.

[Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm (hebr. mizmor) används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebr. shir. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna.
    Beskrivningen för eller vid "husets invigning" är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebr. chanukka. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se Joh 10:22.]

²Jag vill upphöja dig, Herre (Jahveh),
    för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp],
    och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig.

[Hebreiska ordet för "dragit upp" är dalah. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se 2 Mos 2:16 och Ords 20:5. Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]

³Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp),
    och du helade mig.
⁴Herre (Jahveh), du förde mig upp från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    du räddade mitt liv (höll mig vid liv), bevarade mig från att fara ner i graven (cisternen, brunnen).

⁵Lovsjung (sjung och spela till) Herren (Jahveh), ni hans trogna följare,
    tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] hans heliga hågkomst (omnämnande, minne – hebr. zecher) [heliga namn].
    [Hur han räddat folket från slaveriet, gett dem undervisningen, fört dem in i landet, osv. Se även Ps 97:12; Luk 22:19; 1 Kor 11:24-26.]
⁶Ett ögonblick varar hans vrede,
    hela livet hans nåd (favör, glädje, behag, välvilja).
På kvällen gästar gråt,
    men på morgonen jubelsång.

[Gråten är som en tillfällig nattgäst som avreser redan tidigt nästa dag. Den kan förvandlas till glädje – hastigt, som över en natt. Lika säkert som det efter varje natt kommer en ny dag, lika mycket förtröstar psalmisten på att Gud kommer att gripa in.]

⁷[I vers 7-8 kommer bakgrunden till den kris och konflikt som beskrivits i tidigare verser.]

I min framgång (trygghet) sa jag (tänkte jag för mig själv):
    "Jag ska aldrig vackla."
⁸Herre (Jahveh), genom din nåd (favör, välvilja)
    hade du gjort mitt berg starkt.
    [David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.]
Du dolde ditt ansikte (ignorerade, var långt borta, se Ps 88:14);
    jag blev skräckslagen.
    [Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se 4 Mos 6:25-26. Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.]

⁹[Vers 9-11 är Davids bön. Den första raden tilltalar Gud i andra person, här används det personliga gudsnamnet Jahveh. Den andra raden talar om Gud i tredje person, här används namnet Adonai. Det beskriver en relation mellan en slav och en herre. De två uttrycken speglar psalmens dubbla roll som både en personlig tacksägelsepsalm och ett vittnesbörd.]

Till dig Herre (Jahveh), ropade jag (höjde jag min röst i bön),
    till Herren (Adonai) vädjade jag om nåd (oförtjänt kärlek; favör):
¹⁰"Vad vinner du på mitt blod (min död),
    att jag sjunker ned i avgrunden (graven)?
Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig,
    kan det berätta om din trofasthet (sanning)?
    [På hebreiska är människa adam, blod damm och stoft adamah, se 1 Mos 2:7; 1 Mos 3:19.]
¹¹Hör Herre (Jahveh),
    jag vädjar om din nåd (oförtjänta kärlek; favör),
    Herre, var min hjälpare."

¹²Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod)
    till dans (ringdans, jubel och fest) [2 Mos 15:20; Jer 31:13];
du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad)
    och klädde mig i glädje.
¹³Därför ska hela min varelse (ordagrant: "ära"; kan syfta på hjärta, människans innersta eller tungan)
    lovsjunga dig och inte vara tyst.
Herre (Jahveh) min Gud,
    jag vill tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för evigt.

[Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se 1 Mos 23:2; 50:10; 1 Sam 25:1; 28:3. De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se 2 Kung 19:1. Tyget gjordes av get- eller kamelhår (Matt 3:4). Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden i vers 12 beskriver det som om Gud personligen lossar säcktyget, som den sörjande har svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till "glädje". Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!]

Tillbaka upp

---

Ords 7:24-27

²⁴Lyssna nu på mig mina barn (vänner),
    lyssna uppmärksamt (aktivt) på orden från min mun.
²⁵Låt inte era hjärtan vika av på hennes vägar,
    irra inte in på hennes stigar.
²⁶För hon har slagit ner och sårat många,
    ja, en stor mängd har hon dödat.
²⁷Hennes hus är vägen till Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    den leder (mer och mer okontrollerat) ner mot dödens salar (kammare).

Tillbaka upp

---

Matt 24:29-51

Människosonens ankomst
²⁹[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.]

"Direkt efter den sista tidens vedermöda:

'Ska solen förmörkas
    och månen inte längre lysa.
    [Citat från Jes 13:10; 24:23; Hes 32:7-8; Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.]
Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4; Upp 6:13],
    och himlens krafter ska skakas.'

³⁰Då [direkt efter den sista tidens vedermöda] ska Människosonens tecken synas på himlen. [Tecknet kan vara solen och stjärnorna i vers 29, eller något annat. Oavsett exakt innebörd är det något som alla kommer att se.] Alla jordens stammar ska sörja (höja klagorop, i förtvivlan slå handen mot bröstet för att visa sorg).

De ska få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.
[Delvis citat från Dan 7:13-14.]

³¹Han ska sända ut sina änglar vid ett starkt ljud av en stor basun, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra [från hela världen]."

När kommer Jesus tillbaka? – Ni kan veta ungefär
³²"Från fikonträdet kan ni lära er följande liknelse (jämförelse): Så fort kvisten på trädet blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren [och skördetiden] är nära. ³³När ni ser allt detta [alla dessa tecken beskrivna i Matt 24:1-26] vet ni på samma sätt att han är nära, att han står precis vid dörrarna [redo att komma]. [Här är dörrar i plural. Det kan syfta på en dubbeldörr eller att hans ankomst är ett skeende i flera steg.] ³⁴Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Detta släkte (denna generation; detta folk) ska inte förgå förrän allt detta sker. ³⁵Himmel och jord ska förgå, men mina ord ska aldrig förgå."

[Det grekiska ordet för släkte, genea, betyder både "generation" och "folk". Samma "generation" som hörde Jesus uttala dessa ord skulle också vara med om templets och Jerusalems förstörelse 40 år senare år 70 e.Kr., något som måste upplevts som det judiska folkets eller t.o.m. världens undergång. Detta löfte innebär också att det judiska folket ska bevaras som "folk" fram till Jesu återkomst, se Jer 31:35-37.]

När kommer Jesus tillbaka? – Ingen vet exakt, så var vakna! (24:36-25:30)
³⁶"Men vad gäller den [exakta] dagen och timmen (stunden) [då Jesus kommer tillbaka för att upprätta riket] så vet ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen. Bara Fadern vet det. ³⁷Som det var i Noas dagar, så ska det vara vid Människosonens återkomst. ³⁸Dagarna före floden levde människorna precis som vanligt [fullt upptagna med sina liv], de åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken, ³⁹de visste ingenting, förrän floden kom och ryckte bort dem alla – så ska Människosonens ankomst vara.

⁴⁰Då ska två män vara ute på fältet (åkern) [sysselsatta med arbete utomhus – vakta boskap, plöja, så eller skörda],
    en tas med och en lämnas kvar.
⁴¹Två kvinnor ska mala på en handkvarn,
    en tas med och en lämnas kvar.

⁴²Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer.

[Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket 'en tas med och en lämnas kvar' kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se vers 37-39. Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se vers 39. Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se vers 27 och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se vers 31. I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se vers 43-44. Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.]

⁴³Men det förstår ni att om husbonden visste när på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁴Var därför också ni beredda, för Människosonen kommer i en stund (timme) då ni inte väntar det." [1 Thess 5:2; 2 Pet 3:10]

1 (av 3) Liknelsen om en god och en ond tjänare – var sysselsatt med uppdraget
⁴⁵[Nu följer tre liknelser som alla handlar om tjänare som väntar på sin herres ankomst. De riktas till troende som väntar på Jesu återkomst. Budskapet är att vara sysselsatt med uppdraget, vara brinnande och vara en trogen förvaltare.]

"Vem är den trogne och kloke (förståndige, andligt klarsynte) tjänare som hans herre har utsett att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid? ⁴⁶Salig (lycklig, välsignad) är den tjänaren som [är trogen och] gör vad han ska när hans herre kommer. ⁴⁷Sannerligen säger jag er (jag säger sanningen till er): han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger.
     ⁴⁸Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, ⁴⁹och börjar slå de andra medtjänarna och äter och dricker med de druckna, ⁵⁰då ska hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om ⁵¹och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna (som bara spelar ett skådespel). Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordagrant 'rent fysiskt skaka av skräck')."

Tillbaka upp