
Modell över Jerusalem sett från sydväst. Den stora byggnaden till vänster är översteprästen Kaifas hus.
3[Parallellt med Jesu förberedelser för sin död, planerar det religiösa ledarskapet hur de ska döda honom. Matteus ordval "sedan" kan antingen vara kronologiskt eller tematiskt där han redogör för alla de olika förberedelserna som pågår på olika håll.]
Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas. 4De planerade (rådgjorde tillsammans om olika alternativ för) hur de skulle kunna gripa Jesus i hemlighet och döda honom. 5Men de sa: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."
[Många judar vallfärdade till Jerusalem åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se vers 14-15. Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se [Joh 18:13-24].]
Jesus förbereds inför sin begravning
6[Matteus anger inte exakt vilken dag Jesus smörjs. Det kan vara två dagar före påsken, se vers 2, eller före intåget till Jerusalem, se [Joh 12:1-8]. Det kan vara en frukost, tidig lunch eller kvällsmat, se [Matt 22:4; Luk 14:12]. Oavsett när, hör händelsen tematiskt hemma här för att beskriva hur Jesus förbereds för korset. Festen är hemma hos en man som hade lidit av spetälska, som var en svår hudsjukdom. Det är uppenbart att han inte längre var sjuk, för i så fall skulle inte någon jude ha kunnat vara i samma rum utan att bli ceremoniellt oren. Det är troligt att det var Jesus som helat honom. Simon var ett mycket vanligt namn på Jesu tid och denne Simon omnämns inte någon annanstans i Bibeln. I Betania bodde också syskonen Marta, Maria och Lasarus.]
Sedan var Jesus i Betania, i Simon den spetälskes hus. 7Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se [Joh 12:3]] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. 8När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sa [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se [Joh 12:4-6]]: "Vilket slöseri! 9Den parfymen hade kunnat säljas för en stor summa [pengar, en årslön för en arbetare, se [Joh 12:5]], som man kunnat ge åt de fattiga."
10Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sa till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig. 11De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. 13Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."