Parallell - fredag 13/2
3 Mos 1-4
TREDJE MOSEBOKENLeviticus (latin)
Vajikra (hebreiska)
På hebreiska kallas boken för Vajikra, som betyder "och han kallade", eftersom det är det första ordet i texten som beskriver hur Herren kallar på Mose, se vers 1. Tredje Moseboken kallas också Leviticus (latin för "leviternas") dvs. "prästboken". Här förmedlar Mose de instruktioner som Gud gav honom under den sista månaden vid berget Sinai för hur folket och prästerna skulle leva. Vid en första anblick kan denna bok vara den svåraste för en nutida läsare att relatera till, behövs det verkligen olika offer för att behaga Gud? Boken lägger dock en viktig grund för hur människan kan närma sig Gud. Inom judendomen börjar ett barns studier i Torah (vid 5-6 ålder) inte med Första Moseboken, utan just här i Tredje Moseboken. Anledningen som ges i textutläggningarna är att både barnen och offren är rena/oskyldiga, så låt de rena hantera det rena! Hebreerbrevet fungerar som ett kommentarverk till Tredje Moseboken och visar på hur Jesu blod vann en evig återlösning, se Heb 9:11-12.
Det hebreiska grundverbet qara (som vajikra är uppbyggt av) har flera betydelser. Förutom att kalla på någon (vilket görs med namn), används det även om att bjuda in (som också brukar göras med namn) eller proklamera (som ofta brukar göras antingen i någons namn eller till en namngiven). Men utan undantag är det detta ord som används alla de gånger i Bibeln då någon ska namnges, just i betydelsen: "gav honom namnet" eller "han/hon ska heta".
Det finns en bibelkod som löper genom inledningen av alla de fem Moseböckerna. Tar man första förekomsten av bokstaven tav och räknar 49 bokstäver, så är den 50:e bokstaven vav. Med ytterligare 49 bokstävers mellanrum följer resh och he. Mellan första och femte versen i Första Moseboken står alltså med 49 bokstävers mellanrum ordet Torah (תורה). Samma mönster finns även i Andra Moseboken. I inledningen på Fjärde och Femte Moseboken finns samma bokstäver, men i motsatt läsriktning (he–resh–vav–tav). Denna bibelkod finns dock inte i Tredje Moseboken. Istället finns ordet JHVH (יהוה) inkodat med 7 bokstävers mellanrum! De fem Moseböckerna formar alltså en kiasm där Torah pekar inåt mot Guds eget namn JHVH, till den bok som heter Vajikra och som från hebreiska även kan översättas "Han ska heta".
1 Mos – TORAH →
2 Mos – TORAH →
3 Mos – JHVH
4 Mos – HAROT ←
5 Mos – HAROT ←
I den hebreiska Bibeln är inte Moseböckerna uppdelade i fem olika böcker utan utgör en bokrulle. Däremot har man gjort motsvarande indelning med böcker, kapitel och verser i bokrullen för att det ska vara lättare att hitta olika avsnitt. Moseböckerna heter på hebreiska Torah som betyder undervisning eller instruktion. Torah pekar alltså mot centrum, Tredje Moseboken, där Guds eget namn finns kodat i var sjunde bokstav i den första versen.
Att avståndet för att bilda ordet Torah är just 49 bokstäver är ingen slump. Talet 49 är 7 gånger 7 och siffran 7 betyder fullbordan – att göra färdigt. Var 7:e dag är en sabbat, vart 7:e år är ett sabbatsår och när man har firat 7 sabbatsår, alltså 49 år, är det jubelår. Jubelåret handlar om att allt återställs, all egendom återgår till sin rättmätige ägare, alla skulder blir avskrivna och alla slavar blir fria. Guds ursprungliga skaparordning blir återupprättad!
Detta är bara möjligt genom att en återlösare frivilligt åtar sig uppdraget att betala det fulla priset för återlösningen. Den som väljer att bli en goel (återlösare) kan inte välja att återlösa delvis. Antingen allt eller inget. Tredje Moseboken beskriver priset och förutsättningarna i detalj. Gud själv är vår Återlösare.
Struktur:
Boken är skriven som en kiasm. Här finns en rörelse in mot det allra heligaste där kulmen utgörs av försoningen.
A Heliga ritualer (1-7)
B Ett heligt prästerskap (8-10)
C Ett heligt folk (11-15)
D Försoningsdagen (16)
C´ Ett heligt folk (17-20)
B´ Ett heligt prästerskap (21-22)
A´ Heliga ritualer (22-25)
Avslutning (26-27)
Skrivet: Omkring år 1445 f.Kr.
Berör tidsperioden: 1445 f.Kr., se 2 Mos 40:1; 4 Mos 1:1
Författare: Det är troligt att Mose har sammanställt stora delar av boken. Att Mose skrev ner åtminstone delar av de episoder som skedde under hans livstid bekräftas av Jesus i Joh 5:46.
HELIGA OFFER (kap 1-7)
Brännoffret
1Och Herren (Jahveh) kallade på Mose och talade till honom från mötestältet (hebr. óhel móed). Han sa: 2Tala till Israels söner och säg till dem: Om någon bland er vill föra fram ett offer till Herren (Jahveh) ska han föra fram sitt offer från sin hjord, från nötboskapen eller småboskapen (får och getter), och presentera det som ett offer.
[Frasen "föra fram" är hebr. korban som betyder att man offrar ett blodsoffer, till skillnad från mincha (1 Mos 4:3; 3 Mos 2:1) där man offrar något utan att blod utgjuts, till exempel säd eller vin. Det önskade resultatet av dessa blodsoffer är att de tas emot välbehagligt av Herren (Jahveh). Ordet för "nåd" här (i vers 3) är ratson som beskriver något som man skulle kunna beskriva som "villkorad nåd". Villkoret för nåden är att offret måste vara felfritt. Då tas det emot och då ges nåd. Jesus var det felfria lammet, se 1 Pet 1:19 och 2 Mos 12:5. Se även 5 Mos 33:16; Jes 60:1; Ps 5:13.]
Hjord
3Om hans offer är ett brännoffer från hjorden, ska han offra ett felfritt djur av hankön. Han ska offra det vid ingången till församlingens mötestält (hebr. óhel móed) till nåd (till behag, villkorad nåd – hebr. ratson) inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 4Och han ska lägga sin hand på brännoffrets huvud och det ska ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) och ge försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom. 5Och han ska döda oxen inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Arons söner, prästerna, ska ta blodet och stänka det runtomkring över altaret som är vid ingången till församlingens mötestält. 6Och han ska flå brännoffret och dela det i sina bitar. 7Och Arons söner, prästen [singular – översteprästen], ska lägga eld på altaret och lägga i ordning ved på elden. [Elden skulle brinna kontinuerligt och aldrig släckas, se 3 Mos 6:13. Det kan vara anledningen till att det står präst (hebr. kohen) i singular här, medan plural kohanim i vers 5 och 8.] 8och Arons söner, prästerna, ska lägga delarna, huvudet och det feta, i ordning på veden som ligger på elden som är på altaret. 9Men inälvorna och benen ska han tvätta i vatten, och prästen ska bränna allt på altaret till ett brännoffer (hebr. olah), ett eldsoffer (hebr. isheh) till en söt doft till Herren (Jahveh).
Småboskap
10Och om hans offer är från småboskapen, från fåren eller från getterna som ett brännoffer, ska han föra fram ett felfritt djur av hankön. 11Och han ska döda det på den norra sidan av altaret inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Arons söner, prästen, ska stänka dess blod runtomkring över altaret. 12Och han ska dela det i sina bitar med sitt huvud och sitt fett och prästen ska lägga dem i ordning på veden som ligger på elden som är på altaret. 13Men han ska tvätta inälvorna och benen i vatten, och prästen ska ta allt och bränna det på altaret. Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahveh).
Fåglar
14Och om brännoffret till hans offer till Herren (Jahveh) är från fågel, ska han föra fram sitt offer av duvor eller av unga turturduvor. 15Och prästen ska föra den till altaret och vrida av dess huvud och bränna den på altaret, och dess blod ska hällas ut vid sidan av altaret. 16Och han ska ta av skinnet med dess fjädrar och kasta det bredvid altaret på östra sidan på platsen för askan. 17Och han ska klyva den med dess vingar men inte dela den helt, och prästen ska bränna den på altaret, på veden som ligger på elden, som ett brännoffer, ett eldsoffer till en söt doft till Herren (Jahveh).
Matoffret
Spannmål
1Och när någon (ordagrant en själ) vill offra ett matoffer [hebr. mincha] till Herren (Jahveh), ska hans offer vara av fint mjöl och han ska hälla olja över det och lägga rökelse på det. 2Och han ska föra fram det till Arons söner, prästerna. Prästen ska ta en handfull [dvs. en mindre del] av mjölet, tillsammans med oljan med all rökelse, och han ska bränna denna minnesdel (som ett påminnelseoffer – hebr. azkarah) på altaret till ett eldsoffer som en välbehaglig doft till Herren (Jahveh). 3Det som är kvar av matoffret är till [ska användas av] Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahvehs) eld.
[Den delen av mjölet som brändes på altaret kallades azkarah (påminnelseoffer), som en ihågkomst inför Herren (Jahveh). Resten fick prästerna använda. Ordet används 7 ggr, se 3 Mos 2:9, 16; 5:12; 6:15; 24:7; 4 Mos 5:26. I 3 Mos 6:14-23 beskrivs matoffren mer detaljerat.]
Bakat bröd
4Och när du för fram ett matoffer bakat i ugnen, ska det vara osyrat bröd av fint mjöl ringlat med olja, eller kakor av fint mjöl smorda med olja. 5Och om offret är ett matoffer bakat i en panna ska det vara av fint mjöl, osyrat och ringlat med olja. 6Du ska dela det i bitar och hälla olja på det, det är ett matoffer. 7Och om ditt offer är ett matoffer bakat i en stekpanna ska det göras med fint mjöl med olja. 8Och du ska ta matoffret som du har gjort av dessa ting till Herren (Jahveh) och när det är förevisat för prästen ska han ta det till altaret. 9Och prästen ska ta från matoffret ett minne av det och ska bränna det på altaret, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahveh). 10Det som är kvar av matoffret är till [ska användas av] Aron och till hans söner, det mest heliga från Herrens (Jahvehs) eld. [På samma sätt som mjölet i vers 3.]
Utan jäst – med salt
11Inget matoffer som ska föras fram till Herren (Jahveh) får vara gjort med jäst, för ni ska inte bränna något syrat eller någon honung i något eldsoffer till Herren (Jahveh). 12Vad gäller offren av förstlingsfrukt ska ni offra dem till Herren (Jahveh), men de ska inte bli brända på altaret som en söt doft.
13Och alla offer av dina matoffer ska du krydda med salt, inte heller ska du låta din Guds (Elohims) förbundssalt saknas i något av dina matoffer, med alla dina offer ska du offra salt.
[Salt användes för att konservera och bevara och användes ofta symboliskt för att visa att t.ex. ett förbund var långvarigt. Att ingå saltförbund räknas som en fullvärdig motsvarighet till ett blodsförbund]
Förstlingsfrukt
14Och om du offrar ett matoffer av din förstlingsfrukt till Herren (Jahveh), ska du offra gröna ax (omogen säd) som är torkade (rostade) i eld liksom fullt mogna ax. 15Och du ska hälla olja över det och lägga rökelse på det, det är ett matoffer. 16Och prästen ska bränna minnet av det, en del av dess mogna ax och en del av dess olja med all dess rökelse. Det är ett eldsoffer till Herren (Jahveh).
Gemenskapsoffret
Från hjorden
1Och om hans offer är ett shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim), om han offrar det från hjorden – oavsett om det är en hane eller hona – ska det vara felfritt (rent – hebr. tamim) inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 2Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det vid ingången till församlingens mötestält, och Arons söner, prästerna, ska stänka blodet över altaret runtomkring. 3Och han ska offra shalomoffret, ett offer gjort av eld till Herren (Jahveh), fettet som omger inälvorna och allt dess inre fett, 4och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. 5Och Arons söner ska bränna det på altaret ovanpå brännoffret som är ovanpå veden som är på elden, det är ett offer gjort av eld som en söt doft till Herren (Jahveh).
Från småboskapen
6Och om hans offer till shalomoffer (gemenskapsoffer – hebr. zevach shelamim) till Herren (Jahveh) kommer från småboskapen – hane eller hona – ska det vara felfritt (rent – hebr. tamim) inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 7Om han offrar ett lamm som sitt offer, ska han offra det inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 8Och han ska lägga sin hand på huvudet på sitt offerdjur och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka blodet över altaret runtomkring. 9Och han ska offra shalomoffret, ett offer gjort av eld till Herren (Jahveh), dess fett och hela feta svansen [fåren i Mellanöstern är kända för sina tjocka svansar] ska han ta bort nära svansfästet (ryggradsslutet, korsbenet; lat. sacrum), och fettet som täcker inälvorna och allt fett som är på inälvorna, 10och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. 11Och prästen ska bränna det på altaret, det är matoffret gjort med eld till Herren (Jahveh).
12Och om hans offer är en get ska han offra den inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 13Och han ska lägga sin hand på dess huvud och döda det framför församlingens mötestält, och Arons söner ska stänka dess blod över altaret runtomkring. 14Och han ska offra sitt offer, ett eldsoffer till Herren (Jahveh), det feta som täcker inälvorna och allt fett som är på inälvorna, 15och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort. 16Och prästen ska bränna det på altaret, det är matoffret gjort med eld som en söt doft, allt det feta är Herrens (Jahvehs).
17Det ska vara en evig stadga för era generationer överallt där ni bor, att inte äta varken fett eller blod.
Syndoffret
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2Tala till Israels söner och säg: Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot något av Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och ändå gör det mot ett av dem [något av följande bud, se vers 3, 13, 27 och 32]:
Syndoffer för prästen
3Om prästen som är smord gör synd efter folkets synd, låt honom föra fram för den synd varmed han har syndat, en ung felfri (ren – hebr. tamim) tjur till Herren (Jahveh) som syndoffer. 4Och han ska föra fram tjuren till ingången på församlingens mötestält, inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och han ska lägga sin hand på tjurens huvud och döda tjuren inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 5Och prästen som är smord ska ta av tjurens blod och föra in det i mötestältet, 6och prästen ska doppa sitt finger i blodet och stänka blodet sju gånger inför Herrens (Jahvehs) ansikte, framför helgedomens förhänge. 7Och prästen ska stryka en del av blodet över altarets horn med söt rökelse inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som är i mötestältet. Resten av blodet (allt blodet) från tjuren ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
8Och han ska ta bort allt det feta från tjuren till syndoffret, det feta som täcker inälvorna och allt fett som är på inälvorna, 9och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort, 10på samma sätt som det tas bort från oxen till shalomoffret, och prästen ska bränna dem på brännofferaltaret. 11Och huden från tjuren och allt dess kött med dess huvud och med dess ben och dess inälvor och dess avskräde (slaktrester), 12hela tjuren ska han bära bort utanför lägret till en ren plats där askan ska spridas ut, och bränna den på ved med eld. Där askan sprids ut ska den brännas.
Syndoffer för hela församlingen
13Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot något av Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga, 14när synden som de har syndat blir känd, då ska församlingen offra en ung tjur (ordagrant: ´en son av boskapen´) för synden och föra fram den framför mötestältet. 15Och församlingens äldste ska lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och tjuren ska dödas inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 16Och prästen som är smord ska föra tjurens blod till mötestältet, 17och prästen ska doppa sitt finger i en del av blodet och stänka det sju gånger inför Herrens (Jahvehs) ansikte, framför helgedomens förhänge. 18Och han ska stryka en del av blodet över altarets horn som är inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som är i mötestältet. Resten av blodet (allt blodet) från oxen ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet. 19Och han ska ta allt det feta från den och bränna det på altaret. 20Och han ska göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så ska han göra med den, och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) dem och de ska bli förlåtna. 21Och han ska bära bort tjuren utanför lägret och bränna den som han brände den första tjuren, det är ett syndoffer för församlingen (menigheten).
Syndoffer för ledaren
22När en ledare har syndat och gjort något oavsiktligt mot någonting (en sak) mot något av Herren (Jahveh) sin Guds (Elohims) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och är skyldig, 23eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) killing av hankön, 24och han ska lägga sin hand på killingens huvud och döda den på platsen där man dödar brännoffret inför Herrens (Jahvehs) ansikte, det är ett syndoffer. 25Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (allt blodet) ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret. 26Och han ska bränna allt dess fett på altaret, som fettet från shalomoffren, och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom för hans synd, och han ska bli förlåten.
Syndoffer för en person
27Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot något av Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och är skyldig, 28eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) killing av honkön, för den synd som han har syndat. 29Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda syndoffret på platsen för (där man dödar) brännoffret. 30Och prästen ska ta av dess blod med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret. 31Och han ska ta bort allt dess fett som fettet tas bort från shalomoffret, och prästen ska bränna det på altaret till en söt doft till Herren (Jahveh), och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom och han ska bli förlåten.
32Och om han för fram ett lamm som syndoffer ska han föra fram ett felfritt (rent – hebr. tamim) hondjur. 33Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda det som syndoffer på platsen där man dödar brännoffret. 34Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret. 35Och han ska ta bort allt dess fett som fettet tas bort från lammet till shalomoffret, och prästen ska bränna det på altaret i likhet med de offer som görs med eld till Herren (Jahveh), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) hans synd som han har bekänt och han ska bli förlåten.
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
