Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 17/2

4 Mos 21, Mark 2:13-3:6

4 Mos 21

Seger över kanaanéerna
1Och kanaanéerna, Arads kung, som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar. 2Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahveh) och sa: "Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag förgöra (fullständigt förinta – hebr. charam) deras städer." 3Och Herren (Jahveh) lyssnade på Israels röst och gav dem kanaanéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]

Klagan – kopparormen
4De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt, 5och folket talade mot Gud och Mose och sa: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
     6Så Herren (Jahveh) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Då kom folket till Mose och sa: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahveh) och mot dig. Be till Herren (Jahveh) att han tar bort ormarna från oss."
    Mose bad för folket.
     8Herren (Jahveh) sa till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
     9Då gjorde Mose en kopparorm (orm av brons) och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten (hebr. nashach) av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen.

[Hebr. nechoshet används både om ren koppar och dess legeringar som gjorde metallen hårdare. Materialet som användes här var sannolikt brons (90% koppar och 10% tenn). Ordet för orm är (hebr. nachash) som har samma tre första bokstäver som ordet för koppar/brons (Nun, Het och shin). Intressant är att enda skillnaden mellan orden är att koppar/brons har en fjärde bokstav – tav, som är en bild på ett kors! I Joh 3:14-15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit var och en av oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40. Det hebreiska ordet för påle kan också översättas "baner" eller "fälttecken". Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas Jahveh Nissi – Herren är mitt baner. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]

Vandringen närmar sig sitt slut
10[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 4 Mos 33:41-49.]

Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot. 11Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: "Abrahams ruiner", se 4 Mos 33:44-45] i öknen framför Moab, mot soluppgången (österut). 12Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien]. 13Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom Wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moabs gräns mellan Moab och amoréerna. 14därför står det i Herrens (Jahvehs) stridsbok:
"Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
    Arnon 15och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (bygd) [Ar var Moabs huvudstad]
    och stödjer sig mot Moabs gräns."

[Den utombibliska källan "Herrens stridsbok" har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (Jos 10:13; 2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]
16Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahveh) sa till Mose: "Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten." 17Sedan sjöng Israel denna sång:
"Källa, stig upp (flöda över)!
    Sjung om den,
18källan som furstarna grävde,
    som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar."
Och från öknen till Mattana, 19och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till dalen som är i Moabs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.

Segrar i Moab

Kung Sichon vägrar låta israeliterna passera
21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sa: 22"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
     23Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel. 24Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner. 25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess omkringliggande orter (ordagrant: "döttrar"). 26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moab och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.

27Därför säger de som talar i liknelser:
"Kom till Chesbon!
    Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
28För en eld har gått ut från Chesbon,
    en flamma från Sichons stad,
den har slukat Ar i Moab,
    herrarna över Arnons höga platser.

29Ve över dig Moab,
    du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
    och sina döttrar till fångenskap
    – till amoréernas kung Sichon.

30Vi har beskjutit dem –
    Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
    som sträcker sig till Medeva."
31Så bodde Israel i amoréernas land.

Seger över Bashans kung Og
32Och Mose sände spejare till Jaazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jaazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).] 33Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
     34Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon." 35Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet.

[En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3-11.]

Mark 2:13-3:6

En tullindrivare börjar följa Jesus

Flygfoto över Kapernaum. Det var här längs med stranden Jesus kallade sina lärjungar.

©BiblePlaces.com

13Jesus gick igen längs med sjön. [Han gick ut från Petrus hus i Kapernaum där han nyligen helat en lam man.] Hela folkskaran samlades på nytt kring honom, och han fortsatte att undervisa dem. 14Medan han gick förbi [stadsgränsen] såg han Alfeus son Levi [som också kallas Matteus], sitta vid tullbåset [enklare tullstation där alla som skulle sälja varor fick betala försäljningsskatt]. Han sa till honom: "Följ mig (bli min lärjunge)." Han stod upp och följde honom.

[Det var inte ovanligt med flera namn vid den här tiden. Levi var hans hebreiska namn som betyder "förenad med", medan Matteus var hans grekiska namn som betyder "Guds gåva". Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner. Dessa kallades "publicanus". Levi var en sådan publikan som tog upp skatt för Herodes Antipas. Judarna hatade och såg ner på tullindrivarna som allierat sig med ockupationsmakten. På en gång tackade Levi ja till kallelsen, lämnade sitt gamla liv och blev en av Jesu tolv lärjungar. Senare skrev han ner sin ögonvittnesskildring av Jesu liv – Matteusevangeliet.]

15När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som delade måltiden tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar). 16När de skriftlärda som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sa de till Jesu lärjungar: "Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?"
     17När Jesus hörde detta, sa han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]

18Johannes lärjungar och fariséerna fastade. [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag.] Därför frågade man Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" 19Jesus svarade dem:
"Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta.

21Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
    I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
    och revan bli värre [än den var innan].
22Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
    för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
    och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]."
Herre över sabbaten

Ett sädesfält i Galileen.

23En sabbat gick Jesus på en väg som gick igenom ett sädesfält, och medan de gick började hans lärjungar att rycka av veteaxen. [Sabbaten varade från fredag kväll till lördag kväll, och denna händelse inträffar troligen på väg till samlingen i synagogan på lördagsmorgonen.] 24Då sa fariséerna till honom: "Titta [på dina lärjungar], varför gör de sådant som man inte får göra på sabbaten?"

[Enligt 5 Mos 23:25 är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten. Enligt den rabbinska tolkningen både skördade och tillredde lärjungarna mat, vilket inte var tillåtet på vilodagen.]

25Han svarade: "Har ni aldrig läst [1 Sam 21:1-6] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga? 26Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom." 27Och han [Jesus] sa till dem: "Sabbaten blev till för människans skull, inte människan för sabbatens skull (sabbaten kom till på grund av människan, inte människan på grund av sabbaten). [1 Mos 2:1-3] 28Därför är Människosonen Herre även över sabbaten."

En man med förlamad hand helas

I synagogan satt man längs med väggarna så att alla kunde se varandra. Bilden är från en nybyggd rekonstruktion av synagogan i Nasaret från Jesu tid.

1[Jesus är Herre över sabbaten och låter sig inte skrämmas av fariséerna, se föregående vers.]

Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan hade uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.] 2De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för. 3Jesus sa till mannen med den förlamade handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]."
     4Sedan sa han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:
"Är det tillåtet (och det rätta) att på sabbaten [enligt undervisning i Moseböckerna, se Mark 2:24] –
göra gott eller ont,
    att rädda liv eller utsläcka liv?"

[I parallellstället i Matt 12:11-12 och i Lukas, vid två andra tillfällen när frågan om helande på sabbaten togs upp (Luk 13:15; 14:5), argumenterar Jesus utifrån den princip som fariséerna accepterade att det är tillåtet att lindra djurs lidande, inom vissa gränser, på sabbaten; hur mycket mer då mänskligt lidande? Se även 5 Mos 30:15, 19-20; Mark 2:27-28.]
Men de [svarade inte, utan] var tysta. 5Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sa Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.

[Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det judiska lärosystemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]

6Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade med och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus.

[De var fyllda av mörker och mordlust. På en gång efter att Jesus hade frågat om det var rätt att rädda liv eller utsläcka liv, se vers 4, går de i väg och planerar hur de ska döda Jesus.]





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)