Psalmen försäkrar att även om de ogudaktiga kan verka lyckas för tillfället så kommer de inte att bestå. Det finns risk att snegla på deras skenbara framgång, bli arg och kanske även frestas att överge den rätta vägen och följa deras exempel. Flera gånger uppmanar psalmen oss att inte bära på en sådan ilska, se vers 1, 7 och 8. Den orättfärdige kommer inte finnas kvar, se vers 9, 22, 28, 34, 38. Ett återkommande uttryck är att den rättfärdige ska "ärva landet", se vers 9, 11, 22, 29, 34. Tredje gången denna fras används är i vers 22, det är i mitten och centralt i psalmen. Vers 21-22 faller under den tolfte hebreiska bokstaven lamed, som inleder psalmens andra halva.
    Psalmen har ett alfabetiskt mönster där varje rad utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versen och gör betydelsen ännu mer tydlig.

Citeras: Vers 11 citeras av Jesus i Matt 5:5.

Författare: David, troligtvis på ålderns höst, se vers 25.

Struktur: Alfabetisk – två verser för varje bokstav. Följande psalmer och avsnitt har alfabetiska mönster, se Ps 9-10; 25; 34; 37; 111; 112; 119; 145; Klag 1; 2; 3; 4; 5:19-20; Ords 31:10-31; Nah 1:2-8. Psalmen är också en kiasm i flera nivåer. Centralt i vers 21-31 upprepas tre punkter:

A Upprörs inte av ogärningsmän – förtrösta på Herren, vers 1-11
  B Den gudlöse konspirerar mot den rättfärdige, vers 12-20
    C1 De ogudaktiga lånar utan att ge igen, vers 21
    C2 De rättfärdiga ska ärva jorden, vers 22
    C3 Herren gläder sig över och leder den rättfärdiges steg, vers 23-24
    C1 De rättfärdiga lånar ut, vers 25-28a
    C2 De rättfärdiga ska inta landet, vers 28b-29
    C3 Den rättfärdiges steg vacklar inte, vers 30-31
  B´ Den gudlöse håller utkik på den rättfärdige, vers 32-33
A´ Vänta på Herren – de orättfärdiga kommer att förgöras, vers 34-40

Av (för) David.

א – alef
Upptänds inte av vrede över (reta inte upp dig på) de onda [när de verkar ha framgång],
    avundas inte dem som gör orätt [som begår orättfärdiga handlingar].
²För de ska snabbt torka ihop (falla ner, klippas av) som det gröna [ängar med betesmark],
    och vissna som spirande gräs [som snabbt växer upp men inte har någon rot].

[Den första hebreiska bokstaven är: א – alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I dessa verser är det ordet "inte" som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet är att inte uppröras över onda människor. Den hebreiska formen på "upptänds" är hitpael vilket antyder att handlingen av verbet riktas inåt på personen. Det ger en nyans av en ilska som inte får utlopp. Av de närmare hundra gånger verbet används är det bara fyra som har denna verbform. Tre av dem är i denna psalm, se Ps 37:1, 7, 8; Ords 24:19.]

ב – bet
³[Istället för att vara fylld av negativa känslor över de ogudaktigas kortvariga framgång:]

Förtrösta på (lita på; luta dig emot) Herren (Jahveh)
    och gör det goda;
bo (bosätt dig; var kvar) i landet
    och föd [följ efter – vaka som en herde över; livnär dig på] trofasthet (sanning, integritet).
⁴Och ha din lust (njut och känn välbehag; var ömsint, mild och mjuk) i Herren (Jahveh) –
    då ska han ge dig ditt hjärtas önskningar (böner, planer – hebr. mishalah).

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – bet. Tecknet avbildar ett tält eller ett hus. Bokstaven symboliserar den plats man bor på, eller dem som är i huset – familjen. Ordet "Förtrösta" börjar med bet och förstärker uppmaningen att sätta sin tilltro till Herren, han som låter den trofaste bo i landet, se även vers 9b. Det ovanliga hebreiska ordet anag – att ha sin lust, njuta och uppleva välbehag, återfinns även i vers 11b, där det tematiskt knyter an till vers 3-4. Det ovanliga ordet mishalah kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 20:6.]

ג – gimel
⁵Överlämna (anförtro, rulla över) din väg (din framtid) till Herren (Jahveh),
    förtrösta på (lita på, luta dig emot) honom och han ska agera [i ditt ställe].
⁶Och han ska låta din rättfärdighet (ditt försvar) komma fram som ljuset [efter nattens mörker],
    och din rätt som middagssolen [då den lyser som starkast, lika öppet och tydligt kommer din rätt fram].

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Kamelen vandrar långa sträckor utan vatten genom torra landskap och når fram till målet. Här är det ordet "Överlämna" som börjar med denna bokstav vilket förstärker att Herren strider för den som överlämnar sitt liv i hans hand, se 2 Mos 14:14; Ps 34:20; Ords 16:3.]

ד – dalet
⁷Var stilla inför (vila i) Herren,
    vänta tålmodigt på honom.
Bli inte upprörd (irritera dig inte, låt dig inte upptändas av vrede) över den som har [skenbar] framgång,
    en människa som utför (verkar lyckas med) onda planer.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – dalet. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet "Var stilla" börjar med denna bokstav och förstärker hur viktigt det är att inte rusa i väg för kortsiktiga vinster, utan vila i Gud i alla beslut vi tar. Här finns också en koppling till vers 1 att inte uppröra sig över de ondas kortvariga framgång.]

ה – he
⁸Släpp vreden, överge (lämna) ilskan,
    reta inte upp dig (låt dig inte upptändas av vrede), det leder till ondska [då blir du själv ond].
⁹För de onda ska bli utplånade,
    men de som sätter sitt hopp till (väntar på) Herren (Jahveh)
    de ska inta (ärva) landet.

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – he. Tecknet avbildar en människa med uppsträckta händer. Bokstavens betydelse är att se, titta, andas och att få uppenbarad insikt om något stort och viktigt som pekats ut. Det symboliserar ofta att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet "Släpp" som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv, att inte ta rätten i egna händer och hämnas, se Rom 12:19; 5 Mos 32:35. En dag kommer varje människa att stå inför Gud på domens dag, se Dan 7:9-10; Upp 20:11-15; 2 Pet 3:9.]

ו – vav
¹⁰Och ännu en liten tid, och den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) finns inte mer,
    ja, fast du söker (noggrant ser) efter på hans plats – så är han borta.
¹¹Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet,
    och njuta (ha sin lust, känna välbehag, bli tillfredsställda; vara ömsinta, milda och mjuka) i stor frid (i ett överflöd av fred och välfärd).

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller en hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden "Och", "Men" osv. börjar med vav. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske, när han citerar från vers 11, se Matt 5:5.
    Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även Rom 12:19. Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i Ps 22:27 "den som söker Gud". Att vara ödmjuk är att söka Herren (Jahveh). Mose var ödmjuk, se 4 Mos 12:3, och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se Matt 11:29. Ordet ödmjuk används i Amos 2:7 när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som "svag" eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]

Tillbaka upp

---

Ords 10:3-4

³Herren (Jahveh) tillåter inte den rättfärdige att hungra,
    men han tar undan (driver bort) aptiten hos syndaren (den skyldige, kriminelle).
⁴Den som arbetar med lata händer blir fattig,
    men de flitigas (arbetsammas) händer producerar välgång (rikedom).

Tillbaka upp

---

Mark 3:7-30

Jesu tjänst utvidgas i Galileen

De som följde Jesus kom från alla väderstreck. Uppräkningen börjar med närområdet Galileen, följt av regionerna i söder, öster och sist nordväst.

⁷Då [på grund av fariséernas planer på att döda honom] drog Jesus sig undan tillsammans med sina lärjungar mot [Galileiska] sjön. En stor skara människor från [de närmsta städerna och byarna i] Galileen följde honom. Också från [de södra regionerna] Judeen, ⁸Jerusalem, Idumeen [längst söderut] och från landet på andra sidan [östra sidan av] Jordan [regionerna Pereen, Dekapolis och Gaulanitis, nuvarande Golan] och från trakterna omkring [kuststäderna] Tyros och Sidon [den nordvästra regionen Fenikien] kom människor i stora skaror till honom när de hörde talas om allt han gjorde.

⁹Han sa till sina lärjungar att alltid ha en liten båt i beredskap för honom på grund av folket, så att han inte skulle bli trängd (nedtrampad) av folkmassan. ¹⁰Anledningen var att han hade helat så många att alla som var plågade (sjuka, led av besvärliga kroppsliga åkommor) pressade på (bokstavligen föll över) honom.
     ¹¹Varje gång de orena andarna såg honom, föll de ned inför honom och ropade upprepade gånger: "Du är Guds Son." ¹²Men han förbjöd dem strängt att offentliggöra vem han var.

[Jesus ville inte få uppmärksamhet från demoner. Senare tillät Jesus detta erkännande från människor, men nu ville folket göra honom till kung med våld, se Joh 6:15.]

De tolv apostlarna

Galileen är kuperat, med många berg och dalar. Bilden är från vägen som leder upp till berget Arbel på västra sidan av Galileiska sjön.

¹³Han gick upp på berget [för att be och bad hela natten, se Luk 6:12-13]. Sedan kallade han till sig dem som han själv hade utvalt, och de kom till honom. ¹⁴Han utsåg (ordagrant "gjorde") de tolv som skulle följa (ständigt vara med) honom, dem som han skulle skicka ut att predika (vara apostlar, speciella budbärare), ¹⁵och att ha auktoritet (makt) att bota de sjuka, och att driva ut demoner.

[De tolv lärjungarna var:]

¹⁶Simon, som han gav namnet Petrus,
     ¹⁷Jakob, Sebedeus son,
    Johannes, Jakobs bror – Jesus gav dem [Jakob och Johannes, det hebreiska] namnet Boanerges, som betyder åskans (tumultets) söner [kanske p.g.a. deras heta temperament, se Luk 9:54] –
     ¹⁸Andreas,

Filippus [grekiskt ord som betyder "en som älskar hästar"],
    Bartolomeus [även kallad Natanael],
    Matteus,
    Tomas [hebreiskt ord som betyder "tvilling", se Joh 11:16; 20:24-29],

Jakob, Alfeus son,
    Taddeus [grekiskt ord som betyder "en som har ett varmt hjärta" eller "älskat barn". Han kallades även Judas, Jakobs son; antagligen ändrade han namn för att undvika att bli förknippad med Judas Iskariot],
    Simon "den hängivne" (fanatikern, ivraren, nationalisten, seloten) [ordagrant "Simon kananaios", den arameiska motsvarigheten till den grekiska termen "seloten", båda orden betyder "den hängivne, ivrige, fanatiske", kan även antyda att han var med i den judiska motståndsrörelsen mot Romarriket innan han blev en Jesu lärjunge],
     ¹⁹Judas Iskariot, han som förrådde honom.

[Tre grupper framträder när apostlarna räknas upp. Simon, Filippus och Jakob nämns alltid som första namn i varsin grupp, se Matt 10:1-4; Luk 6:13-16; Apg 1:13.]

Jesus anklagas för att vara demonbesatt
²⁰Sedan gick han till ett hus [antagligen Petrus hus i Kapernaum] och folket samlades på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. ²¹När hans närmaste [hans familj, se vers 31-32] fick höra detta, gick de ut för att föra med sig honom med våld (gripa, arrestera honom) [och föra honom tillbaka till Nasaret]. De sa (gång på gång, deras huvudsakliga samtalsämne var) att han var från vettet (från sina sinnen).
     ²²De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem [till Galileen] sa att han var besatt av Beelsebul, och att det var genom de onda andarnas furste som han kastade ut demonerna. ²³Han kallade till sig dem [fariséerna från Jerusalem tillsammans med de lokala judiska ledarna i Kapernaum] och talade till dem i liknelser (illustrationer och jämförelser för att förklara):

"Hur kan Satan driva ut Satan?

²⁴[Jesus förklarar orimligheten i detta påstående med två liknelser som alla kan hålla med om:]

Om ett rike är splittrat (strider mot sig självt),
    kan det inte bestå.
²⁵Om en familj är splittrad (strider mot sig själv),
    kan den inte [heller] bestå.

²⁶[Om detta stämmer för nationer och familjer, då gäller det också Satan:]

Om Satan reser sig upp (gör uppror) mot sig själv och splittras, kan han inte bestå och det är ute med honom. ²⁷Ingen kan gå in och plundra en stark man på vad han äger, om han inte först binder den starke. Sedan kan han plundra hans hus. [Jesus liknar sig vid den som är starkare än Satan och har bundit honom.]

²⁸Sannerligen, människorna ska få förlåtelse för allt, för sina synder och för sina hädelser, hur de än hädar. ²⁹Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd."

[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sa att Guds godhet var djävulens verk, och var på väg att falla i denna grova synd. Vers 28 med ett fantastiskt löfte glöms lätt bort – "människorna ska få förlåtelse för allt"!]

³⁰De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Tillbaka upp