"Så förkunnar (säger, proklamerar) Bileam, Beors son,
    och förkunnar (säger, proklamerar) om den man (en stridsman, en man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft) som har rena (felfria, klarsynta – hebr. tam) ögon,
⁴så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord,
    som ser den Allsmäktiges (Shaddajs) syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner].

⁵Hur goda är dina tält Jakob,
    dina boplatser, Israel!
⁶Som utsträckta dalar,
    som trädgårdar längs floden,
som aloeplantor planterade av Herren (Jahveh),
    som cedrar vid vattnet.
⁷Vatten ska flöda från hans krukor,
    och hans utsäde ska vara i många vatten,
och hans kung ska vara högre än Agag [kanske en titel, liknande farao; Haman var en agagit, se Est 3:1, senare dödar Samuel en kung som heter Agag, se 1 Sam 15:32-33; grekiska översättningen Septuaginta har Gog, jfr Hes 38:2],
    och hans kungarike ska bli upphöjt.
⁸Gud (El) som förde fram honom ut från Egypten,
    är för honom som vildoxens höga horn,
han ska sluka folken (hednafolken) som är hans fiende
    och ska bryta deras ben i bitar
    och genomborra dem med sina pilar.
⁹Han vilar, han har lagt sig ner som ett lejon,
    som en lejoninna – Vem ska resa upp honom?
Den som välsignar dig blir välsignad,
    den som förbannar (hebr. arar) dig blir förbannad (hebr. arar)." [1 Mos 12:3]

Och Balaks vrede upptändes mot Bileam: "Jag har kallat dig att förbanna mina fiender, och se, du har välsignat dem tre gånger! ¹¹Och nu försvinn (gå din väg) till din plats (dit där du kom ifrån)! Jag tänkte befordra dig och ge dig stor ära men se, Herren (Jahveh) har hållit dig borta från ära.
     ¹²Och Bileam sa till Balak: "Talade jag inte till dina budbärare att du inte skulle sända efter mig när jag sa: ¹³Om Balak skulle ge mig sitt hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herrens (Jahvehs), min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) gott eller ont av mitt eget sinne (av mina egna idéer). Vad Herren (Jahveh) talar det ska jag tala? [4 Mos 22:18] ¹⁴Och nu, se jag går till mitt folk, kom och jag ska förkunna för dig vad detta folk ska göra mot ditt folk vid dagarnas slut (i ändetiden)"

Bileams fjärde profetiska tal
¹⁵Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Så förkunnar (säger, proklamerar) Bileam, Beors son,
    och förkunnar (säger, proklamerar) om den man (en stridsman, en man i sina bästa år, full av egen styrka och kraft) som har rena (felfria, klarsynta – hebr. tam) ögon,
¹⁶så förkunnar (säger, proklamerar) han som hör Guds (Els) ord
    och känner till (är intimt förtrogen med) kunskapen om den Högste (Elion),
som ser den Allsmäktiges (Shaddajs) syner
    fallande (komma ner) [böjer sig mot marken], med öppna ögon [för att se syner, samma fras som i vers 4.]
¹⁷Jag ser honom, men inte nu.
    Jag ser honom, men inte nära.
Det ska komma fram en stjärna från Jakob
    och en spira ska resa sig ur Israel
och ska slå runt Moabs hörn
    och bryta ner alla Sets söner.
¹⁸Och Edom ska bli en egendom,
    liksom Seir [bergsmassivet i Edom, se 5 Mos 33:2],
    även hans fiender ska bli en egendom,
    men Israel skapar en stark armé.
¹⁹Och från Jakob ska en stiga ner (trampa, regera) [David, och pekar framförallt på Messias]
    och förgöra kvarlevan från staden [kan syfta på staden Ir Moab, se 4 Mos 22:36].

Bileams femte profetiska tal – mot amalekiterna
²⁰Och han såg på Amalek och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Amalek var den förste av folkslagen (hednafolken)
    men hans slut ska komma med ödeläggelse."

Bileams sjätte profetiska tal – mot keniterna
²¹Och han såg på keniterna och tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Fastän din boplats är stadig
    och ditt näste är placerat på en klippa, ²²
    ska ändå Kain [syftar troligen på folkslaget kenaniterna, se 1 Mos 15:19] bli nedbränt.
Hur länge? Tills Ashor [1 Mos 25:3] för bort dig i fångenskap."

Bileams sjunde profetiska tal – mot kung Assur och Ever
²³Och han tog upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:

"Ve, vem ska leva (förbli levande)
    efter att Gud (El) har mött honom?
²⁴Men skepp ska komma från Kittims kust
    och de ska hemsöka Assyrien
och ska hemsöka Ever
    och även han ska gå under."

²⁵Och Bileam steg upp och gick sin väg och återvände till sin plats, och Balak gick också sin väg.

Tillbaka upp

---

Mark 4:26-5:20

3 (av 4) Liknelsen om den växande sådden – Guds rike växer

Sädesfält moget för skörd.

²⁶Han [Jesus] sa också: "Guds kungarike skulle kunna liknas vid en man som har sått säd i jorden. [Säden är Guds ord, se vers 14.] ²⁷Han sover på natten och går upp på dagen, och under tiden gror säden och växer till i längd. Hur [och varför växer säden]? Det vet han inte. ²⁸Jorden bär frukt av sig själv (spontant, gr. automatos):
    först bladet (strået),
    sedan axet (som skyddar vetekornen),
    sedan det fullt utvecklade vetet i axet.
²⁹När skörden är mogen (ordagrant "när frukten tillåter det"), då låter han genast skäran gå [sänder han in skördearbetarna], för då är det skördetid."

4 (av 4) Liknelsen om senapsfröet – Guds rike börjar litet
³⁰Jesus sa: "Vad ska vi jämföra (likna) Guds rike med? Vilken liknelse (bild) ska vi använda för att illustrera (förklara) det? [Jesus involverar sina åhörare i sin predikan.] ³¹Det är som ett senapsfrö. När man sår det är det minst av alla frön på jorden [bland kryddväxterna], ³²men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga."

[Huvudpoängen är den ringa begynnelsen av Guds rike och dess enorma växtkraft.]

Jesus förklarar liknelserna
³³Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. [Sista delen kan också översättas "så långt de kunde förstå".] ³⁴Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant "lösgjorde", gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga).

[Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. Matt 15:3-9; 19:3-12. Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.]

Jesu makt

Jesus stillar stormen

Vy över norra delen av Galileiska sjön, sedd från Golanhöjderna på den östra sidan.

³⁵[Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se Mark 4:1. Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus på ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se Mark 4:35-5:43. Galileiska sjön ligger 200 meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog 3 meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm.]

Samma dag [som han gett liknelserna om Guds rike, se vers 1-34], när det blivit kväll, sa han [Jesus] till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." [Till den östra sidan av sjön.] ³⁶De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom. ³⁷Då blåste en våldsam storm (virvelvind, cyklon) upp. Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas, ³⁸men han [Jesus] låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sa: "Lärare, bryr du dig inte om att vi går under?"
     ³⁹Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sa till sjön: "Tyst! Var stilla!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn).

[Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjö.]

⁴⁰Han sa till dem [lärjungarna]: "Varför är ni [så] rädda (uppskrämda, tysta, fega)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?" ⁴¹Då greps de av stor fruktan och sa till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."

Den besatte och svinhjorden

Klippgravar har hittats i Kursi på den östra sidan av Galileiska sjön. Det kan ha varit här Jesus mötte mannen som plågades svårt av mörkrets makter.

¹De [Jesus och de tolv lärjungarna] kom över till gerasenernas område på andra sidan sjön. ²Genast när han [Jesus] steg ur båten kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande i sig [var under den onda andens inflytande, se Matt 8:28]. ³Mannen höll till (bodde) bland gravarna och ingen kunde längre binda honom, inte ens med kedjor. ⁴Han hade ofta bundits med fotbojor och kedjor men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen kunde rå på honom. ⁵Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och skar sig med stenar.

[Markus beskriver med flest detaljer hur djupt plågad den här mannen är av de onda andarna, och hur brutalt han har behandlats av omgivningen. Mannens personlighet har blivit förvriden, men när han ser Jesus ser han den som kan befria honom. Markus och Lukas nämner bara en man, medan Matteus skriver att de var två, se Matt 8:28; Luk 8:27. Evangelierna är ögonvittnesskildringar och denna typ av skillnader är inte ovanliga eller konstiga. Troligtvis är det två eller flera män som bor här bland gravarna. En av dem är mer framträdande och den som för konversationen.]

⁶[Även om mannen är under demoners inflytande som har nästlat sig in i hans personlighet, har han en fri vilja. Han ser att hos Jesus finns hans befrielse.] När han på långt håll fick se Jesus sprang han fram och föll ner för honom (i tillbedjan) ⁷och vrålade (skrek) med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? [Frasen som ordagrant är 'vad har jag med dig att göra' kan betyda 'lämna mig ifred' eller 'bry dig inte om mig'.] Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?" ⁸För han [Jesus] hade just befallt honom: "Kom ut ur mannen, du orene ande!"
     ⁹Han [Jesus] frågade honom: "Vad är ditt namn?"
    Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många." [Legion betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av omkring 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.] ¹⁰Han bad enträget många gånger att Jesus inte skulle driva bort dem från området [gerasenernas område, se vers 1].
     ¹¹En stor svinhjord [på omkring 2 000 svin, se vers 13] betade där vid berget. [Svinet var ett orent djur för judarna.] ¹²Alla de orena andarna bad honom: "Sänd oss in i svinen, låt oss fara in i dem!" ¹³Han gav dem tillåtelse. Då for de orena andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön. Det var omkring 2 000 svin som drunknade.
     ¹⁴De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden. Folket där kom då ut för att se vad som hade hänt. ¹⁵När de kom till Jesus och såg (betraktade noggrant) den besatte som haft legionen i sig sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda. ¹⁶De som var ögonvittnen berättade i detalj för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. ¹⁷Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.

[Det ekonomiska värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att en plågad människa blivit helad.]

Dekapolis var ett område öster om Galileiska sjön.

¹⁸Medan Jesus steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. ¹⁹Men Jesus tillät det inte utan sa: "Gå hem till de dina [din familj, dina släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig." ²⁰Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis (området med de tio städerna) allt vad Jesus hade gjort med honom, och alla blev förundrade (förvånade, chockade).

[Den tidigare demoniserade mannen blir nu den första hedniska evangelisten som Markus omnämner. Dekapolis var en region bestående av tio löst sammansatta städer öster om Jordanfloden och Galileiska sjön. De hade blivit fria från judiskt styre 63 f.Kr. när den romerska generalen Pompejus intog området. Svin användes ibland som offerdjur i hedniska tempel. Det värsta exemplet i den judiska historien var när Epifanes vanhelgade templet i Jerusalem och offrade svin på ett altare till Zeus 167 f.Kr.]

Tillbaka upp