3 Mos 19:1-20:21, Ps 42:1-12, Ords 10:17, Mark 8:11-38
Det finns många likheter mellan tio Guds budord och vad som tas upp i detta kapitel:
2 Mos 20:2 – Jag är Herren – 3 Mos 19:3, 4, 10, 14, 16, 18, 25, 28, 30, 31, 34, 36, 37
2 Mos 20:4-6 – Ristade bilder – 3 Mos 19:4
2 Mos 20:7 – Guds namn – 3 Mos 19:12
2 Mos 20:8-12 – Sabbaten, älska Gud – 3 Mos 19:3, 30
2 Mos 20:12 – Vörda föräldrar, älska din nästa – 3 Mos 19:3
2 Mos 20:13 – Mord – 3 Mos 19:16
2 Mos 20:14 – Äktenskapsbrott – 3 Mos 19:29
2 Mos 20:15 – Stöld – 3 Mos 19:11, 13, 35-36
2 Mos 20:16 – Falskt vittnesbörd – 3 Mos 19:11, 16
2 Mos 20:17 – Begär – 3 Mos 19:18
vörda sin mor och sin far [älska medmänniskan]Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim).
och hålla mina sabbater [älska Gud].
då ohelgar du [singular] din Guds namn.Jag är Herren (Jahveh).
Du ska inte hålla inne arbetarens lön över natten. [Han behöver den för att köpa mat åt sig och sin familj.]14Du ska inte förbanna en döv person framför hans ansikte.
Du ska frukta (i vördnad tillbe) din Gud (Elohim).Jag är Herren (Jahveh).
och sädesuttömning har skett, och hon inte har blivit friköpt eller frigiven, ska de straffas men inte dödas eftersom hon inte var fri. 21Han ska föra fram sitt skuldoffer, en skuldofferbagge, inför Herren, till mötestältets ingång. 22När prästen med skuldofferbaggen bringar försoning för honom inför Herrens ansikte, får han förlåtelse för den synd han har begått.23När ni kommer in i landet och planterar olika slags träd med ätbar frukt, ska ni se deras frukt som deras förhud. I tre år ska ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt. 24Under det fjärde året ska all deras frukt vara helig som ett tackoffer till Herren, 25och först under det femte året ska ni äta deras frukt. Så ska ni göra för att de ska ge så mycket större avkastning åt er.
[Ordet vanära är ett rikt ord med betydelsen att inte värdesätta, men har också betydelsen att genomborra, såra, döda och offra. I ordet finns också betydelsen "att börja" och initiera en process. Betydelsen kan vara att ge bort sin dotter till kanaaneiska fruktbarhetsriter, se Jer 2:20; Hos 2, men också incestförhållande, se 3 Mos 18:17.]30Mina sabbater ska ni hålla,
35Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),Ni ska inte göra orätt i domen i mått [mätning av längd, men även generellt ord för att mäta torra varor och vätska],ska ni ha.
i vikt [mätning av vikt] och
i volym [mätning av vätska (hin-måttet), se Hes 4:11, 16, men även torra varor, se 1 Krön 23:29].36rätt efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] ochRätt våg [för att väga – även bildligt för att döma]
– rätta stenar [vikter för balansvågen];
rätt hin [standardmått för att mäta vätska – 3,5 liter]
[Dessa två verser som handlar om ärlighet i transaktioner – rätta vikter och mått. Detta stycke relaterar direkt till budorden i vers 11-18 om att inte stjäla, ljuga och bedra, utan att älska sin medmänniska. Standardiserade vikt- och måttenheter omnämns i Hammurabis lagar. Det är intressant att i ett stycke som just handlar om rätt balans står "vikt" centralt i vers 35. Ordet vikt i vers 35 omgärdas av två ord för mått som balanserar de två måtten efa och hin i vers 36. Vers 35-36 är välbalanserad med orden våg och sten centralt. Även uppställningen av ord illustreras en rätt balanserad våg!]
Vers 2-27 formar en stor kiasm med flera mindre sektioner. Temat har att göra med vem som står bakom fördömandet av synden: samhället eller Herren (Jahveh).
I vers 3-6 beskrivs hur Guds straff riktas:
A Individen, v3-4
B Samhället, v5
A´ Individen, v6
Guds straff
3Jag ska vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom ur hans folk, därför att han gett ett av sina barn åt Molok och orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga namn. 4Om folket i landet ser mellan fingrarna med den mannen när han ger ett av sina barn åt Molok och inte dödar honom,56Om någon vänder sig till förtroliga andar [demoner som förställer sig och talar för den döde], och spåmän, för att sälja sig till dem, så ska jag vända mitt ansikte mot honom, och utplåna honom ur hans folk.så ska jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot hans släkt. Och jag ska utrota honom ur folket tillsammans med alla som följt honom och i trolös avfällighet dyrkat Molok.
Var heliga
7Ni ska helga er och vara heliga, för jag är Herren (Jahveh) er Gud. 8Ni ska hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren (Jahveh) som helgar er.
9[Fem gånger används "blodskuld" som ordagrant är "hans/deras blod", se vers 9, 11, 12, 13, 16.]
[Hedra dina föräldrar, se 3 Mos 19:3]
Varje man (hebr. ish ish – upprepningen av "man" betonar att det är ett generellt förbud) som förbannar sin far eller sin mor
han ska straffas med döden. [2 Mos 20:12; 21:17]
Han har förbannat sin far och sin mor,
han bär på blodskuld.
10[Man + annan mans kvinna, se 3 Mos 18:20]
Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru,
ska den som begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru straffas med döden,
både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan.
11[Son + faders hustru – incest, se 3 Mos 18:8]
Om en man ligger med en kvinna
som är hans fars hustru så blottar han sin fars nakenhet.
De ska båda straffas med döden.
De bär på blodskuld.
12[Far + svärdotter – incest, se 3 Mos 18:17]
Om en man ligger med sin svärdotter,
ska de båda straffas med döden.
De har begått en avskyvärd handling.
De bär på blodskuld.
13[Man + man, se 3 Mos 18:22]
Om en man ligger med en annan man (har sexuellt umgänge med honom)
som en man ligger med en kvinna,
gör de båda något avskyvärt!
De ska straffas med döden.
De bär på blodskuld.
14[Man + kvinna + hennes mor, se 3 Mos 18:17]
Om en man till hustru tar en kvinna
och dessutom hennes mor,
så är det en skändlighet.
Man ska bränna upp både honom och dem i eld,
för att ingen skändlighet ska finnas ibland er.
15[Man + djur, se 3 Mos 18:23]
Om en man ligger med ett djur
ska han straffas med döden,
och djuret ska ni döda.
16[Kvinna + djur, se 3 Mos 18:23]
Om en kvinna gör närmanden mot något djur för att ligga med det,
ska du döda både kvinnan och djuret.
De ska straffas med döden.
De bär på blodskuld.
Blottad nakenhet – Gud straffar
17[I följande sektion är det Gud som straffar:]
Om en man tar sin syster till hustru,
sin fars dotter
eller sin mors dotter
och ser hennes nakenhet, och hon ser hans nakenhet, är det en skamlig gärning. [3 Mos 18:9]
De kommer att försvinna (skäras bort) inför sitt folks ögon. [Passivformen indikerar att Gud straffar honom.]
Han bär på missgärning, eftersom han har blottat sin systers nakenhet.18Om en man ligger med en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes nakenhet,21Om en man tar sin brors hustru är det en oren gärning. [3 Mos 18:16]
blottar han hennes blodflöde.
De kommer att försvinna (skäras bort) ur sitt folk. [Passivformen indikerar att det är Gud som straffar dem.]19Du ska inte blotta nakenheten hos din mors syster (moster) [3 Mos 18:13]20Om en man ligger med sin farbrors hustru
eller din fars syster (faster) [3 Mos 18:12],
för den som gör det blottar en nära släktings nakenhet.
De kommer att bära på missgärning.
blottar han sin farbrors nakenhet.
De kommer att bära på missgärning,
och de kommer att dö barnlösa.
Han blottar då sin brors nakenhet,
och de ska bli barnlösa.
[Detta gäller om brodern lever, om brodern dog barnlös skulle en bror gifta sig (leviratäktenskap) och försäkra sig att brodern fick en ättling, se 1 Mos 38:8; 5 Mos 25:5-10.]
Ps 42:1-12
ANDRA BOKEN (Psalm 42-72)
Den andra boken i Psaltaren består av 31 psalmer, Psalm 42-72. Ett av bokens särdrag är att det är den enda av Psaltarens fem böcker som nämner Korachs söner i titeln. Hälften av bokens psalmer har två hebreiska ord med oklar betydelse i titeln. Det hebreiska ordet maskil, som troligtvis har att göra med instruktion, finns i Psalm 42, 44-45 och 52-55. Hebreiska ordet michtam, som verkar att ha att göra med "inskription" finns i Psalm 16 och 56-60. I den första boken användes ofta Guds personliga namn Jahveh, här i andra boken är det vanligare med ordet Elohim.
Psalm 42-43 – Törstar efter Gud
1Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se Ps 42:6; 42:12; 43:5.
Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas "av" eller "till". En del hör Davids röst i psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se 4 Mos 16:1-2, och hur Absalom har gjort revolt.
Citeras: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se Matt 26:38; Mark 14:34.
Delar av vers 7 citeras, se Joh 12:27.
Struktur:
Del 1, Ps 42:2-5
Refräng, Ps 42:6
Del 2, Ps 42:7-11
Refräng, Ps 42:12
Del 3, Ps 43:1-4
Refräng, Ps 43:5Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
En undervisning (instruktion, välskriven sång – hebr. maskil) av (till) Korachs söner (ättlingar).
[Betydelsen av det hebreiska ordet maskil är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till rätta praktiska beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term, eller skulle kunna betyda ´en välskriven sång´. Följande tretton psalmer har maskil i sin titel, se Ps 32:1; 42:1; 44:1; 45:1; 52:1; 53:1; 54:1; 55:1; 74:1; 78:1; 88:1; 89:1; 142:1. Ordet återfinns även i Ps 47:7.
Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se 4 Mos 16:1. Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se 1 Krön 9:19; 26:1-19; 2 Krön 20:19.]
Del 1
2Som hjorten trängtar (flämtar; ropar ut sin längtan)
efter [forsande] vattenbäckar (strömmande vatten),
så trängtar (flämtar, ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ – hebr. nefesh),
efter dig, o Gud (Elohim).
[Det hebreiska ordet för att trängta (arag) är ovanligt och används endast tre gånger – två här i denna vers och en gång i Joel 1:20. Det beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd (en wadi) som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset och ljudligt rop efter detta forsande och friska vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även Ps 143:6. Djuret i liknelsen är inte en kamel (som kan klara sig längre tider utan vatten) utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
3Hela min varelse (själ – hebr. nefesh) törstar efter Gud (Elohim),
den levande Guden (El).
När får jag komma
och se Guds ansikte (träda fram inför Elohim)?
4Mina tårar är mitt bröd (min mat) [vad jag lever på],
dag och natt,
samtidigt säger man dagarna i ända:
"Var är [nu] din Gud?"
[Samma plågsamma fråga som kommer utifrån gnager även inom psalmisten själv: Min Gud, var är du någonstans, har du övergivit mig? Se även Ps 3:3; 22:9.]
5När jag tänker på det som varit [och hur min situation ser ut nu],
är det som hela min varelse brister (smälter, mina känslor väller över mig av sorg).
Jag gick med folkhopen (hebr. sach), ledde processionen till Guds hus (boning),
med glädjerop och tacksägelse tillsammans med dem som firar högtiden.
[Versen är delvis svåröversatt. Hebreiska substantivet sach används bara här. Det kan betyda ett stort antal, och då syfta på en stor folkskara, vilket passar bra in här. Det betyder också något som är täckt, i så fall kanske täckta vagnar, se 4 Mos 7:3. Ordet har samma rot som sukkot och kan också syfta på lövhyddohögtiden (sukkot). Då blir betydelsen att "gå in i sin sukka". Ett exempel där David gläder sig i dans är när arken förs in i Jerusalem, se 2 Sam 6:14-15.]
Refräng
6Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre; hela min varelse – hebr. nefesh),
varför så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska på nytt få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
Del 2
7Gud (Elohim), jag är deprimerad (hela min varelse är bedrövad inom mig),
därför ber jag till dig (kommer jag ihåg dig)
från [övre] Jordans land och Hermons höjder [plural],
från det lilla (unga) berget (Misars berg).
[Israels norra gräns var Hermons höjder. Misars berg är okänt. Hebreiska ordet misar betyder "mindre" och kan syfta på någon av de mindre topparna i Hermons bergsmassiv. Troligtvis nämns dessa som exempel på platser långt från Jerusalem och templet. Inom judendomen tolkas platserna som en del i berättelsen om uttåget ur Egypten mot löfteslandet. De korsade Jordan, och landet sträcker sig till Hermon i norr. Berget Misar tolkas som det "yngre" (tidigare) berget Sinai där Mose fick stentavlorna och Gud förlät israeliternas avgudadyrkan av guldkalven.]
8Djup (hebr. tehom) ropar (höjer sin röst i bön) till djup,
i dånet (som rösten) av dina vattenfall (kanaler – hebr. tsinor),
Alla dina bränningar och vågor,
har sköljt över mig.
[Djup (hebr. tehom) används om vatten från djupen i 1 Mos 7:11. Där forsar också vatten fram från himmelens fönster. Frasen "djup ropar till djup" kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med forsande vatten och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se 1 Mos 1:2. Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se Jona 2:3. Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i erfarenheten Jona hade i valens buk, som också liknas vid Jesu död, se Matt 12:40. Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se Matt 26:39, 42.]
9Om dagen ska Herren (Jahveh) befalla sin nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) [mot mig],
om natten är hans sång hos mig
– en bön till mitt livs Gud (den levande Elohim).
10Jag vill säga till Gud, min klippa (min ointagliga bergskam och bergsklyfta):
"Varför har du glömt mig?
Varför måste jag gå (sörjande) i mörker på grund av mina fienders förtryck?"
11Det är som om man krossade benen [i min kropp – det skär ända in i märgen],
när mina motståndare hånar (förtalar, kränker) mig.
Hela dagen säger de till mig:
"Var är [nu] din Gud?" [Fienden ställer samma fråga i vers 4.]
Refräng
12Varför är du så bedrövad (tyngd, nedbruten), min själ (hebr. nefesh),
och varför är du så orolig [som ett upprört hav] inom mig?
Förtrösta (hoppas; vänta aktivt; lita) på Gud (Elohim),
för jag ska åter få tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] honom,
min frälsning (ordagrant: mitt ansiktes befrielse/räddning) och min Gud (Elohim).
[Som så ofta när det gäller repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6 (där det är Guds ansikte) är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar ju känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker (se vers 10) har vänts till ljus och glädje.]
Ords 10:17
17Den som tar emot tillrättavisning befinner sig på livets stig (välkända, upptrampade gångväg),
men den som nonchalerar tillrättavisning går vilse.
Mark 8:11-38
Tillbaka i Galileen
Krav på tecken
11Fariséerna kom ut och började diskutera med honom. För att pröva (fresta och fälla) honom begärde de ett tecken från himlen [något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud]. 12Jesus suckade djupt i sin ande [över deras otro och förhärdelse] och sa: "Varför söker detta släkte ett tecken? Jag säger sanningen till er, detta släkte ska inte få något tecken." 13Så lämnade han dem [hastigt] och steg i båten igen och for över till andra [antagligen den norra] stranden.
Jesus varnar för falska läror
14De [lärjungarna] hade glömt att ta med bröd [antagligen på grund av det hastiga uppbrottet]. De hade inte mer än ett bröd med sig i båten.15Jesus varnade dem (gav dem följande uttryckliga befallning upprepade gånger): "Håll ständigt ett vakande öga (urskilj, analysera) och akta er för fariséernas surdeg [förvridna teologi] och Herodes surdeg [världsliga lättja och ondskefulla politik]!"Surdeg har använts länge inom bakning. År 2019 använde amatöregyptologisten Seamus Blackley (också känd som den som skapat Xbox) substans från bröd som hittats i Luxor från farao Mentuhotep II som regerade 2046-1995 f.Kr. och bakade bröd med den surdegen.
[Surdeg, eller jäst i dagligt tal, används genomgående i Bibeln för ondska och falska läror. Surdegen sprider sig långsamt och tyst, och påverkar allt den kommer i kontakt med. I parallellstället i Matt 16:12 är det uppenbart att det är fariséernas och saddukéernas förvridna lära (bl.a. fariséernas hyckleri och saddukéernas skepticism till det andliga, se Matt 23:3-5; Apg 23:8) som Jesus syftar på. I 1 Kor 5:6-8 jämförs ondskan och elakheten med surdeg i kontrast till renhet och sanning. Herodes surdeg syftar på Herodes Antipas förmätenhet och omoral som bl.a. lett till Johannes Döparens död.]
16[Lärjungarna förstod inte att Jesus talade i bildspråk.] De diskuterade med varandra om att de inte hade tagit med bröd. 17Jesus, väl medveten om detta, sa till dem: "Varför diskuterar ni om det var på grund av att ni inte hade med er bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är era hjärtan så hårda (fastlåsta i en sådan förstockelse)? 18Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? [Jer 5:21; Hes 12:2] Kommer ni inte ihåg 19hur jag bröt de fem bröden åt de 5 000? Hur många mindre korgar [som man hade för sin resa] plockade ni då fulla med rester?"
"Tolv", svarade de.
20[Jesus fortsätter:] "Och efter de sju bröden till de 4 000, hur många stora korgar fulla med rester fick ni då?"
"Sju", svarade de.
21Han sa: "Förstår ni ännu inte?"
[Jesus hade inte talat om vanligt bröd utan syftade på fariséernas förvridna lära och Herodes ondska, se vers 15. Varför oroa sig för bröd när de hade himlarnas och jordens Skapare i båten – han som redan flera gånger visat att han mirakulöst kunde försörja dem!]
En blind man utanför Betsaida botas22Jesus kom till Betsaida [vid norra delen av Galileiska sjön]. Man förde en blind man till honom och bad att han skulle röra vid honom. 23Jesus tog den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn. [Betsaida var en av de platser Jesus fördömde för dess otro, se Luk 10:13, så det är möjligt att Jesus behöver ta ut den blinde mannen ut från den miljön.] Efter att Jesus hade spottat på hans ögon (upprepade gånger) frågade han honom: "Ser du något nu?"Tre av Jesu lärjungar (Petrus, Andreas och Filippus) kom från denna fiskeby i norra delen av Genesarets sjö. Två olika platser har länge varit kandidater för Betsaida, den traditionella Et Tell 2 km norr om sjön och El Araj, som ligger alldeles intill Jordanfloden vid dess utlopp i Genesarets sjö. De första utgrävningarna i El Araj startade 2014 och 2021 hittades ett mosaikgolv på en 1 500 år gammal kyrka. Denna kyrka är troligtvis den som nämns av Willibald, en engelsk biskop från Eichstaett, som besökte området omkring 725 e.Kr. och nämner om att han besökt en kyrka som är byggd i Betsaida, Petrus och Andreas hemstad.
24Han såg upp och svarade: "Jag ser människor, men de ser ut som träd som går omkring." 25På nytt lade Jesus sina händer på hans ögon, och nu såg mannen klart (kunde fixera sin blick) och synen blev återställd och han kunde se allt tydligt [på avstånd]. 26Jesus skickade i väg mannen till hans hem och sa: "Gå inte ens in i byn!" [Det verkar som om Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde på landsbygden eller i någon närliggande by.]
Petrus bekännelse
27Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av Caesarea Filippi [ett hedniskt område drygt fyra mil norr om Gennesarets sjö]. På vägen dit frågade han sina lärjungar: "Vem säger folket att jag är?"
28De svarade: "Johannes Döparen; men andra säger [den stora profeten] Elia [som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5], och andra en av profeterna."
29Han frågade dem: "Och ni, vem säger ni att jag är?"
Då svarade Petrus: "Du är den Smorde (Messias, Kristus)." 30Men han förbjöd dem att säga det till någon.
Jesus förutsäger sin död och uppståndelse
31Därefter började han undervisa dem [för första gången] om att Människosonen måste lida mycket (det är helt nödvändigt) och förkastas av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och uppstå efter tre dagar. 32Rakt på sak (öppet, så det inte kunde missförstås) talade han om detta. Då tog Petrus honom avsides och började tillrättavisa honom strängt. 33Men Jesus vände sig om [och vände Petrus ryggen], och såg på sina lärjungar och tillrättavisade Petrus och sa: "Gå bort ifrån mig, Satan! Det du tänker är inte Guds tankar utan människotankar."
Vad innebär det att följa Jesus
34När han sedan kallat till sig folkskaran, tillsammans med sina lärjungar, sa han till dem:
"Om någon vill följa (gå bakom) mig
ska han förneka (helt tillbakavisa; säga nej till; avstå från) sig själv [sin egen agenda]
och ta upp sitt kors
och följa mig (vara/gå med mig på vägen) [bli min lärjunge].
[En Jesu lärjunge måste lämna sitt eget, vandra i Mästarens fotspår och följa hans exempel i allt – ja, även vara beredd att lida och dö för hans skull.]
35För den som vill rädda (skulle vilja bevara) sitt liv,
ska mista (förlora; totalt förstöra/ruinera) det,
men den som mister (nu ändå skulle mista) sitt liv för min och evangeliets (det glada budskapets) skull,
han ska rädda (han är den som kommer att bevara) det.
[Gr. psuche betyder både liv och själ och används i båda betydelserna här i vers 35-37, se även Joh 12:25. Att 'förneka sig själv' i vers 34 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan på barnaskap, se Gal 3:26, osv. Jesus hade tidigare i saligprisningarna predikat om den himmelska lönen och vad det innebär att vinna livet, se Luk 6:20-26. Utifrån "att vinna hela världen" i vers 36, handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst.]
36För vad hjälper det en människa att vinna hela världen
och [samtidigt] förlora (förverka) sitt liv (sin själ)?
37Vad skulle en människa ge i utbyte mot sitt liv (till lösen för sin själ)?
38För den som skäms [skulle känna personlig skam] för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte,
för honom ska också Människosonen skämmas [Rom 1:16],
när han kommer [vid den tid då det är dags att han ska komma] i sin Faders härlighet med de heliga änglarna [för att upprätta tusenårsriket, se Upp 19:14]."