Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - fredag 27/2

4 Mos 11-13

4 Mos 11-13

På väg mot Kanaans land (kap 11-21)

Gud sänder eld över folket
1[Vers 1-3 hör ihop med föregående tre verser (4 Mos 10:29-36) via flera kiasmer och även språkligt:

A Gud lovar goda ting för Israel (4 Mos 10:32)
  B ... och det hände, när arken... (4 Mos 10:35)
    C stå upp, Herre... (4 Mos 10:35)
    C´ vänd tillbaka, Herre... (4 Mos 10:36)
  B´ ... och det hände, när folket klagade ... (4 Mos 11:1)
A´ ondska i Herrens öron (4 Mos 11:1)]

Och det hände, att folket var en klagan (sökte en anledning att klaga – hebr. anan i ovanliga formen hitpoel)
    – ondska i Herrens (Jahvehs) öron,
och när Herren (Jahveh) hörde det upptändes hans vrede,
    och Herrens (Jahvehs) eld brann ibland dem och slukade dem [som bodde] i lägrets utkant.
    [Eld är ofta förknippat med Guds straff, se 4 Mos 16:35; 3 Mos 10:2; 2 Kung 1:10, 12]

2Och folket ropade till Mose och Mose bad till Herren (Jahveh) och elden ebbade ut. 3Och platsen fick namnet Tavera [betyder: "brinnande"], eftersom Herrens (Jahvehs) eld hade brunnit ibland dem.

[Namnet Tavera återfinns även 5 Mos 9:22, men blev aldrig fysiskt namn på denna plats, eftersom namnet inte tas med i benämningen av de olika platserna, se 4 Mos 33:16-17.]

Klagan


Folkets klagan över maten
4Och patrask-följet (den blandade hopen – hebr. asafsof) som var bland dem fick begär efter läckrare mat (ordagrant: "begärde ett begär") och även Israels söner grät för deras skull och sa: "Vem låter oss äta kött? [Om vi ändå kunde få äta kött!] 5Vi kommer ihåg fisken som vi fick äta fritt (gratis; för intet) i Egypten, gurkorna och melonerna och purjolöken och rödlöken och vitlöken, 6men nu är vi uttorkade (har våra själar torkat bort), det finns ingenting, vi har inget annat än denna manna att se på." 7Mannat var som korianderfrö och dess utseende var som utseendet på bdelliumharts [antagligen en sorts vitaktig pärla]. 8Folket gick runt och samlade det och malde det i kvarnar och slog det i mortlar och kokade det i grytor och gjorde kakor av det, och smaken på det var som smaken av en brödkaka med olja. [Det finns en tydlig koppling här till det bröd som offras i templet när smaken beskrivs som en brödkaka med olja. Det visar tydligt att manna är mer än bara fysisk mat, det är också en påminnelse om vem som förser och att vi har del i det himmelska.] 9Och när daggen föll över lägret på natten föll mannat ovanpå den. 10Och Mose hörde folket gråta, i sina familjer, varje man i sin tältöppning, och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mycket, och Mose var missnöjd.

Moses klagan
11Och Mose sa till Herren (Jahveh): "Varför har du handlat illa med din tjänare? Varför har jag inte funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, så att du har lagt bördan av hela detta folk på mig? 12Har jag fött hela detta folk? Har jag burit fram dem så att du skulle kunna säga till mig: Bär dem i skötet som en omsorgsfull far bär ett ammande barn, till landet som du med ed lovat våra fäder? 13Varifrån ska jag få kött att ge till hela detta folk? De oroar mig med sin gråt och säger: Ge oss kött så att vi får äta. 14Jag klarar inte av att bära hela detta folk själv, ensam, eftersom det är för tungt för mig. 15Om du handlar så här mot mig så döda mig, jag ber dig döda; om jag har funnit nåd (oförtjänt nåd – hebr. chen) i dina ögon, låt mig inte se mitt elände."

Guds svar till både folket och Mose
16Herren (Jahveh) sa till Mose: "Samla åt mig 70 män av Israels äldste, som du vet är folkets äldste och som betjänar dem, och för dem till mötestältet så att de kan stå där med dig. 17Och jag ska komma ner och tala med dig där, och jag ska ta av Anden som är över dig och ska lägga den på dem, och de ska bära bördan av detta folk med dig, så att du inte bär den själv (ensam). 18Och säg till folket. Helga er själva till i morgon och ni ska äta kött, för ni har gråtit i Herrens (Jahvehs) öron och sagt: Vem låter oss äta kött? Det var väl med oss i Egypten. Därför ska Herren (Jahveh) ge er kött och ni ska äta. 19Ni ska äta [kött], inte bara en dag, eller två dagar, eller fem dagar, eller tio dagar eller tjugo dagar [i sträck] – 20utan en hel månad, tills det kommer ut ur era näsborrar och det blir vämjeligt för er, eftersom ni har förkastat Herren (Jahveh) som är ibland er och oroat honom med gråt och sagt: Varför kom vi ut från Egypten?" 21Mose sa: "Folket som jag är ibland är 600 000 män på sina fötter, och ändå har du sagt: Jag ska ge dem kött, så att de kan äta en hel månad! 22Om flockarna och hjordarna slaktas åt dem, kan det tillfredsställa dem? Eller om alla havets fiskar samlas ihop åt dem, kan det tillfredsställa dem?" 23Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Är Herrens (Jahvehs) hand för liten? Nu ska du se huruvida mitt ord kommer att ske för dem eller inte."

Äldste – svar på Moses klagan
24Och Mose gick ut och talade Herrens (Jahvehs) ord till folket och han samlade 70 män av folkets äldste och placerade dem runt omkring tältet. 25Och Herren (Jahveh) kom ner i ett moln och talade till honom och tog av Anden som var över honom och lade den över de 70 äldste, och det hände sig att när anden vilade över dem profeterade de, men det upphörde (de gjorde det inte igen).
     26Men två män var kvar i lägret, den ene hette Eldad [betyder: "Gud har älskat"] och den andre hette Medad [betyder: "älskar"], och Anden vilade över dem för de var bland dem som var räknade men hade inte gått ut till tältet, och de profeterade i lägret. 27En ung man sprang och berättade för Mose och sa: "Eldad och Medad profeterar i lägret!"
     28Och Josua, Nuns son, som var Mose tjänare från sin ungdom, svarade och sa: "Min herre Mose, tysta dem." 29Men Mose sa till honom: "Är du avundsjuk för deras skull? Tänk om hela Herrens (Jahvehs) folk var profeter så att Herren (Jahveh) skulle ha lagt sin Ande över dem!" [Apg 2:28-29; 1 Kor 12:27-31; 14:1-5] 30Och Mose drog sig undan till lägret, han och Israels äldste.

Gud svarar folket – mat
31Och det kom en vind från Herren (Jahveh) och förde med sig vaktlar från havet, och lät dem falla ner över lägret, till omkring en dagsvandring från ena sidan av det och en dagsvandring på den andra sidan, runtom lägret och ungefär 2 alnar [0,9 meter] högt över markens ansikte. 32Och folket stod upp hela den dagen och hela natten och hela nästa dag och samlade vaktlar, den som samlade minst samlade tio chomer [en chomer var ett stort mått på flera hundra liter – ordet kommer från ordet för åsna och den vikt den kunde bära] och de spred ut dem överallt omkring sig runtom lägret. 33Medan köttet fortfarande var mellan deras tänder, innan det var tuggat, upptändes Herrens (Jahvehs) vrede mot folket och Herren (Jahveh) slog folket med en mycket stor plåga. 34Platsen fick namnet Kivrot-Hataava, eftersom de begravde folket som hade begär. [Kivrot-Hataava betyder begärets eller lustans gravar på hebreiska.] 35Från Kivrot-Hataava vandrade folket till Chatserot, och de uppehöll sig i Chatserot.

Mirjam, och även Aron, motsätter sig Mose
1Mirjam talade illa om Mose på grund av den kushitiska kvinna som han hade tagit till hustru, även Aron var med på detta. Mose hade nämligen tagit en kushitisk kvinna till hustru.

[Verbet "talade illa om" är i feminin form vilket gör det tydligt att det var Mirjam som ledde samtalet. Eftersom det rörde Mose val av fru, kan motivet ha varit avundsjuka. Kush är både ett namn och ett område. Kush var Chams son och barnbarn till Noa. Han befolkade de sydliga delarna av jorden. Områden som förknippas med Kush är norra Afrika, Nubien och Etiopien.]

2De [både Mirjam och Aron] sa: "Är Mose den ende som Herren talar till? Han talar väl till oss också." Herren hörde det [och kommer snart att svara dem]. 3Mose var en mycket ödmjuk människa, mer än någon annan på jorden.

[En extra bokstav är tillagd i ordet ödmjuk, nämligen den minsta hebreiska bokstaven jod, detta "grammatiska fel" förstärker att Mose verkligen var ödmjuk.]

Herrens svar
4Och Herren (Jahveh) talade direkt (omgående) till Mose och till Aron och till Mirjam: "Kom ut ni tre till mötestältet" och de tre kom ut. 5Och Herren (Jahveh) kom ner i en molnpelare och stod i öppningen till tältet och kallade på Aron och Mirjam och de båda kom fram. 6Och han sa:
"Hör (lyssna noga på) mina ord.

Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahveh) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
7Så är det inte med min tjänare Mose.
    Han är betrodd i hela mitt hus.
8Med honom talar jag mun mot mun,
    öppet och inte i gåtor (fördolt, förtäckta ord)
    och han ser Herrens (Jahvehs) skepnad.
Varför är ni då inte rädda (fruktar)
    för att tala mot min tjänare, mot Mose?"
9Och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes mot dem och han lämnade.
     10Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. [3 Mos 13-14] 11Och Aron sa till Mose: "Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat. 12Låt henne inte, jag ber, bli som en död, som den vars kött är halvt förtärt när han kommer ut ur sin mors livmoder."
     13Då ropade Mose till Herren (Jahveh) och sa: "Gud (El) jag bönfaller dig, hela (bota) henne nu."
     14Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen." 15Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen.

1Därefter vandrade folket från Chatserot och slog läger i Parans öken.

Upproret i Kadesh
2Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

3"Låt män (hebr. enósh) gå ut och utforska (undersöka – hebr. tor) landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. [Målet med uppdraget var att rapportera om allt gott som fanns i landet.] Från var och en av fädernas stammar ska du sända en man (ordagrant "en man, en man" – hebr. ish ehad ish ehad) [Jos 4:2], och alla ska vara ledare bland dem."

[Det hebreiska ordet för att utforska här (hebr. tor) har en positiv innebörd att hitta det goda. De engelska orden "tour" och "tourism" och även vårt svenska ord "turism" kommer från detta ord, som har kvar samma innebörd att utforska ett land och besöka de bästa platserna. Det finns andra hebreiska ord för att spionera och hitta svagheter (hebr. ragal), dock används inte det här, Mose visste att Gud gett dem landet. Männen som skickades ut förväntades komma tillbaka med goda rapporter på samma sätt som Noa hoppades att duvan han skickade ut skulle komma tillbaka med en god rapport att vattnet sjunkit undan, se 1 Mos 8:11. Det finns flera paralleller här. Duvan kom tillbaka med en ett friskt olivlöv och männen tog med vindruvor (se vers 24). Det hebreiska ordet för duva (hebr. dor) är också snarlikt ordet tor. Ordet tor används 14 ggr i Fjärde Moseboken, och första gången är när Gud själv utser nästa (den bästa och mest lämpliga goda) viloplats för israeliterna, se 4 Mos 10:33.]

4Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahvehs) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.

De tolv som sänds ut
5[Det är inte samma personer som sänds ut nu som tidigare representerade stammarna, se 4 Mos 1:5-15. De som skickades ut på detta uppdrag var troligen också med i armén. Ingen representant från Levi stam nämns.]

Och detta var deras namn:
Av Rubens stam Shamoa, Zakors son.
6Av Simeons stam Shafat, Choris son.
7Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.
8Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.
9Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se vers 17.]
10Av Benjamins stam Palti, Refos son.
11Av Sebulons stam Gadiel, Sodis son.
12Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.
13Av Dans stam Ammiel, Gemalis son.
14Av Ashers stam Setor, Michaels son.
15Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.
16Av Gads stam Goel, Machis son.

[Vers 5 och 17 inleds båda med orden "detta" och "namn" i hebreiskan och fungerar som en ram i upplistningen. Av dessa tolv namn nämns bara Kaleb (vers 7) och Josua (som här kallas Hosea, se vers 9) som gav en god rapport på fler ställen i Bibeln. Namnet Kaleb kommer från hebr. kelev, ordet för hund, som i sin tur betyder "mot/nära hjärtat". Troligtvis i betydelsen att Kaleb var trogen. Josua nämns vid det namn han fått av Mose, se vers 17. Ordningsföljden i uppräkningen följer den i 4 Mos 1:5-15 med den skillnaden att Sebulon är separerad från de andra sönerna av Leah i vers 10 och "Josef stam" står för Josefs barn Efraim och Manasse i vers 11.]
17Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.

[Hosea (hebr. Hoshea) betyder "frälsning, räddning", och Josua betyder "Herren är frälsning och räddning". Detta stryker under att det inte är de själva utan Gud som skulle frälsa och rädda dem. Namnändringen från Hosea till Josua är på hebreiska endast ett tillägg av bokstaven jod i början. Det gör att inledningen på namnet Josua blir Jah, som är kortformen av Guds namn. Detta tolkar många rabbiner som att Mose insåg att Josua behövde mod och källan till mod och frimodighet är Gud. När Josua i samklang med sitt nya namn väljer att lita på Gud blir han också frimodig med Guds hjälp.]



Uppdraget
18Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sa till dem:
"Gå upp här in i söder (Negev) och gå upp i bergen,
19och se (titta noga på) landet – hur det är;
och folket som bor därinne – om de är starka eller svaga, om de är få eller många;
20och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont),
och vilka städerna är som de bor i – om det är läger (tält) eller starka fästen (stenhus);

Höst – spejarna med vindruvor från det förlovade landet. Målning av Nicolas Poussin (1594–1665).

21och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte.
Och var starka (fasta, säkra, tappra) och ta med er av landets frukt."

[Vers 17-20 formar en kiasm där den centrala frågan är om landet är gott eller ont.]
Detta var vid den tiden då de första druvorna skördas.

[Det var sen sommar eller tidig höst, någonstans i slutet av juli fram till tidigt i september. Israeliterna hade lämnat Egypten på våren två år tidigare, se 4 Mos 10:11; 2 Mos 12:1.]

Landet undersöks från söder till norr
22Så de gick upp och utforskade (undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28]. 23Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (hebr. Chevrón) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten. 24Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen]. 25De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där.

[Hebr. eshkol betyder klase och kan syfta både på druvklasar och blomklasar. Det finns många dalgångar (wadis) här. I trakten kring Hebron är t.ex. Ramet el-Amleh känd för sina druvor och ligger nära en dalgång.]

26Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.

Rapporten
27Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt. 28Och de [12 utforskarna] återgav (räknade noggrant upp – hebr. safar) [allt de gjort och sett] för honom [Mose] och sa: "Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt. 29Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där. 30Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hettiterna och jevusiterna och amoréerna bor i bergen, och kanaanéerna bor vid havet och längs Jordan."
     31Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sa: "Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem."
     32Men männen som hade gått upp med honom sa: "Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi." [De tio andra utforskarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jfr vers 30.] 33Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 5-16] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de utforskat åt Israels söner och sa: "Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män. 34Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon." [1 Mos 6:4]

[Utifrån frukten som man har med sig, se vers 23, måste det vara i slutet på sommaren. Enligt judisk tradition sker detta Tisha BeAv, 9:e dagen i månaden av (infaller i juli/aug). Det är samma datum som sedan första och även andra templet förstörs. Än i dag är det en sorgedag för det judiska folket.]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell