Parallell - onsdag 18/3
5 Mos 24-27
Skilsmässa och omgifte1När en man tar en hustru och äktar henne, och det sedan händer att hon inte finner nåd (oförtjänt kärlek) i hans ögon, eftersom han har funnit något opassande (motbjudande; ordagrant: nakenhet) [exakt vad detta innebär är inte helt klart, se 5 Mos 23:14; Matt 19:7] hos henne och skriver ett skilsmässobrev (hebr. sefer kritot) till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, 2och hon lämnar och går ut ur hans hus och går och blir en annan mans hustru, 3och den senare mannen hatar henne och skriver ett skilsmässobrev till henne och ger i hennes hand och skickar ut henne ur hans hus, eller om den senare mannen dör, som tog henne till sin hustru, 4då ska hennes tidigare man som sände iväg henne inte ta henne till hustru igen efter att hon blivit orenad. Det är en styggelse inför Herren (Jahveh) och du ska inte förorsaka att landet syndar, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig som arv.
[Ordet skilsmässa (hebr. kritot) finns inte i singular utan står i feminin plural. Anledningen är att det krävs två för att en skilsmässa ska vara möjlig. Roten kommer från ordet karat som betyder skära, hugga av och dela. Se även Matt 5:31-32; 19:3-9.]
Fler stadgar
5När en man tar sig en ny hustru ska han inte dra ut med armén, inte heller ska han vara upptagen med något slags yrkesutövande. Han ska vara fri för sitt hus (hushåll) under ett år och ska ägna sig åt sin hustru som han har tagit. [5 Mos 20:7]
6Ingen man ska ta kvarnen eller den övre kvarnstenen (ordagrant: ryttaren) som pant, då tar han en mans liv som pant.
7Om en man blir påkommen med att stjäla från sin broder bland Israels söner, och han behandlar honom som en slav och säljer honom, då ska tjuven dö. Så ska du ta bort ondskan från din mitt. [2 Mos 21:16] 8Ge akt på sjukdomen (plågan) spetälska och lyssna mycket noga och gör allt i enlighet med det som prästerna och leviterna ska undervisa er om [3 Mos 13:2], som jag har befallt dem, det (som prästerna säger) ska ni observera och göra. 9Kom ihåg vad Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gjorde med Mirjam längs vägen när ni drog ut från Egypten [4 Mos 12:10].
[Det hebreiska ordet lepra (hebr. tsaraat) är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra eller Hansens sjukdom. Anledningen till att det ofta översätts till spetälska är att båda sjukdomarna påverkar huden. Rabbinerna menar också att det är en sjukdom som i första hand handlar om vårt tal. Mirjam drabbades av spetälska när hon talade illa om sin bror Mose, se 4 Mos 12.]
10När du lånar till din granne, vilken sorts lån som helst, ska du inte gå in i hans hus för att ta en pant. 11Du ska stanna utanför och mannen som du lånar till ska komma ut med panten till dig. 12Om det är en fattig man ska du inte sova med hans pant, 13du ska vara noga med att ge honom panten när solen går ner, så att han kan sova med sin mantel och välsigna dig, och det ska räknas dig till rättfärdighet inför Herren (Jahveh) din Gud (Elohim).
14Du ska inte förtrycka en inhyrd tjänare som är fattig och behövande, oavsett om han är en av dina bröder eller en främling som är i ditt land inom dina portar. 15Samma dag ska du ge honom hans lön [Matt 10:10; Luk 10:7], solen ska inte gå ner över det, för han är fattig och sätter sitt hjärta över det (hans förtröstan och hopp står till den lön han kan få) för att han inte ska ropa mot dig till Herren (Jahveh) och det blir synd i ditt liv.
16En far ska inte dödas för sitt barns skull, inte heller ska ett barn dödas för sin fars skull. Var och en ska dödas för sina egna synder [Jer 31:29-30; Hes 18:1-4].
17Du ska inte förvanska rätten för främlingen eller den faderlöse, och inte ta en änkas kläder som säkerhet för ett lån [se vers 10-13]. 18Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), befriade dig därifrån. Därför befaller jag dig att göra allt detta.
19När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, ska du inte gå tillbaka för att hämta den. Den ska tillhöra främlingen (invandraren), den faderlöse och änkan. Då ska Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), välsigna dig i allt du företar dig (alla dina händers verk). [Rut 2] 20När du slår ner dina oliver, ska du inte sedan söka igenom grenarna. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21När du plockar druvorna i din vingård, ska du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar ska tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att göra allt detta. [2 Mos 23:11; 3 Mos 19:9-10; 23:22]
1Om det finns en konflikt mellan några män och de kommer under dom, och domaren dömer dem genom att bekräfta den rättfärdige och fördöma den onde, 2då ska det ske att om den onde förtjänar att bli slagen, ska domaren tvinga honom att lägga sig ner och bli slagen framför hans (domarens) ansikte med det antal slag som ondskan förtjänar. 3Fyrtio slag kan han ge honom, inte fler, annars om du ger fler och slår honom med många slag, blir din broder vanhedrad inför dina ögon. 4Du ska inte binda för munnen (sätta munkorg) på oxen när han tröskar din säd. [Oxen ska få äta av säden om han vill, citeras av Paulus i 1 Kor 9:9 och 1 Tim 5:18.]
Leviratäktenskap
5Om bröder bor tillsammans och en av dem dör och inte har några barn. Då ska hustrun till den döde inte bli bortgift med någon som inte är av hans släkt. Hennes mans bror ska gå in till henne och ta henne som hustru och fullfölja sitt ansvar som makens bror för henne. [Detta kallas leviratäktenskap och är vad Boaz gör för Rut och Noomi i Ruts bok, se även 1 Mos 38 med Juda och Tamar.] 6Och det ska ske att den förstfödda som hon föder ska ta namnet från hans bror som dog, så att hans namn inte blir utrotat från Israel. 7Om mannen inte vill ta sin brors hustru, då ska broderns hustru gå upp till de äldste i stadens port och säga: "Min mans bror vägrar att resa upp sin brors namn i Israel, han vill inte fullfölja sitt ansvar som bror till min make för mig". 8Då ska stadens äldste kalla på honom och tala med honom. Om han håller fast och säger: "Jag vill inte ta henne", 9då ska hans brors hustru gå fram till honom, inför ögonen på de äldste, och ta av skon från hans fot och spotta honom i ansiktet och hon ska svara honom och säga: "Så gör man mot den man som inte bygger upp sin broders hus". 10Hans namn (öknamn) i Israel ska vara "hans hus som har förlorat sin sko".
Olika grupper
11[Detta stycke hör tematiskt ihop med 5 Mos 23:1-14]
När två män slåss med varandra och hustrun till den ene kommer nära för att rädda sin make ur den andres hand som slår honom, om hon då tar fram sin hand och rör hans genitalier (bokstavligt det som väcker skam), 12då ska hennes hand huggas av. Dina ögon ska inte ha något medlidande.
13I din väska ska du inte ha olika vikter, en stor och en liten. [Ordagrant: "sten och sten".] 14I ditt hus ska du inte ha olika efa-mått, ett stort och ett litet. [Ordagrant: "efa och efa"; en efa var ett volymmått på 22 liter.] 15En felfri och rättvis vikt (sten) ska du ha och ett felfritt och rättvist efa-mått ska du ha, så att dina dagar blir många i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger till dig. 16För den som gör sådana ting, den som handlar orättfärdigt, är en styggelse för Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). [3 Mos 19:35-37; Ords 11:1; Hes 45:10-12; Amos 8:5; Mika 6:10-12]
17Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när du drog upp från Egypten [2 Mos 17:8-16], 18hur han mötte dig på vägen och förgjorde eftertruppen (slog dig bakifrån; ordagrant: "skar av svansen"), hur han gjorde alla svaga och kraftlösa i slutet på ditt tåg (eftertrupp; "svansen") när ni var utmattade, och han fruktade (vördade) inte Gud (Elohim). 19Därför ska det vara så: När Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig ro från alla dina fiender runtomkring i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig som ett arv för att besitta (inta) det, då ska du fullständigt utradera minnet av Amalek under himlarna (ordagrant: "från under himlarna"). Glöm inte detta!
[Utplånandet av minnet av amalekiterna beskrivs utifrån Guds perspektiv – jag ska utplåna från under himlarna, se 2 Mos 17:14. Saul glömde, se 1 Sam 15, men amalekiterna (även kallade agagiterna) mötte sitt öde i slutet på Esters bok, se Est 3:1; 9:10.]
Förstlingsfrukt
1Och det ska ske när du kommer in i det land som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig som arv och intar det och bosätter dig där, 2att du ska ta det första av all frukt från marken,
som du ska bärga från marken som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ger dig, och du ska lägga det i en korg och du ska gå till den plats som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska utvälja för att hans namn ska bo där, 3och du ska komma till prästen som ska finnas i de dagarna och säga till honom: "Jag berättar (bekänner) idag inför Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) att jag har kommit till det land som Herren (Jahveh) med ed lovade våra fäder att ge oss". 4Och prästen ska ta korgen ur din hand och sätta ner den framför Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) altare. 5Sedan ska du tala och säga inför Herren (Jahveh) din Gud (Elohim):10Och nu, se – jag har tagit med det första av landets frukt som du Herre (Jahveh) har gett mig." Och du ska sätta ner det inför Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte och tillbe (böja dig, inta en ödmjuk position) inför Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte. 11Och du ska fröjda dig i allt det goda som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett till dig och till ditt hus (ditt hushåll, din familj), du och leviten och främlingen som är i din mitt."En kringvandrande aramé var min far [Jakob var stamfader; han bodde länge i Syrien, se 1 Mos 29-32; Hos 12:12] och han gick ner till Egypten. Han vistades där med en liten skara, och där blev han ett stort och mäktigt och talrikt folk.9Han har fört oss till denna plats och gett oss detta land, ett land som flyter av mjölk och honung.68Och Herren förde oss upp, ut ur Egypten med mäktig hand och med en utsträckt arm och med stor bävan (ordet här är gemensamt med myrra, bitter och usel men även uppror) och med tecken och under.Egyptierna behandlade oss illa och plågade oss och lade på oss tungt slavarbete. 7och Herren (Jahveh) hörde vår röst och såg vår plåga och vårt slit och vårt förtryck.[Kiasmens centrum:]
Och vi ropade till Herren (Jahveh) våra fäders Gud (Elohim)
Tionde vart tredje år
12När du har fullbordat tiondegivandet och allt tionde av din avkastning i det tredje året, som är det år då du ska ge tionde, och har gett det till leviten, till främlingen, till de faderlösa och till änkan så att de kan äta inom dina portar [alla städer med murar] och bli tillfredsställda, 13då ska du säga inför Herren (Jahveh) din Gud (Elohim):
"Jag har lagt undan det heliga och tagit ut det ur mitt hus och gett det till leviten och till främlingen, till de faderlösa och till änkan enligt alla dina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som du har befallt (hebr. tsavah) mig, jag har inte överträtt något av dina budord, inte heller har jag glömt dem. 14Jag har inte ätit av det i min sorg, jag har heller inte lagt undan något av det som är (rituellt) orent och inte givit av det för någon död. Jag har lyssnat till Herrens (Jahvehs), min Guds (Elohims) röst och jag har gjort enligt allt som du har befallt mig. 15Se ner från din heliga boning, från himlarna, och välsigna ditt folk Israel och landet som du har gett oss, som du gav din ed till våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung."
Följ Herrens bud
16Denna dag befaller Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) dig att följa dessa förordningar (ordagrant "saker inristat") och påbud (bindande juridiska beslut). Du ska därför vara noga med att göra (fullgöra, hålla) dem av hela ditt hjärta (helhjärtat) och med hela din själ (hela din varelse). 17Du har idag erkänt att Herren (Jahveh) är din Gud (Elohim) och att du ska vandra på hans vägar och hålla hans förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (klara tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och lyssna till hans röst. 18Och Herren (Jahveh) har idag erkänt (bekräftat) att du ska vara hans egen dyrbara skatt, som han talade till [lovade] dig, för att du ska hålla alla hans budord (klara tydliga befallningar), 19och han ska göra dig hög (stor) över alla andra nationer som han har skapat, i lovprisning, och i namn, och i härlighet, och du ska vara ett heligt folk åt Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) såsom han har talat.
Välsignelser och förbannelser (kap 27-28)
1[Kapitel 27-34 är det femte och det sista stora avsnittet i Femte Moseboken. Här finns de avslutande orden och uppmaningarna från Mose till folket och den avslutas med hans död. Den består av sju sektioner där den centrala är vädjan att lyda Gud, se 5 Mos 30:11-12.]
Mose och Israels äldste befallde folket och sa: "Håll (vakta, skydda) alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som jag har befallt (hebr. tsavah) er idag.
25Och där ska du bygga ett altare till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), ett altare av stenar. Du ska inte lyfta något järnverktyg över dem (inte bearbeta stenarna med järn). 6Du ska bygga Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) altare med ohuggna stenar och du ska offra brännoffer på det till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim). 7Och du ska offra shalomoffer [ett gemenskapsoffer som alla i familjen åt tillsammans, se 3 Mos 7:11-21] och äta där och du ska fröjda dig inför Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) ansikte.Och på den dagen då du ska gå över Jordan till landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig, ska du sätta upp stora stenar åt dig och vitkalka dem med kalk. [Kalk och vitkalka är ovanliga ord som används här och i vers 4, de fungerar som ett inclusio för vers 3.] 34Och det ska ske när du har gått över Jordan att du ska sätta upp dessa stenar, som jag har befallt dig om idag, på berget Ebal och du ska vitkalka dem med kalk.Och du ska skriva på dem alla ord i denna undervisning när du har gått över, för att du ska gå in i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gett dig, ett land som flyter av mjölk och honung som Herren (Jahveh), dina fäders Gud (Elohim), har talat till [lovat] dig.
89Och Mose och prästerna och leviterna talade till hela Israel och sa: "Var tyst och lyssna Israel! – Denna dag har ni blivit ett folk som tillhör (ägs av) Herren (Jahveh) er Gud (Elohim). 10Ni ska därför lyssna till Herren (Jahveh) er Guds (Elohims) röst och göra hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och hans förordningar (ordagrant: saker inristat) som jag befaller (hebr. tsavah) er denna dag."Och du ska skriva på stenarna alla undervisningens ord mycket tydligt (med lättläst skrift)."
Förbannelser från Ebal
11Och Mose befallde folket samma dag och sa:
Till vänster syns berget Gerizim och till höger Ebal. Längst till höger (norrut) finns Josuas altare. I sänkan mellan bergen ligger staden Shechem, som på hebreiska betyder skuldra, ett passande namn eftersom bergen ser ut som två skuldror.
Simeon (Shimon) och13Och dessa [sex stammar] ska stå på berget Ebal [nuvarande Imad-el-Deen, åt norr] för förbannelsen:
Levi och
Juda (Jehoda) och
Isaskar (Jisashchar) och
Josef och
Benjamin (Binjamin).
Ruben (hebr. Reoven) [den äldste; Leahs förstfödde];
Gad och Asher [vars mor var Zilpah – Leahs tjänstekvinna] och
Sebulon (hebr. Zevolun);
Dan och Naftali [vars mor var Bilhah – Rakels tjänstekvinna].
Vy västerut från berget Ebal. Tel Avivs skyskrapor och Medelhavet syns i horisonten.
15"Förbannad är den man som gör en skuren eller gjuten avgud, en styggelse för Herren (Jahveh), ett arbete av en hantverkares hand, och sätter upp den i hemlighet." [2 Mos 20:2-3]
Och hela folket ska svara och säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
16"Förbannad är den man som vanärar sin far och sin mor." [2 Mos 20:12]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
17"Förbannad är den man som flyttar sin grannes landmärke." [5 Mos 19:14; Job 24:24; Ords 23:10-11; Hos 5:10]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
18"Förbannad är den man som låter den blinde gå vilse på vägen." [3 Mos 19:14]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
19"Förbannad är den man som förvränger rätten för främlingen, den faderlöse och änkan."
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
20"Förbannad är den man som ligger med sin fars hustru [styvmor],
för det är att blotta hans fars vinge [hörntofs – auktoritet, se 1 Sam 24:1-7]." [3 Mos 18:7-8; 20:11]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
21"Förbannad är den man som ligger med någon form av djur." [2 Mos 22:19; 3 Mos 18:23; 20:15]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
22"Förbannad är den man som ligger med sin syster,
hans fars dotter eller hans mors dotter." [3 Mos 18:9, 11; 20:17]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
23"Förbannad är den man som ligger med sin svärmor." [3 Mos 18:17; 20:14]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
24"Förbannad är den man som slår sin granne i hemlighet."
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
25"Förbannad är den man som tar en muta för att dräpa en oskyldig person." [3 Mos 23:8]
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
26"Förbannad är den man som inte bekräftar orden i denna undervisning
genom att göra (hålla, efterleva) dem."
Och hela folket ska säga: "Amen" (det är sant, låt det ske så).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
