Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - lördag 21/3

4 Mos 32:1-33:39, Ps 64:1-11, Ords 11:22, Luk 4:31-5:11


4 Mos 32:1-33:39

Stammarna öster om Jordan
1Rubens söner och Gads söner hade väldigt mycket boskap, och när de såg Jaazers land och Gileads land, såg de att platsen var ett område lämpligt för boskap. 2Och Gads söner och Rubens söner kom och talade med Mose och prästen Elazar och ledarna för församlingen och sa: 3"Atarot och Dibon och Jaazer och Nimra och Cheshbon och Elale och Sevam och Nevo och Beon, 4landet som Herren (Jahveh) slog inför Israels församling, är ett lämpligt land för boskap, och dina tjänare har boskap." 5Och de sa: "Om vi har funnit nåd (chen, oförtjänt kärlek) inför dina ögon, låt detta land ges till dina tjänare som besittning, för oss inte över Jordan."

6Och Mose sa till Gads söner och Rubens söner: "Ska era bröder dra ut i strid och ni sitta här? 7Och varför ska ni vända bort hjärtat på Israels söner från att gå över och in i landet som Herren (Jahveh) har gett dem? 8Så gjorde era fäder när jag sände dem från Kadesh Barnea för att bespeja landet. 9Och när de gick upp i Eshkols bäckravin förbjöd (hindrade) de Israels söners hjärtan att se landet, så att de inte skulle gå in i landet som Herren (Jahveh) har gett dem. 10Och Herrens (Jahvehs) vrede upptändes den dagen och han svor och sa: 11Sannerligen ska ingen av de män som kom upp från Egypten, från 20 års ålder och uppåt, se det land som jag med ed lovade till Abraham, till Isak och till Jakob, eftersom de inte helhjärtat har följt mig, 12förutom Kaleb, Jefunnes son, keiziten och Josua, Nuns son, eftersom de helhjärtat följde Herren (Jahveh). 13Och Herrens (Jahvehs) vrede var upptänd mot Israel och han lät dem vandra hit och dit i öknen i 40 år, till dess att hela den generation som hade gjort ont i Herrens (Jahvehs) ögon, var borta.

14Och se, ni reser er i era fäders ställe, en avkomma av syndiga män, för att föröka Herrens (Jahvehs) brinnande vrede mot Israel. 15För om ni vänder bort från honom, ska han åter lämna dem i öknen, och så ska han förgöra hela detta folk."

16Och de kom nära honom och sa: "Vi ska bygga stall här för vår boskap och städer för våra små, 17men själva ska vi vara redo och rustade att dra ut framför Israels söner, till dess att vi har fört dem till deras plats, och våra små ska bo i befästa städer (som skydd) från landets invånare. 18Vi ska inte återvända till våra hus, förrän Israels söner har intagit sin arvedel. [Substantivet arvedel (hebr. nachala) kommer från verbet inta (hebr. nachal).] 19För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan."

20Och Mose sa till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahvehs) ansikte till striden,

21och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahvehs) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender framför sig, 22och landet underkuvas inför Herren (Jahveh), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahveh) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahvehs) ansikte.

23Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahveh), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er. 24Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat."

25Och Gads söner och Rubens söner talade till Mose och sa: "Dina tjänare ska göra som min herre har befallt. 26Våra små, våra fruar, vår småboskap och all vår boskap ska vara där i Gileads städer, 27men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahveh), för att strida som min herre talat."

28Mose gav tydliga befallningar om dem till prästen Elazar och till Josua, Nuns son, och till huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar. 29Och Mose sa till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahveh), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning, 30men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."

31Och Gads söner och Rubens söner svarade och sa: "Som Herren (Jahveh) har talat till sina tjänare så ska vi göra. 32Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahveh), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan."

33Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.

34Och Gads söner byggde Dibon och Atarot och Aroer, 35och Atrot Shofan och Jaazer och Jogbeha, 36och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får. 37Och Rubens söner byggde [på nytt upp städerna] Cheshbon [längs kungsvägen i Moab] och Elale och Qirjatam 38och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.

39Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där. 40Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där. 41Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair. 42Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.

Vandringen från Egypten till Moab
1Detta är Israels söners lägerplatser, vilka de passerade när de drog ut ur Egyptens land med sina härar under Moses och Arons hand. 2Och Mose skrev ner deras vandring, lägerplats för lägerplats på Herrens (Jahvehs) befallning, och detta är deras lägerplatser på deras vandring.

Rameses till Sinai
3De vandrade från Rameses [förrådsstad i området Goshen i lägre Egypten, se 2 Mos 1:11] i den första månaden [aviv/nisan] på den 15:e dagen i den första månaden, från morgonen efter pesach (påsken) gick Israels söner ut stolt (ordagrant: "med en upplyft hand") i alla egyptiernas åsyn, 4medan egyptierna begravde dem som Herren (Jahveh) slagit bland dem, alla deras förstfödda. Herren (Jahveh) verkställde även dom över alla deras avgudar. 5Och Israels söner vandrade från Rameses och slog läger i Sukkot. [2 Mos 12:37]

6Och de vandrade från Sukkot och slog läger i Etam [2 Mos 13:20], som ligger i kanten på öknen. [2 Mos 13:20; 15:22-23.]
7Och de vandrade från Etam och gick tillbaka till Pihachirot [betyder: ´kanalens mun/utlopp´; se 2 Mos 14:2, 9], som är framför Baal Tsefon, och slog läger i Migdol.
8Och de vandrade från Pihachirot och passerade mitt genom havet till öknen, och de gick tre dagsresor in i Etams öken och slog läger i Mara [2 Mos 15:23].
9Och de vandrade från Mara och kom till Elim, och i Elim fanns tolv vattenkällor och 70 palmträd, och slog läger där.
10Och de vandrade från Elim och slog läger vid Vasshavet (Röda havet).
11Och de vandrade från Vasshavet (Röda havet) och slog läger i öknen Sin [mellan Elim och Sinai, se 2 Mos 16:1].
12Och de vandrade från öknen Sin och slog läger i Dofka.
13Och de vandrade från Dofka och slog läger i Alosh.
14Och de vandrade från Alosh och slog läger i Refidim, där fanns inget vatten för folket att dricka.
15Och de vandrade från Refidim och slog läger i Sinais öken.

Sinai till Bene Jaqan (Kadesh)
16Och de vandrade från Sinais öken och slog läger i Kivrot Hatava
17Och de vandrade från Kivrot Hatava och slog läger i Chatserot
18Och de vandrade från Chatserot och slog läger i Ritma.
19Och de vandrade från Ritma och slog läger i Rimmon Parets.
20Och de vandrade från Rimmon Parets och slog läger i Livna [betyder "vit", troligtvis inte samma Livna i Låglandet som senare intas från norr, se Jes 10:29].
21Och de vandrade från Livna och slog läger i Rissa.
22Och de vandrade från Rissa och slog läger i Kehelata.
23Och de vandrade från Kehelata och slog läger i Shefer.
24Och de vandrade från Shefer och slog läger i Charada.
25Och de vandrade från Charada och slog läger i Makhelot.
26Och de vandrade från Makhelot och slog läger i Tachat.
27Och de vandrade från Tachat och slog läger i Tera.
28Och de vandrade från Tera och slog läger i Mitqa.
29Och de vandrade från Mitqa och slog läger i Chashmona.
30Och de vandrade från Chashmona och slog läger i Moserot.
31Och de vandrade från Moserot och slog läger i Bene Jaqan.

Bene Jaqan till Etsjon-Gever
32Och de vandrade från Bene Jaqan och slog läger i Chor Hagidgad.
33Och de vandrade från Chor Hagidgad och slog läger i Jotvata.
34Och de vandrade från Jotvata och slog läger i Avrona.
35Och de vandrade från Avrona och slog läger i Etsjon-Gever.

[Etsjon-Gever var en hamnstad i Edom vid norra kusten av Aqabaviken (Röda havet) i regionen kring Eilat/Aqaba. Senare blir det Salomos huvudsakliga hamn för världsvid handel, se 1 Kung 9:26. De två vanligaste förslagen är Tell el-Kheleife (i Aqaba) och Korallön (Faraos ö) 13 km söder om Eilat. Hebr. etjson betyder ryggrad och gever är en mäktig stridsman. Namnet kan beskriva området med taggiga bergstoppar som ser ut som en ryggrad eller kanske Korallön som sticker upp som en ryggrad.]
36Och de vandrade från Etsjon-Gever och slog läger i öknen Tsin, det är Kadesh.
37Och de vandrade från Kadesh och slog läger vid berget Hor, på gränsen till Edoms land.
38Och prästen Aron gick upp till berget Hor på Herrens (Jahvehs) befallning, och dog där, i det fyrtionde året efter att Israels söner kommit ut ur Egyptens land, i den 5:e månaden på den första dagen i månaden. 39Och Aron var 123 år när han dog på berget Hor.

Ps 64:1-11

Psalm 64 – Rädda mig från de ondas planer

I föregående psalm var Gud i fokus, medan fienderna fanns med i kulisserna. Här är rollerna omvända, men resultatet det samma – Gud griper in och räddar psalmisten från de ondas planer. Fiendernas vapen består av lögn och förtal. Psalmen målar först upp en mörk bild där onda människor helt utan gudsfruktan attackerar och planerar för "det perfekta brottet". Men Gud står inte handfallen, pilarna som var riktade mot den oskyldige vänds och kommer tillbaka på dem själva.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av två större stycken, vers 2-7 och 8-11. Flera verser speglar varandra mellan dessa stycken. De ondas pilar i vers 5 speglas av Guds pilar i vers 10; de onda är utan fruktan i vers 5 medan alla ska frukta Gud och erkänna hans gärningar i vers 10.

1a. Bön till Gud om hjälp, vers 2-3
1b. De ondas gärningar beskrivs, vers 4-7
2a. Gud agerar, vers 8-10
2b. Uppmaning till att prisa Gud, vers 11

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
2Hör, Gud (Elohim), min röst i min klagan (hör mitt lågmälda grubblande, mitt ibland bittra ordflöde),
    bevara mitt liv från fiendens terror (förskräckelse över fienden).
3Göm mig från de ondas hemliga rådslag,
    från tumultet (konspirationerna) av dem som ägnar sig åt överträdelser (ondska, avgudadyrkan).
    [Psalmistens fiender ägnar sig åt ockult verksamhet.]

4[Detaljerat beskrivs nu hur fienderna planerar sin attack. Vers 2-7 är en enda mening i hebreiskan.]
De som vässar sina tungor likt ett svärd
    och spänner sina bågar med bittra ord som pilar,
5för att från sina gömställen (bakhåll) skjuta den oskyldige,
    plötsligt (instinktivt, på en gång) skjuter de mot honom utan fruktan (helt frimodigt).
6De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig];
    de räknar (gör beräkningar) för att placera ut hemliga fällor.
De frågar: "Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?",
     7medan de planerar (söker) olagliga handlingar (letar efter sätt att göra orätt).
[De säger:] "Vi har fulländat (planerat, sökt, smitt) den perfekta planen!"
    Ja, det är människans inre och hjärtat är djupt (ingen kan utforska det).

[Den sista delen kan vara ett ordspråk, se Ords 18:4; 20:5; Pred 7:24, eller en fortsättning på fiendernas dialog. De är fullständigt övertygade att deras onda plan kommer att lyckas och ingen kommer att komma på dem.]

8Men Gud (Elohim) ska skjuta dem med en pil,
    plötsligt visar sig deras skada (sår, de skjuts ner och faller ihop).
    [Orden: skjuta, pil och plötsligt plockas upp från vers 4-5.]
9Deras egen tunga (egna ord) blir deras fall (ras, gör att de tappar kontrollen);
    alla som ser dem skakar (på huvudet i förvåning över deras nederlag).
    [Kan också översättas: "Alla ser hur de flyr."]
10Alla människor fruktar [Ords 1:7],
    de ska berätta om (förstå, förkunna, erkänna) Guds (Elohims) verk [hur han dömde de onda i vers 9]
    och begrunda (förstå) vad han har gjort.

[Hebreiska ordet för att "se" i vers 9 är raa som är snarlikt ordet för "frukta" (hebr. jare) i början på vers 10. Båda orden ligger nära varandra i både uttal och betydelse. När människor får se vad Gud gör genererar det en sund gudsfruktan och vördnad för honom.]

11Den rättfärdige ska glädja sig i Herren (Jahveh)
    och ta sin tillflykt till honom
    och alla med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant "rakhjärtade") ska berömma sig.

[Den sista versen är annorlunda. Istället för Elohim, se vers 2 och 8, används Herrens heliga namn JHVH här. Psalmen började med fruktan för fiender, men avslutas med glädje i Herren!]

Ords 11:22

22Som en guldring i svinets tryne
    är skönhet hos en kvinna utan vett (omdöme, bedömningsförmåga, stadga).

Luk 4:31-5:11

Jesus undervisar med makt

Jesus flyttar från sin hemort Nasaret till Kapernaum där han bor i Petrus hus.

31[Det har nu gått en vecka sedan den förra sabbaten i Nasaret. Vandringen från den högt belägna bergsbyn Nasaret ner till Kapernaum vid Galileiska sjön tar två till tre dagar. Jesus fortsätter sin vana att besöka synagogan på sabbaten, och han blir erbjuden att lägga ut texten.]

Han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen.

Han fortsatte att undervisa folket på sabbaten. 32De häpnade (blev helt överväldigade och förvånade) över hans undervisning, för hans ord hade auktoritet (makt). [Det var vanligt att man tog upp en problemställning, för att sedan citera vad andra tidigare rabbiner sagt, men Jesus talade med en egen auktoritet och sanning som fick folket att häpna.] 33I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demonisk ande, och han skrek högt: 34"Sluta (låt oss vara)! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, Guds helige." 35Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): "Var tyst! Kom ut ur honom!" Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: "Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut." 37Ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

Petrus svärmor och andra sjuka botas

Ruinerna av staden Kapernaum är ett välbesökt turistmål. Bilden är tagen inifrån återstoden av en synagoga från 300-talet som antas vara byggd ovanpå den synagoga som fanns på Jesu tid.

38[I Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se Matt 8:14. Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galileen. Simon Petrus var gift och Paulus nämner att Petrus hustru följde med på hans senare resor, se 1 Kor 9:5.]

Jesus stod upp [lämnade stolen där han suttit och undervisat] och gick in i Simons [Petrus] hus. Simons svärmor låg i hög feber (febertoppar), och de bad honom om hjälp för hennes skull.

[Beskrivningen med höga febertoppar (gr. puretos megas) stämmer bra in på symtomen för malaria. Som läkare (Kol 4:14) är Lukas noga med att ge utförliga beskrivningar av sjukdomar (Matteus och Markus skriver inte "hög feber", utan bara "feber", se Matt 8:14; Mark 1:30). Fiskebyn Kapernaum, med dess närhet till stillastående vatten, var en plats där denna pest kunde smitta via myggor. Arkeologiska analyser av benrester från gravar i området påvisar effekterna av denna typ av infektioner. Även fynd av amuletter med inskriptioner för att skydda sig mot dessa febersjukdomar, bekräftar att sjukdomen var fruktad vid den här tiden.]

39Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem [började servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan].

40Vid solnedgången [när sabbaten var över] kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Han lade händerna på var och en och botade dem. 41Från många for det också ut demoner, som skrek: "Du är [den Smorde – gr. Christos] Guds Son." Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att tala, eftersom de visste att han var den Smorde (Messias, Kristus). [Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.]

Jesus predikar i fler städer

Magdala upptäcktes av en slump 2009 när ett hotell skulle byggas strax norr om Tiberias. Magdala hade då legat begravd under lera i nästan 2 000 år. Ett av fynden var den bäst bevarade synagogan från Jesu tid. Ett vägarbete i december 2021 ledde till att en andra synagoga upptäcktes bara 160 meter från den första, men på andra sidan väg 90.

42Tidigt nästa morgon (under den sista nattväkten – mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), gick han därifrån, bort till en enslig plats. Folket började söka efter honom och kom ända dit där han var, och de försökte hindra honom från att lämna dem. 43Men han sa till dem: "Jag måste förkunna evangeliet (de goda nyheterna) om Guds rike för de andra städerna också. Det är därför jag har blivit utsänd." 44Han fortsatte att predika i synagogorna i de judiska områdena [i Galileen].

[Ordagrant "Judeen", vilket syftar på den judiska befolkningen generellt sett och inte på området Judeen söder om Jerusalem, och har översatts "de judiska områdena". Ordet används i den betydelsen även i Luk 1:5. Vissa manuskript har "Galileen", vilket bekräftar denna tolkning.]





Lärjungarna kallas

Två sightseeingbåtar utanför Ginosar vid västra stranden av Galileiska sjön.

1Nu stod Jesus vid sjön Gennesaret [på den nordvästra stranden]. Folkskaran pressade (knuffade, tryckte) på honom för att höra Guds ord, 2och han såg två båtar ligga vid sjön; fiskarna hade gått ur dem och höll på att skölja (rengöra) sina nät. 3Han klev i en av båtarna, den som tillhörde Simon [som senare även kallades Petrus] och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och fortsatte att undervisa folket från båten.

Simon Petrus stora fiskfångst
4När han hade slutat tala, sa han till Simon: "Lägg ut på djupt vatten och sänk ner era nät för fångst där."
     5Då svarade Simon: "Mästare, vi har arbetat hårt hela natten utan att ha fått något, men eftersom du säger det så ska jag sänka ner näten." 6När de hade gjort så fångade de så många fiskar i sina nät att de började brista.

Efter den mirakulösa fiskfångsten kallas Simon Petrus att bli en människofiskare.

7Då signalerade de till sina kompanjoner [Jakob och Johannes] i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom och fyllde båda båtarna så att de började sjunka.
     8När Simon Petrus såg detta föll han ned vid Jesu knän och sa: "Gå bort från mig, Herre, för jag är en syndig människa." 9Han och alla som var med honom greps av bävan (blev stela av en förundran som gränsade till rädsla; ordagrant: ´omringade/gripna av bävan/förundran´ – gr. thambos gar periecho) på grund av den fångst av fiskar de fått, 10så även [lika mållösa var] Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som var kompanjoner till Simon.
    Jesus sa till Simon: "Var inte rädd, från och med nu ska du fånga (skona, befria) människor." [Ordet "fånga" betyder ordagrant att fånga levande, rädda och skona liv. Den som "fångas" av Jesus får ett nytt verkligt liv. Ordet används bara här och i 2 Tim 2:26. Där används det om människor som hålls fångade i djävulens snara. Både Petrus och djävulen fångar människor, men Jesu tjänare "fångar" för att befria och djävulen för att binda till att göra hans vilja.]
     11När de fört in båtarna till land, lämnade de allting och följde honom.

[Petrus, Jakob och Johannes följde Jesus redan sedan tidigare, se Joh 1:40-42. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. Den extra stora fångsten visar på Jesu omsorg om lärjungarnas familjer, de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel