Parallell - måndag 23/3
Josua 5-8
Israeliterna helgar sig – pesach1[Kapitel 5 är den fjärde sektionen, och den centrala av de sju första (kap 1-8). Israeliterna helgar sig inför Herren och crescendot finns i vers 10 då man för första gången firar pesach i det nya landet.]
Och det skedde när alla amoréernas kungar som var bortom Jordan, västerut, och alla kanaanéernas kungar som var vid havet [Medelhavet], hörde hur Herren (Jahveh) hade torkat upp Jordan framför Israels söner till dess att alla gått över, att deras hjärtan smälte [av rädsla], inte heller var deras ande kvar i dem längre på grund av Israels söner. [Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Kungarna skakade av skräck och kunde inte göra någonting åt situationen.]
2Vid den tiden sa Herren (Jahveh) till Josua: "Gör dig knivar av flinta och omskär igen Israels söner en andra gång." [1 Mos 17:7-14] 3Och Josua gjorde sig knivar av flinta och omskar Israels söner vid Givat-Haaralot [betyder: "förhudarnas kulle" eller "kullen där man räknas som oomskuren"].
4Anledningen till att Josua omskar dem var denna: Allt folket som hade dragit ut från Egypten – alla män av stridbar ålder – hade dött i öknen under vägen från Egypten. 5Allt folk som drog ut ur Egypten var omskuret, men allt folk som var födda i öknen under vägen när de drog ut ur Egypten hade inte blivit omskurna. [4 Mos 14:29-34] 6För Israels söner vandrade 40 år i öknen, även stridsmännen bland folket som kom ut ur Egypten förgicks, eftersom de inte lyssnade till Herrens (Jahvehs) ord, varför Herren (Jahveh) svurit att han inte skulle låta dem se landet som Herren med ed lovade deras fäder att han skulle ge oss [författaren inkluderar sig själv här], ett land som flyter av mjölk och honung. 7Och han reste upp deras söner i deras ställe, dem lät Josua omskära, för de var oomskurna, eftersom de inte blivit omskurna under vägen. 8Och det skedde när hela folket blivit omskuret [alla män], att de vilade på sin plats i lägret till dess de var läkta.
[Läkningen tar några dagar, jfr 1 Mos 34:25. Omskärelsen skedde tidigast den 11:e nisan. Hela den manliga befolkningen vid räkningen innan man närmar sig Moab var omkring en miljon, se 4 Mos 1:45-47 (603 550 + 23 000 leviter + de under 20 år). Av dessa var omkring 300 000 38 år och redan omskurna, vilket gör att de som nu omskars var omkring 700 000. Det fanns män kvar som kunde vakta lägret och även förbereda påskalammet till den 14:e nisan, se vers 10.]
9Och Herren (Jahveh) sa till Josua: "Idag har jag tagit bort (ordagrant 'rullat bort') Egyptens förebråelse (vanära, skam) från dig." Därför kallas platsen Gilgal [som just betyder "hjul" eller "något som rullar"] till denna dag.
10Och Israels söner hade sitt läger i Gilgal [Jos 4:19] och de firade pesach på Jerikos slätt på den 14:e dagen i månaden [2 Mos 12]. 11Och de åt av landets mat på dagen efter pesach, osyrat bröd och rostat korn på samma dag. 12Och mannat upphörde på morgonen efter att de ätit av landets mat. Israels söner hade inte längre något manna [2 Mos 16:35] utan de åt av Kanaans lands frukt det året.
Befälhavaren för Herrens armé
13Och det hände när Josua var vid Jeriko att han lyfte upp sina ögon och såg, och se, där stod en man mittemot honom med sitt svärd draget i handen. [2 Mos 3:2-4:17; Dom 6:11-23] Och Josua gick till honom och sa till honom: "Är du för oss eller för våra motståndare?"
14Och han sa: "Nej, men jag är härförare för Herrens (Jahvehs) härskara. Nu har jag kommit." [2 Mos 15:3]
Och Josua föll med sitt ansikte mot jorden och böjde sig ned och sa till honom: "Vad talar min herre till sin tjänare?"
15Och härföraren för Herrens (Jahvehs) härskara sa till Josua: "Ta av dig skorna från dina fötter, för platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.
[Detta möte motsvarar det möte med Gud som Mose hade vid den brinnande busken. Både Josua och Mose behövde dessa möten med Gud själv innan de gick in i sina uppdrag, se 2 Mos 3:5.]
Jeriko faller ner
1[Detta kapitel hör ihop med Jos 3:1-4:24 i den första kiasmen i kap 1-6. Det har också sin parallell i kapitel 7-12. Här räddas Rahab och hennes familj och i Jos 11:19 räddas de hivéer som bodde i staden Givon.
Tre olika hebreiska ord för vädurshorn/shofar används i detta kapitel. Det generella ordet för ett djurhorn är qeren. Ordet shofar och jóvel används för just vädurshorn. Shofaren används ofta som krigssignal. Ordet jóvel betyder vädur och vädurshorn, men också jubel. Det användes som en signal för jubelåret, men inte vid krig, se 3 Mos 25:8-13. Att just ordet jóvel används här kopplar denna händelse till friåret då man återvänder till sin arvedel.]
Nu var Jeriko helt stängt på grund av Israels söner. Ingen gick ut och ingen kom in. 2Herren (Jahveh) sa till Josua: "Se, jag har gett Jeriko i din hand med dess kung, liksom dess tappra stridsmän. 3Och ni ska omringa staden, alla stridsmän ska gå runt staden ett varv. Det ska ni göra i sex dagar. 4Och sju präster ska bära sju jubelbasuner (hebr. shofar jóvel) framför arken. Och den sjunde dagen ska ni gå sju gånger runt staden och prästerna ska blåsa i shofarerna. [Totalt går man 13 gånger runt staden.] 5Och det ska ske att när de blåser en lång signal i hornet (hebr. qeren) och ni hör ljudet av shofarerna, då ska hela folket ropa högt (uppge ett härskri), och stadens murar ska rasa samman (ordagrant: "komma ned och bli under") och folket ska gå upp, var och en rakt fram – framför sig."
Jerikos sju trumpeter, målning av James Tissot, 1902.
8Och det blev så att när Josua hade talat till folket, gick de sju prästerna som bar de sju jubelbasuner inför Herren framför, och blåste med shofarerna, och Herrens förbundsark följde dem. 9Och de beväpnade männen gick före prästerna som blåste i shofarerna och eftertruppen gick efter arken, medan man [prästerna] blåste i shofarerna oavbrutet. 10Och Josua befallde folket och sa: "Ni ska inte ropa och inte låta er röst bli hörd, inte heller ska några ord passera ut ur era munnar förrän den dag jag ber er ropa – då ska ni ropa." 11Så fick han Herrens (Jahvehs) ark att omringa staden genom att gå runt den en gång, och de kom tillbaka till lägret och de stannade i lägret.
12Josua steg upp tidigt på morgonen och prästerna tog upp Herrens (Jahvehs) ark. 13Och de sju prästerna som bar de sju jubelbasunerna framför Herrens (Jahvehs) ark gick vidare oavbrutet och blåste i shofarerna, och de beväpnade männen gick före dem och eftertruppen gick efter Herrens (Jahvehs) ark, (prästerna) blåste i shofarerna oavbrutet. 14Och den andra dagen omringade de (gick de runt) staden en gång och de återvände till lägret. Så gjorde de i sex dagar.
15Och det skedde på den sjunde dagen att de steg upp tidigt när dagen grydde, och de omringade (gick runt) staden på samma sätt sju gånger. Bara på den dagen omringade de (gick de runt) staden sju gånger. 16Och det skedde att den sjunde gången, när prästerna blåste i shofarerna, sa Josua till folket: "Ropa (uppge ett härskri), för Herren (Jahveh) har gett er staden, 17och staden och allt som är i den, ska vara helgad (avskild) [Jos 2:10] till Herren (Jahveh), endast skökan Rahab (hebr. Rachav) ska leva, hon och alla som är med henne i huset, eftersom hon gömde budbärarna som vi sände [Jos 2:1-14.] 18Håll bara er själva borta från det helgade (avskilda), så att ni inte drar en förbannelse (bestämt till att dö – hebr. charam) över er genom det som är helgat (avskilt), då gör ni Israels läger förbannat (bestämt till att dö) och ni drar olycka över det (ödelägger, skapar stora bekymmer). 19Men allt silver och guld och redskap av brons och järn är heligt för Herren (Jahveh), det ska komma till Herrens (Jahvehs) skatter."
Utgrävningar från den gamla staden Jeriko (Tell es-Sultan). Den är en av världens äldsta städer, också den lägst belägna, 258 meter under havsytan.
22Och Josua sa till de båda män som hade utforskat (bespejat) landet: "Gå in i skökans hus och för ut skökan och alla som är med henne, så som ni lovat henne." 23Och de unga männen som spejat gick in och förde ut Rahab och hennes far och hennes mor och hennes bröder, alla som var hos henne, alla hennes släktingar förde de ut, och de placerade dem i Israels läger.
24Och de brände staden i eld och allt som fanns därinne. Endast silvret och guldet och redskapen av brons och av järn lade de bland skatterna i Herrens (Jahvehs) hus. 25Men skökan Rahab och hennes fars hus och allt som hon hade, lät Josua rädda levande, och hon bor mitt i Israel till denna dag, eftersom hon gömde budbärarna som Josua hade sänt för att bespeja Jeriko [Matt 1:5; Heb 11:31; Jak 2:25].
26Vid den tiden tog Josua en ed av folket och sa:
"Förbannad (helt förgjord – hebr. arar) är den man inför Herren (Jahveh)27Så var Herren (Jahveh) med Josua och han var aktad i hela landet.
som står upp och återuppbygger denna stad Jeriko,
han ska förlora sin förstfödde
när han lägger dess grund
och sin yngste son
när han sätter upp dess portar."
[Arkeologiska inskriptioner i Assyrien visar att det inte var ovanligt att förstörda städer inte skulle byggas upp igen. Dock har ingen av dessa en åtföljande ed. Josuas ord här har likheter med Moses instruktioner i 4 Mos 13:12-16. Många år senare får denna förbannelse sin fullbordan när Hiel, en man från Betel, bygger upp Jeriko igen. Han förlorar sin förstfödde Aviram och sin yngste son Segov, se 1 Kung 16:34]
Achan gömmer byte (kap 7-8)
1[Nu vänder den första kiasmen och rör sig tillbaka. Detta stycke hör ihop med kapitel 2. Här kommer missmod på grund av en trolös israelit. Han gömmer plundrat byte trots att Gud befallt dem att inte göra det. Denna berättelse har sin "spegelbild" i kapitel 2. Där kommer uppmuntran till israeliterna från en kanaaneisk kvinna, som gömmer två israeliska spejare.]
Men Israels söner begick en överträdelse med de avskilda (helgade) tingen. Achan, son till Karmi, son till Zavdi, son till Zerach som tillhör Juda stam, tog (stal) av de avskilda (heliga) tingen och Herrens (Jahvehs) vrede tändes mot Israels söner.
Ai ligger sydöst om Betel och ca 1,5 mil från Jeriko.
[Ai har traditionellt identifierats som Et-tell 14 km väster om Jeriko och 16 km norr om Jerusalem. Dock verkar staden varit övergiven vid den här tiden, och ruinerna vid Khirbet el-Maqatir 1,5 km väster om traditionella Ai passar in på Bibelns beskrivning. Wadi Sheban på den västra sidan fungerar som ett bra gömställe, se Jos 8:4.]
3De återvände till Josua och sa till honom: "Låt inte hela folket dra upp, utan låt omkring 2 000 eller 3 000 män gå upp och slå Ai. Låt inte hela folket anstränga sig med att gå dit, för de är få."
4Så omkring 3 000 män gick dit, men de tvingades fly för männen från Ai. 5Männen i Ai dräpte 36 av deras män och jagade dem från porten [i staden Ai] till Shevarim och slog dem på sluttningen där. Och folkets hjärtan smälte och blev som vatten.
[Shevarim kommer från ordet shever som betyder hål/djup. Det är troligtvis inte en stad utan en geografisk plats, kanske klipporna vid Wadi Makkuk. Platsen ligger i alla fall öster om Ai i riktning mot Jeriko.]
6Och Josua rev sönder sina kläder och föll till marken med sitt ansikte mot jorden framför Herrens (Jahvehs) ark ända till kvällen, han och de äldste i Israel, och de kastade jord på sina huvuden. [Att kasta stoft (jord eller aska) på sitt huvud är ett sätt att visa djup sorg och bedrövelse.] 7Och Josua sa: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), varför har du överhuvud taget fört ditt folk över Jordan? För att lämna oss i händerna på amoréerna och få oss att förgås? Det hade varit nog om vi hade fått bo på andra sidan Jordan. 8Herre (Adonai), vad ska jag säga efter att Israel har vänt sin rygg mot [flytt från] sina fiender? 9När kanaanéerna och alla invånare i landet hör om det, kommer de att omringa oss och utrota (hugga av) vårt namn från jorden, och vad ska du göra för ditt stora namn?"
10Herren sa till Josua: "Res på dig! Varför har du fallit ner på ditt ansikte? 11Israel har syndat. De har överträtt mitt förbund som jag befallt dem, ja, de har också tagit av de avskilda tingen och har stulit och även dolt (gömt) det och de har lagt det bland sina egna ägodelar. 12Därför kan inte Israels söner stå framför sina fiender, de vänder ryggen mot sina fiender eftersom de har blivit förbannade. Jag ska inte vara med dig längre om du inte utrotar de förbannade ibland er. 13Res dig, helga folket och säg: 'Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): det finns en förbannelse i din mitt, Israel. Du kan inte stå inför dina fiender förrän du har tagit bort (utrotat) de förbannade tingen ibland er. 14I morgon bitti ska ni därför komma nära med era stammar, och det ska ske att den stam som Herren (Jahveh) visar (tar, pekar ut) ska komma nära familj efter familj, och den familj som Herren (Jahveh) visar (tar, pekar ut) ska komma nära hushåll för hushåll, och det hushåll som Herren (Jahveh) visar (tar, pekar ut) ska komma nära man för man. 15Och det ska ske att han som tas med de avskilda (helgade) tingen ska brännas med eld, han och allt som han har, eftersom han har överträtt Herrens (Jahvehs) förbund och eftersom han har uträttat en hänsynslös gärning i Israel.' "
16Så Josua steg upp tidigt nästa morgon och samlade ihop Israel efter deras stammar och Juda stam visades (togs, pekades ut). 17Och han samlade ihop Juda familjer och Zerachajs familj visades (togs, pekades ut). Och han samlade ihop Zerachajs familj, man för man och Zavdi visades (togs, pekades ut). 18Och han samlade ihop hans hushåll man för man och Achan, son till Karmi, son till Zavdi, son till Zerach, som tillhör Juda stam visades (togs, pekades ut).
19Och Josua sa till Achan: "Min son, jag ber dig, ge ära till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och bekänn inför honom, och berätta för mig vad du har gjort, dölj ingenting för mig."
20Och Achan svarade Josua och sa [bekände på en gång]: "I sanning (ja, det är sant), jag har syndat mot Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), och detta är exakt vad jag gjort (ordagrant: "detta och detta", vilket beskriver det detaljerade händelseförloppet). 21Jag såg bland bytet en fin mantel från Sinear [dessa fint broderade mantlar från Babylon (1 Mos 10:10) sveptes vid den här tiden över ena axeln med den andra änden över andra armen] och 200 shekel [2,3 kg] silver och en tunga (stav) av guld [kanske en skulptur eller en avlång guldtacka] med vikten 50 shekel [575 gram], då åtrådde [2 Mos 20:17] jag dem och tog dem. Och se, jag har gömt dem i marken mitt i mitt tält. Silvret ligger underst."
22Josua sände budbärare och de sprang till tältet och se, det var gömt i tältet och silvret underst. 23Och de tog föremålen från tältets mitt och förde dem till Josua och till Israels söner, och de lade ner dem inför Herrens (Jahvehs) ansikte.
Achors dal identifieras ofta som området i de judeiska bergen väster om Qumran. Det är idag ett kargt område som har profetiska löften om att en dag bli en grönskande dal.
©Mujaddara
[Hebr. achor betyder hemsökelse, orsaka besvär och störning. Personnamnet Achan är ett besläktat ord som betyder: "den som ställer till besvär, orsakar trubbel eller är upphov till störningar". Platsen Achor är troligtvis bergsbygden väster om Qumran vid nordvästra delen av Döda havet och blir så småningom nordöstra gränsen för Juda (Jos 15:7). Dock finns det hopp, Achors dal nämns på nytt i Jes 65:10 och Hos 2:15 där det profeteras att dalen i framtiden ska bli en fruktsam dal när Israel blir upprättat. Se även profetian i Hes 47:6-10 med det levande vattnet från Jerusalem som en dag ska strömma ner mot Döda havet.]
1Herren sa till Josua: "Frukta inte och var inte förskräckt, ta hela krigsfolket [inte bara 3 000, se Jos 7:5] med dig och stå upp och gå till Ai. Se, jag har gett kungen i Ai och hans folk och hans stad och hans land i din hand. 2Och du ska göra med Ai och dess kung som du gjorde med Jeriko och dess kung. Förutom att du ska ta det tillspillogivna och dess boskap och behålla som byte för er själva. [Hade Achan övervunnit sin girighet i Jeriko, så hade han fått bytet här.] Gör ett bakhåll för staden, bakom (på andra sidan; väster om) den."
Josua delar upp armén i två delar, en mindre grupp på 5 000 läggs i bakhåll väster om staden medan resten av armén placeras norr om staden.
"Se, ni [en mindre grupp på 5 000 män, se vers 12] ska ligga i bakhåll mot staden bakom (på andra sidan; väster om) staden, inte långt från staden, och håll er redo. 5Och jag och allt folket som är med mig ska närma oss staden, och det ska ske när de kommer ut mot oss att vi först ska fly för dem. 6Och de ska komma ut efter oss till dess att vi har lockat bort dem från staden, för de ska säga: 'De flyr för oss som förra gången.' Så ska vi fly framför dem. 7Då ska ni resa er upp från bakhållet och inta staden, för Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) har gett staden i er hand. 8Och det ska ske när ni har intagit staden, att ni ska sätta eld på staden, enligt Herrens ord ska ni göra. Se, jag har befallt er."9Och Josua sände fram dem och de lade sig i bakhållet och satte sig mellan Betel och Ai på västra sidan om Ai. Men Josua vistades bland folket den natten.
Runt Ai (el-Maqatirl) finns många dalgångar där israeliterna kunde vara utom synhåll från staden.
11[Vers 11-13 beskriver nu mer detaljerat den övergripande förberedelsen i vers 3-9, det är inte en ny dag, utan en tillbakablick.]
Och hela folket, även stridsmännen som var med honom, hade gått upp och dragit sig nära och kommit framför staden och slog läger på den norra sidan om Ai, det var en ravin (hebr. gaj) mellan honom och Ai. 12Och han tog omkring 5 000 män och satte dem i ett bakhåll mellan Betel och Ai på den västra sidan om Ai. 13Folket gjorde sig stridsberedda, även hela truppen som befann sig norr om staden, deras bakhåll låg och väntade väster om staden. Och Josua gick den natten till mitten av dalen (bredare dal – hebr. emeq).
14Och det hände när kungen i Ai såg det, att stadens män skyndade sig och reste sig upp tidigt och gick ut för att strida mot Israel, han och hans folk på den avtalade tiden, i riktning mot Arava (ödemarken, stäppen, öknen) [syftar på riktningen österut mot Jeriko och Jordandalen]. Men han visste inte att det fanns ett bakhåll mot honom bakom (på andra sidan; väster om) staden. 15Och Josua och hela Israel betedde sig som om de var slagna framför dem och flydde längs vägen mot öknen. 16Och allt folket som var i Ai kallades samman för att jaga efter dem, och de jagade efter Josua och drogs bort från staden. 17Där var ingen man kvar i Ai eller Betel som inte drog ut efter Israel. De lämnade staden öppen och jagade efter Israel.
18Och Herren (Jahveh) sa till Josua: "Sträck ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. kidon) som du har i din hand mot Ai, för jag ska ge det i din hand." Och Josua sträckte ut spjutet som var i hans hand mot staden. [Troligtvis reflekterades solen i sabelns egg och gav en blixtrande signal. Här används inte det vanliga hebreiska ordet för spjut chanit.] 19Och de i bakhållet reste sig snabbt från sina platser och de sprang, så snart han [Josua] hade sträckt ut sin hand, och kom in i staden och tog den och de skyndade sig att sätta den i brand. 20Och när männen från Ai vände sig om, såg de hur röken från staden steg upp mot himlarna, och de hade ingen kraft att fly den ena vägen eller den andra vägen. Och folket [israeliterna] som flydde till öknen vände sig om mot förföljarna. 21Och när Josua och hela Israel såg att bakhållet hade tagit staden och att röken från staden steg upp, då vände de om och slog Ais män. [Plötsligt mötte hären från Ai motstånd och de hade även nackdelen att ha morgonsolen i ögonen när Josua attackerade dem.] 22Och de andra kom fram, ut ur staden mot dem, så att de var mittemellan Israel, en del på ena sidan och en del på andra sidan. Och de slog dem så att de inte lät någon av dem bli kvar eller fly. 23Och Ais kung tog de levande och förde honom till Josua.
24Och det skedde när Israel gjorde slut på slaktandet av alla Ais invånare på fältet, även i öknen där de förföljt dem, och de alla hade fallit för svärdseggen till dess de var förtärda, att hela Israel återvände till Ai och slog det med svärdsegg. 25Och alla som föll den dagen, både män och kvinnor var 12 000, inklusive alla män i Ai. 26För Josua drog inte tillbaka sin hand med vilken han hade sträckt ut sabeln (kortare böjt svärd – hebr. kidon), förrän han fullständigt förgjort alla invånare i Ai. [Mose hade tidigare sträckt upp sina händer i bön, se 2 Mos 17:11.] 27Bara boskapen och det tillspillogivna i staden tog Israel som byte åt sig själva, enligt det ord som Herren (Jahveh) talat när han befallde Josua. 28Så brände Josua Ai och gjorde det till en ruinhög (höjd som uppstått genom upprepad bosättning – hebr. tel), ja, en ödemark till denna dag. [Ai betyder just ruin.] 29Och kungen i Ai hängde han i ett träd fram till kvällen, och när solen gick ned befallde Josua att de skulle ta ner hans kropp från trädet och kasta den i ingången till porten i staden och de kastade upp en stor hög med stenar över den, till denna dag.
Guds ord – Josua läser för folket
På norra sidan av berget Ebal finns arkeologiska utgrävningar och det man tror är Josuas altare.
Sedan byggde Josua ett altare till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim), på berget Ebal, 31som Mose, Herrens (Jahvehs) tjänare, befallt Israels söner, som det är skrivet i boken med Moses undervisning [Torah – de fem Moseböckerna], ett altare av ohuggna stenar, varpå man inte använt något järn, och de offrade brännoffer till Herren på det och offrade shalomoffer (gemenskapsoffer). 32Och han skrev där på stenarna en avskrift (kopia) av Moses undervisning (hebr. Torah) som han skrev framför Israels söner.
[Mellan berget Gerizim och Ebal ligger staden Shechem. Ett altare har hittats på den norra sluttningen av berget Ebal vid utgrävningar av Adam Zertal 1980. Alldeles intill ligger också den plats där Abraham fick ett löfte om att hans avkomma skulle få detta land och där han byggde ett altare, se 1 Mos 12:6-7. I vers 33 nämns "hela Israel" till skillnad från "Israel" här i vers 32. Ett möjligt scenario är att Josua och en mindre grupp med prästerna och de äldste är med i denna ceremoni vid altaret, sedan tar man med arken och går till den södra sidan av Ebal i dalen mellan Ebal och Gerizim där hela folket sluter upp.]
Till vänster syns berget Gerizim och till höger Ebal. Längst till höger (norrut) finns Josuas altare. I sänkan mellan bergen ligger staden Shechem, som på hebreiska betyder skuldra, ett passande namn eftersom bergen ser ut som två skuldror.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
