Onsdag 26/3

---

Ps 147:12-20

¹²Jerusalem, lova (prisa, vila i; stå i stum beundran inför – hebr. shavach) Herren,
    Sion, prisa (hebr. halal) din Gud.
¹³För han stärker bommarna för dina portar,
    han välsignar dina barn i dig.
¹⁴Han ger fred [han låter frid råda] vid dina gränser,
    han mättar dig med bästa vete.
¹⁵Han sänder sitt löftesord (hebr. imrah) till jorden,
    hans tal (ord – hebr. davar) rör sig snabbt. [1 Mos 1:3; Ps 33:9]

¹⁶Han låter snö falla som ull,
    rimfrost sprider (strör) han som aska.
¹⁷Han slungar ner sitt hagel som smulor.
    Vem kan bestå inför hans kyla?
¹⁸Han sänder ut sitt ord och låter det frusna (ordagrant: dem) smälta (töa bort).
    Han låter sin vind (Ande, andedräkt) blåsa [han andas ut] – [och] vattnet (vattnen) strömmar.

¹⁹Han berättar [frimodigt och öppet] sitt ord för Jakob.
    Sina förordningar ("inristade bud") och påbud för Israel.
²⁰Han har inte gjort så med något hednafolk [någon annan nation],
    och hans domar har de inte haft kunskap om.
    [När det gäller hans domar känner de personligen inte till dem.]

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!