³Välsignad ska du vara i staden
    och välsignad ska du vara på fältet.
    [Dessa två platser beskriver ekonomi – handel och agrikultur; välsignelsen gäller oavsett yrke.]
⁴Välsignad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt
    och din boskaps frukt, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir många lamm och killingar).
⁵Välsignad ska din korg vara och ditt baktråg.
⁶Välsignad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och välsignad ska du vara när du går ut (din utgång).

[Denna sexfaldiga välsignelse har sin motsats i vers 16-19.]

Herren (Jahveh) ska slå dina fiender som reser sig upp mot dig inför dig (framför ditt ansikte), de ska dra ut mot dig på en väg och ska fly på sju vägar inför dig (framför ditt ansikte). [Som t.ex. vid Jeriko, se Jos 6-7.]
     ⁸Herren (Jahveh) ska befalla välsignelsen att vara med dig i dina lador och i allt som du sätter din hand till, och han ska välsigna dig i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gett dig.
     ⁹Herren (Jahveh) ska etablera (grunda, stadfästa) dig som ett heligt folk till sig själv (som sin ägodel), såsom han har gett sin ed till dig [2 Mos 19:6], om du håller (vaktar, skyddar) alla Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) budord (tydliga befallningar – hebr. mitzvot), och vandrar på hans vägar. ¹⁰Och alla jordens folk ska se att Herrens (Jahvehs) namn är utropat (proklamerat) över dig, och de ska respektera (frukta, vörda, högakta) dig. ¹¹Och Herren (Jahveh) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i allt gott, i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, i landet som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) gett sin ed till dina fäder att ge dig [1 Mos 12:1-3].
     ¹²Herren (Jahveh) ska öppna för dig sin goda skattkammare – himlarna, till att ge dig landets regn i sin tid (rätt årstid) och till att välsigna alla dina händers verk (arbete), och du ska låna ut till många folk, men du (själv) ska inte låna av någon. ¹³Och Herren (Jahveh) ska göra dig till huvud och inte till svans, och du ska vara över och inte under, om du lyssnar till Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot), som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag så att du håller (vaktar, skyddar) och gör (handlar, agerar) efter dem. ¹⁴Och du ska inte vika av från något (bokstavligt från alla) av de ord som jag befaller dig denna dag, varken till höger eller till vänster, och gå efter andra gudar och följa dem.

Förbannelser för olydnad
¹⁵Det kommer att ske om du inte vill lyssna till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst och hålla (vakta, skydda, bevara) alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig denna dag, då ska dessa förbannelser drabba (ta över) dig:

¹⁶Förbannad ska du vara i staden
    och förbannad ska du vara på fältet.
¹⁷Förbannad ska din korg vara och ditt baktråg.
¹⁸Förbannad ska din livmoders frukt vara [dina barn],
    och din marks frukt,
    nötboskapens mångfald (ingen tillväxt i antal)
    och de unga i din flock (det blir få lamm och killingar).
¹⁹Förbannad ska du vara när du kommer in (din ingång)
    och förbannad ska du vara när du går ut (din utgång).
[Dessa sex förbannelser är motsatsen till välsignelserna i vers 3-6. Ordningen med markens frukt och livmoderns frukt är omvänd, jfr vers 4-5 och 17-18.]

²⁰Herren (Jahveh) ska sända dessa förbannelser över dig, nederlag (förvirring) [5 Mos 7:23] och bestraffning (fruktan, tillrättavisning) i allt som du sätter din hand till att göra, till dess du blir fördärvad, och till dess du med hast går under, på grund av de onda gärningar du gör när du överger mig. ²¹Herren (Jahveh) ska låta pesten klänga sig fast vid dig, till dess den har förtärt dig från landet, som du går för att inta. ²²Herren (Jahveh) ska slå dig med lungsot och med feber, och med infektioner, och med glödande hetta, och med torka, och med svärd, och med mögel, och de ska jaga dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). ²³Och din himmel, som är över ditt huvud, ska bli koppar och jorden som är under dig ska bli järn [1 Kung 17:1]. ²⁴Herren (Jahveh) ska göra ditt lands regn till pulver och stoft, från himlarna ska det komma ner över dig, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad).
     ²⁵Herren (Jahveh) ska låta dig bli slagen inför dina fiender [som hände vid Ai, se Jos 8], du ska dra ut mot dem på en väg och ska fly på sju vägar inför dem (framför deras ansikte) och du ska bli ett skräckexempel (varnande exempel) för alla jordens kungadömen. ²⁶Dina kroppar ska bli mat till luftens alla fåglar och till markens alla djur, och ingen ska fösa bort dem (hindra dem från att äta av kropparna). ²⁷Herren (Jahveh) ska slå dig med Egyptens öppna (ordagrant kokande) sår och med hemorrojder (bölder, tumörer – hebr. ófel) och med skabb och med klåda, som du inte kan bli botad ifrån. ²⁸Herren (Jahveh) ska slå dig med dårskap och blindhet och med hjärtats förvirring. ²⁹Och du ska famla mitt på dagen som en blind famlar i mörkret, och du ska inte kunna göra dina vägar framgångsrika. Du ska enbart vara förtryckt och rånad alla dagar, och ingen ska finnas som räddar dig.

³⁰Du ska trolova dig med en kvinna,
    men en annan man ska våldta henne [hebr. shagal, se Jes 13:16; Sak 14:2].
Du ska bygga ett hus,
    men du ska inte bo i det.
Du ska plantera en vingård,
    men inte äta dess frukt.
³¹Din oxe ska slaktas inför dina ögon,
    men du ska inte äta av den,
din åsna ska tas ifrån dig med våld framför ditt ansikte,
    och ska inte återlämnas till dig,
dina får ska ges till dina fiender
    och du ska inte ha någon som räddar dig.
³²Dina söner och dina döttrar ska ges till andra folk, och dina ögon ser på och du längtar efter dem hela dagen, men dina händer ska vara utan makt (kraft – hebr. el). ³³Din marks frukt och allt ditt arbete ska en nation som du inte känner äta upp, och du ska enbart bli förtryckt och åsidosatt, ³⁴så att du blir galen, av de syner (det) som dina ögon ser. ³⁵Herren (Jahveh) ska slå dig på knäna och på benen med smärtande (ordagrant kokande) sår, som du inte kan bli botad från, från fotsulan till toppen av ditt huvud.

³⁶Herren (Jahveh) ska föra bort dig och den kung som du kommer sätta över dig [Saul blev den förste kungen, se 1 Sam 10:20-24] till ett folk som du inte känner, varken du eller dina fäder, och där ska du tjäna andra gudar av trä och sten. ³⁷Du ska bli till häpnad [ett avskräckande exempel], ett ordspråk och en nidvisa (ett skarpt ord – hebr. sheninah) bland alla de folk dit Herren (Jahveh) ska leda dig bort. [1 Kung 9:7; Jer 24:9]
     ³⁸Du ska bära ut mycket utsäde till fältet [så och plantera mycket] men du ska bärga in lite, för gräshoppor ska äta upp det. ³⁹Du ska plantera vingårdar och beskära dem, men du ska inte dricka av vinet och inte heller samla druvorna, för larver ska äta dem.
     ⁴⁰Du ska ha olivträd mot alla dina gränser, men du ska inte smörja dig själv med oljan, för dina oliver ska falla av (karten ramlar av innan den mognat). ⁴¹Du ska föda söner och döttrar, men de ska inte vara dina, för de ska gå i fångenskap. ⁴²Alla dina träd och markens frukt ska läggas beslag på av surrande skadedjur [hebr. tselatsal, samma ord som cymbal (hebr. tselatsal), kan syfta på ljudet av gräshoppor, syrsor eller något annat skadedjur som låter och förstör träd och gröda].
     ⁴³Främlingen som är i din mitt ska sätta sig upp över dig, högre och högre, och du ska komma ner och bli lägre och lägre. ⁴⁴Han ska låna ut till dig, men du ska inte låna ut till honom, han ska bli huvudet och du ska bli svansen.
     ⁴⁵Alla dessa förbannelser ska komma över dig, och ska jaga dig och ta över dig (bli övermäktiga), till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), eftersom du inte lyssnar på Herrens (Jahvehs) din Guds (Elohims) röst, så att du håller (vaktar, skyddar) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt (hebr. tsavah) dig. ⁴⁶De ska vara för dig till ett tecken och till en tankeställare, över din säd (avkomma) för evigt, ⁴⁷eftersom du inte tjänade Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) med glädje och hjärtats fröjd, på grund av överflödet av allt. ⁴⁸Därför ska du tjäna dina fiender, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska sända emot dig, i hunger och i törst, och i nakenhet, och i längtan efter alla ting, och han ska lägga ett ok av järn på din nacke till dess han har fördärvat dig [Jer 28:14].
     ⁴⁹Herren (Jahveh) ska föra fram ett folk mot dig långt bortifrån, från jordens ände, som gamen sveper ner, ett land vars språk du inte ska förstå [Jer 5:15-17], ⁵⁰en nation (ett folk) med våldsam (grym) uppsyn, som inte ska ha anseende till gamla människor och inte ge nåd (favör – hebr. chanan) till de unga. ⁵¹Och han ska äta frukten från din boskapshjord, och din marks frukt, till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad), de ska inte heller lämna säd, vin eller olja, nötboskapens mångfald (tillväxt i antal) eller de unga i din flock, förrän de har fått dig att tyna bort (gå under, förgås, bli utrotad). ⁵²Och han ska belägra dig i alla dina portar till dess dina höga och befästa murar, som du litar på, kommer ner i hela ditt land, och han ska belägra dig i alla dina portar i hela landet, som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig.
     ⁵³Och du ska äta din livmoders frukt, köttet av dina söner och av dina döttrar som Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har gett dig, i belägringen och i den nöd som dina fiender ska försätta dig i. ⁵⁴Den man som är ömsint ibland er och mycket barmhärtig, hans ögon ska vara onda mot sin bror och mot hustrun vid hans barm och mot kvarlevan av barnen som han har kvar, ⁵⁵så att han inte ska ge någon av dem av hans barns kött som han ska äta, eftersom han inte har något över, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. ⁵⁶Den ömsinta och barmhärtiga kvinnan ibland er, som inte skulle riskera att sätta sin fotsula på marken för ömsinthet och barmhärtighet, hennes ögon ska bli onda mot hennes man vid hennes barm och mot hennes son och mot hennes dotter, ⁵⁷och mot hennes efterbörd som kommer ut mellan hennes ben, och mot hennes barn som hon ska föda, för hon ska äta dem i hemlighet i brist på allt, i belägringen och i den nöd som din fiende ska försätta dig i, i alla dina portar. [Klag 2:20]
     ⁵⁸Om du inte är noga med att göra (hålla, skydda) undervisningens alla ord som är nedskrivna i denna bok (bokrulle), så att du vördar (respekterar, högaktar) detta ärevördiga (respektingivande, tunga, fantastiska) och strålande (storslagna) namn, Herren (Jahveh) din Gud (Elohim), ⁵⁹då ska Herren (Jahveh) göra dina plågor svåra, och din säds plågor, stora plågor, och de ska vara länge, och svår sjukdom och den ska vara länge. ⁶⁰Och han ska föra tillbaka över dig alla Egyptens sjukdomar [plågorna som kom över farao och egyptierna, se 2 Mos 7-11], som du har fruktat, och de ska klänga sig fast vid dig. ⁶¹Även alla sjukdomar och alla plågor som inte är nedskrivna i denna bok med undervisning, dem ska Herren (Jahveh) föra fram över dig till dess du tynar bort (går under, förgås, blir utrotad). ⁶²Och bara ett fåtal ska lämnas kvar där ni var som himlens stjärnor i stort antal [1 Mos 15:5; 22:17; 26:4; 2 Mos 32:13], eftersom du inte lyssnade till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst. ⁶³Och det ska ske att som Herren (Jahveh) fröjdade sig över dig för att göra dig gott och för att föröka dig, så ska Herren (Jahveh) fröjda sig över dig för att du ska gå under och för att fördärva dig, och du ska ryckas upp [som ogräs] från landet som du går för att inta.
     ⁶⁴Och Herren (Jahveh) ska förskingra dig bland folken från den ena änden av världen till den andra änden av världen [Jer 9:16; 18:17; Hes 12:15], och där ska du tjäna andra gudar, som du inte känner, inte heller dina fäder, även trä och sten. ⁶⁵Och bland dessa folk ska du inte ha något lugn (ro) och där ska inte vara någon vila för din fotsula, utan Herren (Jahveh) ska ge dig ett bävande hjärta och trånande ögon och en försmäktande själ. ⁶⁶Ditt liv kommer att hänga på en skör tråd för dig, och du ska frukta natt och dag och ska inte ha någon säkerhet för ditt liv. ⁶⁷På morgonen ska du säga: "Måtte det vara kväll!" och på kvällen ska du säga: "Måtte det vara morgon!" för den fruktan som du har i ditt hjärta och är rädd för, och för synerna som dina ögon ska se. ⁶⁸Herren (Jahveh) ska föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den väg om vilken jag sa: "Du ska aldrig se den igen" och där ska ni sälja er själva som drängar och pigor men ingen ska köpa er.

[Detta skedde med omkring en miljon judar efter Jerusalems förstöring år 70 e.Kr.]

Tillbaka upp

---

Luk 9:28-50

Jesus förvandlas

Bilden är tagen strax utanför Nasaret där man blickar ut åt öster och ser berget Tabor (Tavor) ensamt resa sig på Jisreelslätten.

²⁸Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta [att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se vers 27] tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be.

[Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr (Mark 8:27) och efteråt nämns det att de är i Galileen (Mark 9:30). De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.]

²⁹Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev skinande vita (som blixtars sken). ³⁰Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia ³¹som visade sig i härlighet. De talade om hans bortgång [gr. exodus, dvs. hans uttåg från den här världen] som han skulle fullborda i Jerusalem. [Ordet exodus anspelar även på israeliternas uttåg/exodus ur Egypten som Andra Moseboken handlar om.] ³²[Det är antagligen natt nu eftersom de var där till nästa dag, se vers 37.] Petrus och de andra sov tungt (var nedtyngda av sömn), men när de vaknade upp (skakat av sig tröttheten) såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom. ³³När männen var på väg att skiljas från honom sa Petrus till Jesus: "Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Han visste inte vad han sa.

[Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till lövhyddohögtiden, sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.]

³⁴Medan han talade, kom ett moln och började överskugga (sänkte sig ner över) dem [Jesus, Mose och Elia], och lärjungarna blev förskräckta när de gick in i molnet. [Molnet är en symbol på Guds närvaro, se 2 Mos 16:10; 24:15-18; 1 Kung 8:10; Luk 1:35. En molnstod ledde israeliterna genom öknen, se 2 Mos 13:21.] ³⁵Ur molnet kom en röst som sa: "Detta är min Son – min Utvalde (som jag har utvalt). Lyssna till honom." [Mark 9:7; Luk 3:22; 1 Pet 2:4]
     ³⁶Medan rösten tonade bort, stod Jesus där ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte för någon just då vad de hade sett.

[Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se 2 Pet 1:16-18.]

En pojke befrias
³⁷Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor. ³⁸Då ropade en man ur folkhopen: "Lärare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! [Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är deomai som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.] ³⁹En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom så att han tuggar fradga. Det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom. ⁴⁰Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte."
     ⁴¹Jesus svarade: "Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! [Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai.] Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?" ⁴²Medan pojken [tillsammans med sin far] var på väg fram [till Jesus] kastade demonen omkull honom och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och helade pojken och gav honom tillbaka till hans far. ⁴³Alla häpnade (överväldigades) över Guds storslagna makt (storhet, majestät). [Folket förstod att det Jesus gjort var av Gud. Ordet "makt" beskriver Guds majestät. Förutom Lukas är det bara Petrus som använder ordet, se 2 Pet 1:16.]

Medan alla [hela folkskaran] förvånades (började spekulera i orsaken till Jesu gärningar) sa han till sina lärjungar [när de vandrade genom Galileen, se Mark 9:30]: ⁴⁴"Hör nu vad jag säger (ordagrant 'lägg dessa ord i era öron', glöm inte dessa ord, lyssna noga nu): Människosonen kommer att utlämnas i människors händer."
     ⁴⁵Men de förstod inte detta uttalande (ord – gr. rhema) [om hans lidande och död]. Det var fördolt för dem så att de inte kunde förstå det, och de vågade inte fråga honom om detta uttalande.

Jesus undervisar lärjungarna

Var ödmjuka – betjäna varandra
⁴⁶Men en diskussion uppstod bland lärjungarna, den rörde frågan om vem av dem som var störst (hade mest värde, inflytande och auktoritet). ⁴⁷Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan. Han tog ett barn och ställde det bredvid sig ⁴⁸och sa till dem: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är [den som verkligen är] stor."

[Det grekiska ordet paidion beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig troligtvis i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 9:33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet.]

Var inkluderande – den som inte är emot oss är för oss
⁴⁹[Johannes, den yngste lärjungen, kommer ihåg ett tillfälle då de försökt stoppa en man som inte gjorde saker på exakt samma sätt som de. Hade de varit för kritiska när de fördömt honom?]

Johannes sa till honom: "Mästare, vi såg en man som inte följer oss driva ut demoner i ditt namn, och vi förbjöd (hindrade) honom gång på gång eftersom han inte var med oss (en av dina lärjungar)."
     ⁵⁰Men Jesus sa: "Sluta att hindra honom. Den som inte är mot er är för er."

Tillbaka upp