Parallell - tisdag 7/4
1 Sam 1-3
FÖRSTA SAMUELSBOKENFrån början var första och andra Samuelsboken en bok. Boken handlar om Davids liv, och visar på att David var en man efter Guds hjärta och det rätta valet för Israels tron. Boken är uppbyggd av flera sektioner som var och en fokuserar på en era i Davids liv. Det finns olika sätt att se på strukturen men ser man första och andra boken som en helhet så framträder sju sektioner:
1. Samuels födelse och styre (1 Sam 1-7)
2. Sauls styre och felsteg (1 Sam 8-15)
3. David i Sauls kungahus (1 Sam 16-20)
4. David som en politisk flykting (1 Sam 21-31)
5. David som kung över Israel – vänlighet mot Sauls familj (2 Sam 1-8)
6. Davids misstag och ödesdigra konsekvenser (2 Sam 9-20)
7. Davids sista år – Salomo tar vid (2 Sam 21-24 och 1 Kung 1-2)
Berör tidsperioden: 1070 – 970 f.Kr.
Samuels födelse fram till Davids sista tal i 2 Sam 23:1-7
Skrivet: ca 970 f.Kr.
Författare: Enligt judisk tradition Samuel fram till hans död i 1 Sam 25, resten av Gad och Nathan.
Samuels födelse och styre
Introduktion
Flera utgrävningar i Shilo har gjorts sedan den första 1926. Stenmuren till tabernaklet markerad i rött. Måtten är 25 x 50 meter, vilket överensstämmer med dimensioner som nämns i Bibeln.
Jerochams son,
Elihos son [Eliel, se 1 Krön 6:34],
Tochos son [Toah, se 1 Krön 6:34],
Tsofs son,
en efraimit.
[Ramatajim betyder "två kullar" och Ramatajim-Tsofim tros vara Arimatea, 25 km väster om Shilo. Senare nämns att Samuels hemstad är Rama, se vers 19.]
2Och han hade två fruar, den ena hette Hannah [hebr. Channah, från hebr. chanan som betyder nåd] och den andra hette Penina [betyder: "juvel"], och Penina hade barn men Hannah hade inga barn.
[Den förste polygamisten som nämns i Bibeln är Lemech (i den sjätte generationen från Adam och en ättling till brodermördaren Kain) som skröt över att ha dödat en människa, se 1 Mos 4:19-24. Guds grundplan var en man och en kvinna i ett äktenskap, se 1 Mos 2:24; Mark 10:2-9; Ef 5:22-23; 1 Tim 3:2; Tit 1:6. En kung ska inte ta många fruar, se 5 Mos 17:14-20; 1 Kung 11:3-4. Även om Bibeln inte säger "det var fel" vid varje tillfälle, så visar varje exempel på den avundsjuka och alla de problem som polygami för med sig, se 1 Mos 16:3; 2 Sam 12:10.]
3Och denne man [Elkana] gick upp, ut från sin stad år efter år (ordagrant: ´från dagar till dagar´) [dvs. varje Herrens (Jahvehs) bestämda dagar – de tre årliga Herrens (Jahvehs) högtider], för att tillbe och offra till Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) i Shilo [1,5 mil norr om Betel, se Jos 18:1]. Elis två söner Chofni och Pinchas var präster till Herren (Jahveh) där.
[Här är första gången Guds namn Herren Sebaot används. Jahveh är Guds personliga namn. Sebaot är den feminina formen av det hebreiska ordet Tsava, som betyder armé, strid eller krig. I kombinationen av dessa två namn beskrivs en allsmäktig och i allt kraftfull och mäktig Gud.]
Målning över hur tabernaklet i Shilo såg ut.
[Hebreiskan är ordagrant: "en del av de två ansiktena (näsborrarna)", vilket kan tolkas som mat för två personer, eller att hon bara fick en del, och det upprörde Elkana. Den grekiska översättningen har "bara en enda". Det beror på hur man tolkar "ansikte" som här är i dual-form. Antingen två personer, eller ilska och vrede.]
6Och hennes [Hannahs] rival (hebr. sarah; från ordet för fiende) retades smärtsamt för att få henne att tappa humöret (ordagrant: dundra/åska), eftersom Herren (Jahveh) hade stängt hennes livmoder. 7Och han gjorde så [Elkana gick upp till Shilo med sin familj] år efter år [här står det år till skillnad från vers 3 som har dagar]. Varje gång hon [Hannah] gick upp till Herrens (Jahvehs) hus så retade den andra [Penina] henne, därför grät hon och kunde inte äta. 8Och Elkana sa till henne: "Hannah, varför gråter du? Och varför äter du inte? Och varför sörjer ditt hjärta? Är inte jag bättre för dig än tio söner?" 9Hannah reste sig efter att de hade ätit i Shilo och efter att de hade druckit. Nu satt prästen Eli på sin stol [säte; ett tecken på hans ämbete] vid dörrposten vid Herrens (Jahvehs) byggnad (palats, tempel – hebr. hechal).
10Och hennes själ var bitter (sörjde, var i djup nöd) och hon bad till Herren (Jahveh) och grät av smärta. 11Och hon gav ett löfte [som hennes man Elkana också var med på, se 4 Mos 30:8] och sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), om du verkligen vill se på din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma bort din tjänarinna, men vill ge din tjänarinna en son, då ska jag ge honom till Herren (Jahveh) för hela hans liv, och ingen rakkniv ska komma på hans huvud." [Han ska bli en Guds nasir, se 4 Mos 6:1-21.]
12Och det hände när hon bad länge till Herren (Jahveh) att Eli såg (ordagrant vaktade) hennes mun. 13Men Hannah talade i sitt hjärta, hennes läppar rörde sig bara, men hennes röst hördes inte, därför tänkte Eli att hon var berusad, 14och han sa till henne: "Hur länge ska du vara (bete dig som en) berusad? Gör dig av med ditt vin."
15Men Hannah svarade och sa: "Nej, min herre, jag är en kvinna med en djupt bedrövad ande, jag har inte druckit vin och inga starka drycker, men utgjutit min själ inför Herren (Jahveh). 16Räkna inte din tjänarinna för en usel kvinna (dotter av Balial – "Satans dotter") för hela tiden har jag talat ur min stora ångest och oro." [Balial betyder ordagrant "den värdelöse", men är även ett judiskt namn på Satan.]
17Då svarade Eli och sa: "Gå i frid (shalom). Israels Gud (Elohim) ska ge dig vad du frågat (bett) honom om."
18Och hon sa: "Låt din tjänarinna finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon." Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansiktsuttryck var inte längre sorgset.
19Och de steg upp tidigt på morgonen och tillbad inför Herrens (Jahvehs) ansikte och återvände och kom till sitt hem i Rama, och Elkana kände (hade samlag med) sin hustru Hannah och Herren (Jahveh) kom ihåg henne. 20Och det hände när tiden kom att Hannah var gravid och födde en son, och hon gav honom namnet Samuel [betyder "Gud hör bön" – hebr. Shmoel] – "eftersom jag har utbett mig honom av Herren (Jahveh)."
Samuel överlämnas åt Herren
21När sedan Elkana och hela hans familj gick upp för att offra sitt årliga slaktoffer och sitt löftesoffer till Herren (Jahveh), 22följde inte Hannah (hebr. Channah) med utan sa till sin man: "Jag väntar tills pojken blivit avvand. Då ska jag ta med mig honom och föra fram honom inför Herrens (Jahvehs) ansikte och sedan låta honom få stanna där för alltid." [Hebreiska barn ammades normalt tills de var två eller tre år gamla.]
23Hennes man Elkana sa till henne: "Gör det du tycker är bäst, vänta tills han är avvand. Låt Herren (Jahveh) få uppfylla sitt löfte." Så stannade hustrun hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
24Nu när han var avvand tog hon honom dit upp, tillsammans med tre tjurar, en efa mjöl [35 liter] och en vinlägel. [Manuskript från Dödahavsrullarna och den grekiska översättningen skriver att det var en tre år gammal tjur, men enligt 4 Mos 15:8-10 skulle det i så fall ha räckt med en mycket mindre mängd mjöl.] Hon tog med honom in i Herrens (Jahvehs) hus i Shilo, och ynglingen var bara en yngling (han var bara ett barn).
[Vissa handskrifter har "en treårig tjur", i stället för tre tjurar. Språkbruket där ordet yngling (hebr. naar) upprepas (antanaclasis, en retorisk form där samma ord har olika betydelser) förstärker att Samuel var mycket ung när han kom till templet. Han var antagligen bara tre år gammal.]
25De slaktade tjuren [kan också kollektivt syfta på flera tjurar om det var tre stycken] och förde sedan fram pojken till Eli. 26Hon sa: "Hör på mig, min herre [Eli], lika säkert som det är att du lever, min herre, är jag den kvinna som stod här bredvid dig och bad till Herren (Jahveh). 27Jag bad om denna pojke, och Herren (Jahveh) har gett mig det jag bad honom om. 28Därför vill jag nu ge honom tillbaka (lämna över/låna ut honom) till Herren (Jahveh). Så länge han lever ska han tillhöra (vara överlämnad/utlånad åt) honom."
Sedan tillbad de (ordagrant: han) Herren (Jahveh) där.
[Grundbetydelsen av det hebreiska ordet shaal – som här används i samband med att ge tillbaka och att tillhöra, och som här förkommer två gånger – är att fråga, begära, be och söka.]
Hannah prisar Gud
1Så bad Hannah [hon prisar Gud i följande bön och lovsång]:
"Mitt hjärta fröjdar sig (triumferar segrande med jubel) i Herren (Jahveh),11Och Elkana gick till Rama till sitt hus. Och barnet tjänstgjorde åt Herren (Jahveh), hos prästen Eli.
mitt horn är upphöjt (jag har min styrka) i Herren (Jahveh).
Jag kan öppna min mun (vågar tala frimodigt) mot mina fiender,
eftersom jag gläder mig i din frälsning.
2Ingen är helig (avskild) som Herren (Jahveh),
för det finns ingen utom du (ingen finns förutom dig).
Och ingen klippa (fast punkt; styrka) är som vår Gud (Elohim). [5 Mos 32:4; Ps 18:2]
3Tala inte längre så högmodigt [mina ovänner],
låt inte arrogant tal flöda ur er mun.
För Herren (Jahveh) är en Gud (El) som vet allt,
han väger varje handling (utvärderar allt vad människor gör).
4Hjältarnas (de starkas) bågar är sönderbrutna,
men de som vacklar (är svaga) kläs (blir rustade) med ny kraft.
5De som var mätta måste arbeta [ordagrant: 'hyra ut sig' och arbeta som daglönare] för sitt bröd,
men de som hungrade hungrar inte längre.
Den ofruktsamma föder sju barn [metafor för många],
men den med många söner tynar bort [sitter ensam i sorg].
6Herren tar liv och ger liv,
leder ner i Sheol (underjorden – de dödas plats) och upp därifrån.
7Herren gör fattig, och han gör rik,
han ödmjukar (gör så att människor måste böja sig) och han upphöjer.
8Han reser den svage ur stoftet,
den fattige lyfter han ur dyn.
Han låter dem sitta bland furstar,
och ger dem en ärofylld plats.
För jordens fästen (pelare) tillhör Herren (Jahveh),
på dem har han lagt världen (jordens yta).
9Han vaktar (bevarar) sina trognas steg,
men de onda går under (tystas) i mörkret,
av egen kraft lyckas ingen.
10Herrens (Jahvehs) fiender krossas i bitar,
han dundrar mot dem [från sin tron] i himlen,
Herren (Jahveh) dömer [alla folk] till jordens alla ändar.
Åt sin konung [en jordisk kung eller Konungen – Jesus] ger han styrka,
lyfter högt sin smordes spira."
Elis onda söner
12Men Elis söner var söner till uselheten (söner av Balial), de kände inte (saknade en intim relation till) Herren (Jahveh). 13Och prästernas sedvänja med folket var att när någon man offrade sitt offer, kom prästens tjänare med en tretandad köttkrok i sin hand, medan köttet gjordes i ordning, 14och han stack ner den i pannan eller grytan eller kitteln eller kärlet. Allt som köttkroken drog upp tog prästen därifrån. Så gjorde de mot alla israeliter som kom till Shilo. 15Innan det feta hade gjorts till rök kom prästens tjänare och sa till den man som offrade: "Ge kött åt prästen till grillning, för han vill inte ha blött kött av dig utan rått."
16Och om mannen sa till honom: "Låt det feta bli rök först, sedan kan du ta så mycket du önskar", då brukade han säga: "Nej, du ska ge det till mig nu, om inte tar jag det med våld."
17Och de unga männens synd var mycket stor inför Herren (Jahveh), eftersom de handskades föraktfullt med Herrens (Jahvehs) offer.
18Men Samuel tjänstgjorde inför Herrens (Jahvehs) ansikte som yngling, iförd en linneefod. 19Och hans mor gjorde en liten rock (ämbetsdräkt) [som präster och kungar bar, se 2 Mos 28:4] till honom som hon kom med varje år, när hon kom upp med sin man för att offra dagarnas (det årliga) offer. 20Och Eli välsignade Elkana och hans hustru och sa: "Herren (Jahveh) ger dig säd med denna kvinna för det lån som blev utlånat till Herren (Jahveh)." Och de gick till sitt eget hem. 21Så kom Herren (Jahveh) ihåg Hannah och hon blev gravid och födde tre söner och två döttrar. Och ynglingen Samuel blev stor (växte till) med Herren (Jahveh).
22Eli var mycket gammal, och han hörde allt som hans söner gjorde mot hela Israel och hur de hade sexuellt umgänge med kvinnorna som tjänstgjorde vid mötestältets öppning. 23Och han sa till dem: "Varför gör ni dessa ting? Jag hör onda rapporter om er från hela detta folk. 24Nej, mina söner, det är inte goda rapporter som jag hör att Herrens (Jahvehs) folk sprider ut. 25Om en man syndar mot en annan man ska Gud (Elohim) döma honom, men om en man syndar mot Herren (Jahveh), vem ska då bönfalla för honom?" Men de lyssnade inte till sin fars röst, eftersom Herren (Jahveh) skulle slakta dem.
26Och ynglingen Samuel växte till (bokstavligt vandrade) och blev stor och god, både med Herren (Jahveh) och med människor.
Profetia mot Elis hus
27Och det kom en gudsman [inte namngiven; uttrycket "gudsman" är vanligt, se 5 Mos 33:1; Dom 13:6] till Eli och sa till honom:
"Så säger Herren (Jahveh): Uppenbarade jag mig för din faders hus när de var i Egypten, slavar i faraos hus? 28Och valde jag honom bland alla Israels stammar till att vara min präst, till att gå upp på mitt altare och bränna rökelse och använda en efod framför mig? Och gav jag till dina fäders hus alla Israels söners eldsoffer? 29Varför sparkar du på mina slaktoffer och mina matoffer, som jag har befallt dig i min boning, och ärar dina söner över mig, för att göra dig själv fet med de bästa bitarna från alla offer från Israels folk?
30Därför förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Jag har verkligen sagt att ditt hus och dina fäders hus ska vandra inför mig för evigt (alltid), men nu förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh): Vare det fjärran ifrån mig, för dem som ärar mig ska jag ära och de som föraktar mig ska bli utan uppskattning. 31Se, dagar kommer när jag ska hugga av din arm [tar bort din styrka/makt] och dina fäders hus arm [Ps 37:17], så att det inte ska finnas en gammal man i ditt hus. 32Du ska se nöden i min boning i allt gott som är gjort för Israel, och där ska inte vara någon som blir en gammal man i mitt hus i alla kommande dagar. 33Den man som jag inte utrotar (hugger bort) från mitt altare ska göra dina ögon gråtande och din själ sörjande, och alla som ditt hus förökas med ska dö som unga män.
34Och detta ska vara tecknet för dem, det som ska komma över dina två söner Chofni och Pinchas, på en (samma) dag ska båda dö. 35Och jag ska resa upp åt mig en trogen präst, som gör det som är i mitt hjärta och i min själ, och jag ska bygga hans hus stadigt (stabilt) och han ska vandra framför min smorde alla dagar. [Detta är en profetia som också syftar på den Smorde – Messias!] 36Och det ska ske att alla som är kvarlämnade i ditt hus ska komma och böja sig ner till honom för ett stycke silver och en brödkaka och ska säga: Sätt mig, jag ber dig, i en av prästens arbetsuppgifter så att jag kan äta en bit bröd."
Samuels kallelse
1Och ynglingen (hebr. naar) Samuel gjorde tjänst inför Herren (Jahveh) under Eli. [Samuel är nu omkring tolv år. Hans namn betyder ordagrant "Gud hör bön" eller "den av Gud bönhörde".]
Ord från Herren (Jahveh) var sällsynta på den tiden, det var inte vanligt med profetiska syner (uppenbarelser).
2Elis ögon hade blivit allt sämre och han kunde inte längre se. Han låg och sov på sin vanliga plats, 3och Guds (Elohims) lampa hade ännu inte slocknat. Samuel låg och sov i Herrens (Jahvehs) tempel, där också Guds ark stod. [Både lampan och arken är symboler på Guds närvaro. I 3 Mos 24:1-4 ges instruktioner om att lampan ska brinna varje natt fram till gryningen. Det som sker nu händer just före gryningen eftersom lampan fortfarande lyser.]
4Herren (Jahveh, Jag Är, Guds personliga namn, betecknar hans närvaro bland sitt folk) ropade på Samuel och han svarade: "Här är jag."
[Här är jag (hebr. hineni) är ett uttryck som inte i första hand handlar om att tala om var man befinner sig rent fysiskt eller geografiskt. Det är ett ord som istället innebär att "jag står till förfogande" eller "jag är beredd att ta ansvar". Alla som ger detta svar är exempel på personer som går in i någon form av ledarroll när de säger hineni – här är jag. Abraham säger det i 1 Mos 22:1, Isak i 1 Mos 22:7, Jakob i 1 Mos 31:11, Mose i 2 Mos 3:4, profeten Jesaja i Jes 6:8, m.fl.]
5Och han sprang till [den blinde] Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli sa: "Jag ropade inte på dig. Gå och lägg dig igen." Samuel gick tillbaka och lade sig.
6Herren (Jahveh) ropade igen på Samuel [för andra gången]. Han steg upp och gick till Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Men Eli svarade: "Jag har inte ropat, min son. Gå och lägg dig igen." 7Samuel hade ännu inte lärt sig känna igen Herren (Jahveh), och fått ta emot någon uppenbarelse (profetiska ord) från Herren (Jahveh).
8Herren (Jahveh) ropade på Samuel en tredje gång. Han steg upp och gick till Eli och sa: "Här är jag, du ropade på mig." Då förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken. 9Eli sa därför till Samuel: "Gå tillbaka och lägg dig. När han ropar på dig så säg: Tala Herre (Jahveh), din tjänare lyssnar." Samuel gick tillbaka och lade sig på sin plats.
10Då kom Herren (Jahveh) och ställde sig nära (positionerade sig intill) och ropade som han gjort tidigare [detta är fjärde gången Herren ropar]: "Samuel, Samuel." Samuel svarade: "Tala, din tjänare lyssnar."
11Och Herren (Jahveh) sa till Samuel: "Se, jag ska göra en sak (hebr. davar) i Israel, så att alla som hör det ska tappa båda öronen. [Bokstavligt står det att Gud ska uttala ett ord så att det materialiseras på samma sätt som när Gud talade och det blev i skapelsen.] 12På den dagen ska jag fullgöra mot Eli allt som jag har talat om hans hus från början till slut. 13För jag har berättat för honom att jag ska döma hans hus för evigt för synden, eftersom han vet att hans söner drar en förbannelse över sig själva, utan att han tillrättavisar dem. 14Och därför har jag svurit (gett min ed) till Elis hus, att Elis hus synder inte ska bli försonade med offer, inte med något offer för evigt."
15Och Samuel låg (kvar) till morgonen och öppnade dörrarna till Herrens (Jahvehs) hus. Och Samuel var rädd att berätta synen för Eli. 16Sedan kallade Eli på Samuel, och sa: "Samuel, min son" och han svarade: "Här är jag." [Hebr. hineni, se vers 4.]
17Och han sa: "Vilka ord har han talat till dig? Jag ber dig, dölj det inte för mig. Må Gud (Elohim) göra så mot dig och mer, om du döljer något för mig av alla de ord som han har talat till dig." 18Och Samuel berättade alla ord för honom [Eli] och dolde inget för honom.
Och han [Eli] sa: "Det är Herren (Jahveh), låt honom göra vad som är gott i hans ögon." [Eli visste att hans söner Chofni och Pinchas inte gjorde det som var rätt, så detta budskap måste ha varit tungt för honom att höra.]
19Och Samuel växte och Herren (Jahveh) var med honom och lät inte något av hans ord falla till marken. [De profetiska orden han uttalade uppfylldes.] 20Och hela Israel, från Dan [i norr] till Beer-Sheva [i söder], visste att Samuel var på väg att bli en Herrens (Jahvehs) profet. 21Och Herren (Jahveh) visade sig igen i Shilo, för Herren (Jahveh) uppenbarade sig själv för Samuel i Shilo genom Herrens (Jahvehs) ord.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
