Helbibel - onsdag 8/4

5 Mos 32:28-52, Ps 78:56-64, Ords 12:24, Luk 12:35-59

---

5 Mos 32:28-52

²⁸De är ett folk utan rådgivare,
    och det finns ingen kunskap hos dem.
²⁹Om de vore visa skulle de förstå detta,
    de skulle bry sig om hur det går för dem i slutändan.
³⁰Hur ska en (person) kunna slå tusen,
    och två (personer) kunna driva tiotusen på flykten,
om inte deras Klippa hade överlämnat dem (fienderna) till döden
    och deras Herre (Jahveh) hade gett det till dem? [5 Mos 28:25-27]
³¹Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
    även våra fiender blir själva dömda.
³²Deras vin är Sodoms vin och från Gomorras fält [1 Mos 19],
    deras druvor är gallans druvor, deras klasar är bittra.
³³Deras vin är ormens gift
    och huggormars grymma (bedrägliga) gift. [Matt 3:7]

³⁴Är inte detta lagt i förvar hos mig,
    förseglat i min skattkammare?
³⁵Hämnden är min [Rom 12:9] och vedergällningen
    för den tid när deras fot ska slinta.
Olyckans dag är här
    och det som ska komma över dem ska komma med hast.

³⁶Herren ska döma sitt folk
    och ångra sig själv för sina tjänare,
när han ser att de är borta,
    att ingen hand finns kvar (all styrka är borta), varken slav eller fri.
³⁷Det ska sägas: "Var är deras gudar (elohim) [avgudar],
    klippan som de litade på (tog sin tillflykt till)"?
³⁸Vem (bland avgudarna) åt det feta av deras offer [3 Mos 3:17]
    och drack vinet från deras drickoffer?
Låt honom stå upp och hjälpa dig,
    låt honom bli ditt beskydd.

³⁹Se nu att jag, jag är han,
    och det finns ingen annan gud vid sidan av (tillsammans med) mig.
Jag dödar och jag gör levande,
    jag sårar och jag helar,
    och det finns ingen som kan rädda ut ur min hand (ingen som kan ändra på det som Herren har bestämt).
⁴⁰För jag lyfter upp min hand till himlarna och säger:
    "Jag lever för evigt.
⁴¹Om jag vässar mitt glimmande svärd,
    och min hand tar tag i domen [Ps 7:13-14],
ska jag verkställa hämnden på mina motståndare,
    och jag ska återgälda dem som hatar mig.
⁴²Jag ska göra mina pilar druckna med blod
    och mitt svärd ska sluka kött,
med de slaktades blod och de fångna,
    från fiendernas långhåriga huvuden."

⁴³Sjung högt (ljudligt), hans folks länder,
    för han hämnas sina tjänares blod
och verkställer hämnd på sina motståndare
    och försoning för sitt folks land. ⁴⁴Och Mose kom och talade hela denna sångs ord inför (i öronen på) folket, han och Hosea [Josua], Nuns son. [Det var Mose som gav Hosea namnet Josua, se 4 Mos 13:8, 16.] ⁴⁵Och när Mose slutade att tala (ordagrant: fullbordade) alla dessa ord till hela Israel, ⁴⁶sa han till dem: "Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah). ⁴⁷För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta)."

Mose välsignar stammarna (32:48-33:29)
⁴⁸Herren (Jahveh) talade till Mose samma dag (ordagrant: 'på benet/kraften av dagen') och sa: ⁴⁹"Gå du upp till detta Avarims berg [bergskedjan], till berget [toppen] Nebo, som är i Moabs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner till besittning (egendom; ordagrant: något att greppa tag om – hebr. achozzah), ⁵⁰och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror, dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [4 Mos 20:22-29]. ⁵¹Eftersom du syndade mot mig i Israels söners mitt, vid Meribat-Kadesh vatten, i öknen Tsin, eftersom du inte höll mig helgad i Israels söners mitt. [4 Mos 20:1-13] ⁵²Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner."

[Från berget Nebo, i nuvarande Jordanien, kan man vid klart väder se hela Israel från berget Hermon i norr ner till området söder om Beer-Sheva i Negevöknen och ända ut till Medelhavet i väster.]

Tillbaka upp

---

Ps 78:56-64

Uppror
⁵⁶Ändå prövade och provocerade de Gud den Högste (Elohim Elion)
    och höll inte hans vittnesbörd (stadgar).
⁵⁷De vände tillbaka och handlade förrädiskt som sina fäder,
    de blev åsidosatta som en opålitlig pilbåge.
⁵⁸De provocerade honom med sina höga platser [offerplatser med ockulta avgudaoffer, se 5 Mos 12:2-3]
    och gjorde honom avundsjuk med sina snidade avgudar.

⁵⁹[Guds respons:]
Gud (Elohim) hörde
    och blev vred och vände mycket hat mot Israel.
⁶⁰Han övergav tabernaklet i Shilo [i centrala Israel],
    tältet (tabernaklet) som han hade satt upp bland människorna.
    [Tabernaklet hade byggts i Sinai och förts med för att sedan placeras i Shilo när de kommit in i landet.]
⁶¹Han lät sin styrka fängslas
    och sin ära gav han i åklagarens hand.
    [Profetisk underton om det som Jesus gjorde i samband med korsfästelsen.]
⁶²Han utlämnade sitt folk till svärdet
    och vredgades mot sitt arv.
⁶³Eld slukade deras unga män,
    och deras jungfrur hade ingen bröllopssång.
⁶⁴Deras präster föll för svärdet
    utan att änkorna sjöng några klagovisor. [1 Sam 4:12-22]

Tillbaka upp

---

Ords 12:24

²⁴De som är arbetsamma (flitiga) når ledande positioner,
    medan den late tvingas arbeta hårt (arbeta som slav åt en annan herre).

Tillbaka upp

---

Luk 12:35-59

Var redo när Människosonen kommer
³⁵[Jesus fortsätter att undervisa:] "Fäst upp era kläder och håll lamporna (lyktorna) brinnande. [Ordagrant 'omgjorda era länder', dvs. bind upp rocken för att vara redo.] ³⁶Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från bröllopsfesten [som kunde pågå upp till sju dagar], så att de genast kan öppna när han kommer och bultar [på porten]. ³⁷Saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänare som deras herre finner vakna (alerta, vakande, vid liv) när han kommer tillbaka. Sannerligen (Amen), säger jag er, han ska fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. ³⁸Om han så kommer under den andra nattväkten (klockan 21-24, före midnatt) eller den tredje (klockan 24-03, efter midnatt) – saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänarna.

[I Mellanöstern går solen ner vid sextiden på kvällen och upp igen tolv timmar senare. Romarna delade in natten i fyra nattväkter och judarna i tre. Eftersom Lukas refererar till det romerska systemet i Apg 12:4, är det troligen samma system med tretimmarspass även här. Oavsett exakta tider så kommer tjänarnas herre på natten då tjänarna är som tröttast.]

³⁹Jag vill att ni förstår detta [Jesus ger ännu en liknelse för att illustrera hur viktigt det är att vara vaken]: Om en husägare (familjefar) visste vilken stund (timme) tjuven kom, skulle han inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. ⁴⁰Var redo (beredda, förberedda), ni också [som tjänarna i den första liknelsen, och husbonden i den andra], för Människosonen kommer när (stunden; i den stund då) ni inte väntar (förväntar, antar, tänker) det [personligen inte tror eller anser det vara en lämplig tid]".

Vem gäller liknelsen, ska vi vänta på din återkomst?
⁴¹Då frågade Petrus: "Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?"

[Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se vers 35-40. Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället Mark 13:37 är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan "alla ska vaka". Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i vers 47-48.]

⁴²Herren sa: "Vem är den trogne och vise förvaltaren (som fått ansvar att övervaka och leda ett visst område) som av sin herre blivit satt över tjänstefolket och som ska ge dem mat (vars och ens dagliga matranson) i rätt tid?
     ⁴³Salig (lycklig, välsignad) är den tjänare som är sysselsatt med det han ska göra (gör sitt uppdrag) när hans herre kommer tillbaka. ⁴⁴Jag säger er sanningen, han ska låta tjänaren få ansvara över allt han äger. ⁴⁵Men om den tjänaren skulle säga i sitt hjärta: 'Min herre är försenad' (det dröjer innan han kommer), och han börjar slå de andra tjänarna, både män och kvinnor, och äter, dricker och blir berusad, ⁴⁶då ska hans herre komma en oväntad dag och i en oväntad timme och hugga honom i två delar [straffa honom hårt], och låta honom få sin plats bland de otrogna (opålitliga) [hycklarna, de som själva kallar sig tjänare men som medvetet gör tvärt emot sin kallelse].
     ⁴⁷Den tjänare som vet sin herres vilja, men inte förbereder sig eller handlar efter hans vilja, ska bli slagen med många slag. ⁴⁸Men den som inte vet [har förhållandevis lite kunskap om sin herres vilja] och gör något som förtjänar straff ska piskas med några få slag. Av den som har fått mycket [av Gud] ska det krävas mycket, och av den som människor har anförtrott mycket [den som har ansvar för att ta hand om andra, att portionera ut mat, uppdraget i vers 42], av honom kommer det att krävas ännu mer (ordagrant 'de kommer att kräva ännu mer')."

Eld och åtskillnad – inte fred
⁴⁹"Jag har kommit för att tända en eld (kasta eld) på jorden – jag önskar så att den redan brann!

[I det naturliga ger elden värme och ljus, men samtidigt förtärs också materialet som brinner. Elden förädlar metaller så att bara det som är äkta består. I Bibeln används eld som en bild på Guds helighet, dom och dopet i den helige Ande. Att Jesus önskar att elden brann syftar antagligen på flera saker – att prövningens eld skulle förädla de troende att leva helt överlåtna till honom, att pingstdagen redan var här så att de troende var brinnande i den helige Ande och var klara ljus i en mörk värld. Det var det som skedde när Guds ord blev uppenbarat i hjärtat på Emmausvandrarna och det var som en eld inom dem, se Luk 24:32.]

⁵⁰Men jag har ett dop att döpas med [lidandets dop, hans död och uppståndelse], och jag är svårt ansatt tills det är fullbordat. ⁵¹Tror ni jag har kommit för att skapa fred på jorden? Nej, säger jag er, däremot åtskillnad (splittring, delning).

[Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa, se Jes 9:6. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se Heb 12:14, men alla vill inte, se 2 Tim 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn, och denna konflikt når även medlemmar i en och samma familj. När en människa blir frälst och lever i ljuset blir kontrasten till det tidigare livet i mörkret helt uppenbar. Tidigare vänner kan bli fiender när de upplever sig dömda, se Joh 3:16-21.]

⁵²För från och med nu ska fem i samma familj vara separerade, tre mot två och två mot tre. [Nu ges ett exempel från en familj med fem personer:]
     ⁵³far mot son och son mot far,
    mor mot dotter och dotter mot mor,
    svärmor mot [blivande eller nygift] sonhustru (brud – gr. numphe) och sonhustru mot svärmor."

[Citat från Mika 7:6. En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en nyligen gift sonhustru. Ordet för brud används. Eftersom den hebreiska kulturen har en mer ­bindande förlovning än dagens västerländska tradition, så räknas en förlovad kvinna som brud under ett års tid. Uttrycket används också nygift hustru. Det verkar vara den unga generationen som tagit emot Jesus och den äldre som är motståndare. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer, se även 2 Mos 20:12; Rom 12:18; Matt 5:44.]

Tidens tecken
⁵⁴Han sa också till folket: "När ni ser ett moln stiga i väster [över Medelhavet] säger ni genast att det blir regn, och det blir så. ⁵⁵När det blåser en sydlig vind säger ni att det blir en värmebölja, och det blir så. ⁵⁶Hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra), ni kan tyda jorden och himlens utseende. Varför kan ni inte tyda den här tiden?"

[Folket var vana att tyda det ganska förutsägbara vädret i Israel. Västliga vindar förde med sig regn. Sydliga vindar ökenhetta, fenomenet kallas Sirocco. De kunde känna igen naturliga väderförändringar, men var helt utan andlig klarsyn. Ovilliga att se sitt eget behov av omvändelse och förändring.]

Guds dom kommer – omvänd dig nu
⁵⁷"Varför bedömer (avgör) ni inte själva vad som är rätt? ⁵⁸När du är på väg till domaren med din motpart, gör allt vad du kan under vägen för att förlikas med honom medan ni är på väg. Annars drar han dig inför domaren, och domaren överlämnar dig till rättstjänaren (gr. praktor, fungerade som indrivare åt staten) och rättstjänaren kastar dig i fängelset. ⁵⁹Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret."

[Här anges det judiska kopparmyntet "lepta" som var den lägsta valören i hela Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Poängen i liknelsen är att Gud kommer att döma världen, och medan vi fortfarande vandrar här på jorden behöver vi ta emot hans nåd och få det rätt ställt med honom.]

Tillbaka upp