Helbibel - onsdag 13/5
1 Sam 14:1-52, Ps 109:1-31, Ords 15:5-7, Joh 7:31-53
1 Sam 14:1-52
1Och det hände en dag att Jonatan, Sauls son, sa till ynglingen som bar hans rustning [hans vapenbärare]: "Kom och låt oss gå över till filistéernas förläggning där på andra sidan." Men han berättade inte det för sin far.2Och Saul dröjde i utkanten av Giva under granatäppelträden som är i Migron [betyder: "hög klippa"; låg nära Giva], och folket som var med honom var omkring 600 män, 3och Achija, Achitovs son, Ichavods bror, Pinchas son, Elis son, Herrens (Jahvehs) präst i Shilo [där tabernaklet stod] som bar en efod [den heliga prästvästen, se 2 Mos 28:6-14]. Och folket visste inte att Jonatan hade gått.
4Och i passet, där Jonatan hade tänkt gå över till filistéernas förläggning, var det en brant stenig klippa på den ena sidan och en brant stenig klippa på den andra sidan, och namnet på den ena var Botsets och namnet på den andra var Sene. [Botsets betyder gnistrande eller "överträffar vitt" och Sene betyder "taggig".] 5Den ena reste sig i norr mot Michmas och den andra reste sig i söder framför Geva [här används den maskulina formen av Giva, se 1 Sam 13:3].
6Och Jonatan sa till ynglingen som bar hans rustning: "Kom och låt oss gå över till dessa oomskurnas förläggning [1 Mos 17:9-14], kanhända ska Herren (Jahveh) göra det för oss, eftersom det inte finns något hinder för Herren (Jahveh) att rädda genom många eller genom få."
7Och han som bar rustningen sa till honom: "Gör allt som är i ditt hjärta, vänd dig (vart du vill), jag är med dig efter ditt hjärta."
8Och Jonatan sa: "Se, vi ska gå över till männen och vi ska visa oss för dem. 9Om de säger så här till oss: "Dröj till dess vi kommer till er [och dödar er], då ska vi stå still på en plats och inte gå upp till dem. 10Men om de säger så här: "Kom upp till oss [så vi kan strida], då ska vi gå upp, för Herren (Jahveh) har gett dem i vår hand, och detta ska vara tecknet för oss."
11Och båda två visade sig själva för filistéernas förläggning och filistéerna sa: "Se, hebréerna kommer ut ur hålorna där de har gömt sig själva." 12Och männen i förläggningen talade med Jonatan och hans vapenbärare och sa: "Kom upp till oss och vi ska visa er något."
Då sa Jonatan till sin vapenbärare: "Kom upp efter mig för Herren (Jahveh) har gett dem i Israels hand."
13Och Jonatan klättrade upp på sina händer och sina fötter och hans vapenbärare efter honom, och de föll framför Jonatan och hans vapenbärare slog dem efter honom. 14Och den första slakten som Jonatan och hans vapenbärare gjorde var omkring 20 män, inom en halv plogfåras längd på ett plogland (tunnland).
[Exakt storleken på ett plogland är okänt, men troligtvis är det så stor yta som ett par oxar hann plöja på en dag. Ordet som används är hebr. tsemed som betyder spann/ok, se även 1 Sam 11:7; Jes 5:10; 21:9. Området uppskattas till omkring 0,5 hektar, vilket motsvarar den gamla nordiska ytenheten tunnland (som motsvarar den åkeryta som besåddes med en tunna utsäde). Sträckan här är en halv plogfåras längd, vilket rör sig om storleksordningen 35 meter om det är ett kvadratiskt fält på 70x70 meter.]
15Och det blev ett skälvande i lägret på fältet och bland folket, förläggningen och utposterna darrade också, och jorden bävade, så växte det till en skräck från Gud (Elohim).
16Och Sauls väktare i Givat-Benjamin tittade, och se skarorna smälte (var i upplösning) och de gick hit och dit. [Ordet för "var i upplösning" är ordagrant ordet för att smälta och beskriver en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.] 17Och Saul sa till folket [armén] som var med honom: "Räkna och se vem som har lämnat oss." Och när de hade räknat kom det fram att Jonatan och hans vapenbärare inte var där.
18Och Saul sa till Achija: "För hit Guds (Elohims) ark." För Guds (Elohims) ark var vid den tiden hos Israels söner. 19Och det hände när Saul talade till prästen att tumultet som var i filistéernas läger fortsatte och förvärrades, och Saul sa till prästen: "Dra undan din hand."
20Och Saul och folket som var hos honom samlades tillsammans och kom till striden, och se, varje mans svärd var emot hans granne och där var ett mycket stort nederlag. 21Och hebréerna som tidigare varit med filistéerna och dragit upp med dem till lägret runtom, även de vände (bytte sida) och var med israeliterna som var med Saul och Jonatan. 22Och alla Israels män som hade gömt sig själva i Efraims bergsbygd, när de hörde att filistéerna flydde förföljde även de dem i striden. 23Och Herren (Jahveh) räddade Israel den dagen och striden fortsatte så långt som till Beit-Aven.
Saul gör ännu ett misstag
24Och Israels män var plågade [utmattade, hårt pressade] den dagen men Saul bönföll folket och sa: "Förbannad (helt förgjord – hebr. arar) är den man som äter någon mat innan kvällen och jag har hämnats på mina fiender." Så ingen av folket smakade någon mat.
25Och hela folket kom till skogen, och där fanns honung på marken. 26Och när folket [armén] kom till skogen såg de en flod av honung, men ingen man förde sin hand till munnen, för folket var rädda för eden (förbannelsen). 27Men Jonatan hörde inte när hans far band folket med eden, och han sträckte fram staven som var i hans hand och doppade den i honungskakan och förde den till sin mun och hans ögon blev klara. 28Och en man från folket svarade och sa: "Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad är den man som äter mat idag, och folket är svagt."
29Och Jonatan sa: "Min far har dragit olycka (skapat stora problem) för landet, jag ber er, mina ögon har blivit klara när jag smakade lite av denna honung. 30Hur mycket mer om folket hade kunnat äta fritt idag av det tillspillogivna från deras fiender som de hittar? Hade det då inte blivit en mycket större slakt bland filistéerna?"
31Och de slog filistéerna den dagen från Michmas till Ajalon och folket var mycket utmattat. 32Och folket klädde sig i det tillspillogivna och tog får och oxar och kalvar och slaktade dem på marken och folket åt det med blodet. [Att äta ett slaktat djur med sitt blod var strängt förbjudet (1 Mos 9:4; 3 Mos 17:10-14; Apg 15:20, 29), men här gör hungern att folket inte bryr sig om att låta blodet rinna ut ur djuret innan de äter det.] 33Och de berättade för Saul och sa: "Se, folket syndar mot Herren (Jahveh) när de äter [köttet] med blodet." [1 Mos 9:4; 3 Mos 3:17; 5 Mos 12:23] Och han sa: "Ni har handlat förrädiskt. Rulla på en gång (ordagrant: idag) fram en stor sten till mig." [Så djuren kunde slaktas och blodet rinna ner på marken.] 34Då sa Saul: "Gå ut bland folket och säg till dem: 'Var och en, kom med din oxe och ditt får och slakta dem här och ät. Men synda inte mot Herren (Jahveh) genom att äta blod.' " Så hela folket förde med sig sin oxe den natten och slaktade dem där. [Förbudet mot att äta kött med blod är också kopplat med förbud mot blodsoffer för att frambringa andar, en sed som finns beskriven i flera hettitiska texter, se 3 Mos 19:26; 17:11-12.] 35Sedan byggde Saul ett altare till Herren (Jahveh). Detta var det första altaret som han byggde till Herren (Jahveh).
36Och Saul sa: "Låt oss gå ner efter filistéerna i natt [när det blivit mörkt] och tillspilloge dem tills morgonen ljusnar (fram till gryningen), och låt oss inte lämna en man av dem."
Och de sa: "Gör det som är gott i dina ögon."
Och prästen sa: "Låt oss komma nära hit till Gud (Elohim)." [Det är troligt att prästen använde Urim och Tummim för att avgöra Guds vilja, se 2 Mos 28:30; 3 Mos 8:8.]
37Så Saul frågade om Guds (Elohims) råd: "Ska jag gå ner efter filistéerna? Ska du ge dem i Israels hand?" Men han svarade honom inte den dagen.
38Då sa Saul: "Dra er hit alla folkets ledare, och vet och se hur denna synd har gått till idag. 39För Herren (Jahveh) lever, som räddar Israel, om det är genom Jonatan min son, ska han döden dö." Men där var inte en man bland folket som svarade honom.
40Så han sa till hela Israel: "Var ni på en sida och jag och min son Jonatan ska vara på den andra sidan." Och folket sa till Saul: "Gör det som är gott i dina ögon."
41Och Saul sa till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): "Tillkännage det rena." Och lotten föll på Saul och Jonatan men folket undkom. 42Och Saul sa: "Kasta lott mellan mig och Jonatan min son." Och lotten föll på Jonatan.
43Och Saul sa till Jonatan: "Berätta för mig vad du har gjort." Så Jonatan berättade och sa: "Jag smakade verkligen lite honung med spetsen på min stav som var i min hand. Här är jag (jag tar ansvar – hebr. hineni). Jag ska dö."
44Saul svarade: "Gud (Elohim) ska göra så och mer därtill, du ska säkerligen döden dö Jonatan."
45Men folket sa till Saul: "Ska Jonatan dö? Vem har gett denna stora seger till Israel? Bort med det, Herren (Jahveh) lever, inte ett hårstrå ska falla från hans huvud till marken, för han har stridit tillsammans med Gud (Elohim) idag."
46Då gav Saul upp att förfölja filistéerna och filistéerna gick till sin egen plats.
47Då Saul hade erövrat kungamakten över Israel, stred han mot alla sina fiender på alla sidor, mot Moab och mot Ammons söner och mot Edom och mot Tsovas kungar och mot filistéerna. Och varthelst han vände sig själv slog han dem. 48Han [Saul] agerade tappert och slog amalekiterna och befriade Israel ur handen på dem som hade tillspillogivit dem.
Sauls familj
49Och detta är Sauls söner: Jonatan och Ishvi och Malki-Shua, och hans två döttrar var dessa, namnet på den förstfödda Merav och namnet på den yngre Michal. 50Och namnet på Sauls hustru var Achinoam, Achimats dotter, och namnet på härföraren över armén var Avner, Ners son, Sauls farbror. 51Och Kish var Sauls far och Ner, Avners far, var son till Aviel.
52Och det var svåra strider mot filistéerna alla Sauls dagar. Och alla mäktiga män (stridsmän – män i sina bästa år – fulla av egen styrka och kraft – hebr. gever) och alla tappra män (starka, mäktiga stridsmän, soldater – hebr. chajil) som Saul såg, tog han till sig [till sin armé, se 1 Sam 8:11].
Ps 109:1-31
Psalm 109 – Var inte tystPsalmisten vädjar till Guds rättvisa.
Författare: David
Struktur:
1. Klagan över fiender, vers 1-5
2. Vädjan att Gud ska agera, vers 6-19
3. Personlig klagan och vädjan, vers 20-29
4. Förtröstan och lovprisning, vers 30-31
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
var inte tyst (döv).
2De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
De har talat till mig med en lögnaktig tunga.
3De omringade mig med ord av hat
och stred med mig utan orsak.
4Som tack för min kärlek är de mina fiender,
men jag är ständigt bedjande (ordagrant: "jag är bön").
5De har gett mig ont för gott,
och hatar mig för min kärlek.
6Må du sätta en ond man över honom
och låt en åklagare stå vid hans högra hand.
7När han döms, låt honom gå i fördömelse
och låt hans böner vändas till synd.
8Låt hans dagar bli få,
låt någon annan ta hans plats.
9Låt hans barn bli faderlösa,
och hans hustru bli änka.
10Låt hans barn bli lösdrivare och tigga
och låt dem söka (fråga efter) sitt bröd på öde platser.
11Låt fordringsägarna ta allt som han haft
och låt främlingar fördärva hans arbete.
12Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
låt inte heller någon visa nåd (oförtjänt kärlek) mot hans faderlösa barn.
13Låt hans efterkommande (slut; eftermäle; det/de som följer) utrotas (huggas av),
låt deras namn bli bortglömt i kommande generationer.
14Låt hans fäders missgärningar bli ihågkommen inför Herren (Jahveh)
och låt inte hans mors synder glömmas bort,
15låt dem vara inför Herren (Jahveh) hela tiden (kontinuerligt)
så att han kan utplåna (hugga av) deras minne från jorden.
16Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
utan förföljde de betryckta (ansatta) och fattiga [helt beroende av dig Gud]
och dem med brustna hjärtan, var han redo att dräpa.
17Ja, han älskade förbannelse [att förbanna och kalla ner Guds straff på andra]
och den kom till honom.
Han hade inte sin glädje (lust) i välsignelse
och den var långt från honom.
18Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
och det trängde in i hans inre som vatten
och som olja till hans ben.
19Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
och som gördeln som han omger sig med hela tiden.
20Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahveh),
dem som talar ont mot min själ.
21Men du, Herre Herre (Jahveh Adonai), handla med mig för ditt namns skull,
eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
22för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig, Gud]
och mitt hjärta är sårat i mig.
23Jag är borta som en skugga när den förlängs,
jag har skakats av som gräshopporna.
24Mina knän vacklar på grund av fasta,
och mitt kött är magert och har inget fett.
25Jag har blivit ett hån för dem,
när de ser mig skakar de på sina huvuden.
26Hjälp mig, Herre (Jahveh), min Gud (Elohim),
fräls mig (rädda mig) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
27för att de ska veta att detta är din hand,
att du, Herre (Jahveh), har gjort det.
28Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna du,
när de reser sig ska de bli satta i skam, men din tjänare ska glädja sig.
29Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
och ska ta på sig sin egen skam som en ämbetsdräkt.
30Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) med min mun,
jag ska prisa honom bland skarorna,
31för han står vid den behövandes högra hand (sida)
för att frälsa (rädda) honom från den som dömer hans själ.
Ords 15:5-7
5En dåre föraktar sin fars tillrättavisning och straff,men den som tar till sig tillrättavisning är klok.
6De rättfärdigas hem har många skatter (stor rikedom),
men de ogudaktigas inkomst för bara med sig olycka (problem, oro, förvirring, oordning).
7Läpparna hos de visa sållar medvetet [bland sina tankar] och sprider bara kunskap,
så är det inte med de självgoda dårarna som saknar urskillningsförmåga redan i sitt hjärta.
Joh 7:31-53
31Fortfarande var det många i folkskaran som trodde (litade, lutade sig emot) honom, och de sa: "När den Smorde (Messias) kommer, ska han [förväntas han kunna] göra fler under (tecken, mirakler) än vad denne man har gjort?"32Fariséerna hörde hur folket viskade detta om honom, så översteprästerna och fariséerna sände ut tempelvakter för att arrestera honom. [Tempelvakterna stod under översteprästernas befäl.] 33Då sa Jesus: "Bara en kort tid till är jag hos er [sex månader – tiden mellan lövhyddohögtiden och påskhögtiden], sedan går jag tillbaka till honom som har sänt mig. 34Ni kommer att söka efter mig, men inte finna mig. Där jag är [i härlighet och ära hos min Far, i evig existens, se Joh 8:58; i himlen, se Joh 3:13], dit kan ni inte komma."
[Jesus har talat om varifrån han kommer, se vers 27. Nu talar han om vart han är på väg. På samma sätt som judarna missförstod hans inträde förstår de inte hans utträde. Jesus tar snart upp samma ämne på nytt, se Joh 8:21.]
35Då sa judarna till varandra:
"Vart tänker denne man ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom?Den sista dagen i lövhyddohögtiden
Tänker han resa till dem [de judar] som är kringspridda (lever i förskingringen, diasporan) bland grekerna?[Ända sedan den babyloniska fångenskapen levde många judar utanför Israel i kolonier. De tre största fanns i Egypten, Syrien och Grekland. Skulle Jesus ge sig av till någon avlägsen judisk koloni?]Ska han undervisa grekerna [icke-judar, hedningar]?
[Ovetande profeterade de att evangeliet kommer att spridas till alla folkslag efter Jesu uppståndelse. Nästa gång ordet "greker" dyker upp igen är i Joh 12:20-21, då några greker söker Jesus. Johannes tar upp samma tråd igen vid korsfästelsen. Han är den ende evangelieförfattare som har med detaljen att skylten på Jesu kors var skriven på grekiska, se Joh 19:20.]
36Vad betyder [Jesu uttalande i vers 34]:
'Ni kommer att söka efter mig men inte hitta mig.
Där jag är, dit kan ni inte komma'? "
Hösten 2014 var första gången sedan templets förstörelse (år 70 e.Kr.) som vatten utgöts under sukkot i Jerusalem. Under glädje och jubel hämtades vatten från Siloamdammen (som arkeologer fann 2004) och hälldes ut på ett temporärt altare i närheten av Västra muren.
©Templeinstitute
"Om någon är törstig,39Detta sa han om Anden, som de som trodde på honom skulle få (ta emot). För [den helige] Anden var ännu inte [given/utgiven i fullt mått], eftersom Jesus inte hade blivit förhärligad.
låt honom komma (gång på gång) till mig och dricka!
38Den som tror [kontinuerligt förtröstar och litar] på mig
– precis som Skriften säger (har sagt) –
ur hans innersta (inre; mage) ska strömmar av levande vatten
flyta (forsa) fram."
[Jesus refererar inte till en enskild vers i Gamla testamentet, utan till flera som t.ex. Jes 12:3; 44:3; 55:1; 58:11; Jer 2:13 och Sak 14:8. I kontrast till den lilla mängd vatten som hälldes ut under högtiden i templet, ska det flöda levande vatten från de troende som är hans levande tempel, se 1 Kor 3:16; Hes 47:1.]
[Några få manuskript har gr. dedomenon (utgiven). Troligtvis är det ett tillägg för att förtydliga att Johannes här skriver från en mänsklig synvinkel, att Anden inte var utgiven som utlovats i Joel 2:28-32. Den helige Ande har funnits i världen sedan skapelsen, se 1 Mos 1:2, men från och med pingstdagen skulle Anden utgjutas i fullt mått över den troende församlingen, se Apg 2:1; 19:2. Jesus hade ännu inte blivit förhärligad, vilket skedde i samband med hans död, uppståndelse och himmelsfärd.]
Olika åsikter om Jesus
40När folkskaran hörde dessa ord sa många: "Detta är verkligen (sannerligen) Profeten (Guds talesman)." 41Andra sa: "Detta är den Smorde (Messias)", medan andra sa: "Nej, inte kan väl den Smorde komma från Galileen? 42Säger inte Skriften att den Smorde [Herrens utvalde] ska komma från Davids ätt (säd), och från Betlehem, den stad (by) där David bodde?"
43På grund av honom uppstod oenighet bland folket. 44Några ville fängsla (gripa) honom, men ingen rörde (lade sin hand på) honom.
Fariséernas otro
45Under tiden hade tempelvakterna kommit tillbaka till översteprästerna och fariséerna, som då frågade dem: "Varför har ni inte fört hit honom?"
46Tempelvakterna svarade: "Aldrig har en människa talat som han (som denna människa)."
47Då svarade fariséerna: "Har ni också blivit vilseledda (förvillade)?"
48Har någon av de judiska ledarna eller fariséerna trott (litat på, lutat sig emot) honom? 49Men detta obildade folk som inte förstår lagen står under Guds dom.
50Då sa Nikodemus till dem, han som kom till Jesus på natten [Joh 3:1-21] och själv var en av dem: 51"Vår lag dömer inte någon innan man förhört honom och tagit reda på vad han gjort, eller hur?"
52De svarade honom: "Är du också från Galileen? Studera (undersök, utforska) [Skriften], och du ska se att ingen profet kommer från Galileen."
[De judiska ledarnas hetsiga uttalande var ogrundat och felaktigt. Profeterna Jona, Hosea och Nahum, och möjligen även Elia, Elisha och Amos, var från Galileen, se 2 Kung 14:25. Det kan hända att de syftade på den kommande Messias, men även där hade de fel. Jesus var visserligen uppväxt i Galileen, men föddes i Betlehem precis som Skriften förutsade, se Mika 5:2.]
53[Följande stycke, Joh 7:53-8:11, finns inte med i de tidigaste handskrifterna. I några står det i Lukasevangeliet (mellan kapitel 21 och 22) andra har det i slutet av Johannesevangeliet. Detta utesluter dock inte att händelsen är äkta. En av kyrkofäderna, Papias, omnämner redan på 130-talet e.Kr. en berättelse om en synderska som stod anklagad inför Jesus.]
Och var och en gick hem till sitt.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
