Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - onsdag 17/6

1 Kung 18:1-46, Ps 135:1-21, Ords 17:12-13, Apg 11:1-30

1 Kung 18:1-46

Elia och Obadja
1Och det hände efter många dagar att Herrens (Jahvehs) ord kom till Elia i det tredje året, han sa: "Gå och visa dig för Ahab och jag ska sända regn över landet." 2Och Elia gick för att visa sig för Ahab.
    Och hungersnöden var stor i Samarien 3och Ahab kallade på Obadja [hebr. Ovadjaho – betyder: "Herrens tjänare"], som ansvarade för palatset (ordagrant: ´var över huset´) [i staden Samaria]. Och Obadja vördade Herren (Jahveh) mycket, 4för det var så att när [Ahabs hustru] Isebel (hebr. Izevel) utrotade (högg av) Herrens (Jahvehs) profeter hade Ovadjaho tagit 100 profeter och gömt dem 50 i varje grotta och gett dem bröd och vatten. 5Och Ahab sa till Ovadjaho: "Gå genom landet till alla vattenkällor och till alla bäckar, till äventyrs ska du finna gräs och rädda hästarnas och åsnornas liv, så att vi inte förlorar alla djur." 6Så de delade landet mellan sig och gick igenom det. Ahab gick en väg för sig själv och Ovadjaho gick en annan väg för sig själv.
     7Och medan han var på väg, se då mötte han Elia och han kände igen honom och föll på sitt ansikte och sa: "Är det du, min herre Elia?" 8Och han svarade honom: "Det är jag. Gå och berätta för din herre, se, Elia är här."
     9Och han sa: "I vad har jag syndat eftersom du sänder din tjänare i Ahabs hand för att slakta mig? 10Herren din Gud (Jahveh Elohim) lever, det finns inget folk (hednafolk) eller kungarike där min herre inte har sänt för att söka dig, och när de säger: 'han är inte här,' tar han en ed av det kungariket och folket att de inte har funnit dig.
     11Och nu säger du: Gå och berätta för din herre: Se, Elia är här. 12Och det ska ske så snart jag har gått ifrån dig att Herrens (Jahvehs) Ande för bort dig, vart vet jag inte, och när jag kommer och berättar för Ahab och han inte kan finna dig kommer han att slakta mig, men jag, din tjänare, har vördat Herren (Jahveh) från min ungdom. 13Har det inte berättats för min herre vad jag gjorde när Isebel slaktade Herrens (Jahvehs) profeter, hur jag gömde 100 män av Herrens (Jahvehs) profeter, 50 i varje grotta och gav dem bröd och vatten? 14Och nu säger du: Gå och berätta för din herre, se Elia är här, och han kommer att slakta mig."
     15Och Elia sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) lever, inför vilken jag står, jag ska verkligen visa mig själv för honom (Ahab) idag."

Elia och Baalsprofeterna
16Så Ovadjaho gick och mötte Ahab och berättade för honom, och Ahab gick och mötte Elia.
     17Och det hände när Ahab såg Elia att Ahab sa till honom: "Är det du, Israels orosstiftare (som ställer till oreda, drar olycka över landet – hebr. achar)?
     18Och han [Elia] svarade: "Det är inte jag som drar olycka (skapar oreda) i Israel, men du och din fars hus, i det att ni har övergivit Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar – hebr. mitsvot) och du har följt baalerna. 19Och nu, sänd efter och samla åt mig hela Israel på berget Karmel, och Baals 450 profeter och aserans 400 profeter [1 Kung 14:15] som äter vid Isebels bord."

Elia på Karmel

Karmelberget är en 4 mil lång bergskedja som sträcker sig sydöst från Haifa. På en av de högre punkterna ligger Muchraka, ett karmelitkloster, med en staty av Elia.

20Så Ahab [gjorde som Elia hade föreslagit och] sände bud till alla Israels söner och samlade alla profeterna på Karmel. [Den traditionella platsen för följande händelser är Muchraka på berget Karmel.] 21Elia trädde fram inför hela folket och frågade: "Hur länge ska ni hoppa (dansa, halta fram, vackla – hebr. pasach) på två kryckor (grenar; åsikter)? [Betydelsen kan vara "hur länge ska ni halta runt på två kryckor?" eller en bild av en fågel som hoppar från gren till gren och inte kan bestämma sig var den ska sitta.] Om Herren (Jahveh) är Gud (Elohim), följ honom, men om det är Baal, följ honom!" Men folket svarade honom inte ett ord.
     22Då sa Elia till folket: "Jag, jag ensam är kvar, en Herrens (Jahvehs) profet, men Baals profeter är 450 män. 23Låt dem därför ge oss två tjurar och låt dem välja en tjur åt sig själva och dela den i bitar och lägga den på veden, men lägg ingen eld under, och jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden men inte lägga någon eld under. 24Kalla på era gudar med namn och jag ska kalla på Herrens (Jahvehs) namn. Den Gud som svarar med eld, låt honom vara Gud." [Baal var stormguden som kastade ner blixtar från skyn.]
    Och hela folket svarade och sa: "Det är bra (väl) talat."
     25Och Elia sa till Baals profeter: "Välj en tjur åt er och gör i ordning den först för ni är många, och kalla på era gudars namn, men lägg ingen eld under."
    

Solnedgång över bergskedjan Karmel sett från norr.

26Och de tog tjuren som gavs dem och gjorde i ordning den, och kallade på Baals namn från morgonen ända till mitt på dagen och sa: "Baal, svara oss." Men där var ingen röst, inte någon som svarade. Och de hoppade (dansade, haltade – hebr. pasach) kring (framför, runt) altaret som var gjort. [Här används samma ord som användes om folkets ambivalens i vers 21.] 27Mitt på dagen (kring tolv då solen stod som högst) började Elia retas med dem och sa: "Ropa (be) högre! Visserligen är han en gud, men kanske är han försjunken i grubblerier eller så har han gått på toaletten, eller så är han på resa eller till äventyrs sover han och måste väckas."

[I ugaritiska texter nämns hur gudinnan Anat letar efter guden Baal och det svar hon får är att han är ute och jagar. Andra texter beskriver hur han dör och måste uppväckas. Den grekiska historikern Menander av Efesos (200 f.Kr.) skriver hur kung Chiram från Tyros (samtida med David, se 2 Sam 5:11) inrättade ritualer för hur den grekiska guden Herakles skulle väckas upp. Baalsprofeterna såg inte Elias förslag ovärdiga deras gud, utan tar dessa på fullaste allvar.]

28Då ropade de högre och skar sig själva som de brukade med svärd och lansar tills blodet sprutade fram över dem. 29Hela eftermiddagen fortsatte de att profetera [ropa och skrika] ända till tiden för offret [matoffret på kvällen – hebr. mincha; som offrades vid solnedgången, se 2 Mos 29:38-41]. Men där var ingen röst, ingen som svarade dem, ingen som tog notis om dem.

30Och Elia sa till allt folket: "Kom nära mig." Och allt folket kom nära honom. Och han återställde Herrens (Jahvehs) altare som var nedrivet. 31Och Elia tog tolv stenar efter antalet av Jakobs söners stammar [som symboliserade det tidigare enade Israel, se Jos 4:2-20], till vilken Herrens (Jahvehs) ord kommit och sagt: "Israel ska vara ditt namn." [1 Mos 32:22-32] 32Och med stenarna byggde han ett altare i Herrens (Jahvehs) namn och han gjorde ett dike runt altaret, så stort att det kunde rymma två sea-mått [totalt 15-20 liter] säd. 33Och han lade ved i ordning och delade tjuren i delar och lade den ovanpå veden. 34Och han sa: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut det ovanpå brännoffret och på veden." [3 Mos 1:1-17] Och han sa: "Gör det en andra gång." Och de gjorde det en andra gång. Och han sa: "Gör det en tredje gång." Och de gjorde det en tredje gång. 35Och vattnet rann runt omkring altaret och han fyllde även diket med vatten.
    

Kishon är en av de större floderna i Israel och har sitt utlopp i Haifia.

36Och det skedde när det var tid för offret [kvällsoffret] att profeten Elia kom nära och sa: "Herre (Jahveh) Abrahams Gud och Isaks Gud och Israels Gud, låt det bli känt idag att du är Gud (Elohim) i Israel, och att jag är din tjänare, och att jag har gjort allt detta på dina ord (därför att du har sagt det). 37Hör mig Herre (Jahveh), hör mig, så att detta folk vet att du Herre är Gud (Jahveh Elohim), för du vänder deras hjärtan tillbaka (vänder deras hjärtan rätt igen).
     38Sedan föll Herrens (Jahvehs) eld och den slukade brännoffret och veden och stenarna och stoftet [marken runt altaret] och slickade upp vattnet som var i diket. 39Och när allt folket såg det föll de på sina ansikten och de sa: "Herren (Jahveh) han är Gud (Elohim), Herren (Jahveh) han är Gud (Elohim)."
     40Och Elia sa till dem: "Ta Baals profeter, låt inte någon av dem fly." Och de tog dem och Elia förde ner dem till Kishons bäck och dräpte dem där.

Regnet kommer
41Och Elia sa till Ahab: "Stig upp, ät och drick för där är ett ljud av mycket regn." 42Så Ahab steg upp och åt och drack. Men Elia gick upp till toppen av Karmel och han böjde sig ner över marken med sitt huvud mellan sina knän.

[Den vanliga ställningen för bön var stående eller på knä. Här knäböjde Elia och sänkte sedan ner sitt huvud mot marken, mellan knäna, tills hans panna rörde vid marken. Han intar en kroppsställning som påminner om den en kvinna har när hon föder barn.]

43Och han [Elia] sa till sin tjänare: "Gå upp, jag ber dig, och titta mot havsvägen (i riktning mot havet) [västerut]." Och han gick upp och tittade och sa: "Där är ingenting." Sju gånger sa han: "Gå igen".
     44Och det hände den sjunde gången att han [Elias icke namngivna tjänare] sa: "Se, ett moln reser sig ur havet, litet som en mans hand."
    Och han sa: "Gå upp, säg till Ahab: Gör din vagn redo och far ner så att inte regnet stoppar dig." 45Och det skedde efter en liten stund att himlarna blev svarta av moln och vind och det kom ett stort regn. Och Ahab red och kom till [hans hemstad] Jizreel. 46Och Herrens (Jahvehs) hand var över Elia och han band upp sina kläder och sprang före Ahab till Jizreels ingång.

Ps 135:1-21

PSALM 135-150


Psalm 135 – Prisa Herrens namn

Psalmisten uppmanar Guds folk att prisa Herren (Jahveh). Gud är ojämförbar med den här världens gudar och har gjort stora under för Israel.

Författare: Okänd

Struktur:
A Halleluja, vers 1a
 B Uppmaning att prisa Gud, vers 1b-4
  C Gud är över alla andra gudar, vers 5-7
   D Guds gärningar för Israel, vers 8-14
  C´ Andra nationers gudar jämfört med Gud, vers 15-18
 B´ Uppmaning att välsigna Gud, vers 19-21a
A´ Halleluja, vers 21b

1Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Prisa Herrens (Jahvehs) namn,
    lovprisa, ni Herrens (Jahvehs) tjänare.
2Ja, ni som står i Herrens (Jahvehs) hus,
    i gårdarna till vår Guds (Elohims) hus.
3Prisa Herren (Jah) för Herren (Jahveh) är god,
    sjung lovsång till hans namn, för det är välbehagligt.
4Herren (Jah) har utvalt Jakob [och hans släktled] till sig själv,
    och Israel som sin egen dyrbara skatt.

5För jag vet att Herren (Jahveh) är stor,
    och att vår Herre (Adonai) är över alla gudar.
6Allt som Herren (Jahveh) har lust med, det har han gjort,
    i himlarna och på jorden
    och i haven och i alla dess djup.
7Vem får dimman att stiga från jordens yttersta gräns?
    Han gör blixtar till regnet,
    Han för fram vindarna ur sina förråd.

8Vem slog de förstfödda i Egypten,
    både människor och djur? [2 Mos 11]
9Han sände tecken och under i din mitt, Egypten,
    över farao och över hans tjänare. [De tio plågorna, se 2 Mos 7-12]
10Vem slog många hednafolk (nationer)
    och slog ner mäktiga kungar?
11Sichon, amoréernas kung
    och Og, Bashans kung [4 Mos 21:21-35]
    och alla Kanaans kungariken [4 Mos 21:1-3; Jos 1-12],
12och gav deras land som arv,
    ett arv till Israel, hans folk.

13O, Herre (Jahveh), ditt namn varar för evigt,
    din ryktbarhet, Herre (Jahveh), genom alla generationer.
14För Herren (Jahveh) ska döma sitt folk,
    och ha barmhärtighet och trösta sin tjänare.

15Hednafolkens avgudar är silver och guld,
    gjorda av människors händer.
16De har munnar men talar inte,
    de har ögon men ser inte,
17de har öron men lyssnar inte,
    inte heller finns det någon andedräkt i deras munnar.
18De som har gjort dem ska bli dem lika,
    ja, alla som förtröstar (litar) på dem.
    [Ps 115:4-8; Jes 44:9-20; 46:6-7; Jer 10:1-9; Hab 2:18-19]

19Israels hus, välsigna Herren (Jahveh),
    Arons hus [prästerna], välsigna Herren (Jahveh),
20Levi hus [alla tempeltjänare], välsigna Herren (Jahveh),
    ni som fruktar (vördar) Herren (Jahveh), välsigna Herren (Jahveh).
21Välsignad är Herren (Jahveh) från Sion [tempelberget i Jerusalem], han som bor i Jerusalem.

Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!

Ords 17:12-13

12Det är bättre att möta en björnhona som blivit separerad från sina ungar,
    än att möta en [högfärdig, arrogant] dåre i hans dårskap.

13Lönar någon gott med ont,
    viker inte ondskan från hans hus.

Apg 11:1-30

Petrus försvarar att han umgåtts med hedningar
1Apostlarna och bröderna runt om i Judeen fick höra att även hedningarna hade tagit emot Guds ord. [Petrus stannade några dagar i Caesarea Maritima, se Apg 10:48. Under tiden spred sig ryktet om vad som hänt snabbt.]
     2När Petrus kom upp till Jerusalem började de omskurna [den gruppen av messiastroende judar som ansåg att hedningar först var tvungna att bli proselyter, och männen även omskära sig, innan de kunde bli kristna] att strida mot (tog avstånd, separerade sig från, angrep) Petrus. 3De sa: "Du har varit inne hos oomskurna män och [till och med] ätit med dem!"
     4Petrus förklarade då steg för steg vad som hade hänt [han återger kortfattat händelserna i föregående kapitel]:
5"Jag var i staden Joppe, och medan jag bad kom jag i hänryckning och fick se en syn. Det kom ner något som liknade en stor linneduk. Fäst i sina fyra hörn sänktes den ner från himlen och kom till mig. 6När jag såg efter och studerade den närmare, fick jag se jordens fyrfotadjur, både vilda och tama, och kräldjur och himlens fåglar. [Sådana djur som hade förklarats orena, se Apg 10:12; 3 Mos 11.]
     7Jag hörde också en röst som sa till mig: 'Res dig upp, Petrus, slakta och ät!'
     8Jag svarade: 'Nej, verkligen inte, Herre! Det har aldrig kommit något [ceremoniellt] oheligt eller orent i min mun.'
     9För andra gången talade en röst från himlen: 'Vad Gud har förklarat rent ska inte du kalla orent.' 10Detta hände tre gånger, och sedan drogs alltsammans upp till himlen.
     11Samtidigt stod tre män utanför huset där vi var. De hade skickats till mig från Caesarea [Maritima, som låg fem mil norr om Joppe längs med kusten]. 12Anden [den helige Ande] sa till mig att jag skulle gå med dem utan att tveka. Dessa sex [judiska] bröder [som är med mig här som vittnen] följde också med mig [till Caesarea], och vi kom in i mannens [Cornelius] hus. [Att det var totalt sju vittnen, sex män plus Petrus, kan ha betydelse. Sju sigill beseglade ofta viktiga romerska dokument.] 13Han berättade för oss hur han hade sett ängeln stå i hans hus och säga: 'Skicka bud till Joppe och hämta hit Simon som kallas Petrus. 14Han ska tala till dig, och genom de orden ska du bli frälst, du och hela din familj.'
     15När jag började tala föll den helige Ande över dem, så som han föll över oss under den första tiden. [Apg 2:1-4] 16Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt [innan han for upp till himlen, se Apg 1:5]: 'Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i den helige Ande.' 17Om nu Gud gav dem samma gåva som han gav oss när vi kom till tro på Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vem var då jag att kunna hindra Gud?"
18När de hörde detta lugnade de sig, och de prisade Gud och sa: "Till och med åt hedningarna har Gud alltså skänkt omvändelsen som ger liv."

EVANGELIET SPRIDS TILL JORDENS YTTERSTA GRÄNS (11:19-28:31)

Förföljelsen i Jerusalem omkring 35 e.Kr. gjorde att de kristna flydde till området Fenikien, ön Cypern och staden Antiokia.

19[Berättelsen går nu tillbaka till tiden just efter Stefanos martyrdöd, se Apg 8:4. Det har gått några år efter Jesu död och uppståndelse, och händelserna dateras till omkring 32-35 e.Kr.]

De [grekisktalande judarna i Judeen] som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos, kom ända till:
[området] Fenikien,

[Benämning på den smala kustremsan norr om berget Karmel som var en del av den romerska provinsen Syrien. Här låg städerna Ptolemais, Tyros, Sarefat och Sidon, se Apg 21:3-7; 27:3.]

[ön] Cypern

och [staden] Antiokia [i Syrien].

[Staden låg i den romerska provinsen Syrien och hade en halv miljon invånare och var den tredje största staden i riket, bara Rom och Alexandria var större. Här fanns också en stor judisk befolkning.]
De som hade flytt till dessa platser predikade ordet bara för judar.

Församlingen i Antiokia
20Men bland dem som kommit till Antiokia fanns det några män [som flytt från Jerusalem och som ursprungligen var] från Cypern och Kyrene [vid Nordafrikas kust]. De talade också till grekerna [i staden] och predikade evangeliet (det glada budskapet) om Herren Jesus. 21Herrens hand var med dem (Guds närvaro var påtaglig runt dem), och ett stort antal kom till tro och vände om (kapitulerade, överlämnade sig) till Herren. [Antiokia var en mångkulturell stad. Många icke-judar lämnade nu sin tro på hedniska avgudar som Apollo, Artemis, Zeus och Baal.]

Barnabas till Antiokia
22Ryktet om detta kom till församlingen i Jerusalem, och de skickade då Barnabas till Antiokia. [Barnabas var en lämplig kandidat, han kände till området väl eftersom han var född på Cypern, se Apg 4:36.] 23När han kom dit och fick se Guds nåd över dem [Guds favör, Andens frukt (Gal 5:22-23) och de andliga gåvorna (1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11) i tjänst], blev han glad och uppmuntrade (förmanade) dem alla att helhjärtat hålla sig till Herren, 24för han var en god man (hade ett generöst och öppet hjärta), och var fylld av den helige Ande och full av tro. En stor skara människor fördes till Herren.

Saulus till Antiokia – ordet kristen börjar användas

Församlingen i Antiokia växer och Barnabas söker upp Saulus som finns i Tarsus.

25[Barnabas kommer nu att tänka på Saulus som finns inte så långt ifrån Antiokia i sin hemort Tarsus, se Apg 9:30; Gal 1:21. Landvägen dit tar fem dagar, sjövägen tolv timmar. Denna händelse sker troligtvis i början på 40-talet e.Kr.]

Barnabas for sedan till Tarsus för att försöka söka upp (leta efter) Saulus. [Ordet indikerar att det var en viss ansträngning involverad i sökandet.] 26När han hade hittat honom, tog han med sig honom till Antiokia. Under ett års tid var de tillsammans med församlingen och undervisade ett stort antal människor.

Det var i Antiokia som lärjungarna för första gången började kallas kristna (kristusanhängare).

[Tidigare hade de troende kallats "Vägen", se Apg 9:2. Ett annat namn var anhängare till "nasaréernas sekt", eftersom Jesus var från Nasaret och kallades nasaré, se Apg 24:5; Matt 2:23. Här i Antiokia började man kalla dem "kristna", antagligen i en nedsättande ton. Det grekiska ordet christianos betyder ordagrant "anhängare till den Smorde" eller transkriberat "kristusanhängare" och återfinns bara tre gånger i NT, här och i Apg 26:28; 1 Pet 4:16. Denna typ av nya sammansatta ord var inte ovanliga, i Matt 22:16 kallas de som stödde kung Herodes för "herodianer".]

Hjälpinsamling inför den kommande hungersnöden
27[Det har gått några år sedan Saulus kommit till Antiokia, se vers 26. Händelserna utspelar sig i början på 40-talet e.Kr.]

Vid den tiden [när Barnabas och Saulus var i Antiokia] kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. [Nya testamentet använder sig av det hebreiska topografiska sättet att ange alla riktningar "ned från Jerusalem", eftersom staden ligger på högre höjd.] 28En av dem som hette Agabus (gr. Agabós) steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen [det romerska riket] – den kom också under Claudius regering. 29Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judeen. 30De gjorde så och sände hjälpen med Barnabas och Saulus till de äldste [församlingsledarna i Jerusalem].

[Claudius var den fjärde kejsaren över Romarriket och regerade 41-54 e.Kr. Flera utombibliska källor bekräftar att det var flera år av dåliga skördar i Romarriket under hans regeringstid. I Judeen var det hungersnöd 46 e.Kr. Egyptiska dokument bekräftar också en stor svält kring Nilen, på grund av översvämningar 45-46 e.Kr. Agabos nämns även i Apg 21:10-11, där han profeterar att Paulus kommer att fängslas i Jerusalem.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel