Helbibel - måndag 22/6
2 Kung 3:1-4:17, Ps 140:1-14, Ords 17:22, Apg 14:8-28
2 Kung 3:1-4:17
Vatten – under Moabs förtryck1Och Jehoram, Ahabs (hebr. Achav) son, började regera i Israel i Samarien, i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade i 12 år. [Jehoram är Nordrikets 9:e kung.] 2Och han [Jehoram, även kallad Joram] gjorde det som var ont i Herrens (Jahvehs) ögon, men inte som hans far och som hans mor [Ahab och Isebel, se 2 Kung 8:28], för han tog bort baalsstoderna som hans far hade gjort. 3Likväl klängde han sig fast vid Jerobeams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
4Och Mesha, Moabs kung, var fårägare, och han gav till Israels kung ullen från 100 000 lamm och från 100 000 baggar. 5Men det hände när Ahab var död att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung. 6Och kung Jehoram gick ut från Samarien vid den tiden och mönstrade hela Israel. 7Sedan gick han och sände bud till Jehoshafat, Juda kung, och sa: "Moabs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moab?"
Han svarade: "Jag vill gå, jag är som du är och mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
8Och han sa: "Vilken väg ska vi gå upp?" Och han svarade: "Vägen genom Edoms öken." 9Så drog de ut – Israels kung [Jehoram] och Juda kung [Jehoshafat] och Edoms kung [en vasallkung utsedd av Jehoram, se 1 Kung 22:47] – och de gjorde en kringgående rörelse som tog sju dagar, till sist fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem. [De hade hoppats på att hitta vatten i Wadi el Ahsy vid gränsen till Moab.]
10Då sa Israels kung: "Ack (åh nej), det är Herren (Jahveh) som har samlat dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand."
11Men Jehoshafat sa: "Finns ingen Herrens (Jahvehs) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahveh) genom honom?"
Och en av Israels kungs tjänare svarade och sa: "Elisha, Shafats son, är här, han som hällde vatten över Elias händer."
12Och Jehoshafat sa: "Herrens (Jahvehs) ord är med honom." Och Israels kung och Jehoshafat och Edoms kung gick ner till honom.
13Och Elisha sa till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sa till honom: "Nej, för Herren (Jahveh) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand."
14Och Elisha sa: "Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) lever, inför vars ansikte jag står, vore det inte för respekt av Juda kung Jehoshafats närvaro, skulle jag inte titta åt dig och inte se dig. 15Men ge mig en musiker." Och det skedde när musikern spelade att Herrens (Jahvehs) hand kom över honom. 16Och han sa: "Så säger Herren (Jahveh): Gör denna dal full av diken. 17För så säger Herren (Jahveh): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur. 18Och detta är en lätt sak i Herrens (Jahvehs) ögon och han ska ge Moab i er hand. 19Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska fylla igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar."
20Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
21Och alla Moabs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen. 22Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moabiterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod, 23och de sa: "Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moab: Till bytet!"
24Och när de kom till Israels läger steg israelerna upp och slog moabiterna så att de flydde för dem. Och de slog landet Moab mäktigt (kraftfullt, ordentligt, rejält). 25Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Qir-Cheres [kan syfta på Kir-Moab, en större stad i södra Moab] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
26Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte. 27Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.
Elisha och profetsönerna
1Och en kvinna som var hustru till en av profetsönerna ropade till Elisha och sa: "Din tjänare, min make, är död och du vet att din tjänare vördade Herren (Jahveh). Och fordringsägaren har kommit för att ta mina två barn som slavar åt sig."
2Och Elisha sa till henne: "Vad ska jag göra för dig? Berätta, vad har du i ditt hus?" Och hon sa "Din tjänarinna har ingenting i huset förutom ett krus med olja."
3Och han sa: "Gå och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få. 4Och du ska gå in och stänga dörren om dig och om dina söner och häll upp i alla dessa kärl och ställ åt sidan det som är fullt."
5Och hon gick ifrån honom och stängde dörren om sig och om sina söner, de förde fram kärl till henne och hon hällde upp. 6Och det skedde när alla kärl var fulla att hon sa till sin son: "Ge mig ett kärl till." Och han sa till henne: "Det finns inte fler kärl." Och oljan stannade.
7Sedan kom hon och berättade för gudsmannen [Elisha] och han sa: "Gå och sälj oljan och betala skulden och lev du och dina söner av det som är kvar."
Makt över döden
8Och det hände en dag att Elisha passerade Shunem [en stad i östra Jezereldalen] där en mäktig (inflytelserik, rik; "stor" – hebr. gadol) kvinna bodde. Hon övertalade (nödgade) honom att stanna på en måltid (äta bröd). Och det blev så att så ofta som han kom förbi stannade han till där och åt mat (bröd). 9Och hon sa till sin man: "Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet. 10Låt oss göra, jag ber dig, ett litet rum på taket och låt oss ställa en säng åt honom där och ett bord och en stol och en ljusstake. Och det ska vara så när han har vägarna förbi oss att han ska komma hit."
11Och det hände en dag att han kom dit och tog in i det övre rummet och låg [övernattade] där. 12Och han sa till Gechazi, sin yngling (hebr. naar): "Kalla på denna shunnamitiska." [Skrivsättet betonar just denna specifika kvinna som hade gett Elisa ett rum.] Och när han kallade på henne stod hon framför honom. [Gechazi var en hjälpreda, jfr Abraham som hade flera unga män som hjälpte honom, se 1 Mos 22:3.] 13Och han sa till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk." [Ett sätt att uttrycka att hon inte har några akuta behov.]
14Och han sa: "Vad ska vi då göra för henne?" Och Gechazi svarade: "Hon har ingen son och hennes man är gammal."
15Och han sa: "Kalla på henne." Och när han kallade på henne stod hon i dörren. 16Och han sa: "Vid denna tid när tiden har kommit runt [om ett år], ska du ha en son." Och hon sa: "Nej, min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna."
17Men kvinnan blev gravid och födde en son vid den tiden då året kommit runt, som Elisha hade talat till henne.
Ps 140:1-14
Psalm 140 – Beskydda mig från onda människorPsalm 140 är den tredje av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). En bön om beskydd.
Författare: David
Struktur:
Psalmen är väl strukturerad i både kiasmer och andra mönster. Herrens namn Jahveh förekommer sju gånger, se vers 2, 5, 7-9, 13. Det kiastiska mönstret är:
A Våldsamma människor, vers 2-3
B Läppar, vers 4
C Ondskefulla planer, vers 5-6
D Guds suveränitet, vers 7-8
C´ Ondskefulla planer, vers 9
B´ Läppar, vers 10-11
A´ Våldsamma människor, vers 12
Guds vägar, vers 13-14
Vers 2-4 innehåller 23 hebreiska ord och avslutas med Selah.
Vers 5-6 innehåller också 23 ord och avslutas med Selah.
Vers 7-9 innehåller 24 ord och avslutas med Selah.
Vers 10-12 innehåller 23 ord.
En psalm [sång ackompanjerad på strängar], av (för) David.
bevara mig från våldsmännen,
3som bär på ondska i sina hjärtan.
Dagligen uppviglar de till krig.
4De har skärpt (vässat) sina tungor likt ormar,
ormyngels gift är under deras läppar.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
5Håll mig borta, Herre (Jahveh), från den ondes hand,
bevara mig från våldsamma människor,
som försöker göra mina steg hala (vill få mig att halka).
[Vers 5 har samma tema som vers 2 och är snarlik.]
6De stolta har gömt en fälla och rep för mig,
de har lagt ut ett nät vid vägkanten (längs med stora rutter),
de har lagt en snara för mig.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
7Jag har sagt till Herren (Jahveh): "Du är min Gud (El)."
Lyssna (vänd ditt öra), Herre (Jahveh), till mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].
8Herre Herre (Jahveh Adonai), min frälsnings styrka,
som har hållit en skärm över mitt huvud (skyddat mitt huvud som med en hjälm) under stridens dagar,
9Herre (Jahveh), låt inte de ondas önskningar gå i uppfyllelse,
befrämja inte deras onda uppsåt, så att de kan upphöja sig själva.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
10På deras huvud (över ledaren), som omringar mig,
låt elakheterna från deras egna läppar komma över dem själva,
11låt brinnande kol falla över dem,
låt dem bli kastade i elden,
i avgrundsdjupet, så att de aldrig mer kan resa sig.
12En baktalare [ordagrant: ´tungans man´; någon som skvallrar eller sprider falska rykten] ska inte upprättas på jorden (ska inte förbli i landet),
våldsamma och onda människor ska bli jagade med olycka på olycka.
13Jag vet att Herren (Jahveh) ska försvara (ordagrant: utföra/göra) de fattigas (ödmjukas) sak
och rätten för de behövande. [2 Mos 3:7]
14Sannerligen ska de rättfärdiga tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] ditt namn,
de som står rakt (är rakryggade, ärliga, omutbara, har hög integritet) ska vistas i din närvaro (inför ditt ansikte).
Ords 17:22
22Ett glatt hjärta (själ) verkar som en god medicin,men en sårad (bruten) ande suger märgen ur benen (torkar ut och försvagar hela kroppen).
Apg 14:8-28
Lystra
Vy från upphöjningen där Lystra en gång låg. Kullen kallas Alusumas av ortsbefolkningen. Under utgrävningarna har bl.a. en staty tillägnad Zeus och Hermes hittats här.
I Lystra satt en man som inte kunde använda sina fötter. Han var förlamad i benen från födseln och hade aldrig kunnat gå. 9Han lyssnade när Paulus predikade [antagligen ute på stadens torg]. Paulus fäste sin blick på honom, och när han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad 10sa han med hög röst: "Res dig upp och stå på dina ben!" Då hoppade han upp och började gå omkring.
11När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de på lykaoniska: "Gudarna har kommit ner till oss i mänsklig gestalt!" 12De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. [Paulus och Barnabas hade ännu inte förstått vad folket sagt eftersom de talade på sitt eget språk.] 13Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. [Arkeologiska fynd av skulpturarbeten från Antiokia i Pisidien avbildar offertjurar med hornen smyckade med blommor.]
[Hermes var enligt grekisk mytologi gudarnas budbärare. Han var son till Zeus och var talarnas, köpmännens och tjuvarnas gud. Hans bild finns i Handelshögskolans logotyp och hans namn ingår i ordet hermeneutik, som handlar om hur man tolkar en text. Eftersom Paulus var den som talade trodde man att han var Hermes, och då måste Barnabas vara den högsta guden Zeus. Kanske var det på grund av en gammal legend, där Zeus och Hermes hade nedstigit till jorden i mänsklig skepnad, som man gjorde detta antagande. När zeusprästen började förbereda ett offer frågade Paulus och Barnabas vad som var på gång.
Det lykaoniska språket var en lokal bergsbygdsdialekt, och endast några få texter har hittats på detta språk. Området hade dock stått under hellenistiskt inflytande i flera århundraden vilket gjorde att de inte hade några svårigheter att förstå Paulus grekiska.]
Till höger den mäktigaste grekiske guden Zeus och till vänster hans son Hermes.
1518Med dessa ord kunde de nätt och jämnt lugna folket och hindra dem från att offra till dem. 19Från Antiokia [i Pisidien] och Ikonium [städerna där Paulus och Barnabas nyligen varit i] kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade [efter det] ut honom ur staden i tron att han var död. 20Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden."Ni män, vad håller ni på med? [Invånarna i staden Lystra ville offra till Barnabas och Paulus när de genom Guds kraft hade botat en lam man, se vers 8-13.] Vi är människor av samma natur som ni [vi är inga gudar]. Vi förkunnar evangelium för er, för att ni ska vända er bort från dessa meningslösa ting [avgudar] till den levande Guden, han som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.
16Under tidigare generationer har han tillåtit hednafolken att gå sina egna vägar. 17Ändå gav han vittnesbörd om att han fanns, genom allt gott han gjorde. Han gav er regn från himlen, och fruktbara tider, han har fyllt era hjärtan med mat och glädje."
[När Paulus predikade för människor som var obekanta med Skriften och Gud, använde han sig av exempel från naturen för att visa att det är Gud som står bakom "regn från himlen", "mat" osv.]
[Man skulle kunna tro att folket i Lystra var vidöppna för evangeliet eftersom de tagit emot apostlarna som gudar, men folksamlingar är nyckfulla. Kanske uppfyllde inte kristendomen deras förväntningar. Dock var besöket inte helt fruktlöst. Timoteus, som senare kommer att resa med Paulus och har två brev adresserade till sig, var från den här staden. Hans mor var judinna och hans far grek, se Apg 16:1.]
Derbe
[Efter att ha blivit stenad men överlevt går Paulus och Barnabas vidare österut från Lystra till Derbe, en sträcka på tio mil. Staden blev en del av den romerska provinsen Galatien 25 f.Kr. Stadens namn kan komma från det lokala ordet för barrväxten en.]
Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe.
Vy från kullen där Derbe låg. Ett antal inskriptioner har hittats här, vilket gjort att man kunnat identifiera platsen.
[En av dessa lärjungar är Gaius som senare blir Paulus medarbetare, se Apg 19:29; 20:4. Här i Derbe verkar Paulus och Barnabas bestämma sig för att återvända hem. I stället för att fortsätta landvägen österut, via provinsen Kilikien, där också Paulus hemstad Tarsus låg, vände de tillbaka samma väg de kom.
Paulus skriver senare om förföljelser och lidandet i just städerna Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien, se 2 Tim 3:10-11. Derbe nämns inte och verkar vara en stad som välkomnade evangeliet utan förföljelser. Den helige Ande ledde dem trots dessa faror tillbaka för att styrka och uppmuntra de nyvunna troende i dessa städer.]
Återresan
Lystra, Ikonium och Antiokia i Pisidien
Sedan återvände de till Lystra, Ikonium och Antiokia [i Pisidien] 22och styrkte lärjungarnas själar och uppmuntrade (uppmanade) dem att stå fasta i tron. De sa: "Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike." 23I varje församling utsåg de äldste (ledare) åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på.
[Att utse äldste är inte det första som Paulus och Barnabas gör. Paulus undervisar om att inte "lägga händerna på någon" för snabbt i 1 Tim 5:22. När Paulus och Barnabas nu kommer tillbaka, efter ett par veckor eller månader, är det tydligt vilka som bara hade en kortvarig entusiasm och vilka som verkligen hade beslutat att följa Jesus.]
Perge och Attaleia
24Sedan tog apostlarna vägen genom Pisidien och kom till Pamfylien. 25De predikade ordet i Perge och gick ner till [hamnstaden] Attaleia [dagens Antalya på Turkiets sydkust]. 26Därifrån seglade de tillbaka mot Antiokia [i Syrien], där de hade blivit överlämnade åt Guds nåd (kraft) för det uppdrag som de nu hade fullgjort.
Antiokia i Syrien
27När de [Paulus och Barnabas] hade kommit fram, samlade de församlingen och berättade om allt som Gud hade gjort genom dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28Där stannade de en längre tid hos lärjungarna.
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
