Helbibel - fredag 2/1
1 Mos 3:1-4:26, Ps 2:1-2:12, Ords 1:7-9, Matt 2:13-3:6
1 Mos 3:1-4:26
1Men ormen var listig (hebr. arom) [1 Mos 2:25], mer än alla markens djur som Herren Gud (Jahveh Elohim) hade gjort (hebr. asah).[Författaren leker med olika ord som låter nästan lika men betyder olika saker. Här är det oskyld (hebr. aróm) och listig (hebr. arom). Senare (vers 7) används ytterligare ett snarlikt ord för naken (hebr. eróm) men till skillnad från aróm, som innebär att vara oskyldigt oskyld, hör eróm ihop med skam, att vara blottad.]
Han sa till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träden i trädgården?" [Det är uppenbart att det inte är en vanlig orm, utan en representant för den Onde, se Upp 20:2.]
2Kvinnan sa till ormen: "Vi får äta frukterna från träden i trädgården, 3men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud (Elohim) sagt: Ni ska inte äta av det, inte heller ska ni röra det, då dör ni."
[Gud hade sagt att de fick äta fritt av alla träd utom ett, se 1 Mos 2:16-17. Eva lägger till att de inte ens får röra trädet.]
4Då sa ormen till kvinnan: "Ni ska verkligen inte dö [infinitiv absolutus]. 5Nej (hebr. ki – ger emfas), Gud (Elohim) vet att om ni äter av den så kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud (Elohim) – som förstår [har kunskap om] gott och ont." [De kan göra allt, inklusive ta egna beslut om vad som är rätt och fel.]
[Ordagrant: "bli som Gud kunnande/vetande gott och ont". Man kan förstå "gott och ont" som en merism som uttrycker "allt" eller "vad som helst". Ormen hävdar att de ska bli kvitt sin mänskliga begränsning och kunna göra allt det som Gud kan, inklusive själva kunna besluta om vad som är gott och ont, utan att behöva bry sig om vad Gud säger.]
6När kvinnan såg att trädet [hade frukt som] var gott (väl lämpat för) att äta och det var behagligt (attraktivt, en lust) för ögonen, och att det var ett begärligt (önskvärt, lockande) träd eftersom man skulle få förstånd (insikt), tog hon av dess frukt och åt. Hon gav också till sin man [som var alldeles intill] och han åt också.
[I denna vers finns fyra verb: såg, tog, åt och gav. Synintrycken (såg ut att vara gott och den yttre attraktionen) tillsammans med de inre känslorna (löftet om att ge högre förstånd) ledde till ett ödesdigert beslut, se Jak 1:15; 1 Joh 2:16. Sökandet av vishet utan Gud har också att göra med stolthet, se Ords 11:2. Ordet för begärligt är samma som används i förbudet mot begär, se 2 Mos 20:17.]
7Då öppnades bådas ögon, och de förstod (insåg – hebr. jada) att de var nakna.
Syndens konsekvenser – och nåd
De band ihop (flätade, sydde) löv (grenar) från fikonträd som gördlar [för att täcka livet].[Människans försök att i egen kraft täcka sin egen nakenhet räcker inte i längden, löven vissnar, så Gud ger dem kläder att bära, se vers 21.]
8De hörde Herren Gud (Jahveh Elohim) vandra (röra sig) i trädgården när det började bli kväll (vid kvällsbrisen). Mannen och hans kvinna gömde sig för Herren Guds (Jahveh Elohims) närvaro (ansikte) bland träden i trädgården.
9Herren Gud (Jahveh Elohim) kallade på Adam (människan) och sa till honom: "Var är du?" [Gud som är allvetande, vet mycket väl var människan gömmer sig. I denna berättelse blir det tydligt att Gud söker en relation och dialog med människan.]
10Han svarade: "Jag hörde din röst (vinden; hörde ljudet när du rörde dig) i trädgården, men jag blev rädd eftersom jag var naken, så jag gömde mig."
11Då sa han: "Vem har berättat (upplyst er om) att ni är nakna? [Ordet naken har samma hebreiska rot som ordet för listig, se 1 Mos 3:1.] Åt ni från trädet som jag förbjöd er att äta från?" [1 Mos 2:16-17]
12Mannen svarade: "Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig [frukt] från trädet, och jag åt."
13Då sa Herren Gud (Jahveh Elohim) till kvinnan: "Vad är det du har gjort?"
Kvinnan svarade: "Ormen lurade (bedrog, förledde) mig, och jag åt."
[Namnet Adam betyder människa och Eva betyder liv. Översätter man betydelsen av namnen blir Guds fråga i vers 9: "Människa, var är du?" och människornas sammanfattade svar i de följande verserna: "Livet bedrog mig".]
14Herren Gud (Jahveh Elohim) sa till ormen: "Eftersom du har gjort detta är du fördömd (ständigt förbannad) mer än alla boskapsdjur, och alla [vilda] djur på fältet. På din buk ska du kräla (gå), och du ska äta stoft [det som finns på marken] så länge du lever. 15Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma (säd, barn, släkte – hebr. zera) och hennes avkomma, han [Jesus] ska attackera (trampa, krossa) ditt huvud och du ska [ligga på lur och] attackera hans häl [orsaka Jesu lidande]."
[Innan Gud fortsätter med domen till Adam och Eva ger han hopp om att ondskan ska krossas. Att det står kvinnans säd, och inte mannens säd, antyder också Jesu jungfrufödsel. Denna vers brukar kallas protoevangelium. Detta är en sammansättning av två grekiska ord, protos som betyder "först" och evangelion som betyder "goda nyheter" eller "evangelium". Se även Upp 12:17 där det motsvarande grekiska ordet för det hebreiska zera används.]
16Han sa till kvinnan: "Jag ska öka din (fysiska och emotionella) möda när du är havande, i smärta ska du föda dina barn. Och till din man är din åtrå (längtan; den du sträcker dig efter), men han ska råda över dig."
[Det hebreiska ordet för åtrå/längtan teshoqa används bara tre gånger i GT, se 1 Mos 4:7 och Höga V 7:10. Ordet betyder "att sträcka sig efter något", och kan ibland ha en sexuell innebörd, som i Höga Visan, medan ordets mer generella och sensuella innebörd finns i 1 Mos 4:7.]
17Och till mannen sa han: "Därför att du lydde din kvinnas ord och åt av trädet, som jag hade befallt dig att inte äta av, därför är marken fördömd (förbannad) på grund av dig. I (fysisk och emotionell) möda ska du äta [av dess frukt] så länge du lever. 18Törne och tistel ska den producera åt dig, och du ska äta markens grödor (växter). 19Med svettig panna (efter hårt arbete) ska du äta ditt bröd tills du återvänder till jorden (hebr. adamah), för från den var du tagen. Du är stoft, och till stoft ska du åter gå."
20Mannen kallade sin kvinna Eva (livgiverska – hebr. Chavah) [anspelar på hebreiska orden för liv och levande] för hon var mor till allt levande (hebr. chaj). 21Och Herren Gud (Jahveh Elohim) gjorde kläder (tunikor, heltäckande kläder) av skinn åt Adam och hans kvinna (hebr. ishah). Ja, han klädde dem. [1 Mos 3:7]
[Det är oklart exakt hur kläderna såg ut, men ordet "kläder" beskriver något som är heltäckande. Samma ord används nästa gång i 1 Mos 37:3 om Josefs speciella "fotsida dräkt" som han fick av sin far Jakob. Denna klädnad av skinn som Gud ger Adam och Eva, där ett djur blivit offrat, ger också en föraning om offertanken där djur kommer att täcka människors synd och skuld. Det pekar också fram mot Jesu offer som fullständigt täcker människans synd.]
Paret måste lämna Edens trädgård
22Herren Gud (Jahveh Elohim) sa: "Betänk (hebr. hen), människan har blivit som en av oss, till att förstå [ha kunskap om] gott och ont [kan göra vad som helst]. Och nu: vad händer om hon kommer att sträcka ut sin hand och även ta från livets träd och äta och leva för evigt?"
[Man kan förstå "gott och ont" som en merism för "vad som helst" – allt, se vers 5. Människan har demonstrerat sin villighet att välja det onda. Hur skulle det bli om hon i detta tillstånd skulle äta av livets träd och leva för evigt – i synd och uppror?]
23Så Herren Gud förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden från vilken hon var tagen. 24När han drev ut människan, satte han keruberna [änglar] och det flammande svärdet [ett svärd som rörde sig från sida till sida] på den östra sidan om Edens trädgård för att vakta vägen (hebr. derech) till livets träd.
[Här är första gången ordet derech används. Det beskriver en fysisk väg/vandringsväg, men används även som en metafor om den personliga vägen genom livet, inklusive alla livsval och sätt vi gör saker på. Här "stänger" Gud vägen till livets träd. Det är intressant att Jesus kallar sig "vägen och sanningen och livet" (Joh 14:6). Han är den som öppnar upp vägen tillbaka till Gud. De första kristna kallades också "vägen", se Apg 9:2. Keruberna (här plural och i bestämd form) indikerar minst två stycken. Här är enda tillfället då de ska vakta något, se 2 Mos 25:20; Ps 80:2; Hes 1:5; 10:16; Upp 4:6-8.]
Historien om Kain och Abel
Inledning – Kain och Abel föds
1[Detta kapitel består av sju sektioner i ett kiastiskt mönster. Centralt beskrivs Kains mord på sin bror Abel, se vers 8. Totalt används tretton födelseformler (kände, födde, gav upphov, blev far, osv), se vers 1, 2, 17, 18a, 18b, 18c, 18d, 20, 21, 22a, 22b, 25 och 26. Hebreiskan är varierad och tio olika sätt används för att beskriva dessa födslar/relationer. Ordet jada beskriver att känna till något väl, ha en intim kunskap och att ha sexuellt umgänge. I första förekomsten när Adams och Evas äktenskapliga samliv beskrivs används formen qatal som ofta översätts som perfekt. Sexualiteten är en gåva från Herren som fanns även före syndafallet.]
[Verbet harah betyder att bli eller vara gravid. Även om ordet är en egen rot finns en koppling till substantivet har som betyder berg. Det uppenbara är att den gravida magen ser ut som ett berg. Dock finns även en annan koppling till orden. I den hebreiska tankevärlden är ett berg inte något som är högt, ett berg är mycket av något som samlats. Ett berg synonymt med en stor grupp människor (Jer 51:25), eller till och med gudar (Jes 14:13). Denna tanke finns även med i att bli med barn, det blir en ny grupp människor.]
2Och hon fortsatte genom att föda hans bror Abel (hebr. Hevel – betyder vindpust/meningslöshet). Abel vallade får (blev fåraherde) medan Kain brukade marken (blev en jordbrukare).
[Förutom Kain, Abel och deras tredje son Set, fick de många söner och döttrar, se 1 Mos 5:3-4. Det hebreiska namnet Kain låter nästan likadant som det hebreiska qanah, som betyder köpa, få och skapa. Här är ett exempel på en ordlek då båda dessa ord används i vers 1. Abel betyder andetag, dimma, rök – dvs. något kort och flyktigt. Förutom den bokstavliga betydelsen finns även meningslöshet, fåfänglighet och tomhet i ordet, se Pred 1:2. Kanske Eva var missmodig efter första sonen som inte visade sig vara löftet i 1 Mos 3:15. En annan möjlig etymologi är att ordet anknyter till det akkadiska aplu som betyder son.]
Bröderna offrar, Kains vrede tänds
3Då tiden var inne. [Ordagrant "vid dagarnas slut" eller "en tidsperiods slut", kan syfta på skördetiden eller årets slut.]
Då bar Kain fram ett offer till Herren av markens frukt.Herren såg med välvilja till (respekterade, tog emot) Abel och hans offer, 5men inte till Kain och hans offer. Då blev Kain väldigt arg, och han sänkte blicken (hans yttre uttryck föll, han blev deprimerad).
4Abel bar också fram den förstfödda av sin hjord,
den bästa delen (de feta delarna).
[Anledningen till att Gud inte tog emot Kains offer var att det inte skedde i tro, se Heb 11:4. Abel offrade det bästa han hade, medan det verkar som om Kain inte gjorde det. Kains hjärta och motiv var inte rätt. I Jes 1:10-20 är det uppenbart att Gud hatar religiöst hyckleri. På ett symboliskt och profetiskt plan talar Abels blodsoffer också om att bara Jesu blod kan rena från synd.]
Herren varnar Kain
6Och Herren (Jahveh) sa till Kain [resonerar i kärlek med honom, vill få honom att ändra sitt hjärta]:
"Varför är din vrede upptänd, ja, varför har ditt ansikte fallit?
7Är det inte så att om du gör rätt (gott) är det [ditt ansikte] upplyft, men om du inte gör rätt, då lurar (väntar, ligger) synden vid dörren [som ett vilddjur]. Ja, den åtrår (längtar, sträcker sig efter) att dominera dig, men du måste råda (regera) över den."
Mordet
8Men Kain talade till (blev vred på – hebr. amar) Abel, sin bror.
Och det hände medan de var ute på fältet.
Kain reste sig upp mot Abel, sin bror.
Och han dräpte (slaktade – hebr. harag) honom.
[Versen inleds med "Och Kain sa", dock följer inte vad han säger, så t.ex. den grekiska översättningen Septuaginta lägger till frasen "Låt oss gå ut till fältet". Dock inleds den andra raden med vajehi som är en markör för ett nytt avsnitt eller en avslutning. Behåller man förståelsen "talade med" får man veta att Kain talade med Abel, men inte vad han sade. Det kan vara en teknik (som bibliska författarna använder sig av i andra sammanhang) som kallas "gap". Ett gap är något jag som läsare vill veta, men författaren avslöjar det inte. Det väcker nyfikenhet och inbjuder till tolkningsmöjligheter. Vad sa de till varandra? Bad de om förlåtelse? Grälade de? Hade de teologiska diskussioner? Läsaren får inga svar, men nyfikenheten väcks. Ett annat sätt att tolka verbet amar är att Kain håller utkik efter Abel. En tredje möjlighet är att verbet är polärt och kan betyda såväl prisa, ära som även förakta eller vara arg på, vilket skulle kunna passa i sammanhanget.]
Mordets konsekvenser – och nåd
9Och Herren (Jahveh) sa till Kain: "Var är din bror Abel?"
Han svarade: "Jag vet inte! Är jag min brors beskyddare (ska jag ta hand om honom)?"
10Då sa Herren (Jahveh): "Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11Du är nu fördömd (förbannad) från marken, som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod från din hand. 12När du försöker bruka marken ska den inte längre ge goda skördar. Du ska bli ostadig (instabil) och ständigt vandra från plats till plats på jorden."
13Då sa Kain till Herren (Jahveh): "Min skuld (missgärning – hebr. avon) är större än vad jag kan bära (lyfta upp – hebr. nasa). 14Betänk (hebr. hen), eftersom du idag har fördrivit mig från jordens ansikte och jag måste vara dold från ditt ansikte (din närvaro), kommer jag att vara en rastlös vandrare på jorden, vem som helst som finner mig ska dräpa mig."
15Men Herren (Jahveh) sa till honom: "Om det inträffar att någon dräper (avrättar) Kain ska han bli hämnad sju gånger."
Ja, Herren (Jahveh) satte ett tecken (märke) på Kain så att den som fann honom inte skulle slå ner honom. [Tecknet kan också vara ett löfte, se Jos 2:12.]
16Därefter lämnade Kain Herrens (Jahvehs) ansikte (närvaro) och bodde i vandrarnas land (i exil), öster om Eden.
[Här används den feminina formen för öster (hebr. kedem). Det är ett rikt ord som inte bara har betydelsen av ett väderstreck utan också används för att beteckna när en människa gör bokslut i sitt liv och ser både bakåt och framåt. Detta är en plats där Kain har möjlighet att tänka över sitt liv och göra upp med sig själv kring det som inträffat. Detta ord erbjuder också en möjlighet till en ny start.]
Kains släktlista
17[Nu följer en släktlista för Kain i sju led.]
Ja, hon födde Henok (hebr. Chanoch) [betyder: invigd/tillägnad] och han [Henok] blev stadsbyggare.
Och man uppkallade staden efter sonens namn: Henok.
[En skandinavisk form av namnet är Enok och den engelska stavningen är Enoch, se även 1 Mos 5:18; 25:4; 46:9]
18Till Henok föddes Irad [enligt den sumeriska traditionen är Eridu den första staden],
och Irad fick Mechojael,
och Mechojael fick Metoshael,
och Metoshael fick Lemech [den förste polygamisten].
[Det finns två Lemech i urhistorien. Den förste Lemech, som nämns här, är en ättling till brodermördaren Kain. Denne Lemech var den första polygamisten och han lovade att döda för ett sår, se vers 23-24. Han är den sjätte generationen från Kain (sjunde generationen från Adam och Eva). Den andre Lemech i Sets linje är den nionde generationen från Adam. Han är Noas far och en rättfärdig man, se 1 Mos 5:25-28.]
19Lemech tog sig två hustrur, den ena hette Ada och den andra hette Tsilla. [Namnet Ada härrör troligtvis från adi som betyder ornament och Tsilla från det hebreiska sel (skugga), sil (plinga/ljuda) eller silsul (cymbal). Kanske förknippades de båda med skönhet och sång, se Höga V 2:14.]
20Ada födde Javal, han blev far (stamfader) till dem som bor i tält och har boskap.
21Hans brors namn var Joval [betyder: "ström/fors"; snarlikt ordet för vädurshorn och shofar (hebr. jóvel)], han blev far (stamfader) till alla som hanterar (spelar) kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [en mindre harpa] och flöjter.
22Också Tsilla födde Toval-Kain, som smidde (hamrade, slipade, vässade – hebr. latash) alla slags verktyg av brons och järn.
[Här saknas "far till", vilket visar att han var en av flera som arbetade med metaller. Han var smed och tillverkade jordbruksredskap, men även vapen. Hans namn, som delvis består av brodermördaren Kains namn, tillsammans med släktskapet med Lemech, antyder att hans hantverk kunde bli använt också till ondska.]
Och Toval-Kains syster var Naama [betyder: "tilltalande/vacker"].
23Lemech sa till sina hustrur Ada och Tsilla:
"Hör min röst, ni Lemechs hustrur,
ge akt på mitt löftesord (tal, löfte/hot – hebr. imrah):
En man dräper jag för mitt sår
och en yngling för min skråma.
24Ja, sjufalt hämnad blir Kain [vers 15], men Lemech sjuttio och sju (sjuttio-sju-falt)."
[Lemech uttalande består av crescendon som intensifieras. För ett sår kommer han att döda en man (hebr. ish), och en yngling (barn – hebr. jeled) redan för en skråma. Hämnden ökar från Kains sjufaldiga till Lemechs sjuttio och sju. Det är detta påstående Jesus anknyter till i Matt 18:22 när han talar om förlåtelse. En Jesu efterföljare ska alltså vara lika benägen att förlåta som Lemech var att hämnas. På samma sätt som Lemech ville att straffet skulle överstiga brottet, vill Jesus att förlåtelsen vida ska överstiga brottet.]
Avslutning – en ny son istället för Abel
25Adam kände sin hustru (hade sexuellt umgänge med henne) igen [1 Mos 4:1] och hon födde en son och kallade honom Set (hebr. Shet) [betyder: kompensation/ersättning], [hon sa:] "för Gud har utsett (hebr. shat) en annan säd till mig istället för Abel, som Kain dräpte."
26Åt Set (hebr. Shet) föddes också en son, och han kallade honom Enosh. På den tiden började man åkalla Herrens (Jahvehs) namn.
Intressanta ordfrekvenser
Gud nämns totalt 35 (5 x 7) gånger som Gud (Elohim), Herren (Jahveh) eller Herren Gud (Jahveh Elohim). Eftersom Gud (Elohim) nämns 35 gånger även i skapelseberättelsen innebär detta att Gud nämns 70 (10 x 7) gånger i Bibelns två första enheter, kap 1–4. Även de olika benämningarna på Gud förekommer med en iögonfallande frekvens: Elohim (40 ggr), Jahveh Elohim (20 ggr) och Jahveh (10 ggr). Den sjuttionde gången Gud nämns är: Då började man åkalla Herrens (Jahvehs) namn, se vers 26.
Ps 2:1-2:12
Psalm 2 – Guds Son och hans rike står fast!Psalm 1 börjar med "välsignad är den som inte vandrar" och Psalm 2 slutar med "välsignade är de som tar sin tillflykt till honom". Enligt Talmud (en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet) räknades de två första psalmerna som en psalm då David inledde och avslutade sina favoritpsalmer med ordet ashrei – välsignad, salig, lycklig. Oavsett om det var en eller två psalmer, hör de ihop och sammanfattar på ett fint sätt temat i alla Psaltarpsalmer. Det finns två livsvägar, och en dag ska Messias komma och ställa allting tillrätta.
Författare: David, enligt Lukas, se Apg 4:25
Citeras: Den mest citerade psalmen i hela NT.
Vers 1-2 citeras i Apg 4:25-26
Vers 7 citeras i Apg 13:33; Heb 1:5; 5:5
Vers 8-9 i Upp 2:26-27; 12:5; 19:15
Struktur: Psalmen är uppdelad i stycken om tre verser vardera.
1. Folket har gjort uppror och talar, vers 1-3
2. Guds respons, vers 4-6.
3. Kungen talar, vers 7-9.
4. Uppmaning att följa Guds väg, vers 10-12.
Varför tänker (yppar, muttrar – hebr. hagah) folken tomma tankar?
[Samma ord som används om den rättfärdige som begrundar Herrens ord (Ps 1:2) används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar som de upprepar för sig själva. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken/folkslagen (hebr. goj) syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet folken (hebr. leom) mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i "hednafolken/folkslagen" (vers 1) till att mer specifikt peka ut "kungarna och härskarna" för dessa i vers 2. Crescendot kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
2Jordens kungar reser sig
och härskarna samlar sig
mot Herren (Jahveh) och mot hans Smorde [Messias, Jesus].
3[De kungar som gör uppror mot Gud säger:]
och kasta av oss deras rep!"
[Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se Matt 11:30. Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.]
4[Guds respons:]
Herren (Adonai) förlöjligar dem. [Han härmar dem för att visa parodin i människans försök att göra revolt mot Gud.]
5Sedan talar han till dem i sin vrede,
och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande):
6"Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem],
mitt heliga berg."
[Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se 1 Kung 8:1; Jes 40:9; Heb 12:22. Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats (2 Sam 5:6-7, 9). Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet Sion (Ps 132:13). Petrus citerar Jes 28:16 och refererar till hur Jesus har blivit "hörnstenen i Sion", se 1 Pet 2:6. I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se 1 Pet 2:5. Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se Jes 2:2; Upp 21:2-3.]
7[Kungen säger:]
Jag vill återberätta (räkna upp – hebr. safar) vad Herren (Jahveh) har sagt till mig:
"Du är min son, i dag har jag fött dig.
8Begär (fråga – hebr. shaal) av mig, och jag ska ge dig
hednafolken som arv och hela jorden (marken, jordens yttersta gränser) som egendom.
9Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira (en käpp av järn) [ha all auktoritet, se Upp 2:27-28; 12:5; 19:15],
slå dem i spillror som lerkärl."
[Den grekiska översättningen Septuaginta har "valla" istället för krossa, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se 1 Kung 22:17; Jer 23:1; Hes 34:2, och det finns även en koppling mellan spiran och herdens käpp, se Mika 7:14. För att få betydelsen "valla" måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ra-ah, istället för ra-a, som betyder "krossa". Det som ändå talar för att "krossa" är den korrekta betydelsen är parallellen till "slå i spillror", hebr. nafats.]10Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar,
låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden.
[Verbet varnas (hebr. jasar) står i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
11Tjäna (lyd) Herren (Jahveh) med fruktan (vördnadsfull tillbedjan),
och gläd er med bävan.
12Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera],
så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling]
och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva),
när hans vrede snabbt tänds.
[Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.]
Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom!
[Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se Rut 1:9; Apg 20:37; Rom 16:16. Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se 2 Mos 18:7. Uttrycket "på er väg" används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se Ps 1:6. Pluralformen av "välsignad" (hebr. ashrei) beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med "rikt välsignad" och "mycket lycklig". Det är samma ord som inleder Psaltaren, se Ps 1:1.]
Ords 1:7-9
7Fruktan (bävan, vördnad, respekt) för Herren (Jahveh) är början (begynnelsen; det allra första steget) till kunskap – [bara] dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning).[Detta är första gången av totalt 14 som ordet fruktan (hebr. jirah) används i Ordspråksboken. Talet 14 (2 x 7) står för dubbel perfektion (påskalammet slaktas den 14:e nisan, se 2 Mos 12:5-6; släktleden har 14 led, se Matt 1:17). Här används samma ord för "början/begynnelsen" (hebr. reshit) som i 1 Mos 1:1. Hur en sund och rätt gudsfruktan utgör första steget till vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt Ords 9:10.]
Lyssna på undervisning
8Min son (mitt barn, min vän), lyssna på tillrättavisning från din far,
förkasta (överge) inte din mors undervisning (instruktioner – hebr. Torah).
9För de är som en skön krans (ordagrant: "krans nåd/favör" – hebr. livja chen) på ditt huvud [Ords 4:9],
och som en kedja runt din hals [symbol på ära och framgång].
Matt 2:13-3:6
Flykten till Egypten
Vy från sluttningen vid Herodium, en av de fästningar Herodes den store byggde. Det är mycket möjligt att det var från denna plats han gav den grymma ordern att döda alla pojkar i Betlehem med omnejd. Mitt på bilden syns palatsområdet "Nedre Herodium". Bakom kullen ligger Betlehem.
16När Herodes förstod att han blivit missledd av de vise männen blev han ursinnig (tappade helt fattningen av raseri). Han beordrade (sände ut) att man skulle döda alla pojkar som var två år eller yngre i Betlehem och alla dess närliggande områden, detta enligt (den exakta uppgiften om) tiden som han fick fram genom att noggrant fråga de vise männen [Matt 2:7]. 17Då fullbordades det som hade talats genom profeten Jeremia, när han sa [Jer 31:15]: 18"Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel grät för sina barn och vägrade att bli tröstad, eftersom de inte längre fanns till."
[I Josuas uppräkning av städer var Betlehem så obetydlig att den inte ens nämndes, se Jos 18-19. Arkeologer uppskattar att Betlehem på Jesu tid hade omkring 300 invånare. Gjorda beräkningar (utifrån uppskattningen av antal födslar och barnadödlighet) visar att det då var ca 6 pojkar under två år i Betlehem med omnejd som berördes av dödsdomen. I jämförelse med andra händelser var denna inte någon som skulle noterats av samtida historiker. Det finns dock en utombiblisk referens. Den latinske författaren Macrobius skriver i sitt verk Saturnalia: "När kejsar Augustus hörde berättas hur Herodes hade dödat pojkarna under två år i Syrien, och även låtit döda sin egen son, sa han: 'Det är bättre att vara Herodes gris än hans son'."
Herodes var känd för sina stora byggnadsprojekt av vilka Masada, Herodium, Caesarea Maritima och templet i Jerusalem är de mest framstående. Dock är han också ökänd för sin misstänksamhet och grymhet. Han lät döda tre av sina söner, och till och med sin hustru Mariamne. Den judiske historikern Josefus skriver att när Herodes låg på sin dödsbädd i Jeriko blev han orolig att ingen skulle sörja honom. Han lät därför samla alla inflytelserika judiska ledare i landet på Jerikos hästkapplöpningsbana och gav soldaterna order att döda alla där när han själv dog. På så vis ville han säkerställa att det blev landssorg vid hans död, även om det inte var för honom. Lyckligtvis avblåste hans syster Salome (Salome I) denna galna order efter hans död. Ironiskt nog dog Herodes under den judiska glädjehögtiden purim.]
Tillbaka till Israel och Nasaret
19När Herodes var död visade sig plötsligt en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20och sa: "Stå upp, ta barnet och hans mor och gå [tillbaka] till Israels land, för de som har varit ute efter barnets liv är nu döda." 21Så han stod upp och tog barnet och hans mor och återvände till Israels land.
[Herodes den store dog i Jeriko våren 4 f.Kr. Han blev 69 år gammal. Möjligen finns hans grav vid ett monument som hittades 2007 vid hans palats Herodium strax utanför Betlehem. Vid den här tiden var det många revolter och oroligheter i landet.]
Utsikt från Safed som är Galileens högst belägna stad. Namnet Galileen kommer från hebreiska ordet galil som betyder rund eller rundad, troligtvis beskriver namnet det kuperade landskapet med bergskullar som "böljar" fram som vågor. Det hebreiska ordet för våg är galim.
[Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se Luk 1:26-27. Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se Matt 13:55; Mark 6:3. Det grekiska ordet tekton som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och nu höll på att byggas upp igen. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: "Jesus från Nasaret" och "nasarén". Än i dag heter "kristen" på hebreiska notsri, alltså nasaré.]
Johannes Döparen träder fram
Judéens öken med kullar och berg mellan Jerusalem och Döda havet.
Vid den tiden (i de dagarna) träder Johannes Döparen [öppet] fram och predikar i Judeens öken [ödsliga vildmark] 2och säger: "Omvänd er (ångra er) [tänk annorlunda från och med nu], för himmelriket (himlarnas kungarike) är nära (har närmat sig)."
[Uttrycket himmelriket (gr. basileian ton ouranon) återfinns bara i Matteusevangeliet och används synonymt med Guds rike (gr. basileian tou theou) som de andra evangelieförfattarna använder. Omskrivningen reflekterar den judiska gudfruktiga seden att inte skriva ut gudsnamnet. Detta är något man kan förvänta sig av en text riktad främst till judiska läsare, som ju Matteusevangeliet är. Även inom dagens svensk-judiska litteratur skriver man inte "Gud", utan "G-d" utan vokal.]
3För han är den som omtalas genom profeten Jesaja som [profeten Jesaja syftar på när han] säger:
En röst av en som ropar (manar) i öknen (vildmarken, ödemarken):4Johannes bar kläder (en mantel) av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. [Han påminde om profeten Elia, se 2 Kung 1:8. Senare i Matteusevangeliet kopplas dessa två profeter tydligt samman, se Matt 11:14.] Hans mat var gräshoppor och vildhonung [vanlig föda i vildmarken, se 3 Mos 11:22]. 5Jerusalem och hela Judeen och distrikten kring Jordan kom ut till honom [i allt större antal]. 6De lät sig döpas av honom i floden Jordan medan de bekände (öppet erkände) sina synder [just före dopet när de stod i vattnet].
"Bered Herrens väg,
gör hans stigar raka (jämna) [bana väg för Herren]."
[Citat från Jes 40:3 ur den grekiska översättningen Septuaginta. Matteus ändrar citatet från "vår Guds stigar" till "hans stigar". En uppmaning att omvända sig och vandra på hans upptrampade och välkända vägar, se även Jes 35:8.]
[Det grekiska ordet för dop är baptizo som ordagrant betyder "att doppa ned i". Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se Apg 19:3. Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis i samband med att man bekände Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se Matt 28:19. I dopet identifierar sig den troende med Jesu död, begravning och återuppståndelse, se Rom 6:4-8. Denna handling visar att man dör bort från sitt eget, begraver sin gamla syndiga natur och blir en ny skapelse i Jesus. Dopet föregås av personlig omvändelse och sinnesändring och åtföljs av löftet om Hjälparen, den helige Ande, som ger kraften att leva det nya livet, se Apg 2:38; Matt 3:11.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
