Även om Jakob fick ett nytt namn i vers 28 används hans gamla namn i vers 29 och även framöver (1 Mos 32:1, 10; 46:2). Namnbytet innebar inte att han aldrig skulle använda det namnet igen. När Simon får ett nytt namn (Petrus, se Joh 1:42) refereras det även fortsatt till hans gamla namn. (Matt 16:17). Namnändringen har att göra med innebörden av namnet, istället för att vara en som ljuger och lurar och kämpar mot Gud blir Jakob nu Israel, en som strider tillsammans med Gud.

Mötet med Esau

Jakob och Esau möts, målning av Meet Francesco Hayez, 1844.

¹[Den hebreiska språkliga konstruktionen målar upp skeendet då Esau snabbt närmar sig, och Jakob agerar och delar upp sin familj.]

Och Jakob lyfte upp sina ögon och såg, och se, Esau kom och med honom 400 män. Och han delade barnen till Leah och till Rakel och till de två tjänstekvinnorna. ²Och han ställde tjänstekvinnorna och deras barn först och Leah och hennes barn efter och Rakel och Josef längst bak. ³Själv gick han över framför dem och böjde sig till marken sju gånger till dess han kom nära sin bror. [Att buga sig djupt var en dåtida vanlig hedersbevisning, se 1 Mos 18:2; 19:1; 23:7, 12; 33:6, 7. Att upprepa gesten sju gånger förstärkte underkastelsen och äran som gavs. I egyptiska texter från El Amarna (1300-talet f.Kr.) avbildas vasaller som bugar sju gånger för farao.]
     ⁴Men Esau sprang och mötte honom och omfamnade honom och föll honom om halsen och kysste honom och grät. ⁵Och han lyfte upp sina ögon och såg kvinnorna och barnen och frågade: "Vilka är dessa som du har med dig"?
    Och han [Jakob] svarade: "Barnen som Gud i sin nåd (oförtjänta kärlek – hebr. chanan) har gett sin tjänare." ⁶Sedan kom tjänstekvinnorna nära, de och deras barn och de böjde sig ner. ⁷Även Leah och hennes barn kom nära och böjde sig ner, och efter kom Josef nära och Rakel och de böjde sig ner. [Samma ordning som i vers 2-3.]
     ⁸Sedan frågade han [Esau]: "Vad menar du med den stora skara (alla de läger) som jag mött [som du sänt framför dig]"?
    Och han [Jakob] svarade: "För att finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, min herre."
     ⁹Och Esau sa: "Jag har nog, min bror, låt det du har vara ditt."
     ¹⁰Och Jakob svarade: "Nej, jag ber dig, om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, ta då emot gåvorna ur min hand, för så sant som jag har sett ditt ansikte, som när någon ser Guds (Elohims) ansikte, ger du mig nåd (villkorad nåd – hebr. ratsah). ¹¹Jag ber dig (vädjar), ta emot min gåva som jag har fört till dig, eftersom Gud (Elohim) har handlat med nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) mot mig, och eftersom jag har nog." Och han bad enträget och han tog emot den.
     ¹²Och han sa till honom: "Låt oss fortsätta vår resa och låt oss gå och jag ska gå före dig." ¹³Och han sa till honom: "Min herre vet att barnen är späda och att flockarna och hjordarna som ger di är viktiga för mig, och om vi driver dem för hårt en dag kan hela flocken dö. ¹⁴Jag ber dig, må min herre gå över före sin tjänare och jag ska vandra vidare långsamt, efter boskapens takt (tempo) och i barnens takt (tempo), till dess jag kommer till min herre i Seir."
     ¹⁵Och Esau sa: "Låt mig lämna några från mitt folk med dig." Och han sa: "Varför detta? Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i min herres ögon."

¹⁶Och Esau återvände den dagen på sin väg till Seir. ¹⁷Och Jakob vandrade till Sukkot [öster om Jordanfloden nära Jabbok; troligtvis nuvarande Tell Deir Alla] och byggde sig ett hus och gjorde stall (hebr. sukkot) till sin boskap. Därför har den platsen namnet Sukkot. [Sukkot betyder hydda och motsvarar de boskapsskydd som man byggde som stall på den här tiden. Samma ord finns i lövhyddohögtiden som heter sukkot på hebreiska.]
     ¹⁸Och Jakob [vandrade vidare västerut, över Jordan och] kom välbehållen (i frid) till staden Shechem i Kanaans land när han kom från Paddan-Aram [1 Mos 25:20] och slog läger framför staden.

[Shechem (betyder: skuldra) är nuvarande Nablus. Staden ligger i det centrala bergsområdet ca 70 kilometer norr om Jerusalem vid bergen Gerizim och Ebal. Jakob slår upp tälten framför staden, dvs. öster om den på de bördiga fälten.]

¹⁹Och han köpte den biten mark som han slog upp (bokstavligt spred ut) sina tält på, från Chamors söners hand, Shechems far, för 100 silvermynt (hebr. qesitah). ²⁰Och han reste där ett altare och kallade det El-Elohei-Israel (Gud, Israels Gud).

[Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septuaginta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även Jos 24:32; Job 42:11.]

Dina skändas av Shechem
¹[Dina är den sjunde och yngst av Leahs barn (1 Mos 30:21). Hon föddes i slutet på Jakobs 14:e år i Haran då han arbetade för Laban. Familjen blir kvar ytterligare 6 år i Haran (totalt är de 20 år där, se 1 Mos 31:38). Dina är alltså omkring 6 år när familjen flyttar till Sukkot (1 Mos 33:17). Där tillbringar de några år före flytten till Shechem. Några år förflyter och hon bör vara kring 12-13-årsåldern för att få gå ut själv. Eftersom hon är nästan jämnårig med Josef (1 Mos 30:21-22) kan hon inte vara äldre än 17 år, den ålder Josef är i några kapitel längre fram när han säljs av sina bröder, se 1 Mos 37:2. Dina är alltså 12-16 år när händelserna i detta kapitel inträffar.]

Och Dina, Leahs dotter, som hon hade fött till Jakob, gick ut för att se (träffa) landets döttrar. [Hon umgås med kanaaneiska ungdomar i bygden.] ²Och Shechem, Chamors son, hivéen, landets furste, såg henne och han tog henne och låg med henne och förödmjukade henne. ³Och hans själ fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och han älskade ungmön och talade till ungmöns hjärta. ⁴Och Shechem talade med sin far Chamor och sa: "Ge mig denna ungmö till hustru."
     ⁵Nu hörde Jakob att han hade skändat hans dotter Dina och hans söner var på fältet med boskapen, och Jakob teg till dess de kom.
     ⁶Och Chamor, Shechems far, gick ut till Jakob för att tala med honom. ⁷Och Jakobs söner kom in från fältet när de hörde det. Och männen var bedrövade och de var mycket arga eftersom han hade gjort en vidrig gärning i Israel när han låg med Jakobs dotter, något som aldrig skulle ha gjorts.
     ⁸Och Chamor talade med dem och sa: "Min son Shechems själ längtar efter din dotter, jag ber dig, ge henne som hustru till honom. ⁹Och ingå äktenskap med oss, ge era döttrar till oss och ta våra döttrar till er. ¹⁰Och ni ska bo med oss och landet finns framför er (ligger öppet för er), bo och idka handel där och få era besittningar där."
     ¹¹Och Shechem sa till hennes far och till hennes bröder: "Låt mig finna nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i era ögon, och det ni säger till mig ska jag ge. ¹²Be mig om mycket, en stor hemgift, och jag ska ge er vad ni säger (begär), bara ni ger mig ungmön till hustru."
     ¹³Och Jakobs söner svarade Shechem och hans far Chamor med list och talade eftersom han hade vanhelgat deras syster Dina ¹⁴och sa till dem: "Vi kan inte göra detta, att ge vår syster till någon som är oomskuren, för det är en förebråelse (vanära) mot oss. ¹⁵Endast på det villkoret kan vi samtycka med er, om ni blir som vi är, att alla era män blir omskurna, ¹⁶sedan kan vi ge våra döttrar till er och vi kan ta era döttrar till oss och vi kan bo tillsammans med er och vi kan bli ett folk. ¹⁷Men om ni inte vill lyssna till oss och omskära er, då tar vi våra döttrar och går vår väg."
     ¹⁸Och deras ord var goda i Chamors ögon och i Shechems, Chamors sons, ögon. ¹⁹Och ynglingen dröjde inte med att göra detta eftersom han älskade Jakobs dotter. Och han var upphöjd över alla i sin fars hus. ²⁰Och Chamor och hans son Shechem kom till stadens port [troligtvis den östra porten] och talade med stadens män och sa: ²¹"Dessa män är fridsamma mot oss, låt dem därför bo i landet och idka handel där, för se, landet är stort nog för dem, låt oss ta deras döttrar åt oss som hustrur och låt oss ge dem våra döttrar. ²²Bara på det villkoret ska männen samtycka med oss (bo med oss), att vi blir ett folk, om varje man bland oss blir omskuren som de är omskurna. ²³Ska inte deras boskap och deras ägodelar bli våra? Låt oss bara samtycka med dem så att de vill leva med oss."
     ²⁴Och alla som gick ut genom stadens port lyssnade till Chamor och till hans son Shechem, och varje man blev omskuren, alla som gick ut genom stadens port.
     ²⁵Och det skedde på den tredje dagen när de var i smärta, att två av Jakobs söner, Simeon och Levi, Dinas bröder, tog var man sitt svärd och kom över staden obemärkt och slog alla dess män. ²⁶Och de slog Chamor och hans son Shechem med svärdsegg och tog ut Dina från Shechems hus, och gick vidare. ²⁷Jakobs söner kom över de slagna och ödelade staden eftersom de hade vanhelgat deras syster. ²⁸De tog deras flockar och deras hjordar och deras åsnor och det som fanns i staden och det som fanns på fältet, ²⁹och allt deras av värde, och alla deras små och deras hustrur tog de som fångar, och ödelade allt som fanns i deras hus.
     ³⁰Och Jakob sa till Simeon och Levi: "Ni har dragit olycka över mig (skapat kaos, gett mig stora bekymmer). Nu kommer kanaanéerna och perisséerna som bor i landet att hata mig (ordagrant: ´jag har blivit en odör/stank bland dem´). Eftersom vi är få (jag är få i antal) kommer de att förena sig mot mig och slå mig, och jag blir fördärvad, jag och mitt hus."
     ³¹Och de sa: "Ska någon få hantera vår syster som en sköka?"

Tillbaka upp

---