Helbibel - torsdag 17/9
Jes 25:1-28:13, Ps 61:1-9, Ords 23:17-18, Gal 3:10-22
Jes 25:1-28:13
En lovsång till Herren1[Kapitel 13-24 beskriver Guds domar över nationer och städer. Hela kapitel 25 är en lovsång till Härskarornas Herre som kuvar sina fiender och uppenbarar sig som kung på Sions berg (Jes 24:23) inför hela jorden, till stor glädje och tröst för alla som väntar på honom.]
Herre (Jahveh), du är min Gud (Elohim)!
Jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn!
För du har gjort något underbart (ett förunderligt mirakel) [Jes 9:6],
[dina] beslut (visa rådslut, planer) sedan urminnes tid – [är, uppfylls, står fast i] trofast sanning.
[På hebreiska avslutas meningen: emonah omen. Bägge orden (trofasthet och sanning/trovärdighet) springer ur verbet aman – att tro, förtrösta, bekräfta, stödja, bygga upp, vårda, fostra och stå fast. När hebreiskan upprepar ord är det för att betona och understryka. Ordet för beslut (hebr. etsah) står i plural (hebr. esot) och kan syfta på "alla Guds rådslut", men pluralformen kan även betona att något är helt oundvikligt, som t.ex. i Jes 53:9, där ordet för död är i plural. Pluralformen esot och det dubbelbetonade emonah omen, understryker och förstärker hur absolut kompromisslöst sanna och trofasta Guds visa rådslut är. Se även Jes 37:26; 42:9; 46:10.]
2För du har gjort stad till stenhög [representerar världshärskare och deras stolta städer],
befäst (avklippt – otillgänglig) ort (samlingsplats – hebr. qirjah) till ruin.
Främlingarnas palats (högresta fäste) utgör inte [längre] någon stad,
aldrig någonsin ska den byggas upp igen.
[Stad står i obestämd form, men associationerna går till Babylon och Nineve som ligger i ruiner idag, se Jer 51:37; Upp 18:1-24; 19:1-3. Två ord för stad används, hebr. ir som betecknar en befäst stad med ringmur och portar, medan hebr. qirja betecknar en stad utan ringmur (översätts här till ort). Ordet har sitt ursprung i att samlas och att vara en mötesplats. Ordet för befäst är batsir som ofta beskriver en befäst stad, men kommer från ordet att avgränsa, men kan även betyda avklippt eller avlägsen. Parallellismen här skulle kunna vara att den stora befästa staden (hebr. ir) inte har bättre skydd än den obefästa orten (hebr. qirja) på landsbygden – Herren har gjort båda till en stenhög och en ruin.]
3Därför ska ett starkt (våldsamt, grymt) [hedniskt] folk ära dig,
orten (samlingsplatsen) [kollektivt singular för omgivande städer] med grymma (skoningslösa) hedningar frukta dig.
4För du har varit ett värn (skydd; en tillflykt) för den svage [Ps 27:1],
ett värn för den fattige i hans nöd (fara, trångmål),
en tillflykt undan storm (mot störtskur/slagregn),
ett skydd mot [solens] hetta.
Ja, de skoningslösas (grymmas, våldsammas) andedräkt,
är som en storm (störtskur) mot en vägg [piskar som en vinterstorm mot en sidovägg/skyddsvall],
5är som [solens] hetta i ett torrt landskap.
Främlingars oväsen (larm, uppror) ska du kuva (förödmjuka; trycka ner – hebr. kana),
som [solens] hetta [dämpas och avtar] i skuggan av ett moln.
De skoningslösas (grymma tyrannernas) segersång kommer att tystas ner (avta; ödmjukas; tryckas ner – hebr. anah).
6Och på detta berg [Jerusalem] ska Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot) göra (tillreda)
en [stor] festmåltid för alla folk (folkslag från alla länder).
En festmåltid med feta rätter, en festmåltid med vin av goda årgångar
– av feta mustiga (märgrika) rätter och lagrat, klarat vin.
[I Jerusalem, på berget Sion, har Gud redan planerat och förberett för ett stort gästabud när Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket. Sista delen lyder ordagrant: "en fest med fetter, en fest med bottensatser, märgfulla fetter, filtrerade bottensatser". Fett ansågs vara en delikatess. Vin med bottensats är vin där kärnorna fått mogna i vinet.]
7Ja, på detta berg ska han uppsluka (utplåna; ordagrant: har han uppslukat)
den slöja (den ytliga ansiktsskylande täckmanteln) som är [tätt] höljd
över alla folk,
det täckelse (gjutna beläte) som ligger utspritt (sammanflätat, -vävt)
över alla hednafolk. [Som hindrar dem från att se Gud, se 2 Kor 4:4.]
8Han ska uppsluka (utplåna; har uppslukat) döden för evigt (i seger – hebr. netsach)!
[När Paulus citerar detta stycke i 1 Kor 15:54 använder han Septuaginta – den grekiska översättningen av Gamla testamentet.]
Och Herren Gud (Adonai Jahveh) ska torka (torkar/har torkat) bort tårarna
från alla ansikten [Upp 7:17; 21:4];
ja, han ska ta bort (han gör/har gjort helt slut på) sitt folks förnedring (skam, vanära, hån, förakt)
från hela jorden
– för Herren (Jahveh) har talat.
9Och på den dagen ska man säga:
"Se, här (detta) är vår Gud (Elohim)!10För Herrens (Jahvehs) hand ska vila på (över) detta berg,
Vi har väntat på (hoppats; längtat efter) honom och han kommer att frälsa (rädda, befria) oss.
Här är Herren (Jahveh) – vi har väntat på honom.
Låt oss jubla och vara glada över (i) hans frälsning!"
och Moab är nertrampat under honom,
som halm trampas ner i dyngpölen (dyn; gödselpölen).
11Han sträcker (sträckte) ut sina händer (ordagrant: sin hand) i dess [gödselpölens] mitt,
som simmaren sträcker ut sina händer för att simma,
och hans stolthet dras (drogs) ner [Herren kväste och sänkte hans stolthet]
tillsammans med hans händers [alla] konster (spratt; påfund och fula knep).
12Och dina höga försvarstorn (värn; dina murars höga fäste/säkra höjd)
böjer (tog) han ner,
drar ner (sänkte, kväste) dem och slår (förde) dem till marken,
ner i stoftet.
En lovsång
1[Hela detta kapitel är en sång, skriven för de återlösta när Messias regerar. Jesaja beskriver det som om han befinner sig där och både ser och hör hur folket uttrycker sin tacksamhet och lovsång till Gud.]
På den dagen [när hela skapelsen är återupprättad, se Apg 3:21] ska denna sång sjungas i Juda land:
murar och befästningar har han utvalt för frälsning. [Upp 21:14-26]
2Öppna portarna [Ps 24:7, 9; 118:19; Upp 21:22-27; 22:14],
så att det rättfärdiga folket (den rättfärdiga nationen) kan komma in
– [de] som vakar (skyddar, bevarar – som en väktare) över trofastheten (sanningarna; plural – all sanning; på sanningens alla områden).
3Den som är fast i sitt sinne [stödjer sig på Gud och låter sina tankar formas av honom]
bevarar (vaktar, skyddar) du i frid, frid (i fullkomlig frid – hebr. shalom shalom) [Fil 4:7],
för han förtröstar (litar) på dig. [Rom 5:1; Joh 14:27]
[Här och i Jes 57:19 upprepas frid två gånger. Det är hebreiskans sätt att betona och ge eftertryck. Ordet beskriver en fullständig harmoni på alla livets områden: ro, stillhet, vila, goda relationer, hälsa och välgång. I vers 1 nämns staden, vilket syftar på Jerusalem vars hebreiska namn är Jeroshalajim. Hebreiskan har förutom singular och plural även dual som innebär två – ändelsen "-ajim" indikerar detta. Dual-formen på Jerusalem har ibland tolkats som de två berg som staden vilar på, men går också bokstavligt att se som att staden betyder dubbel frid. I antika egyptiska källor kallas staden "Ursalimmu" vilket betyder "fridens fundament/fredens grund".]
4Förtrösta på (lita på; var trygg/frimodig i) Herren (Jahveh) för evigt (för alltid) [ta din tillflykt till honom],
för i Herren Herren (Jah Jahveh) finns en evig klippa (är evig styrka – hebr. tsor).
[I hebreiskan står två ord för Herren i den andra strofen: kortformen Jah följt av hela gudsnamnet Jahveh. Upprepningen betonar Guds oföränderlighet. Grundtextens tsor är ett massivt berg som bildligt talar om styrka och en fast punkt, se Matt 7:24.]
5Han har brutit ned (ödmjukat) dem som bor i det höga [de har tvingats att böja sig],
den starka (imponerande, upphöjda) staden har förts ned,
den är jämnad med marken,
förd till stoftet.
6Foten ska trampa ned den,
även de fattigas fötter – stegen av de nödlidande.
7Den upptrampade vägen till rättfärdighet är rak,
de rättrådiga gör rättfärdighetens stig slät (jämn, lätt att gå på).
8Även på stigen för dina påbud (bindande juridiska beslut), Herre (Jahveh), har vi väntat på dig,
till ditt namn och till din åminnelse (hågkomst) är hela vår varelses längtan (står vår själs förhoppning). [2 Mos 3:15]
9Jag, hela min varelse (själ – hebr. nefesh), har längtat efter dig under natten [Ps 63:7; Höga V 3:1],
ja, min ande i mig har sökt dig tidigt (gryningen; ärligt, uppriktigt),
för när dina påbud (bindande juridiska beslut) råder på jorden,
lär sig världens inbyggare rättfärdighet.
10Visas [bara] nåd (låter man oförtjänt kärlek visas – hebr. chanan) mot den onde,
lär han sig aldrig vad rättfärdighet (rättvisa) är,
även i de rättrådigas (rakryggades) land kommer han handla orätt (vara genomsyrad av ondska – hebr. aval) [Ps 71:4]
och inte se Herrens (Jahvehs) majestät.
11Herre (Jahveh), din hand är upplyft [redo att handla]
men de ser inte;
de ska se med skam din nitälskan (din djupa passion och kärlek – hebr. qinah) för folket,
eld ska uppsluka dina motståndare.
12Herre (Jahveh), du ska påbjuda (stadfästa) frid (shalom) för oss,
för du har verkligen utfört allt vårt arbete för oss.
13Herre (Jahveh) vår Gud (Elohim),
andra herrar bredvid dig har haft överhöghet över oss,
till dig ensam nämner vi ditt namn.
14De döda lever inte,
skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim) reser sig inte,
till slutet har du tuktat och ödelagt dem
och låtit deras minne förblekna.
15Du har samlat åt dig från folkslagen, Herre (Jahveh),
du har samlat åt dig från folkslagen ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod)
till jordens alla yttersta gränser.
16Herre (Jahveh), i trångmål har de sökt dig,
i tysthet har de utgjutit en bön när din tuktan var över dem.
17Som en gravid kvinna som närmar sig tiden för sin förlossning
är i smärta och ropar i sitt värkarbete,
så har vi varit framför ditt ansikte, Herre (Jahveh).
18Vi har varit gravida, vi har varit i smärta,
vi har fött fram vind,
vi har inte åstadkommit någon befrielse i landet,
inte heller har jordens invånare kommit till liv.
[Det hebreiska ordet för "vara gravid" här är i formen herajon och skrivs med fem bokstäver: he, resh, jod, vav och nun. Talvärdet för detta ord är 271 (5+200+10+6+50). En graviditet varar mellan 266 och 280 dagar, där just talet 271 är medianen!]
19Dina döda ska leva,
mina döda kroppar ska resa sig [Dan 12:2],
vakna och sjung,
ni som bor i stoftet,
för din dagg är som ljusets dagg
och jorden ska ge liv till skuggorna (de avlidna – hebr. rafaim).
20Kom, mitt folk, gå in i dina kamrar
och stäng dina dörrar om dig,
göm dig själv ett ögonblick,
till dess vreden har dragit förbi.
21För se, Herren (Jahveh) kommer fram från sin plats (boning)
för att besöka jordens inbyggare för deras synd,
jorden ska blotta hennes blod
och ska inte heller dölja sina slagna (slaktade).
1På den dagen,
ska Herren (Jahveh) med sitt svärd,
det stora och starka,
straffa Leviatan, den snabba (flyende, hala) ormen,
och Leviatan, den slingriga ormen,
och döda draken som är i havet.
[Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se Ps 74:14; 104:26; Job 40:20. I textfynd från staden Ugarit, längs med den nordsyriska kusten, nämns havsodjuret Lotan. Det är ett mytomspunnet urtidsmonster som står för kaos och ondska. Jesaja använder sig av dessa mytologiska bilder när han beskriver Guds slutgiltiga seger över ondskan. En dag kommer Herren att straffa Leviatan, ormen och draken i havet. I Psaltaren nämns också Leviatan och hur Gud ska knäcka alla hans huvuden, se Ps 74:14; 104:26. I Bibelns sista bok beskrivs också ett havsodjur med sju huvuden som tydligt identifieras med den urgamla ormen – Satan, se Upp 12:3; 13:1-2. I Jobs bok beskrivs Leviatan med många detaljer, se Job 40:20-41:25.]
2På den dagen [då Leviatan, dvs. djävulen, en gång för alla blir förgjord, se vers 1] –
ska jag sjunga om en underbar vingård! [Vingården är en symbol på Israel, kan syfta på landet Israel under Jesajas tid eller tusenårsriket]
3Jag, Herren (Jahveh), vaktar vingården.
Jag vattnar den regelbundet (i varje ögonblick).
Jag vaktar den dag och natt
så att ingen kan skada den.
4Jag är inte arg (vrede finns inte inom mig). [Jag är inte arg på vingården, jag bryr mig om den.]
Om tistel och törne [fiender mot mig] skulle marschera mot mig i strid. [Då finns det två alternativ.]
Jag kan gå upp mot dem, och bränna upp dem.
5Eller så söker de skydd hos mig (tar till sig min styrka och överlämnar sig till mig),
och söker frid (shalom) med mig.
Ja, låt dem söka min frid (shalom – fred och all slags välgång och välsignelse) med mig [det är min högsta önskan].
6I dagar som kommer (i kommande generationer) ska Jakob skjuta rötter.
Israel ska blomstra och skjuta skott
och uppfylla hela jordens yta.
7Har han slagit honom
som han slog dessa som slog honom?
Eller är han slagen
efter (i likhet med) slakten av dem som slaktades av honom?
8I fullt mått när du sänder iväg henne,
ska du strida med henne,
han har tagit bort henne
med sin hårda vindstöt på östanvindens dag.
9Därför ska Jakobs synd bli försonad genom detta,
och detta är all frukt av borttagandet av hans synd,
när han bryter ner alla altarets stenar,
som kalkstenar som bryts i bitar,
så att aseran [påle för avgudadyrkan] och solguden inte reser sig igen.
10Den befästa staden är ensam,
en boplats övergiven och försakad lik öknen,
där ska kalvar beta
och där ska de ligga ner och förtära dess grenar.
11När dess grenar förtvinar ska de brytas av,
kvinnor ska komma och sätta eld på dem (använda dem till bränsle),
för det är ett folk utan förstånd,
därför ska han som skapade dem inte ha någon nåd (barmhärtighet, förbarmande – hebr. rachamim) med dem,
och han som formade dem ska inte ha någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan) med dem.
12Och det ska ske den dagen att Herren (Jahveh) ska slå tillbaka (stoppa, hindra) strömmen (flödet) från floden till Egyptens bäck och ni ska samlas en och en, ni Israels söner. 13Och det ska ske den dagen att en stor shofar (bagghorn) ska blåsas, och de ska komma som var förlorade i Assyrien, och de som var skingrade i Egypten, och de ska tillbe Herren (Jahveh) på det heliga berget i Jerusalem.
En samling ve-rop (kap 28-35)
1
Nu följer en sektion med sex ve-rop, se Jes 28:1; 29:1, 15; 30:1; 31:1; 33:1. De två sista kapitlen (34-35) hör tematiskt ihop med budskapet som startade i kap 28. På samma sätt som bokens två första sektioner (1-12 och 13-27) slutar med seger och glädje, avslutas detta stycke på samma sätt.
Herren dömer Samarien – fienden i norr
Första veropet
hans ärbara skönhet är en vissnande blomma
på huvudet i den fruktsamma dalen [staden Samarien i det norra riket]
med dem som är slagna av vin.
2Se, Herren (Adonai) är stark och mäktig,
som en hagelstorm, som ett förödande oväder,
som en storm med mäktiga vatten som ger översvämning,
som kastas ner på jorden med våld.
3Under fötterna ska den stolta kronan
av Efraims druckna bli trampad,
4och den vissnande blomman av hans ärbara skönhet
som är på huvudet [kullen] i den fruktsamma dalen,
[den staden – Samarien] ska vara som den första fikonskörden före sommaren,
så fort någon [Shalmaneser] ser den och får den i handen, slukar han den.
5På den dagen ska Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot)
vara en ärekrona
och ett vackert diadem
för återstoden av hans folk,
6och en domens ande
för den som sitter på domen,
och till styrka
för dem som avvärjer striden i porten.
7Men dessa rullar i vin
och raglar i starka drycker,
prästen och profeten vinglar med starka drycker,
de är förvirrade på grund av vinet,
de raglar på grund av starka drycker,
de tar miste i synen [när de ska profetera],
de vacklar i dömandet (domen).
8Alla bord är fyllda av snuskiga spyor
och ingen plats är ren.
9[Vers 9-10 är troligtvis de drucknas hånfulla svar på Jesajas varningar. Han syftar då på Jesaja och i förlängningen Herren och hans ord, se vers 13.]
Vem ska han [Jesaja/Herren] lära (undervisa) kunskap?
Och vem ska han få att lyssna (förstå, ta till sig budskapet)?
De som är avvanda från mjölk,
de som dragits från bröstet?
[Uttryck för småbarn som oftast blev ammade till mellan 3 och 5 års ålder.]
10För det är
föreskrift på (till) föreskrift,11För med stammande läppar
föreskrift på (till) föreskrift,
rad (linje, gräns; ordagrant: "mätsnöre") på (till) rad (linje, gräns),
rad på (till) rad,
lite [undervisning] här, lite där.
[Den hebreiska frasen är: ki tsav latsav, tsav latsav, qav laqav, qav laqav, zeir sham. Frasen återupprepas i vers 13. I vers 9 nämns små barn, vilket gör att en tolkning är att detta låter som ett barns obegripliga pladder. På svenska "bla bla bla bla osv". Dock har orden också betydelse, och tas tsav som en form av tsavah blir det föreskrift på föreskrift. Det kan vara folket som hånar och förlöjligar profeternas ord. De upprepar Guds föreskrifter och härmar dem.]
och med främmande tunga [på ett okänt språk] ska han tala till detta folk,
12till vilka han har sagt:
"Detta är vilan, ge vila till de utmattade,
och detta är vederkvickelsen."
Men de hör inte.
13Så blir Herrens (Jahvehs) ord för dem [samma fraser som i vers 10 upprepas:]
föreskrift på föreskrift,De går och faller baklänges,
föreskrift på föreskrift,
rad på rad,
rad på rad,
lite här, lite där.
de skadar sig, blir snärjda och fångade.
Ps 61:1-9
Psalm 61 – Under dina vingars beskyddPsalmen handlar om Guds beskydd och tryggheten i honom.
Författare: David
Struktur:
1. Bön till Gud, vers 2-3b
2. Led mig till dig Gud, vers 3c-6
3. Önskningar för kungen, vers 7-8
4. Jag vill prisa dig för evigt, vers 9
Till stränginstrument. Av (till) David.
ge akt (lyssna uppmärksamt) på min bön.
3Från jordens yttersta gräns ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig
när mitt hjärta försvagas.
Led mig till en klippa som är för hög för mig,
4för du har blivit min tillflykt,
ett starkt torn framför min fiendes ansikte.
5Jag vill bo i ditt tält för evigt,
jag vill ta min tillflykt i gömstället under dina vingar.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6För du, Gud (Elohim), har hört mina löften.
Du har garanterat ett arv för dem som fruktar (vördar, respekterar) ditt namn.
7Må du lägga dagar till kungens dagar (förlänga hans liv),
låt hans år bli som många generationers.
8Må han [kungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt;
låt nåd (kärleksfull omsorg) och sanning bevara honom.
[Genom hela Bibeln är nåd och sanning följeslagare, se 2 Sam 15:20; Ords 16:6; Ps 85:11; Joh 1:14. Första gången dessa ord nämns tillsammans är i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, och nåden kommer alltid först.]
9Så ska jag prisa ditt namn för evigt,
dagligen ska jag fullgöra (infria) mina löften.
Ords 23:17-18
14. Avundas inte syndare17Låt inte ditt hjärta avundas syndare,
fortsätt i stället att dagligen i vördnadsfull tillbedjan frukta Herren (Jahveh).
18Det finns en framtid [för dig],
ditt hopp ska inte tas ifrån dig (gå om intet; huggas av).
Gal 3:10-22
10För alla de som förlitar sig på [utgår från; förutsätter; "är av"] laggärningar är under förbannelse [är dömda till förkastelse – som resulterar i det straff som måste komma ner], för det står:"Förbannad är var och en som inte fortsätter att göra [inte ständigt praktiserar och lever efter; som inte gör och förblir vid] allt det [i plural] som är skrivet i [den älskade] lagens bok (skriftrulle)." [5 Mos 27:26]11Men att ingen blir rättfärdig (rättfärdiggjord) inför Gud genom lagen är uppenbart (helt klarlagt),
[Här används diminutiva formen av biblos – biblion – dvs. att det är en liten bok eller rulle och troligen även med innebörden att den är älskad.]
för den "rättfärdige ska leva av (utifrån) tro". [Hab 2:4]12Men lagen kommer inte från tro (baseras, vilar inte på tro), för det står:
[Den som är trofast och förtröstar på Gud förklaras som rättfärdig inför honom och får full tillgång till Guds överflödande och äkta liv.]
"Den som gör dessa gärningar [som lagen föreskriver]13Den Smorde (Messias, Kristus) har friköpt oss (betalt ett pris för vår frihet) från lagens förbannelse, genom att bli ett med förbannelsen i vårt ställe, för det står skrivet:
ska leva genom dem [inte genom tro]." [3 Mos 18:5]
"Under förbannelse är alla som hängs upp på trä (ett kors)." [5 Mos 21:23]14Den Smorde (Messias, Kristus) gjorde detta för att Abrahams välsignelse [1 Mos 12:2-3] skulle komma över hedningarna genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), så att vi [både jude och hedning] genom tro skulle få den utlovade Anden.
Arvet kommer genom tro
15Syskon (bröder och systrar i tron), låt mig ta ett exempel från vardagslivet (låt mig tala om mänskliga relationer). När ett förbund (testamente, en sista vilja) trätt i kraft, även om det bara så är ett mänskligt, kan ingen ta bort eller lägga till något.
[Det grekiska ordet för förbund är diatheke. Ordet i sin verbform betyder "att placera mellan två". Det beskriver ett förbund och avtal mellan två parter. Ordet kan också översättas med testamente. Det är därför Bibelns delar kallas testamenten.]
16Nu gavs löftena till Abraham och hans avkomma (säd, arvinge). Han [Gud, Skriften] säger inte, "och åt dina avkomlingar", som när man talar om många, i stället talas det om en, "och åt din avkomling". Det är den Smorde (Messias, Kristus). 17Detta är vad jag menar, lagen som kom 430 år senare [än löftet till Abraham] kan inte annullera ett tidigare förbund (testamente) från Gud, så att löftet blir ogiltigt. 18För om arvet berodde på [att bara lyda] lagen [som dessa falska lärare vill få er att tro], skulle det inte längre bero på löftet, men Gud gav arvet till Abraham genom ett löfte.
Skriften visar vad synd är
En skolmästare, grekiska "paidagogos", följer familjens barn till skolan. Illustration från en lärobok från 40-talet.
[Lagen var ett kontrakt, mellan Israel och Gud, som krävde att båda parter höll det. Löftet däremot beror bara på Gud.]
21Motsäger sig lagen Guds löften? Nej, absolut inte! Om en lag i sig självt kunde ge [andligt] liv, då hade med säkerhet rättfärdighet kommit genom lagen. 22I stället har Skriften visat att alla [hela skapelsen och mänskligheten] är fängslade av synd (helt instängda utan hopp om att själva kunna bli befriade), för att det som var lovat [arvet, välsignelsen] skulle ges, på grund av Jesu den Smordes (Messias, Kristi) trofasthet, till dem som tror (litar, lutar sig emot honom).
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
