Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 5/11

Hes 12:1-14:11, Ps 105:16-36, Ords 27:3, Heb 7:1-17

Hes 12:1-14:11

Symbolisk handling – Hesekiels bagage
1Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 2"Människobarn, du bor mitt i de upproriskas hus som har ögon att se med men inte ser, som har öron att höra med men inte hör [Jes 42:18; Matt 13:13], för de är ett upproriskt hus.
     3Och du människobarn, gör i ordning åt dig det du behöver för exil och flytta som för en exil på dagen inför deras ögon, och du ska flytta från din plats till en annan plats inför deras ögon, kanske ska de se (lägga märke till det) för de är ett upproriskt hus. 4Du ska bära ut ditt bagage (packning) på dagen inför deras ögon [så alla kan se], som bagage för en exil [som bestod av det allra nödvändigaste för en resa – vattenlägel, bädd och en matskål], och du ska gå iväg själv på kvällen, inför deras ögon som när man går i exil. [Kvällen var inte den vanliga tiden att börja en lång vandring. Här finns en spegling i vad som händer med kung Tsidqijaho, som flyr på natten från ett belägrat Jerusalem, se 2 Kung 25:4.] 5Gräv dig genom muren inför deras ögon och bär bort det den vägen. 6Inför deras ögon ska du bära det på dina skuldror och bära det vidare i mörkret. Du ska täcka ditt ansikte så att du inte ser marken, för jag har ställt dig som ett tecken till Israels hus."
     7Och jag gjorde som jag blev befalld. Jag förde ut mitt bagage på dagen, som bagage för en exil och jag grävde mig genom muren med min hand och bar ut det i mörkret och bar det på mina skuldror inför deras ögon.
     8Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig på morgonen, han sa: 9Människobarn, har inte Israels hus, det upproriska huset sagt till dig: Vad gör du?
     10Säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Angående furstarna, detta budskap (profetord, denna börda) gäller Jerusalem och hela Israels hus bland vilka ni är. 11Säg: Jag är ert tecken. Som jag har gjort, så ska det göras mot dem, de ska gå i exil, i fångenskap.
     12Och fursten [syftar på lydkungen Tsidqijaho] som är bland dem ska bära [sina tillhörigheter] på sin skuldra och gå fram i mörkret, de ska gräva genom muren för att gå ut den vägen, han ska täcka sitt ansikte så att han inte ser marken med sina ögon.

[Hesekiel undviker ordet kung (hebr. melek) och använder istället furste/ledare (hebr. nasi) om Sidkia (hebr. Tsidqijaho) som tillsattes av Nebukadnessar (2 Kung 24:17-20). Jojakin (hebr. Jehojachin) var den rättmätige kungen i exil. Dessa ord får sin uppfyllelse när Sidkias ögon sticks ut innan han förs bort till Babylon, se 2 Kung 25:7; Jer 52:11.]

13Mitt nät ska jag sprida över honom och han ska fångas i min snara, och jag ska föra honom till Babel, till kaldéernas land, men han ska inte se det, han ska dö där. 14Och alla som hjälper honom runtom och alla hans trupper ska jag skingra till alla vindar och svärdet ska jag dra ut efter dem.
     15Och de ska veta att jag är Herren (Jahveh) när jag sprider ut dem bland folkslagen och skingrar dem i länderna. 16Men några få av dem ska jag låta bli kvar efter svärd och hungersnöd och pest (epidemier, plågor, sjukdomar), så att de kan återberätta om alla sina styggelser bland folken till vilka de kommer och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Symbolisk handling – Hesekiels ätande
17Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

18Människobarn, ät ditt bröd darrande och drick ditt vatten med skakning och med ångest. 19Och säg du till landets folk: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till dem som bor i Jerusalem i Israels land. De ska äta sitt bröd med ångest och dricka sitt vatten med förskräckelse för att hennes land ska bli öde från alla som är där, på grund av våldet hos alla dem som bor där. 20Och städerna som är bebodda ska ödeläggas och landet ska bli öde och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Budskap om falska profetior och ockultism
21Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

22Människobarn, vilket är ordspråket som ni har i Israels land och säger: Dagarna blir förlängda och synerna slår fel? 23Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska låta detta ordspråk försvinna och de ska inte längre använda det som ett ordspråk i Israel. Men tala till dem: Dagarna visar sig och orden i alla syner. 24Där ska inte längre finnas någon fåfäng syn, inget smickrande siande i Israels hus. 25För jag är Herren (Jahveh). Jag ska tala de ord jag talar och de ska verkställas. De ska inte längre dröja. För i era dagar, ni upproriska hus, ska jag tala ord och jag ska verkställa dem, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

26Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

27Människobarn, se dem av Israels hus som säger: Synen som han ser kommer [först] om många dagar och han profeterar om tider som är långt bort.
     28Säg därför till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Inget av mina ord ska dröja längre, utan mina ord som jag ska tala ska verkställas, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

2Människobarn, profetera mot Israels profeter som profeterar och säg du till dem som profeterar ur sina egna hjärtan: Hör Herrens (Jahvehs) ord: 3Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ve över de usla profeterna som följer sin egen ande och ting som de inte har sett! 4Som rävar i ödemarken har dina profeter blivit, Israel. 5Ni har inte gått upp till brotten (sprickorna i muren) och inte gjort i ordning hindren (försvarsanläggningarna) för Israels hus, till att stå i striden på Herrens (Jahvehs) dag. 6De har sett tomhet (falskhet, fåfänga) och lögnaktig spådom (inbillade syner) som säger: "så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)", men Herren (Jahveh) har inte sänt dem. Ändå hoppas de att ordet ska bli bekräftat. 7Har ni inte sett en fåfäng syn och har ni inte sagt lögnaktig spådom när ni säger: "så förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)", när jag har inte talat?
     8Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom ni har talat fåfänga och sett lögn, se därför är jag emot er, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh). 9Och min hand ska vara mot profeterna som ser tomhet (falskhet, fåfänga) och som siar lögner. De ska inte vara i mitt folks råd, inte ska de bli skrivna i Israels hus krönikor, inte heller ska de komma in i Israels land och de ska veta att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     10Därför, just därför att de har lett mitt folk vilse och sagt: "Frid (shalom)", men där är ingen frid (shalom). [Man säger att allt är frid och fröjd, när det inte är det, se även Jer 6:14.] Och när jag byggde en mur utan murbruk, som de täcker över med vit kalk. 11Säg till dem som bestryker den med vit kalk att den ska falla. Där ska komma ett skyfall och en stor hagelstorm ska vräka ner och en stormvind ska bryta fram, 12och se, när muren faller ska det då inte sägas till er: Var är kalken som ni kalkade med?
     13Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Jag ska låta en stormvind bryta fram i mitt raseri, och det ska bli en översvämning i min vrede och stora hagelstenar ska sluka den i raseri. 14Så ska jag bryta ner muren som ni har täckt med kalk och slå ner den till marken så att dess grund blir blottlagd, och den ska falla och ni ska förtäras i dess mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 15Och jag ska fullborda mitt raseri över muren och över dem som har täckt med vit kalk, och jag ska säga till er: Muren finns inte längre och inte de som täckte den, 16Israels profeter som profeterar till Jerusalem och ser syner om fred (shalom), men där finns ingen fred (shalom), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

17[Förutom de falska profeterna pekas även de falska profetissorna nu ut i vers 17-19. Detta avsnitt är ett av fyra profetiska sektioner i GT som kritiserar kvinnor (Jes 3:16-4:1; 32:9-13; Amos 4:1-3). Fyra kvinnliga profeter, alla Guds sanna profeter, nämns vid namn i GT: Deborah (Dom 4:4-5:31), Huldah (2 Kung 22:14), Mirjam (2 Mos 15:20) och Noadjah (Neh 6:14). Däremot drabbades de falska profetissorna på Hesekiels tid av samma fördömelse som sina manliga motsvarigheter. Gud bevarade varken deras namn eller deras specifika ämbeten (Hes 13:9).]

Och du människobarn, vänd ditt ansikte mot [konfrontera] ditt folks döttrar som profeterar efter sina egna hjärtan, och profetera mot dem 18och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ve er [kvinnor, se vers 17] som syr vristband till allas handleder [amuletter, ockulta band] och gör [magiska] huvudband (slöjor) i olika längder för att fånga själar (mänskligt liv). Ska ni fånga mitt folks själar (liv) men behålla er själva (era egna själar) vid liv? 19Ni [kvinnor] har vanhelgat mig bland mitt folk för en handfull korn och några brödsmulor. Ni slaktar själar [människoliv] som inte skulle dö och räddar själar [människoliv] som inte skulle leva, genom era lögner till mitt folk som [villigt, gärna] lyssnar på lögnen.

20Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag är emot era vristband (amuletter, ockulta band) med vilka ni fångar (snärjer) själar [mänskligt liv] som fåglar. Och jag ska rycka dem från era armar, och jag ska låta själarna sprida sig (slå ut som en blomma, bli fria), själarna som ni jagat som fåglar. 21Era slöjor ska jag riva isär och rädda mitt folk ur er hand och de ska inte längre vara i er hand för att bli jagade och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh). 22Eftersom ni har skrämt den rättfärdiges hjärta med lögn när jag inte har bedrövat honom och stärkt den ondes händer så att han inte återvänder (vänder om) från sin onda väg så att han kan bli räddad levande, 23därför ska ni inte längre se tomhet (falskhet, fåfänga), inte sia spådomar. Och jag ska rädda mitt folk ut ur er hand och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Tredje samlingen budskap

Budskap mot avgudadyrkan
1[Kapitel 14 innehåller två profetior. Den första (vers 1-11) är avslutningen till budskapet mot falska profeter/profetissor i Hes 13:1-13.]

Och några av Israels äldste kom och satt framför mig. 2Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

3Människobarn, dessa män har satt upp sina avgudar i sitt hjärta och placerat sina synder som en stötesten framför sina ansikten. Ska jag över huvud taget behöva sökas (frågas, tillbes – hebr. darash) av dem? 4Tala därför till dem och säg: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Varje man av Israels hus som sätter upp sina avgudar över sitt hjärta och lägger sina synders stötesten framför sitt ansikte och kommer till profeten, jag, Herren (Jahveh), ska svara honom i proportion till hans mängd avgudar (enligt myckenheten av hans avgudar), 5så att jag tar Israels hus i deras egna hjärtan eftersom de alla har vänt sig bort från mig till sina avgudar.
     6Tala därför till Israels hus, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Kom tillbaka och omvänd er från era avgudar och vänd bort era ansikten från alla era styggelser. 7För varje man från Israels hus eller främlingen som vistas i Israel som skiljer sig själv från mig och tar sig avgudar i sitt hjärta och placerar syndens stötesten framför sitt ansikte och kommer till profeten för att söka (följa, fråga, tillbe) mig från honom, jag ska själv svara honom, 8och jag ska sätta mitt ansikte mot den mannen och ska göra honom till ett tecken och ett ordspråk och jag ska utrota (hugga av) honom från mitten av mitt folk och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     9Och profeten som är förledd och talar ett ord, jag, Herren (Jahveh), har förlett profeten som profeterar och jag ska sträcka ut min hand över honom och ska förgöra honom från mitten av Israels folk. 10Och de ska bära sin synd, profetens synd ska vara som sökarens (följarens, frågarens, tillbedjarens) synd, 11för att Israels hus inte längre ska gå bort från mig och inte längre orena sig med sina överträdelser, utan de kan bli mitt folk och jag kan bli deras Gud (Elohim), förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Ps 105:16-36

Guds trofasthet mot Josef
16Han kallade på en hungersnöd över landet,
    han avbröt hela matförsörjningen (allt bröd uteblev). [1 Mos 41:54]
17Han sände en man framför dem,
    såld som en slav – Josef. [1 Mos 37; 45:5; 50:20]
18hans fötter sattes i kedjor,
    hans nacke (hebr. nefesh) slogs i järn (hela hans person var bunden),
19till den tid då hans ord (tal – hebr. davar) kom,
    Herrens (Jahvehs) löftesord (hebr. imrah) prövade honom.
20Kungen sände bud och frigjorde honom,
    folkets regent satte honom fri. [1 Mos 41:14, 40]
21Han gjorde honom till herre över sitt hus
    och till regent över hans egendom [Apg 7:10],
22till att disciplinera hans furstar efter sitt behag
    och undervisa hans äldste i vishet.
23Israel kom också till Egypten
    och Jakob reste till Hams (hebr. Cham) land [Egypten, se 1 Mos 46:1-7].

Guds trofasthet mot israeliterna i Egypten
24Han lät sitt folk växa till storligen (i antal, vara fruktsamma) [2 Mos 1:7]
    och gjorde dem övermäktiga för sina motståndare.
25Han vände deras [egyptiernas] hjärtan
    till att hata hans folk och hantera hans tjänare hårdhänt. [2 Mos 1:8]
26Han sände Mose,
    sin tjänare och Aron som han utvalt. [2 Mos 3:1-4:17]
27De utförde ibland dem hans olika tecken,
    mirakler [2 Mos 7-12] i Hams land [Egypten, se 1 Mos 46:1-7].
28Han sände mörker, och det blev mörkt,
    och de gjorde uppror mot hans ord. [2 Mos 10:21-22]
29Han förvandlade deras vatten till blod
    och slog deras fiskar. [2 Mos 7:20-21]
30Deras land vimlade [övertäcktes] av grodor,
    ända in i kungens kammare. [2 Mos 8:6]
31Han talade och det kom flugsvärmar
    och myggor inom alla landets gränser. [2 Mos 8:17; 21]
32Han gav dem hagel istället för regn
    och flammande eld (åskoväder) i deras land.
33Han slog deras vinstockar och deras fikonträd
    och bröt sönder träden i deras land. [2 Mos 9:23]
34Han talade och gräshoppor kom
    och skadliga larver utan tal (omöjliga att räkna på grund av sin stora mängd). [2 Mos 10:4-5]
35De åt upp alla örter i deras land
    och de åt upp all frukt på marken.
36Han slog alla förstfödda i deras land,
    det förstfödda av deras styrka. [2 Mos 11:4-5]

Ords 27:3

En dåres ilska
3Sten väger mycket och sand är tungt,
    men ännu tyngre (mycket svårare att bära) är en dåres oprovocerade ilska.

[Jämförelsen är mellan fysiskt arbete – att lyfta sten och sand – och den stress och mentala tyngd det innebär att hantera en dåres ilska.]

Heb 7:1-17

Melkisedeks prästämbete
1[Melkisedek har introducerats i tidigare kapitel. Nu sker en grundligare genomgång som visar att han är en förebild till Jesus. Melkisedek nämns bara två gånger i GT. Han dyker plötsligt upp i berättelsen om Abraham, se 1 Mos 14:18-20 och citeras i Ps 110 som är messiansk. De första tre verserna i detta kapitel är en enda vers i grekiskan.]

För denne Melkisedek,
    kung i Salem [kortare namnform av Jerusalem, se Ps 76:3],
    präst åt Gud den Högste,
    den som mötte Abraham på hans väg tillbaka efter segern över kungarna och välsignade honom,
     2den som Abraham gav tionde av allt [segerbyte],
    först och främst, som hans namn betyder
        är han "rättfärdighetens kung",
    han är även Salems kung,
        det vill säga "fridens kung",
     3utan far,
    utan mor,
    utan släktregister,
    hans dagar har ingen början,
        hans liv har inget slut:
    han är som Guds Son,
och förblir präst för evigt.
4Se hur stor han är, om till och med vår stamfar Abraham
    gav honom tionde av sitt bästa byte.
5De av Levis söner (ättlingar) som blir präster har ett bud enligt lagen [gr. nomos – Torah, Moseböckerna] att få tionde av folket [4 Mos 18:21-32],
    alltså av sina bröder [judiska landsmän],
    trots att de också härstammar från Abraham.
6Men Melkisedek, som inte var av deras släkt,
    fick tionde av Abraham
    och välsignade honom som hade fått löftena.

[På samma sätt behöver inte Jesus vara från Levi stam.]
7Ingen kan förneka att det är den lägre [Abraham]
    som blir välsignad av den högre [Melkisedek, som i sin tur är en förebild till Jesus].
8I ena fallet är det dödliga människor [levitiska präster, vers 5] som får tionde,
    i det andra är det en som har fått vittnesbördet att han lever.
9Man kan säga att även Levi, som tar emot tionde,
    själv har gett tionde genom Abraham,
10eftersom han fanns till som ofödd i sin förfaders kropp
    när Melkisedek mötte honom.

Ett evigt prästerskap
11Om nu fullkomlighet hade gått att nå genom den levitiska prästtjänsten – och på den grunden fick [det judiska] folket lagen [undervisningen i Moseböckerna] – varför måste det då uppstå en annan präst, en som Melkisedek, en som inte sägs vara som Aron? 12För om prästtjänsten förändras (får en ny ordning) måste lagen [instruktionerna vad gäller prästtjänsten] också bli förändrad. 13Han som det talas om hör till en annan stam, och från den stammen har ingen gjort tjänst vid altaret. 14Det är tydligt att vår Herre har kommit ur Juda stam, och Mose har inget sagt om präster från den stammen.

[Jesus kommer från Juda stam, se Matt 1:2; Luk 3:33. När Jakob välsignar och profeterar över sina söner i 1 Mos 49 ges fler detaljer kring varför Juda räknas som den förstfödde. Förstfödslorätten togs från Ruben eftersom han låg med sin fars bihustru. Den gick förbi Simeon och Levi på grund av deras grymhet när de mördade en hel by efter att Dina hade våldtagits. Därför blev Juda räknad som förstfödd. En strof i välsignelsen från vers 10 pekar tydligt på Jesus: "Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga."]

15Ännu tydligare blir det när det uppstår en annan präst som Melkisedek, 16en som inte har blivit präst genom lagbud om härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. 17Han får nämligen vittnesbördet:
Du är präst för evigt,
    på samma sätt som Melkisedek.
[Ps 110:4, detta är tredje gången samma passage citeras, se Heb 5:6; 6:20.]





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel