Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - torsdag 12/11

Hes 24:1-26:21, Ps 109:1-31, Ords 27:14, Heb 11:1-16

Hes 24:1-26:21

Liknelse – den kokande grytan
1Och Herrens (Jahvehs) ord kom till mig i det nionde året [sedan Jojakins exil, se Hes 1:2] i den 10:e månaden [tevet] på den 10:e dagen i månaden [15 jan, 588 f.Kr.] han sa:

2Människobarn, skriv åt dig namnet på dagen, på denna dag, samma dag som Babels kung har belägrat Jerusalem. 3Och tala i en liknelse om det upproriska huset och säg till dem: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Ställ fram grytan, ställ fram den
    och häll även vatten i den.
4Samla i den bitarna [av kött] som tillhör den,
    varje god del [de finaste delarna], låret och skuldran,
fyll den med utvalda ben.

5Ta det utvalda av flocken
    och stapla veden under den,
låt den koka ordentligt
    så att dess ben också sjuder i dess mitt.
6Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så:
Ve den blodiga staden,
    grytan vars ärg (orenhet; den blågröna missfärgningen av koppar – hebr. chela) är därinne
    och vars ärg (orenhet) inte har gått ut därifrån.
För ut den bit för bit,
    ingen del har fallit över den.

[Hebr. chela används bara här och i vers 11 och två ggr i vers 12. Betydelsen är inte helt klar, men från vers 11 bör det handla om ärgen från bronskärlet. Ordet har sin rot i hebr. chala som har att göra med lidande, sjukdom och att avlida.]

7För hennes blod är i hennes mitt,
    hon har ställt det på den kala klippan,
hon häller ut det över marken
    för att täcka det med jord,
8för att låta raseriet komma så att hämnd kan tas
    har jag ställt hennes blod på den kala klippan så att det inte ska döljas.
9Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):
Ve över den blodiga staden!
    Även jag ska göra eldhögen stor,
10stapla upp veden,
    antända elden så att köttet kan bli förtärt,
och göra i ordning blandningen
    så att även benen kan brännas.
11Jag ska ställa den tom på kolet
    så att den kan bli het och dess botten bränns
så att orenheten smälter i den
    och dess ärg (missfärgningar, orenhet) kan förtäras.
12Den har tröttat ut sig själv med hårt arbete [med att blir skrubbad ren],
    likväl har dess stora ärg (orenhet, missfärgningar) inte gått ur den
    – in i elden [igen] med sin ärg (orenhet, missfärgningar).

[Versen är svåröversatt. Sista delen kan vara en uppmaning, eller ett konstaterande.]
13I din orenhets oanständighet har jag renat dig, men du blir inte längre renad från dina orenheter förrän jag har tillfredsställt mitt raseri över dig.
     14Jag, Herren (Jahveh), har talat det, det ska ske och jag ska göra det. Jag ska inte ta tillbaka det, jag ska inte skona, inte heller ångra, efter dina vägar (sätt att leva) och efter dina handlingar ska jag döma dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Budskap angående Hesekiels frus död
15Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

16Människobarn, jag tar bort från dig dina ögons önskningar i ett slag, du ska inte klaga, inte gråta och dina tårar ska inte rinna ner. 17Sucka i tysthet. Sörj inte [med högljudd klagan] över de döda, bind din huvudbindel över dig och sätt dina skor på dina fötter och dölj inte din överläpp och ät inte männens bröd.
     18Så talade jag till folket på morgonen och min hustru dog på kvällen, och jag gjorde på morgonen som jag var befalld.
     19Och folket sa till mig: "Ska du inte berätta för oss vad dessa ting är (betyder) till oss, eftersom du gör så?"
     20Och jag sa till dem: Herrens (Jahvehs) ord kom till mig och han sa: 21Säg till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se jag ska vanhelga min helgedom, er styrkas stolthet, era ögons begär och era själars längtan, och era söner och era döttrar som ni har lämnat bakom ska falla för svärdet. 22Och ni ska göra som jag har gjort, ni ska inte täcka era överläppar, inte äta männens bröd, 23och era bindlar ska vara på era huvuden, och era skor på era fötter, ni ska inte klaga, inte gråta men ni ska tyna bort i era synder och stöna (jämra er) den ene till den andre. 24Så ska Hesekiel bli ett tecken för er, efter allt han har gjort ska ni göra, och när det sker ska ni veta (bli intimt förtrogna med) att jag är Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     25Och du människobarn, ska det inte vara så att den dagen då jag tar ifrån dem deras starka fäste, deras äras glädje, deras ögons önskningar, deras själs längtan, deras söner och deras döttrar, 26att den dagen ska han som flytt komma till dig för att förmå dig att höra det med dina öron?
     27Den dagen ska din mun öppnas tillsammans med honom som har flytt och du ska tala och inte mer vara stum. Så ska du bli ett tecken för dem och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Dom över hednanationer (kap 25-32)
1Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa:

Ammon
2Människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons söner och profetera mot dem. 3Och säg till Ammons söner: Hör Herrarnas Herres (Adonai Jahvehs) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom du säger: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det gjordes öde och mot Juda hus när de gick i fångenskap, 4se, därför ska jag ge dig till österns söner som en egendom och de ska placera sina läger i dig och göra sina boningar i dig, de ska äta din frukt och de ska dricka din mjölk. 5Och jag ska göra Rabbah till en betesmark för kameler och Ammons söner till en viloplats för flockar, och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     6Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Eftersom du har klappat i händerna och stampat med fötterna och gläder dig i hela din själs förakt (hån – hebr. sheat) över Israels mark, 7därför har jag sträckt ut min hand över dig och ska ge dig som ett byte till länderna, och jag ska utrota (hugga av) dig från folken, och jag ska låta dig förgås ur länderna, jag ska fördärva dig och du ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Moab
8Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom Moab och Seir säger: Se, som med alla folk är det med Juda hus, 9därför ska jag öppna Moabs flank på sidan av städerna, på sidan av hans städer som är på hans gränser, det sköna landet, Beit-Jeshimot, Baal-Meon och Kirjatajim 10tillsammans med Ammons söner till österns söner, och jag ska ge dem som en besittning så att Ammons söner inte längre ska kommas ihåg bland folken. 11Och jag ska verkställa domen över Moab, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

Edom
12Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom Edom har handlat i stor hämnd mot Juda hus och har förolämpat dem djupt och hämnats på honom, 13därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Jag ska sträcka ut min hand över Edom och jag ska utrota (hugga bort) människa och djur, och jag ska göra det öde. Från Teman ända till Dedan ska de falla för svärdet. 14Och jag ska lägga min hämnd över Edom genom mitt folk Israels hand, och de ska göra i Edom efter min vrede och efter mitt raseri, och de ska känna min hämnd, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Filistéerna
15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh):

Eftersom filistéerna har agerat med hämnd och har tagit hämnd med förakt i själen, med fördärv för gammalt hat, 16därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så:
    Se, jag ska sträcka ut min hand över Filistéen, och jag ska utrota (hugga bort) kereteerna och fördärva kustlandets kvarleva. 17Och jag ska verkställa stor hämnd över dem med rasande tillrättavisning, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh), när jag ska lägga min hämnd över dem.

Tyros
1[De fyra föregående domarna har inte haft något datum. Datumet här visar på ännu större allvar för denna dom. Det 11:e året är antal år efter Jojakins exil (Hes 1:2).]

Och det hände i det 11:e året på den första dagen i månaden att Herrens (Jahvehs) ord kom till mig, han sa: 2Människobarn, eftersom Tyros har sagt mot Jerusalem: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) hon är bruten, det var folkets port, hon är vänd till mig, jag ska fyllas med henne som är ödelagd. 3Därför säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) så: Se, jag är emot dig, Tyros, och jag ska låta många länder komma upp mot dig så som havet låter sina vågor komma upp. 4Och de ska fördärva Tyros murar och bryta ner hennes torn. Jag ska även skrapa bort jorden från henne och låta henne bli en kal klippa. 5Hon ska bli en plats där man kastar ut nät mitt i havet, för jag har talat det, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), och hon ska bli ett byte för folken. 6Och hennes döttrar som är på fälten ska bli slagna med svärd, och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).
     7Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Se (hebr. hinneh – syftar på en framtida händelse), jag ska föra upp över Tyros Nebukadnessar, Babels kung, från norr med hästar och med vagnar och med ryttare och ett kompani med mycket folk. 8Han ska slå dina döttrar på fältet med svärd, och han ska bygga (kasta upp) belägringsvall mot dig och ösa upp en jordramp mot dig och resa upp [som en mur av] sköldar mot dig.

[Författaren har noggrann kunskap om belägring och antik krigsföring. Utgrävningar i Lachish i Juda har bekräftat denna typ av jordramp på stadens östra sida. Tyros var svår att inta eftersom staden låg på en ö nära kusten. Enligt den judiske historikern Josefus varade den babyloniska belägringen av Tyros i 13 år (ca 586-573 f.Kr.). En babylonisk text säger att Nebukadnessar var närvarande under belägringen. Den långa belägringen avslutades med ett fredsfördrag där kungahuset i Tyros skulle deporteras till Babylon. Kungen av Tyros fick visserligen stanna kvar, men han kontrollerades av en babylonisk kommissionär. Tyros makt var i praktiken uttömd av den långa belägringen.]

9Och murbräckan ska han sätta mot dina murar och dina torn ska han bryta ner med sina yxor. 10Eftersom hans hästar är många ska deras damm övertäcka dig. Vid ljudet av ryttarna och hjulen och vagnarna ska dina murar skaka när han drar in i dina portar så som män drar in i en erövrad stad (den befästa muren är uppbruten). 11Med hästhovarna ska han trampa ner alla dina gator, han ska slå ditt folk med svärd och din styrkas pelare ska falla ner på marken. 12Och de ska tillspilloge dina rikedomar och ta dina handelsvaror som byte, och de ska bryta ner dina murar och fördärva dina omtyckta hus, och dina stenar och ditt timmer och ditt tegel ska de lägga mitt i vattnet. 13Och jag ska låta oljudet av dina sånger tystna och ljudet av dina kinnor-harpor (kitharor – hebr. kinnor) ska inte mer höras. 14Och jag ska göra dig till en kal klippa, du ska bli en plats där man sprider ut nät, du ska inte byggas upp igen, för jag, Herren (Jahveh), har talat, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).
     15Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Tyros: Ska inte öarna skaka vid ljudet från dina fallnas stönande, när slaktaren låter slakten ske i din mitt? 16Sedan ska havets furstar stiga ner från sina troner och lägga bort sina mantlar och klä av sig sina dyrbart vävda kläder, de ska klä sig i skräck (hebr. chadarah), de ska sitta på marken och darra av skräck (skälva av fruktan, hebr. charad) hela tiden (varje ögonblick), de ska förskräckas (bedövas av terror – hebr. shamem) över dig. 17Och de ska höja upp en klagosång för dig och säga till dig:
Hur har du [den rika hamnstaden Tyros] inte blivit ödelagd – du som tronade invid havet (har rest dig upp som en boning från havet),
    du den berömda staden som var mäktig på havet,
du och deras invånare som lät din skräck drabba alla jordens invånare!
18Nu ska öarna skaka på dagen för ditt fall,
    ja, öarna som är i havet ska bli skräckslagna
när du försvinner (går ut).
19Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): När jag ödelägger dina städer, så att de blir som obebodda städer, när jag för upp djupen över dig och de stora vattnen övertäcker dig, 20då ska jag föra ner dig med dem som far ner i avgrunden, till gamla tiders folk och ska låta dig bo i den understa delen av jorden, som platserna som är öde sedan länge, med dem som går ner i avgrunden, så att du inte blir bebodd, och jag ska ha min ära i de levandes land. 21Jag ska göra dig till en skräck och du ska inte finnas mer, trots att man letar efter dig ska man inte finna dig igen, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonai Jahveh).

Ps 109:1-31

Psalm 109 – Var inte tyst

Psalmisten vädjar till Guds rättvisa.

Författare: David

Struktur:
1. Klagan över fiender, vers 1-5
2. Vädjan att Gud ska agera, vers 6-19
3. Personlig klagan och vädjan, vers 20-29
4. Förtröstan och lovprisning, vers 30-31

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
-
Gud (Elohim), som jag lovsjunger,
    var inte tyst (döv).
2De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
    De har talat till mig med en lögnaktig tunga.
3De omringade mig med ord av hat
    och stred med mig utan orsak.
4Som tack för min kärlek är de mina fiender,
    men jag är ständigt bedjande (ordagrant: "jag är bön").
5De har gett mig ont för gott,
    och hatar mig för min kärlek.

6Må du sätta en ond man över honom
    och låt en åklagare stå vid hans högra hand.
7När han döms, låt honom gå i fördömelse
    och låt hans böner vändas till synd.
8Låt hans dagar bli få,
    låt någon annan ta hans plats.
9Låt hans barn bli faderlösa,
    och hans hustru bli änka.
10Låt hans barn bli lösdrivare och tigga
    och låt dem söka (fråga efter) sitt bröd på öde platser.
11Låt fordringsägarna ta allt som han haft
    och låt främlingar fördärva hans arbete.
12Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
    låt inte heller någon visa nåd (oförtjänt kärlek) mot hans faderlösa barn.
13Låt hans efterkommande (slut; eftermäle; det/de som följer) utrotas (huggas av),
    låt deras namn bli bortglömt i kommande generationer.
14Låt hans fäders missgärningar bli ihågkommen inför Herren (Jahveh)
    och låt inte hans mors synder glömmas bort,
15låt dem vara inför Herren (Jahveh) hela tiden (kontinuerligt)
    så att han kan utplåna (hugga av) deras minne från jorden.
16Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
    utan förföljde de betryckta (ansatta) och fattiga [helt beroende av dig Gud]
    och dem med brustna hjärtan, var han redo att dräpa.
17Ja, han älskade förbannelse [att förbanna och kalla ner Guds straff på andra]
    och den kom till honom.
Han hade inte sin glädje (lust) i välsignelse
    och den var långt från honom.
18Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
    och det trängde in i hans inre som vatten
    och som olja till hans ben.
19Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
    och som gördeln som han omger sig med hela tiden.

20Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahveh),
    dem som talar ont mot min själ.
21Men du, Herre Herre (Jahveh Adonai), handla med mig för ditt namns skull,
    eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
22för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig, Gud]
    och mitt hjärta är sårat i mig.
23Jag är borta som en skugga när den förlängs,
    jag har skakats av som gräshopporna.
24Mina knän vacklar på grund av fasta,
    och mitt kött är magert och har inget fett.
25Jag har blivit ett hån för dem,
    när de ser mig skakar de på sina huvuden.
26Hjälp mig, Herre (Jahveh), min Gud (Elohim),
    fräls mig (rädda mig) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
27för att de ska veta att detta är din hand,
    att du, Herre (Jahveh), har gjort det.
28Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna du,
    när de reser sig ska de bli satta i skam, men din tjänare ska glädja sig.
29Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
    och ska ta på sig sin egen skam som en ämbetsdräkt.

30Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahveh) med min mun,
    jag ska prisa honom bland skarorna,
31för han står vid den behövandes högra hand (sida)
    för att frälsa (rädda) honom från den som dömer hans själ.

Ords 27:14

14Den som [inställsamt] lovordar (prisar) sin granne med hög röst tidigt på morgonen,
    blir till en förbannelse.

Heb 11:1-16

Vad är tro?

©Anders Wester

1[I detta kapitel, som ofta kallas trons kapitel, används det grekiska ordet pistis tjugofyra gånger. Det kan översättas med tro, trohet och trofasthet och har även innebörden förtröstan, tillit, övertygelse, visshet och förvissning.]

Men tron (ordagrant: tro) är en övertygelse (en fast och verklig grund; en garanti och försäkran) om sådant man hoppas, en visshet om (förvissning om; ett bevis för/på) ting man inte ser [det som inte kan uppfattas eller förnimmas med fysiska ögon]. 2Genom den [tron] har fäderna [patriarkerna och andra ledare i Gamla testamentet] fått sina [goda] vittnesbörd.

3I tro [med trons ögon] förstår vi hur olika tidsperioder (generationer, epoker) har blivit förändrade (återuppbyggda, helt förvandlade till något bättre) genom ett ord från Gud. Det vi nu ser med våra fysiska ögon blev till genom det som inte kunde ses.

Abel dog i tro
4[I kiasmen balanseras detta stycke mot exemplen på de människor som lidit och dött i tro, se vers 36-38.]

I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och blev rättfärdig genom att Gud själv tog emot (intygade) hans offergåvor [1 Mos 4:4-8]. Trots att han [Abel] nu är död talar hans tro ännu.

[Abels exempel på tro och offer som inte kom från egen prestation och egna gärningar talar ännu i dag till oss, se 1 Mos 4:10.]

Henok fick leva i tro
5[Detta stycke balanseras med exemplet på de människor som segrat i tron, se vers 32-35. Henok (hebr. Chanoch) var den sjunde generationen i Sets släktled. Han vandrade i gemenskap med Gud, se 1 Mos 5:21-24.]

I tro [som behagade Gud] blev Henok förflyttad (gr. metatithemi) [från jorden till himlen] utan att se döden.
Man hittade honom inte, för Gud hade förflyttat honom. [Citat från 1 Mos 5:24.]
Redan innan förflyttningen (gr. metathesis) fick han vittnesbördet att han hade funnit nåd hos Gud.

[Henok och Elia är de två personer som förts till himlen på detta sätt, se 2 Kung 2:11. Ordet förflytta/förflyttning beskriver en förändrad position. I Apg 7:16 förflyttas Jakobs och hans söners kvarlevor till Sikem. I Gal 1:6 används ordet för att beskriva hur galaterna hastigt ändrar ståndpunkt.]

6Utan tro är det omöjligt (kraftlöst, fruktlöst – gr. adunatos) att behaga [honom], för den som närmar sig Gud måste (behöver) tro att han existerar (är, finns) och att han belönar (ordagrant: blir en belönare åt) dem som hängivet söker (uthålligt och innerligt frågar efter) honom. [Jak 4:8]

[Om tro saknas, dvs. om vi inte är trofasta mot Gud och förtröstar på honom, uppstår problem – det grekiska ordet för omöjligt kan även översättas kraftlöst eller oförmöget. Det går alltså över huvud taget inte alls att glädja eller behaga honom. Gud vill att vi ska söka honom med en ivrig förväntan på hans godhet, se Jak 1:6-8.]

Noas familj räddas i tro
7[Följande exempel handlar om vatten och hur Noas familj räddas undan domen. Stycket balanseras med berättelsen om hur israeliterna korsar Röda havet och räddas, se vers 29.]

I tro byggde Noa, uppfylld av helig fruktan, en ark för att rädda sin familj, sedan han fått en gudomlig varning om det som ännu inte kunde ses [1 Mos 6:13-22]. Genom denna tro dömde han världen [för dess otro] och fick själv ta del av (ärva) rättfärdigheten som kommer från tro (att vara trofast).
Abraham drog ut i tro
8[Abraham lämnade staden Ur i Mesopotamien. Stycket balanseras av hans ättlingars uttåg ur Egypten, se vers 20-28.]

I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle gå [1 Mos 12:1-4].

9I tro bosatte han sig i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, 10för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
Sarahs tro – Isaks födelse
11[Sarahs tro gjorde att hon blev mor till Isak trots sin höga ålder. Både Abram och Saraj får nya namn av Gud, se 1 Mos 17:5, 15. I båda namnen läggs bokstaven h (hebr. he), som uttalas som en utandning till. Gud blåser in sitt liv i namnen Abraham och Sarah. Styckets tema är löftessonen Isak, som är en förebild till Jesus, och balanseras med stycket om hur Abraham i tro var villig att offra sin son, se vers 17-19.]

I tro fick också Sarah, som var ofruktsam, kraft att bli mor [gr. katabole sperma lambano – ordagrant: "ta emot ett utkastat frö"] till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast (trogen – gr. pistos). 12Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.
Främlingar på vandring till Guds stad
13[Vers 13-16 är kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se vers 1. Här bryts också mönstret "i tro" för att betona "genom tro" (gr. kata pistis), samma uttryck som i vers 7.]

Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sarah, Isak och Jakob, se vers 8-12, men kan även inkludera dem som nämns i vers 17-40] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.]

Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.

14De som talar på detta sätt visar helt uppenbart att de söker ett hemland (fädernesland). 15Om de med ständig hemlängtan hade tänkt på det land som de gått ut ifrån, hade de haft otaliga tillfällen att vända tillbaka dit. [Abraham och Sarah lämnade staden Ur i Mesopotamien.] 16Men nu längtade de efter (sökte, sträckte de sig efter) ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud [som kallas "Abrahams, Isaks och Jakobs Gud"] för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel