³


[Nu följer sju retoriska frågor. I inledningen liknades Gud vid ett rytande lejon som upphävde sin röst, se Amos 1:2. Samma ord återkommer här i vers 4:]

Kan två vandra tillsammans, utan att vara överens om det? [Nej, självklart inte.]
⁴Ryter ett lejon i skogen, när han inte har något byte? [Nej, självklart inte.]
Upphäver ett ungt lejon sin röst från sin lya, om han inte har tagit (fångat) något? [Nej, självklart inte.]
⁵Fastnar en fågel i en snara på jorden, om det inte finns ett lockbete? [Nej, självklart inte.]
Sprätter en snara upp från marken, utan att ha fångat något? [Nej, självklart inte.]
⁶Om en shofar ljuder i en stad, är det inte så att invånarna bävar? [Jo!]
Om det sker ondska i en stad, har inte Herren (Jahveh) med den att göra?

[De första fem frågorna har ett underförstått nej som svar. Den sjätte frågan har ett ja som svar och den sista fanns det olika åsikter om. Amos samtid trodde inte att Gud skulle kunna tillåta att förödelse kom över deras stad. Gud förorsakar aldrig ondska (1 Joh 1:5) men han kan tillåta den och ta undan sitt beskydd, se Klag 2:3. Vers 6 ska också ses i ljuset av vers 7-8 där Gud varnar, se även Jona 1:2]

⁷För Herren Herren (Adonai Jahveh) gör ingenting
    utan att han uppenbarar sitt rådslut för sina tjänare profeterna.
⁸Lejonet har rutit,
    vem fruktar inte?
Herren Herren (Adonai Jahveh) har talat,
    vem kan låta bli att profetera?"

[Lejonet var ett vanligt djur i Israels skogsbygder på den här tiden. Därför var det allmänt känt att lejonet ryter precis innan det kastar sig över sitt tilltänkta byte, som då kan fly om det reagerar tillräckligt snabbt. På samma sätt vill Gud att folket ska förstå hans varningar så att de omvänder sig innan domen drabbar dem.]

Främmande palats

⁹Förkunna det i Ashdods palats (mäktiga byggnader) [en av filistéernas fem stora städer vid Medelhavet]
    och över palatsen (de mäktiga byggnaderna) i Egyptens land och säg:
"Församla dig på Samariens berg
    och se den stora förvirringen därinne och förtrycket i dess mitt."

De vet inte att göra rätt
¹⁰[Central vers:]
De vet (känner) inte att göra det rätta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).
Man har samlat våld och stöld i deras palats (mäktiga byggnader).

Dina palats
¹¹Därför säger Herren Gud (Adonai Jahveh):
"En motståndare har omringat landet,
och han ska slå ner din styrka [försvar och rikedom] från dig och dina palats (mäktiga byggnader) ska läggas i ruiner."

Kommande förödelse
¹²Så säger Herren (Jahveh):
"Som en herde räddar två ben eller en bit av ett öra från lejonets gap,
    så ska Israels barn (söner) som bor i Samarien fly
    med hörnet av en bädd och damasken (en bit/hörn av benet) från en soffa (dagbädd)."

¹³"Lyssna och vittna mot Jakobs hus",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot).

¹⁴"I de dagarna då jag ska hemsöka (för att göra räkenskap med) Israels överträdelser,
    ska jag också hemsöka (för att göra räkenskap med) Betels altaren
    och hornen på altaret ska bli avhuggna och falla till marken.
¹⁵Jag ska slå vinterhuset med sommarhuset,
    och [det lyxiga] huset av elfenben ska förgås
    och det stora huset ska få ett slut",
        förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh).

Tillbaka upp

---

Ps 128:1-6

Psalm 128 – Herren välsignar dig från Sion

Detta är den nionde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Detta är en visdomspsalm som intygar hur en sund gudsfruktan är grundläggande för att ta del av Herrens välsignelse. Det är en lämplig fortsättning på föregående psalm som handlade om hus och barn.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Ord av visdom, vers 1-4
2. Prästerliga ord, vers 5-6

¹En pilgrimssång (en vallfartsång; "en sång från/för dem som vandrar upp"). [Oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]

Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) [Ords 1:7],
    som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),
²för han ska äta frukten av sin hands arbete.
    Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.

³Din hustru ska vara som en vinstock
    som bär riklig frukt i ditt hem.
Dina barn ska vara som olivplantor
    runt ditt bord.

[Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen, är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever enligt hans förordningar.]

⁴Se, den man (stridsman) [en man i sina bästa år]
    som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahveh) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.

⁵Herren (Jahveh) välsignar dig från Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och låter dig se Jerusalems goda
    i alla dina livsdagar.
⁶Må du leva och få se dina barnbarn.

Frid (shalom, alla Guds välsignelser) vare över Israel!

Tillbaka upp

---

Ords 29:19-20

¹⁹En tjänare blir inte tillrättavisad med bara ord,
    han kanske förstår, men kommer inte att gensvara.

²⁰Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)?
    Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.

Tillbaka upp

---

Upp 2:1-17

BREVEN TILL DE SJU FÖRSAMLINGARNA (kap 2-3)

Efesos var känt för det stora Artemistemplet. I Istanbul finns sedan 2003 denna 1/25 modell av templet på utomhusmuseet Miniatürk.

¹[Nu följer sju brev till sju fysiska församlingar i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet. Johannes kände väl till dessa församlingar. Efesos är den första och den närmaste församlingen, cirka 10 mil från ön Patmos dit Johannes har blivit förvisad på grund av sin tro. Församlingarna omnämns i den ordning en budbärare skulle ha gått med dessa brev.

Alla sju breven har samma struktur. De inleds med en hälsningsfras från Jesus själv, följt av uppmuntran, kritik, uppmaning och löften. Den andra och den näst sista församlingen – Smyrna och Filadelfia – är utan kritik. Den femte och sjunde församlingen – Sardes och Laodikeia – får ingen uppmuntran. Gemensamt för de fyra första församlingarna är att de kämpade mot falska lärare.

Budskapet riktade sig till dessa församlingar då, men kan även tala till kristna individuellt då liksom nu. Det går att se en profetisk bild och utveckling av församlingens tvåtusenåriga historia. Det finns olika uppställningar och tolkningar. Nedan visas städernas betydelse och relaterade historiska händelser ur ett västerländskt protestantiskt perspektiv och ungefärligt århundrade:

Efesos – önskvärd, beskriver församlingen på Johannes tid, 100 e.Kr.
Smyrna – myrra, beskriver den förföljda församlingen, 100-300 e.Kr.
Pergamon – äktenskap, kan syfta på den tid då kristendomen blev en romersk statsreligion och "gifte" sig med staten, 312 e.Kr.
Thyatira – lidandets doft, kan syfta på medeltiden 500-1500 e.Kr.
Sardes – röd sten, det finns en kvarleva av sann tro, reformationen sker och biblar börjar tryckas och läsas, 1500-tal.
Filadelfia – syskonkärlek, väckelserörelser och världsvid mission, 1800-tal.
Laodikeia – folkvälde, den sista tidens församling, en tid där människors åsikter ibland väger tyngre än Guds ord, 1900-tal och framåt.]

Brev 1 (av 7) Efesos – den kärlekslösa församlingen
[Betyder: önskvärd, tillåten.

I dag: I ruiner, närmsta stad är Selcuk några kilometer därifrån.

Efesos var ett viktigt ekonomiskt centrum i antiken. Det var den största staden i Mindre Asien med omkring 200 000 invånare. Många besökare kom till Artemistemplet, som då räknades som ett av de sju underverken. Här tillbads fertilitets- och jaktgudinnan Artemis Efesia. Det romerska namnet på Artemis var Diana, se Apg 19:28.
    Staden var Johannes hemförsamling och det kan ha varit så att Jesu mor Maria också var här, se Joh 19:26. Omkring fyrtio år tidigare hade Paulus grundat församlingen och han bodde här under flera år, se Apg 19:10; 20:31. Aquila och Priscilla undervisade församlingen, och det gjorde också Apollos. Paulus avskilde också Timoteus till att bli deras pastor, se 1 Tim 1:3.]

Skriv följande till församlingen Efesos budbärare (ängel):

[Budbärare är gr. aggelos. Det kan syfta på en ängel, på motsvarande sätt som Gud gav uppenbarelsen från Jesus via en ängel till Johannes, se Upp 1:1. Budbärare kan också syfta på församlingens ledarskap, som ska läsa brevet och förmedla budskapet till församlingen. Samma fras återkommer till varje församling, se Upp 2:8; 2:12; 2:18; 3:1; 3:7; 3:14.]

Inledning
"Så säger han [Jesus själv som är uppstånden]
    som håller (kontinuerligt, i ett fast grepp) de sju stjärnorna [budbärarna, se Upp 1:20] i sin högra hand,
    han som går bland de sju ljushållarna [församlingarna, se Upp 1:20] av guld:

[Jesus är det sanna ljuset som kom till världen, Joh 8:28. Att Jesus är aktiv och rör sig bland ljusstakarna visar hur Jesus är närvarande och delaktig i församlingarna, som trots motstånd och förföljelse väljer att vara bärare av Guds ljus.]

Uppmuntran
²Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) dina gärningar (vad du gör), din möda (ditt hårda arbete) och din uthållighet (ståndaktighet). Jag vet att du inte kan tolerera (bära) det onda. [Den ondska som de falska apostlarna försökt föra in i församlingen var som en tung börda, omöjlig att bära och stå ut med för ledarskapet i Efesos församling.] Du har prövat dem som kallar sig apostlar (budbärare) men inte är det, och du har funnit att de är lögnare. ³Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat.

Kritik
⁴Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek [till Gud, till människor].

Uppmaning
⁵Kom ihåg (tänk tillbaka på) varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör samma gärningar som förr [i kärlek]. Annars kommer jag till dig och flyttar bort din ljushållare [församlingen förlorar sitt ljus och förmåga att lysa upp sin omvärld], om du inte omvänder dig. ⁶Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr.

[I det tredje brevet, till församlingen i Pergamon, fördöms inte bara nikolaiternas gärningar utan hela denna lära, se Upp 2:14-15. Utifrån beskrivningen där verkade dessa falska apostlar uppmuntra de troende att delta i hedniska riter med offerkött som innehöll sexuell aktivitet med tempelprostituerade. Ursprunget kan komma från Nikolaus som var en proselyt från Antiokia i Syrien, se Apg 6:5. Hans namn består av två ord. Nikos, som betyder "segra/behärska" och laos som betyder "folk". Det kan vara en anspelning på en lära med diktatoriskt styre.]

Löfte
⁷Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.

Den som vinner seger ska jag ge att äta av livets träd,
    som står i Guds paradis."

Brev 2 (av 7) Smyrna – den förföljda församlingen

Den moderna staden Izmir. Det var här vid havet som Smyrna låg.

⁸[Betyder: myrra, användes som parfym och vid offer och förknippas ofta med begravning och lidande.

I dag: Izmir, sju mil norr om Efesos.

Det kortaste brevet av de sju. Smyrna ansågs vara en av antikens vackraste städer och kallades Asiens krona och prydnad och med lika stor befolkningsmängd som Efesos, omkring 200 000. I Smyrna uppfördes det första templet till Dea Roma, 196 f.Kr. Stadens nära koppling till Rom, där man tillbad kejsaren och en stor fientlig judisk befolkning fanns, gjorde att många kristna fick lida för sin tro när församlingen förföljdes av de romerska härskarna. Det var här som Polykarpus, född 69 e.Kr. och pastor i Smyrna, led martyrdöden omkring 150 e.Kr. Församlingen grundades antagligen av Paulus under hans tredje missionsresa någon gång 53-56 e.Kr.]

Skriv följande till församlingen Smyrnas budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger den förste och den siste,
    han som var [ordagrant blev] död men lever (som uppstod igen):

[Jesus som själv vet vad lidande är kommer nu med en speciell uppmuntran till dem som får lida för sin tro.]

Uppmuntran
⁹Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) din förföljelse (den press, det hårda tryck du får utstå) och din fattigdom, men du är rik [andligt sett, se Matt 5:3]! [Motsatsen till Laodikeia där man var ekonomiskt välbärgade, men andligt fattiga, se Upp 3:17.] Jag vet också hur ni hånas (hädas, smutskastas) av dem som kallar sig judar men inte är det utan är en Satans synagoga.

[Även till den näst sista församlingen, Filadelfia, nämns Satans synagoga, se Upp 3:9.]

Kritik
¹⁰[ingen]

Uppmaning
Var inte rädd för det du kommer att få lida. Se, djävulen kommer snart att kasta några av er i fängelse för att ni ska sättas på prov, och ni ska lida i tio dagar. Var trogen intill döden [även om ni måste dö martyrdöden för er tro], och jag ska ge dig livets segerkrans. [Bilden av en segerkrans är hämtad från de grekiska spelen, där den som segrade belönades med en lagerkrans, se 1 Kor 9:24-25.]

Löfte
¹¹Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.

Den som segrar ska inte på något sätt skadas
    av den andra döden [eldsjön, se Upp 20:14]."

Brev 3 (av 7) Pergamon – den liberala församlingen

I bakgrunden syns Akropolis där Zeusaltaret var beläget. I förgrunden ruinerna av Asklepios helandecenter.

¹²[Betyder: äktenskap, upphöjd.

I dag: Bergama, sju mil norr om Smyrna.

När Johannes skriver detta brev har Pergamon varit huvudstad för Mindre Asien i 300 år. Känd för uppfinningen av pergamentet som fått sitt namn från staden. Materialet bereddes av djurhudar och blev det konkurrerande skrivmaterialet till det tidigare, i Egypten, använda papyrus. Staden var inflytelserik med världens då näst största bibliotek. Den grekiske historikern Plutarchus skriver att det innehöll 200 000 titlar. I Pergamon tillbads många gudar, bl.a. den största grekiska guden Zeus och läkekonstens gud Asklepios vars symbol var ormen. Många vallfärdade hit för att övernatta i Asklepios-templet där man fick sova bland ormar som ansågs tala i drömmar som de ockulta prästerna sedan tolkade.]

Skriv följande till församlingen Pergamons budbärare (ängel):

Inledning
"Så säger han som har
    det skarpa, tveeggade svärdet:

[Ordagrant: "svärdet, det med två munnar, det skarpa". Guds ord från hans mun är den ena sidan, och när vi med vår mun talar Guds ord är det den andra sidan av svärdet, se också Upp 1:16; Heb 4:12.]

Uppmuntran

I Pergamonmuseet i Berlin finns Zeus altare.

¹³Jag [Jesus] ser (vet med exakthet) var du bor – [på en plats] där Satan har sin tron (har inflytande och stark påverkan). Ändå håller du fast vid mitt namn [vägrar tillbe och kalla den romerska kejsaren för Gud, utan håller fast vid att Jesus är Herre]. Du har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades [fick lida martyrdöden] hos er [i er stad] där Satan bor.

[På altaret i Pergamon offrade man till alla tänkbara avgudar, och främst av dem var den största grekiska guden Zeus. Hans altare fanns centralt och det är antagligen det som refereras till som "Satans tron". Det var här pastorn i församlingen, Antipas, hade fått lida martyrdöden då han vägrat tillbe kejsaren. Enligt legenden hade han bundits inuti en kopparoxe och bränts ihjäl under ockult tillbedjan, omkring 92 e.Kr., ett par år innan Johannes skrev detta brev. Detta altare hittades i slutet på artonhundratalet av tyska arkeologer. Det fördes till Berlin där det restaurerades och byggdes upp på Pergamonmuseet.]

Kritik
¹⁴Men något har jag emot dig: att du hos dig har några som håller sig till Bileams undervisning (lära), han som lärde Balak att gillra en fälla för Israels söner, så att de åt offerkött och bedrev otukt. ¹⁵Så har också du hos dig sådana som på samma sätt håller sig till nikolaiternas lära.

Uppmaning
¹⁶Omvänd dig (förändra ditt sätt att tänka och agera), om inte kommer jag snart till dig och strider mot dem [som var lika Bileam och höll sig till nikolaiternas lära] med min muns svärd.

Löfte
¹⁷Du som har ett [andligt] öra, lyssna på vad Anden säger till församlingarna.

Den som vinner seger ska jag ge av det dolda mannat,
    och jag ska ge honom en vit sten,
    och på stenen ska det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det."

[En vit sten användes i de romerska domstolarna och betydde: icke skyldig. Även inom sporten användes en vit sten som segerpris. Vinnaren fick en vit sten med sitt namn. Det kan vara Guds namn eller mottagarens. Oavsett är betydelsen att den som tror äger något som bara han har fått.]

Tillbaka upp