Helbibel - tisdag 17/2
3 Mos 4:1-5:19, Ps 36:1-13, Ords 10:1-2, Mark 2:13-3:6
3 Mos 4:1-5:19
Syndoffret1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2Tala till Israels söner och säg: Om någon (ordagrant en själ) skulle synda oavsiktligt mot något av Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och ändå gör det mot ett av dem [något av följande bud, se vers 3, 13, 27 och 32]:
Syndoffer för prästen
3Om prästen som är smord gör synd efter folkets synd, låt honom föra fram för den synd varmed han har syndat, en ung felfri (ren – hebr. tamim) tjur till Herren (Jahveh) som syndoffer. 4Och han ska föra fram tjuren till ingången på församlingens mötestält, inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och han ska lägga sin hand på tjurens huvud och döda tjuren inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 5Och prästen som är smord ska ta av tjurens blod och föra in det i mötestältet, 6och prästen ska doppa sitt finger i blodet och stänka blodet sju gånger inför Herrens (Jahvehs) ansikte, framför helgedomens förhänge. 7Och prästen ska stryka en del av blodet över altarets horn med söt rökelse inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som är i mötestältet. Resten av blodet (allt blodet) från tjuren ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet.
8Och han ska ta bort allt det feta från tjuren till syndoffret, det feta som täcker inälvorna och allt fett som är på inälvorna, 9och de två njurarna och det feta på dem, som är vid länderna, och hinnorna som är över levern (och) över njurarna, det ska han ta bort, 10på samma sätt som det tas bort från oxen till shalomoffret, och prästen ska bränna dem på brännofferaltaret. 11Och huden från tjuren och allt dess kött med dess huvud och med dess ben och dess inälvor och dess avskräde (slaktrester), 12hela tjuren ska han bära bort utanför lägret till en ren plats där askan ska spridas ut, och bränna den på ved med eld. Där askan sprids ut ska den brännas.
Syndoffer för hela församlingen
13Om hela Israels församling (menighet) syndar oavsiktligt, och detta göms undan från församlingens ögon, och de har gjort någonting (en sak) mot något av Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och är skyldiga, 14när synden som de har syndat blir känd, då ska församlingen offra en ung tjur (ordagrant: ´en son av boskapen´) för synden och föra fram den framför mötestältet. 15Och församlingens äldste ska lägga sina händer på tjurens huvud inför Herrens (Jahvehs) ansikte, och tjuren ska dödas inför Herrens (Jahvehs) ansikte. 16Och prästen som är smord ska föra tjurens blod till mötestältet, 17och prästen ska doppa sitt finger i en del av blodet och stänka det sju gånger inför Herrens (Jahvehs) ansikte, framför helgedomens förhänge. 18Och han ska stryka en del av blodet över altarets horn som är inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som är i mötestältet. Resten av blodet (allt blodet) från oxen ska han hälla ut vid foten på altaret med brännoffret som står vid ingången till mötestältet. 19Och han ska ta allt det feta från den och bränna det på altaret. 20Och han ska göra med tjuren som han gjorde med syndofferstjuren, så ska han göra med den, och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) dem och de ska bli förlåtna. 21Och han ska bära bort tjuren utanför lägret och bränna den som han brände den första tjuren, det är ett syndoffer för församlingen (menigheten).
Syndoffer för ledaren
22När en ledare har syndat och gjort något oavsiktligt mot någonting (en sak) mot något av Herren (Jahveh) sin Guds (Elohims) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och är skyldig, 23eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) killing av hankön, 24och han ska lägga sin hand på killingens huvud och döda den på platsen där man dödar brännoffret inför Herrens (Jahvehs) ansikte, det är ett syndoffer. 25Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (allt blodet) ska han hälla ut vid foten av brännofferaltaret. 26Och han ska bränna allt dess fett på altaret, som fettet från shalomoffren, och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom för hans synd, och han ska bli förlåten.
Syndoffer för en person
27Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar oavsiktligt när han gör någonting (en sak) mot något av Herrens (Jahvehs) budord (tydliga befallningar) angående de ting som inte borde göras, och är skyldig, 28eller om hans synd som han har syndat med kommer till hans kännedom, ska han föra fram sitt offer, en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) killing av honkön, för den synd som han har syndat. 29Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda syndoffret på platsen för (där man dödar) brännoffret. 30Och prästen ska ta av dess blod med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret. 31Och han ska ta bort allt dess fett som fettet tas bort från shalomoffret, och prästen ska bränna det på altaret till en söt doft till Herren (Jahveh), och prästen ska bringa försoning för (täcka över – hebr. kapar) honom och han ska bli förlåten.
32Och om han för fram ett lamm som syndoffer ska han föra fram ett felfritt (rent – hebr. tamim) hondjur. 33Och han ska lägga sin hand på syndoffrets huvud och döda det som syndoffer på platsen där man dödar brännoffret. 34Och prästen ska ta av blodet från syndoffret med sitt finger och stryka en del av blodet över brännofferaltarets horn. Resten av blodet (allt blodet) ska han hälla ut vid foten av altaret. 35Och han ska ta bort allt dess fett som fettet tas bort från lammet till shalomoffret, och prästen ska bränna det på altaret i likhet med de offer som görs med eld till Herren (Jahveh), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) hans synd som han har bekänt och han ska bli förlåten.
Ytterligare regler för syndoffer
1Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och hör rösten som svär (avlägger en ed) och är ett vittne som har sett eller känner till om det, om han inte berättar något, då ska han bära hans synd.
2Eller om någon (en själ) rör vid något orent föremål, om det är ett kadaver från ett orent djur, eller ett kadaver från oren boskap, eller ett kadaver från orena kräldjur, och om det har blivit dolt för honom, ska han också vara oren och skyldig.
3Eller om han rör vid det orena hos en människa, vilken orenhet det än är som orenar en människa, och det döljs för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig.
4Eller om någon (en själ) svär (avlägger en ed) och uttalar med sina läppar att göra ont, eller att göra gott, vad det än är som en människa säger med en ed, och det göms för honom, när han känner till (får kunskap om) det ska han vara skyldig i endera avseendet.
5Och det ska ske när han är skyldig i en av dessa saker att han ska bekänna att han har syndat i detta. 6Och han ska föra fram offret för sin överträdelse till Herren (Jahveh) för synden som han har syndat, ett hondjur från flocken, ett lamm eller en killing som syndoffer. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom för hans synd.
7Och om han inte kan föra fram ett lamm, då ska han föra fram för sin överträdelse som han har begått, två duvor eller två turturduvor till Herren (Jahveh), en som skuldoffer och den andra som brännoffer. 8Och han ska föra dem till prästen som ska offra den som är till syndoffer först, och ska vrida av dess huvud från nacken men inte dela sönder den helt. 9Och han ska stänka blodet från syndoffret på sidan av altaret, och resten av blodet ska rinna ut vid foten av altaret. Det är ett syndoffer. 10Och han ska offra den andra som brännoffer enligt förordningen (för brännoffer), och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, för hans synd som han har syndat, och han ska bli förlåten.
11Men om han inte har möjlighet att föra fram två duvor eller två turturduvor, då ska han som har syndat föra fram som sitt offer en tiondels efa [3,5 liter] fint mjöl som syndoffer, han ska inte hälla någon olja på det, inte heller ska han lägga någon rökelse på det, för det är ett syndoffer. 12Han ska föra fram det [mjölet] till prästen, sedan ska prästen ta en handfull av det som en minnesdel (som ett påminnelseoffer – hebr. azkarah) [3 Mos 2:2] och bränna det på altaret tillsammans med Herrens (Jahvehs) eldsoffer. Det är ett syndoffer. 13Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom, angående hans synd som han syndat i något av detta, och han ska bli förlåten. Och det som är kvar ska vara prästens som matoffer.
Skuldoffret
14[Skuldoffret handlar om synder där någon stulit, förverkat eller undanhållit egendom från medmänniskor och då ska dels det stulna återbördas och även en femtedel av värdet betalas som kompensation.]
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
Medveten överträdelse
15Om någon (en själ; individ – hebr. nefesh) begår en överträdelse (missgärning) och syndar oavsiktligt med Herrens (Jahvehs) heliga ting, ska han för sin överträdelse föra fram till Herren (Jahveh) en felfri (rent – hebr. tamim) bagge från sin flock, med en enligt din värdering [en av prästen uppskattad jämförbar] summa silver i shekel, efter helgedomens shekel, som skuldoffer. 16Och han ska gottgöra för den skada som han åsamkat det heliga, och ska lägga till en femtedel av värdet och ge det till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom med baggen till skuldoffret, och han ska bli förlåten.
Omedveten överträdelse
17Och om någon (en själ; en enskild individ – hebr. nefesh) syndar och begår något av dessa ting som är förbjudna att göra av Herrens (Jahvehs) budord, även om han inte kände till det är han skyldig och ska bära sin överträdelse. 18Och han ska föra fram en felfri (ren, oskyldig – hebr. tamim) bagge från sin flock, med en [enligt prästen uppskattad] jämförbar summa, som skuldoffer till prästen. Och prästen ska bringa försoning för (täcka över) honom angående hans oaktsamhet varmed han gjort fel utan att veta (förstå) det, och han ska bli förlåten. [Jfr vers 15.] 19Det är ett skuldoffer, han står verkligen i skuld till Herren (Jahveh).
Ps 36:1-13
Psalm 36 – Din trofasta kärlek når till himlenPsalmen är en bön. Den börjar med en inblick i hur den ogudaktige tänker.
Författare: David
Struktur: Psalmen har tre delar:
1. Den ogudaktige, vers 2-5
2. Lovprisning över Guds nåd, vers 6-10
3. Bön, vers 11-12
Av Herrens (Jahvehs) tjänare David.
[Bara denna och Psalm 18 har denna inledning med "Herrens tjänare", se Ps 18:1.]
det finns ingen gudsfruktan (respekt och vördnad för Elohim) i hans ögon,
3för den smickrar honom själv i hans egna ögon,
så att han inte ser sin egen synd och hatar den. [Han förleder sig själv, utjämnar, slätar över, är hal, tror inte att Gud kommer hålla honom ansvarig.]
[Den hebreiska texten beskriver ondskan personifierad som talar mot Gud. Det första som tas upp är gudsfruktan. Bibeln är tydlig med att en hälsosam gudsfruktan är det första steget till vishet, se Ords 1:7. I Paulus genomgång av synden i brevet till Rom är just brist på gudsfruktan klimax i hans porträtt av synden, se Rom 3:18. Både första och andra versen är svåröversatta. Vissa manuskript har "hans hjärta" andra "mitt hjärta". Troligtvis beskriver David den ogudaktige i tredje person, men han skulle också kunna inkludera sig själv och sitt eget hjärta. Det mänskliga hjärtat är opålitligt, se Jer 17:9; Ords 28:26.]
4Orden i hans mun är onda och svekfulla;
han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
5Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt],
han träder in på den väg (livsstil) som inte är god,
han tar inte avstånd från ondska.
[Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se Mika 2:1.]
6Herre (Jahveh) –
Din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet)Herre (Jahveh).
finns i himmelen,
Din trofasthet (sanning)
sträcker sig till molnen (skyarna).
[Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]
7Din rättfärdighet (trofasthet)
är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg).
Dina domar
är som det djupaste hav [outgrundligt].
Du beskyddar (bevarar, hjälper)
både människa och djur (mänskligheten och djurriket),
[Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, "himlen och molnen" och "högsta berg och djupaste hav", visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se Rom 8:35-39; Ps 139:7-12. Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
8Hur dyrbar är inte din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet), o Gud (Elohim)!
Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
9De är mättade med mat från ditt hus,
du låter dem dricka från din flod av ljuvlighet (dina delikatesser, ditt överflöd och din glädje).
[Ordagrant: "från floden Eden", dvs. samma namn som paradiset där allt var perfekt.]
10För hos dig är livets källa (livets ursprung, källflöde),
i ditt ljus ser vi ljus.
11Fortsätt med (sträck ut till sin fulla längd) din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) till dem som känner dig,
din rättfärdighet till de rättsinniga (som har ärliga, uppriktiga hjärtan)!
12Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig,
eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig.
13Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska,
de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig.
[Meningen inleds med ett adverb "där" (hebr. sham) som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet "omkullkastade" (hebr. dachah) i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]
Ords 10:1-2
ANDRA SAMLINGEN: 375 av Salomos ordspråk (10:1-22:16)1Salomos ordspråk. [Det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i ordet Salomo är totalt 375 (300 + 30 + 40 + 5) – det exakta antalet verser i Ords 10:1-22:16. Sektionen består av korta ordspråk som handlar om rätt och fel, ibland grupperade, men oftast fristående.]
En vis son (barn) är en glädje för sin far,
men en självsäker dåre till son (barn) är en sorg (bedrövelse, smärta, tyngd) för sin mor.
Om arbetsmoral
2Välstånd (skatter, rikedom) som införskaffats på ett orättfärdigt sätt ger ingen behållning (nytta, gagn),
men rättfärdighet (i både andliga och moraliska frågor) räddar från undergång (död).
Mark 2:13-3:6
En tullindrivare börjar följa Jesus
Flygfoto över Kapernaum. Det var här längs med stranden Jesus kallade sina lärjungar.
©BiblePlaces.com
[Det var inte ovanligt med flera namn vid den här tiden. Levi var hans hebreiska namn som betyder "förenad med", medan Matteus var hans grekiska namn som betyder "Guds gåva". Indrivningen av tullar och skatter från Roms provinser arrenderades ut till privatpersoner. Dessa kallades "publicanus". Levi var en sådan publikan som tog upp skatt för Herodes Antipas. Judarna hatade och såg ner på tullindrivarna som allierat sig med ockupationsmakten. På en gång tackade Levi ja till kallelsen, lämnade sitt gamla liv och blev en av Jesu tolv lärjungar. Senare skrev han ner sin ögonvittnesskildring av Jesu liv – Matteusevangeliet.]
15När sedan Jesus låg till bords i hans hus [antagligen Levis hus i Kapernaum] var det många tullindrivare och syndare som delade måltiden tillsammans med Jesus och hans lärjungar. Många av dem följde honom (var bland den större skara människor som följde honom och kallades hans lärjungar). 16När de skriftlärda som tillhörde fariséerna såg att han åt med tullindrivare och syndare, sa de till Jesu lärjungar: "Varför äter och dricker han med tullindrivare och [kända] syndare?"
17När Jesus hörde detta, sa han till dem: "Det är inte de friska (starka) som behöver en läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."
[På samma sätt som det är självklart att en doktor rör sig bland sjuka patienter, finns Jesus nära människor som insett att de inte är rättfärdiga utan vet om att de är syndare och behöver omvändelse. Lukas återgivning av samma citat klargör att det handlar om att vända sig bort från syndens väg när man tackar ja till Jesu inbjudan och vill bli hans efterföljare, se Luk 5:32.]
18Johannes lärjungar och fariséerna fastade. [Rättrogna judar fastade två dagar i veckan, måndag och torsdag.] Därför frågade man Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariséernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" 19Jesus svarade dem:
"Inte kan väl bröllopsgästerna [brudgummens vänner som ansvarar för att ordna festligheterna] fasta, medan brudgummen är med dem, eller hur? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. 20Men den dagen ska komma när brudgummen ska tas bort från dem, och då ska de fasta.Herre över sabbaten
21Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel (klädesplagg).
I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln
och revan bli värre [än den var innan].
22Inte heller slår man i färskt vin i gamla vinsäckar (lädersäckar),
för i så fall skulle vinsäckarna brista och vinet rinna ut,
och vinsäckarna blir förstörda (oanvändbara).
Nej, färskt vin hälls i nya vinsäckar [som är formbara, gr. kainos, fokus är på kvaliteten på säcken snarare än åldern]."
Ett sädesfält i Galileen.
[Enligt 5 Mos 23:25 är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten. Enligt den rabbinska tolkningen både skördade och tillredde lärjungarna mat, vilket inte var tillåtet på vilodagen.]
25Han svarade: "Har ni aldrig läst [1 Sam 21:1-6] vad David gjorde när han och de som var med honom kom i nöd och var hungriga? 26Hur han då, på den tiden när Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden. [Tolv limpor, vardera på 3,5 liter mjöl, som bakades en gång i veckan. De symboliserade Herrens närvaro i templet.] Även om det inte var tillåtet för någon annan än prästerna att äta brödet åt han det, och gav åt dem som följde med honom." 27Och han [Jesus] sa till dem: "Sabbaten blev till för människans skull, inte människan för sabbatens skull (sabbaten kom till på grund av människan, inte människan på grund av sabbaten). [1 Mos 2:1-3] 28Därför är Människosonen Herre även över sabbaten."
En man med förlamad hand helas
I synagogan satt man längs med väggarna så att alla kunde se varandra. Bilden är från en nybyggd rekonstruktion av synagogan i Nasaret från Jesu tid.
Igen [antagligen nästa vecka] gick Jesus in i synagogan. Där fanns en man som hade en förlamad (förtvinad) hand. [Verbformen antyder att förlamningen inte var medfödd utan hade uppkommit senare i livet genom någon sjukdom eller olycka.] 2De [fariséerna] vaktade noga på Jesus för att se om han skulle hela honom på sabbaten, så de fick något att anklaga honom för. 3Jesus sa till mannen med den förlamade handen: "Stå upp, och kom fram till mitten [av synagogan så alla kan se]."
4Sedan sa han till dem [alla samlade där, men främst fariséerna]:
"Är det tillåtet (och det rätta) att på sabbaten [enligt undervisning i Moseböckerna, se Mark 2:24] –Men de [svarade inte, utan] var tysta. 5Efter att i vrede ha sett på dem (fört blicken från ena sidan till den andra sidan), bedrövad (sorgsen) över deras hjärtans hårdhet, sa Jesus till mannen: "Räck ut din hand." Han räckte ut den och hans hand blev helt återställd.
göra gott eller ont,
att rädda liv eller utsläcka liv?"
[I parallellstället i Matt 12:11-12 och i Lukas, vid två andra tillfällen när frågan om helande på sabbaten togs upp (Luk 13:15; 14:5), argumenterar Jesus utifrån den princip som fariséerna accepterade att det är tillåtet att lindra djurs lidande, inom vissa gränser, på sabbaten; hur mycket mer då mänskligt lidande? Se även 5 Mos 30:15, 19-20; Mark 2:27-28.]
[Jesus var heligt vred över de andliga ledarnas okänslighet för mannens lidande och hela det judiska lärosystemet där den bokstavliga tolkningen var viktigare än hjärtat och andemeningen bakom budorden. Ordet "bedrövad" har verbformen particip, vilket lyfter fram Jesu kontinuerliga sorg över det andliga läget, medan vreden i Jesu blick är i formen aorist vilket betonar att den är tillfällig. Orden "hjärtans hårdhet" beskriver processen hur deras hjärtan blev mer och mer hårda under det att Jesus tittade på dem.]
6Fariséerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med herodianerna [som sympatiserade med och stödde Herodes Antipas och det romerska styret], hur de skulle kunna döda Jesus.
[De var fyllda av mörker och mordlust. På en gång efter att Jesus hade frågat om det var rätt att rädda liv eller utsläcka liv, se vers 4, går de i väg och planerar hur de ska döda Jesus.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- > 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- 6. Parallell
- 7. Sommar 25
